Brevet av Kathryn Hughes

Vi har ätit god kyckling med ugnsrostade rotfrukter och tzatziki hos Anneli. Nu är det dags att prata om boken "Brevet". Sara och Karin var tvungna att åka hem direkt efter middagen, men här kommer våra tankar.

Annica hoppades att hon inte skulle vara först, eftersom hon inte kommer ihåg boken. Det hon minns är att boken var lättläst och att hon trodde att det var en bok från USA och en historia om white trash. Hon blev besviken på att boken slutade så romantiskt och tråkigt.Släkthistorier är i princip intressanta.

Mia säger att i princip tycker hon att det är en bra form för en bra roman. Hon tycker det är intressant, men problemet är att författaren känns som en årskurs 9-elev som försöker skriva. Det är otroligt störande att huvudkaraktären tänker att den misshandlande mannen har ändrat sig trots att hjärnan håller på att sippra ut. Det är så tydligt att han domderar och att han går för långt. Hon går på det gång på gång. Mia gillar böcker som rör sig mellan två tider, det är ett intressant tema, men författaren behöver lämna åk 9-sättet att skriva på.

Diana var arg på Chrissie som hade en plan och pengar och som ändå valde att gå tillbaka till idioten till man. Hon var också irriterad på kioskvältarslutet som var för enkelt och smörigt.

Anneli tyckte om början där huvudkaraktären tar tag i sitt liv. Då kändes det som om hon skulle få ett bättre liv. När hon flyttade tillbaka hem var det svårt att förstå att hon tog det klivet. Slutet var för banalt. Det fattades en beskrivning av hur mamman dog och hur livet på klostret var. Anneli vill ha mer research. Boken var lite för enkel i sina beskrivningar.

Michelle tycker att boken var lättläst och hon blev inte provocerad av att huvudkaraktären gick tillbaka till den misshandlande mannen, eftersom det är så det är. Historien var lite för tunn. Sorgligt att läsa om hustrumisshandel. Michelle gillar lyckliga slut och nu fick huvudkaraktären träffa sin son till slut och hon fick en man ett vara lycklig med, det är Michelle nöjd med.

Anna tyckte att boken började bra och att det var lätt att komma in i den. Sedan blev det för klichéartat och språket blev för enkelt. Det finns bra småsaker, men det är som om författarinnan vill få in allt i samma bok och det blir för svårt för henne.

Madelene har skrivit en lista över vad hon tyckte. Schabloner som att män står för hat, avundsjuka och svartsjuka och att kvinnor står för styrkan och kärleken. Kärleken vinner alltid. Boken fick henne att gråta av sorg, glädje och ilska.

Den 18/1ses vi hos Annica och då ska vi ha läst boken "Ulrikas bok" om kvinnorna kring Gustav Vasa.

Den som hädanefter inte vill ha en bok, utan lyssnar istället, ska meddela den som står på tur att dela ut en bok.

Flickan på hotellet - Katarina Wennstam

Flickan på hotellet - Katarina Wennstam

Vi var hemma hor Madeleine och blev bjudna på en superb kantarellsoppa med tillhörande vitt bröd. Efterrätten var en inbjudande chokladmousse. Dryckesmässigt bjöds det på rikligt med både rött och vitt kvalitetsvin.


Michelle -
Michelle har nästan läst hela boken. Tycker att det är en övergripande ungdomsbok. Lätt att hänga med i  och aktuell i tiden. Det feministiska. Michelle har läst mycket deckare, det är en lättsam genren. Den utmärker sig att vara en bra bak för ungdomar pga ämnet. Utifrån författarstilen känns den bra skriven. Bra att lyfta tjejer och dess värderings. Känner sig gammal. Ska såklart läsa klart boken! Omslagen är bättre än många andra.

Anna -
Katarina är en av Annas favoritförfattare, och tycker att hon skriver jättebra. Hon ha lyssnat på halva och tycker att det är barnslig. När hon fick insikt om att det är en ungdomsbok så kunde hon lyssna på den med andra öron. Viktiga ämnen tas upp i boken, både det feministiska och de sexuella aspekter som tas upp i boken. Hon kunde relatera till flickans relation till sin mormor. Hon tycker att boken var riktigt bra. Jag saknar en riktig kärlekshändelse.

Diana -
Diana lyssnade på boken för ett tag sedan och minns ej hela. Tycker att den var lättlästa och tycker att den var nyttig att ta upp aktuella ämnen såsom sociala medier, såsom kick, fejjan etc. Kul att se att man kan hjälpa till i samhällen om att ungdomar kan  hjälpa till utifrån det verkliga livet.

Sara -
Det kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Hon läste klart boken i bilen på väg till madeleine. Naiviteten i boken störde Sara i läsningen. Det kändes orimligt att ungdomar kan vara med att lösa fallen på sätt som det hanterades i boken. Hon tyckte väldigt mycket om relationen med mormoderns. Hon störde sig mycket vad rektorn sa till eleverna, att skulden lades på tjejerna. Allt hänger ihop på något sätt, historien byggdes ihop på ett klichéartat sätt men med en modern touche.  Många miljöbeskrivningar dök plötsligt upp, därigenom var det ganska platt.

Anneli -
Annelie hade förhoppningar på att te Mee too synsättet hade levt vidare. Boken var bra om man ser utifrån att den är dkriven utifrån en ungdomsperspektiv. En del händelsen fick en alldeles för enkel lösning. tex när hon fick syn på mannen och hans nagel i bilen på Södermalm. Gillar karaktären Bianca, men tycker ändå att hon är för stereotyps beskriven och då faller bilden av trovärdighet. Det kändes att det var en ungdomsbok då allt var så lättlöst - hon fick jobb när hon behövde, allt löstes ets. Det finns många olika ämnen att diskutera i boken.

Mia -
Som högstadielärare hade den varit bra att sätta i händerna på eleverna. Hon blev lite störd av allt docerande, hur hon ska ”lära oss hur saker och ting ska vara”. Ex mormor/Alexandra, Bianca/Charlie/Alexandra. Pekpinnarna kan bli för mycket, man kan funka för en årskurs nio Det finns fler nyanser i världen. Uppskattar författarens tidigare verk. Hon läste de sista 25 sidorna idag. Hon skulle aldrig rekommendera den för vuxna, men däremot för högstadieelever där hon tror att många kan relatera till innehållet som tåls att diskutera i klasser.

Karin -
Hon var orolig att hon inte skulle hinna läsa ut den. Hon läste den dock direkt och läste ut den på några timmar. En ungdomsbok och något klichéartad. Skönt att den inte var läskig! Ingen bok jag skulle rekommendera till en vuxen. Funderar på om det vore realistisk att Bianca skulla klara av att ta sig ut till café för att stötta Alexandra.

Annica -
Sekreterare. Kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Allt var så enkelt uppbyggt och tillrättalagt. Bekvämt att ha en Mormor som är jurist. Enkelt författarskap. Passar ungdomar i de lägre åldrarna som kan relatera till historien. Bra ämnen som är viktiga att diskutera i dagens samhälle. Lite för klichéartade karaktärer.

Madde -
En modern ”Kittybok”. extrem lättläst. Hade förväntat sig någon form av tvist. Tycker att lösningen var för enkel. Tycker att författaren är en intressant kvinna, som sitter på rättegångar och plockar upp fakta från rättegångar som handlar om utsatta flickor/kvinnor. Kvinnor skuldbeläggs ofta, man frågar aldrig var en man har på sig vid tillfället för våldtäkt.


Ny bok: 
Annelie delar ut en ny bok
”Brevet - Kathryn Hughes”
Tankarna bakom boken = Stress på Maxi. Vill inte ha en blodig deckare, vill läsa något annat. Kort koncist, titel, och att den rör sig i titeln. Hur brevet kunde påverka livet flera år senare.

Vi ses nästa gång kl 18.00, fredagen den 16 november (bästa månaden) 2018 hemma hos Anneli.

OBS! Efter Anneli är det Annica!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Idag ses vi hemma hos Diana i Enköping! 5 tappra tog sig dit i bil och njöt av en delikat fisksoppa med en ännu delikatare efterrätt.

Dags för bokprat såklart. Denna gång har vi läst De kommer att drunkna i sina mödrars tårar  av Johannes Anyuru.

Karin började läsa den här boken tidigare tog en paus och sen började hon lyssna på den men hade svårt att hänga med. Vill gärna lyssna klart.

Anneli har läst mycket annat sommar sparade den in i det sista. Den var svårläst och det tog lite tid att förstå att det var flera olika jag. Hon har inte riktigt kommit in i boken än men det hon har läst så känns den väldigt aktuell.

Madelene tycker att det är en av de läskigare böckerna vi har läst. Blev tvungen att pausa nu när valet kommer allt närmare. Det är starka händelser och att det utspelar sig i Sverige gör det svårt att läsa mer för att det får en att må dåligt. Boken har gett Madelene mardrömmar på riktigt.

Sara - det gick ganska fort att lyssna färdigt på boken (var är hennes bok??!). Det är svårt att lyssna på den här boken för det är svårt att urskilja vem det är som "pratar".  Tidshoppen blir svåra att hålla rätt på. Sara gillar ändå boken och att den är så aktuell. Det var också svårt att få ihop vad som var verkligt och vad som inte var det. Tyckte om boken men den var svår att lyssna på.

Diana - Jag gillade verkligen den här boken! Jag gillar hur författaren leker med tiden och att man måste fokusera för att förstå. Jag var tvungen att läsa om och bläddra tillbaka för att göra kopplingar till det som tidigare hänt för att verkligen förstå mer och hitta fler detaljer. Slutet gjorde mig förvånad. Den liknar lite i stil IQ84.

Mia - Det här är den enda boken jag har läst sen jag skadade mitt öga. Det var perfekt avstånd och sidorna var perfekt i färgen. Johannes skriver på ett sätt som gör att man som läsare hela tiden måste vara beredd och på alerten för att hänga med. Det är väldigt likt hur Khemiri skriver på. Man måste gång på gång vara med på vilket jag det är som berättar.


Nästa gång ska vi träffas hemma hos Madelene och hon delar ut boken Flickan på hotellet av Katarina Wennstam. Vi bör också lyssna på hennes sommarprat som ska vara toppenbra!

Vassa föremål, 1793, Alma Whittakers, 3 timmar, Böckerna om Patrick Melrose, Den bittra pajens sällskap, Ljuset vi inte ser,

Våran hud vårat blod våra ben

Våran hud vårat blod våra ben valde Maria och nu är vi hos henne,alltså mig, och äter kyckling/couscous-sallad och dricker vin (punkt). Varm och skön sommarkväll ute som får avslutas i biorummet med Miss Peregrinn.

Madelene väntade på att den skulle bli riktigt läskig men så blev den bara äcklig och jämför den med Himmelstrand där det läskiga byggdes upp. Det här är väl nåt han skrivit på uppdrag. Illustratören Jansson är lika surrealistisk i sina bilder som författaren.

Michelle tänkte läsa men hon valde istället att prata med trevliga cyklister :)

Lovisa är så glad att hon får vara med även om hon lämnat Bokklubben. Hon är fascinerad av människan Ajvide. Tänk vad som måste snurra i hans huvud. Måste vara mysko att vara vän med honom. Måste ha många konstiga tankar. Fascinerad över boken. Roligt läskigt! Hon skräms inte av det hon läst. "Tomten" var bra, men jag fattade inte att det var en Tomte.

Mia gillar inte skräck så hon valde att läsa den utifrån "Hur skrivs en läskig berättelse?". Hennes slutsats är att gravida och små barn läggs in i handlingen. Detta ger henne ingenting. Det är bara slöseri med tid. Hon vill lära sig något om de människor hon läser om och det sker helt enkelt inte i den här boken. Hon vill lära sig hur det är att vara människa. Hon vill helst trycka bort det som inte finns och hon förstår inte poängen med skräckberättelser.

Anneli var på väg att lägga bort boken men tänkte att "Nu jävlar...". Det som var bäst var speciella omständigheter. Hon tyckte bäst om Speciella omständigheter. Det var väldigt spännande och där fångades hon. I övrigt var det bara geggigt. Nånstans finns det en del i en att det finns ett liv efter döden men inte zombier och vampyrer. Hon vill ha mer psykologiska thrillers. Hon ska nog besöka Tjärven i sommar.

Maria som är sekreterare berättar att hon tycker bäst om Tjärven och Speciella omständigheter.

Diana tycker om när hans noveller slutar abrupt. Hon tror att Ajvide vill att man ska haja till. Hon jämför den med tv-serien Jordskott. Det övernaturliga finns ju inte men det är jävligt läskigt. Man får ett slags obehag. Gillar hans skumma noveller.

Diana tänkte först välja en alldeles för tjock bok. Vi är tacksamma för en mycket tunnare bok.
Boken heter De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Mia är tacksam för att det är stor skrift :-)

31/8 ses vi hemma hos Enköpingsbon Diana.

Vi önskar varandra och våra frånvarande vänner skön sommar.

Sekreterarklubben hos Anna

Idag har vi alla 10 samlats för första gången på länge hemma hos Anna. Vi fick en delikat middag med massor av smaskiga saker och en ännu delikatare efterrätt i form av en citronkladdkaka.

Idag blev det omvänd ordning och Maria delade ut sin bok efter att vi ätit mat, denna gång blir vi förmodligen skrämda. Vi läser en Våran hud vårat blod våra ben av John Ajvide Lindqvist. Vi har läst en bok av honom tidigare som Maria fastnat för.

Mia: Jätteintressant, jag lärde mig mycket! Jag klarade inte att läsa den lilla stilen så jag började lyssna. Det gjorde att jag tappade lite av sammanhanget med alla namn. Det blir tydligt hur många som var pro - Tyskland.

Madelene - Jag tyckte att det lät spännande till en början ,men jag tycker att det handlade lite lite om sekreterarklubben. Det var väldigt mycket om männen och det känns lite orättvist. Jag tycker att det är en tunn historia, även om jag tycker att det är spännande med det som hände. Det gör inte kvinnorna rättvisa.

Annica - Det var jätteintressant att läsa om skildringen av tiden. Jag satt och väntade på kvinnornas berättelse. Dem viktiga skedena har dokumenterats ur männens perspektiv och kvinnornas sida saknas. Boken tappar ibland romanberättelsen och det blir mer fakta och jag tappar intresset för boken lättare då. Jag ville veta mer om vad kvinnorna kände och tyckte om deras situation.

Diana - Jag tyckte att det var bra i början när Inez berättade. Därefter började det handla mycket om män när de var i ett mötesrum och pratade hit och dit om en massa krigsdetaljer. Om jag ska läsa klart så ska jag läsa och inte lyssna. Det var lite spännande att läsa om faktiska personer som levt för att få lite historie lektion om vad som hänt i Sverige.

Anneli - Jag har inte läst boken, efter påsk rann tiden iväg.

Anna - Jag trodde att det skulle bli en kort diskussion. Jag har lyssnat tre gånger på boken. Jag tycker också att det är en för tunn historia om kvinnorna. Det var för mycket namn, jag trodde att det skulle lösa sig när jag lyssnade den tredje gången på boken. Vilken makt Tärnblom hade! Det so också slog mig var att det fanns så många spioncentraler i Sverige. Det jag saknade var vad kvinnorna fick fram för information. Var dem bara eskortflickor? Man vet väldigt lite om vad det var för information som kvinnorna fick fram. Vems sanning är det? Vem skriver historieböckerna?

Sara - Jag trodde inte att jag skulle ta mig igenom boken. Jag saknar romanbiten och tycker att det var lite synd att Inez försvann ur boken. Det hoppades runt mellan vem som berättade i boken. Vad hände med alla? Jag saknar en röd tråd i att få följa en person i boken. Det var för mycket fakta även fast att det är intressant. Jag tycker om den men det var en förenklad historia. Vad var det för viktigt dem gjorde?

Michelle - Jag tänker ur krigsperspektivet. Boken är skriven för att han har en privat koppling till händelsen. Författaren är så involverad i det som sker. I krig utnyttjas människor, här blir det kvinnorna som utnyttjas till det dem är bäst att göra. I krig så överträds alla regler, det är en extrem situation.

Tack för en trevlig kväll allihopa!!

Min fantastiska väninna

Vi träffas hos Michelle (mig). Hon gjorde god mat som vanligt! ;-)  Lång tid gick åt för att ta reda på skvaller och var vi alla befinner oss i livet och arbetet. Vi är inte full skara utan saknar Maria, Sara, Karin och Lovisa (som pausar längre än vi vill).

Vi har läst "Min fantastiska väninna" och idag väljer vi att låta den som vill prata och inte dra lott.

Många har dock inte tagit sig igenom boken. Fast man sett fram mot den. Vi påminner om att inte känna dåligt samvete för det och hoppas bli än mer intresserade av att läsa när de andra berättar om boken. Madde undrar om översättningen kan ha gjort boken sämre. Översättningen kändes inte alltid fantastisk och kanske originalspråket hade bidragit till ett härligare flöde.

Annica tar vid och berättar att hon gillade boken. Känns som en tonårsbok, med identitetskriser och allt vad det innebär. Men är hon verkligen en fantastisk väninna? Det verkar som de gör sig bra tillsammans. Översättningen är dock "Min genialiska vän" och det hade passat bättre, poängterar Madde. Annica känner igen sig från sin ungdomstid. Det ligger en frustration i berättaren att hon är låst i sin samhällsklass. Samtidigt som de ändå är bra för varandra. Relationen i slutet i boken verkar bli starkare. De verkar under boken turas om att vara högst upp i rangordningen. De är en paradox där de både är bra för varandra och samtidigt inte. Som tonåring trodde man att man kunde göra så mycket mer än man egentligen kunde. Fast slutet var en cliffhanger eller ett slut på ett kapitel, vilket tvingar läsaren att ta sig igenom alla tre delar.

Mia påpekar att bok ett kommer på plats när man har läst alla tre delar och sedan läste om del ett. Första boken handlar om kvinnligt och manligt och att man behövde veta sin klass. Att Elena egentligen visste att hon inte skulle få utlopp för sina kunskaper. Hon utmanar män och ger sig aldrig. Mia tänker att Elena och Lila lever ett så instängt liv. De vill till havet vid ett tillfälle men kommer inte dit., trots att det ligger så nära. De är så fast i sina roller. Att man har så bestämda roller. Tydlig klassmarkör vilken typ av italienska man talade.

Anna bryter av med att hon inte håller med. Lila kan lyckas med vad hon än gör. Hon manipulerade sin man, var bäst på läsning i skolan. Hon lyckas i det hon bestämmer sig för - Steetsmart! Det finns en sån här person överallt, en som lyckas med allt och som man ser upp till. Personer man ser upp till men som kanske själva inte känner att de är så lyckliga. Att lyssna på boken gjorde den bättre.

Anneli har lite svårt för namnen som är så många och lätt att blanda ihop. Hon var i Italien under sommaren och gick vilse på väg till en resturang och tänker då på hur det faktiskt kunde ha varit på 50- talet. Tänker på Lila som är duktig men hittar på tokiga saker och vad står det för egentligen? Likt det vi kämpar med kring våra elever.

Diana tycker det var långsamt att komma in in boken. När hon fokuserade på huvudkaraktärerna var det lättare att hänga med. Kändes som de var väldigt vuxna. Slutet av boken var lättare att hänga med i. Boken föll henne först inte i smaken. Men sen undrade hon vad Elena skulle göra för att komma ur sin roll, den roll alla tycker att hon ska ha hela livet.

Nästa bok delas ut av Anna och det är... Innan hon delar ut vill hon berätta att det handlar om flyktingar men den boken fanns inte i pocket. Så då valde hon en bok som HON ville läsa. Det är något som tilltalar Anna och Annica skriker ut att det nog kommer vara jätteläskigt. Det blev till slut, "Sekreterarklubben" av Jan Bergman. Spännande var allas reaktion!

Tack och godnatt!

Konsten att höra hjärtslag, med middag hos Lovisa

Bokens otroligt fina budskap är att vi skall stilla oss och stanna upp för att
                         höra det som inte hörs, hjärtslag!                                         Vi, mänskligheten, stressar oss själva. Vi behöver lugnar oss själva och stanna upp, fundera - vad är vi rädda för? - vi gör alltid vårt bästa! - vem styr oss? - vem ser oss? - vad kan hända? - vad är vi rädda för?  Som Juba frågar Julia - Vad är du rädd för?  När vi är framme kommer du få veta vad din fars berättelse är...

Sara läser ett citat: Vi ser bara det vi redan känner till.. vi vill bli älskade på samma sätt som vi vill älska....

Pappan och Mimmi älskar varandra, hela livet. Pappan sviker sin familj, men det betyder inte att han inte älskar Julia.

                                  Stanna upp och upplev/lev i nuet. VAR i din egen närhet!

Vi behöver bereda budskap till näst generation: att leva för sig själv och inte för andra trotts den blottande vardag vi lever. De två kära huvudkaraktärerna lever långt ifrån varandra med enormt mycket kärlek för varandra men utan att veta om den andra, ändå lever de för varandra.

Var kärleksfulla, njut av din närhet, NJUT!

Vi är bara tre diskuterande ikväll men var och en får ta desto mer talutrymme. Vi har njutit av Marias sällskap under middagen men hon och Wilma tog fredagsmys hemma.

Till nästa gång läser vi Michells valda bok och kommer att träffas någon gång om ca 6 veckor!
                                                                                              //Lovisa