Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal

Vi ses hemma hos Mia och efter en libanesisk meze och knäcktårta kastar vi oss nu över boken vi läst till den här gången, "Kvinnorna på stranden", Tove Alsterdals debutbok.

Anneli börjar och är nöjd med att hon har läst färdigt boken. Hon har haft svårt med det korthuggna språket och hon blev irriterad på på att en scenograf kunde gå från ett vanligt liv till att bli deckare. Det kändes för påhittat. När hon kom till slutet blev hon intresserad eftersom det dök upp ny information. Scenen på båten blev för mycket.

Anna hade läst boken tidigare och bestämde sig för att läsa boken noggrant den här andra gången. Det blev tungt efter halva boken. En vecka innan vi träffades tog hon upp den igen och då blev den intressantare. Över huvud taget håller inte historien, men för att vara svensk deckarförfattare håller hon högre klass på storyn än andra deckarförfattare.

Lovisa hänger på därifrån och hon undrar över titeln. Varför heter den "Kvinnorna på stranden" när det inte är några kvinnor på stranden? Många säger att alla kvinnorna har stranden gemensamt. Tvisten att mannen är svart är intressant för att den serveras mitt i. Hon tycker att det var en skön bok att läsa under terminen när man inte orkar så mycket annat.

Vi kom in i en intressant diskussion kring vad som händer en människa som är papperslös och som blir slav i en rik värld. Att även om Tove Alsterdal har skapat en Modesty Blaise i huvudkaraktären så är miljön omkring högst sannolik.

Michelle tyckte att boken var frustrerande för hon vill ha lyckliga slut och hon hoppades hela tiden att mannen på stranden var en annan man som hade en likadan tatuering. Hon är säker på att hon skulle göra samma sak om det var hennes man som råkade ut för detsamma som Patrick. Nätverket var läskigt och hon som var en förrädare. Det var en sorglig bok. Sorgen i att människor förråder varandra och behandlar varandra illa. Fast hennes liv slutade som städare så kunde hon vara stolt över att ha gjort sitt bästa för sin man och sitt ofödda barn.

Sara stördes av att Alain plötsligt kommer på att det är hennes man som måste ha legat på stranden. Boken kändes seg fram till resan till Portugal och sedan fick den en väldig fart. Sara är frustrerad över att systemet inte hjälper den som befinner sig i kris av något slag, att Alain inte kan hämta hjälp från någon annan. Hon hade alltid alternativet att resa hem och skapa sig ett lugnt liv, men det var modigt av henne att fortsätta.

Madde bara kom in i boken från det att Mary springer över vägen, det vill säga väldigt tidigt. Den kändes förutsägbar, men slutet var för öppet. Det finns för många alternativ efter slutet och det är jobbigt. Slutet ska vara förpackat.

Karin kunde inte läsa boken medan hennes man var borta för hon ville inte behöva gå ut med hunden, därför satte hon i sig boken väldigt fort. Hon hade i sig från början att mannen på stranden inte kunde vara en vanlig båtflykting. För Karin var boken mer en berättelse om människohandel och papperslösas situation. Man kan verkligen inte förvänta sig att få hjälp i världen. Bitarna när Alain är James Bond spelar ingen roll för det är historien om människorna som är viktiga.

Annica håller med Karin om mycket, att det viktiga är historien om människorna. Det var intressant att den svarta lyckades ta sig in i Sverige. Annica hade en ahaupplevelse kring framsidan som hon först trodde var stenar och så småningom förstod var en hand. Slutet var sorgligt eftersom hennes barn kommer att få samma livsöde som hon själv haft, att växa upp utan pappa.

Diana läste den här boken snabbast av alla böcker vi läst och det var för att den var spännande. Hon blev också förvånad över att Alains man var svart. Diana håller inte med om att det var för korta meningar. Diana tyckte att det var ett spännande slut för att man får tänka själv, men inte så himla länge. Kul att hon hamnade på en teater igen. Diana är fascinerad av den där hemliga världen som vi andra inte vet så mycket om, typ maffia.

Mia tycker att Tove Alsterdal är en duktig researcher och att hon sätter fingret på något som vi i den rika världen behöver förhålla oss till och att Modesty Blaise inte spelar så stor för att historien om hur de papperslösa behandlas är det viktiga. Slutet är bäst för att det inte kan bli ett lyckligt slut när man petat på maktens strukturer.

Nästa gång ska vi ses hos Lovisa och tills dess ska vi ha läst "Värt att kämpa för" av Pelle Sunvisson, vår före detta kollega. Det är en ungdomsbok. och vi ses fredagen den 9 januari klockan 18.00.

Dödgrävarens dotter

Denna gång har vi träffats hemma hos Sara. Vi fick en fantastiskt god middag bestående av kycklinggryta och ris med en massa goda tilltugg, banan, ananas, jordnötter, russin mm. Till förrätt åt vi Civici och efterrätten var en fantastisk vit choklad mousse. Vi saknar i kväll Madde som ligger hemma sjuk, krya på dig!!!

Vi har läst boken Dödgrävarens dotter skriven av Joyce Carol Oates.

Sara visste inte riktigt vilken bok hon skulle välja så hon googlade på bokklubbstips och föll snabbt för denna. Hon läste Anne Franks Dagbok som barn och tyckte att denna bok liknade så till vida att det fanns många sorgliga karaktärer.

Anneli har bara ett par sidor kvar och tycker att hon trots att det inte händer så mycket fastnat i boken. Hon fascineras av kvinnoödena i boken och blir nästan lite förbannad när hon läser hur kvinnorna behandlas och undrar varför karaktären inte sätter ned foten och säger ifrån. Anneli önskar att det skulle ha hänt lite mer i boken. Hon har längtat och sett fram emot att läsa boken.

Lovisa har inte hunnit sammanfatta boken för sig själv hon hade velat smälta boken och tänka efter lite själv. Hon tycker att karaktären är en fin mor men att hon själv sätter sig själv i underläge. Hon vill inte bli Rebecka för hon vet väl inte själv vem hon är. Hennes mamma tar inte något ansvar men hon har säkert en massa saker med sig i sitt bagage. Det är en fin bok men det kunde hända mer, nu hoppade Lovisa över sidor då det inte hände så mycket.

Mia tycker att boken inleddes på ett väldigt långsamt sätt och hon var riktigt upprörd och hade inre monologer med Joyce Carol Oates. Från sidan 528 tycker Mia att boken vänder, där får man svar på att inledningsscenen betyder mycket. Mia tycker att det inte är så synd om kvinnan utan om sonen som ju är Joyce Carol Oates pappa. Han får aldrig märkas eller synas och han blir hela tiden nedtryckt trots att han har som en vulkan inom sig. Sonen får endast komma i självuttryck genom pianospelet aldrig annars, han får inte ens fråga om sin pappa. Mia undrar om Rebecka verkligen känner något för Gallagher eller om hon bara utnyttjar honom för att sonen ska få spela piano. Övriga svarar att hon förmodligen inte kan älska någon eftersom hon inte älskar sig själv. Mia tror att breven på slutet är autentiska, att författaren hittat dem.

Annica tyckte inledningsvis att boken var svår att komma in i, de första sidorna tog 5 dagar att läsa. Sedan blev boken spännande. Tragiskt att leva hela sitt liv i en lögn framförallt för sonen som inget visste. Mamman visste ju i alla fall mera om sin bakgrund. Om Rebecka hade erkänt att det var hennes bror hade hon varit tvungen att erkänna vem hon egentligen var. Hon har levt hela sitt liv i förnekelse och hon reagerade förmodligen instinktivt. Annika menar att hon förmodligen reagerat på ett liknande sätt själv. Annika tycker att boken var bra.

Sara tycker inte att sonen och mamman fick bra kontakt på slutet utan att de gled ifrån varandra mer och mer. Rebecka levde någon sorts "fasadliv". Sara sökte hela tiden efter en vettigare relation, Rebecka  nekade hela tiden alla män som var kära i henne. Hon trodde att det skulle hända något positivt och att Frida skulle komma och hälsa på Rebecka. Sara ser ändå framför sig att Frida tar sig dit och avslöjar att Gallagher varit gift med hennes kusin, hon vill tro det. Sara vill att det ska hända lyckliga saker.

Anna hade läst boken innan, hon har en kompis som inte kunde förstå att Anna inte läst något av Joyce Carol Oates och lånade ut den till henne. Anna bestämde sig för att försöka läsa om boken men på ett annat sätt. Anna tycker att den delen med Rebeckas barndom är helt suverän, fascinerande att läsa om hur hon hade det. Vilket livsöde, otroligt! Nästa del av boken när hon frigör sig tycker Anna inte är lika bra. Hon tycker att Rebecka är en fantastisk mamma med tanke på att hon inte har några förebilder. Hon vet inte hur en mamma ska vara. På sidan 123 på 3:e stycket står det "Han hatar sig själv i mig och än mindre än att det är livet han hatar hos sina barn". Vad betyder det, vad är det hon tror att han tyckte? Pappan ser sig själv i Rebecka och det gör honom arg. Det är därför han är elak mot sina barn. Anna tycker att boken kunde ha varit mycket kortare.

Diana: "Det här var en lång bok..." Har sträckläst boken de senaste dagarna och har lyckats läsa ut boken. Hon tycker att slutet var lite konstigt, förstår det inte. Hon satt hemma och svor, hon hade tänkt att de skulle få träffas och tycker att det inte blev något slut. Diana känner att hon måste hem och fundera lite till. Boken var lite långtråkig, det skulle hända lite mer!

Michelle: Livet kan ju ibland vara tragiskt så Michelle önskar att alla böcker och filmer skulle sluta lyckligt. Det var lite svårt att komma in i boken. Det som fastnat är ensamheten, trots att Rebecka haft människor runt om kring sig som älskade henne kände hon sig så ensam. Det är så sorgligt. Alla delar i boken har tilltalat Michelle på olika sätt. Den skildrar ett liv i delar. Michelle tycker att boken genomsyras av ensamheten. Att gråta ensam är något av det ensammaste man kan bli. Michelle hade gärna läst boken långsammare och läst den under en längre tid. Det är så sorgligt att människor försöker hitta meningsfulla relationer i sitt liv när de inte lyckas.

Maria: "Boken finns inte på film!" Däremot finns det ett jättekonstigt klipp på Youtube. Klippet är gjort av två privatpersoner som en sorts trailer till boken. Maria tycker att de första 70 sidorna inte var så långa som övriga. Avsnitten om barndomen  tycker hon var en mycket stark del, den har satt sig. Maria läser i färg och dofter och kan verkligen känna hur det ser ut och doftar i deras hus. Hon känner matflottet i stekpannan, ser hur stökigt det är och känner hur fuktigt det luktar och undrar varför de inte bodde i det andra huset. Den första delen var lång och tog aldrig slut men hon har ändå tyckt om den. Maria tyckte om boken.


Mias bok delades ut och ett maniskt rivande i papper uppstod! :) Vi fick boken Kvinnorna på stranden skriven av Tove Alsterdal. Det är hennes debutroman Mia har inte någon aning om vare sig författaren eller boken. Nästa gång ses vi hemma hos Mia, den 28/11 kl. 18.00.

Karin, som inte läst boken, har skrivit och fritt tolkat/misstolkat det som sagts. Hoppas att ni kan känna igen er i det jag skrivit! ;)

The lies of Locke Lamora

The lies of Locke Lamora av Scott Lynch

Vi träffas hemma hos Karin och överraskas av en härligt rolig kräftskiva. Många skratt och tokigheter när detta knasiga gäng träffas. Ju fler nubbar som intogs ju roligare blev det. Vi firar även Diana som i morgon fyller 30 år (klockan 11.23 :-)

Diana börjar med att lite halvskamset berätta att hon inte kommit speciellt långt i boken. Den känns lite tung och mörk, säger hon. Hon använder även ordet "lortig" och tycker att den påminner om Oliver Twist.

Annika bytte läsning mot lyssning. Hon håller med Diana om ordet lortig. Att barnen inte behandlas bra berör henne och hon klarar inte att fortsätta läsa boken. Boken är svår att läsa och det har gjort att hon verkligen kan förstå de elever som har svårt att komma igenom vissa böcker.

Michelle har dåligt samvete för att inte heller hon har kommit igenom boken. Hon har verkligen försökt men har inte klarat det. Hon är spänd på att veta vad den faktiskt handlar om.

Anneli berättar att hon kämpat med att komma in i boken men att hon fastnat på många ord. Hon har tagit hjälp av dottern som hjälpt till att slå upp de ord som varit för svåra. Trots att hon inte alltid förstått har hon läst på och med hjälp av dialogerna har det flutit på mycket lättare. Hon tycker att den är lortig, mörk och att många helt plötsligt börjat dö. Det är mycket som är läskigt. Hon är nyfiken på fortsättningen och vill gärna läsa färdigt boken.

Maria har inte läst färdigt boken. I början av sommaren gjordes många tappra försök. Ganska snart snubblade hon över ord som kändes som rena fantasiorden och gjorde därför handlingen mycket svår att förstå. Fantasyböcker har aldrig intresserat henne och därför har den här boken varit extra tung att sätta sig in i.

Karin har under sommaren funderat lite över att det kanske är en för svår bok hon valt. Efter ett tag började hon söka efter boken som ljudbok och upptäckte att hennes son hade boken på sin dator. Handlingen verkar vara riktad till killar som spelar datorspel med tanke på det våld som förekommer. Det som är otäckt skummar hon snabbt över. Boken är färdigläst och menar att det egentligen inte finns något slut. Hon är nyfiken på Lockes pappa.

Lovisa har varit så säker på att hon klarar engelskan men efter den här boken blir hon osäker. Hon har googlat efter ljudboken och fick till slut ljudfilerna så hon kunnat "läsa" vidare. Efter två dagars föreläsning på engelska känner hon självförtroendet komma tillbaka. Från diss till hiss blir betyget på boken, dock kommer hon inte läsa ut boken.

Madde har något att säga! Jippi! Hon gillar fantasy men det gick nästan till överdrift eftersom inget gick att känna igen sig i. En grym värld där barnen förslavades kändes så överdrivet. Hon tycker att Locke är väldigt grym som till exempel hugger av fingrar och tunga. Vidriga detaljer  som hon gärna hoppade över. Madde valde att läsa boken på svenska istället. Då kändes boken som en ungdomsbok och det blev mycket lättare att läsa.

Mia är en erfaren fantasyläsare och gillar den här genren. Dock lite trögt att komma in i den. Om det är denna genre som våra tonårspojkar läser betyder det att vi har väldigt duktiga läsare. Här finns beskrivningar som ska leda vidare mot händelser som ska göra Locke Lamora stor. Mia jämför med boken Sagan om ringen med en enormt lång inledning och känner att denna bok är som en introduktion till något som komma skall. De beskrivningar som finns i den här boken är så detaljrika för att vi verkligen ska veta hur det ser ut. Ett sätt att ta sig igenom den här typen av beskrivningar är att hoppa över vissa delar.

Anna hade förmånen att läsa boken på svenska. Anna tyckte jättemycket om boken. Händelserna är kluriga och hon tycker om gänget "gentlemannarånarna". Hon brukar bläddra förbi miljöbeskrivningar men i den här boken läste hon allt. Hon bryr sig inte om de otäcka detaljerna utan tycker att det mer är en krydda till handligen. Handlingen snuddar vid verkligheten tycker Anna.

Det blev en lite annorlunda bokrunda ikväll eftersom många inte hade läst boken färdigt. De diskussioner vi brukar ha om de händelser som utspelar sig i boken blev inte lika omfattande.

Nästa bokträff blir den 10/10 hemma hos Sara, som tyvärr inte kunde vara med ikväll. Boken vi ska läsa är dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates.

Våra allergier

Annica: Alla nöter utom mandlar, jordnätter och cashew
Lovisa: Gluten
Karin: Avocado, paprika, banan, ärtor
Michelle: Laktos, nötter utom jordnötter och mandel, stenfrukter (körsbär, persika, nektarin, äpple, päron, jordgubbar), morot

Little Bee

Vi är hos Annica i Trollbäcken och har ätit goda grillspett, en gudomlig potatisgratäng och till efterrätt chokladkaka och grädde. Nu kurar vi ihop oss med filtar och infravärme på hennes inglasade altan för att börja bokpratet, vi har ju lärt känna varandra och därmed har vi så mycket mer att prata om och delge varandra innan vi kommer till skott med det vi egentligen ses för...

Vi saknar Anneli idag och sänder all vår kärlek till henne i en svår stund.

Innan middagen hade Annica förberett tävlingar om mytologiska väsen och TV-seriemusik. Mycket uppskattat och roligt.

Boken vi läst är: "Little Bee" av Chris Cleave.
Vi går det gamla vanliga, och trevliga varvet.

Sara börjar och tycker att boken har varit bra som helhet och tycker väldigt mycket om boken. Hon hade velat lära känna mannen mer och veta hur och vad han tänkte. Eftersom boken gav två perspektiv saknades hans. Det var inget direkt som hon fastnade för men hon tycke om den, hon har 7 sidor kvar.....

Mia är glad att hon fick läsa om den och då få tid att suga på de fantastiska språket i boken. Författaren sätter så många ord på att förklara skillnaden mellan den Nigerianska byn och England. Hon har samtidigt läst självbiografin av Schibbye och Persson. Där vi ser att vårt välstånd är orsaken till det som sker "där borta". Hon älskar när Little Bee berättar men har svårare för Sarahs berättelse. Tycker den är ofantligt vacker och välskriven och ett mycket skickligt författarskap.

Diana tycker att författaren växlar mellan glädje och hemskheter vilket gjorde det spännande att läsa. Diana förstod först nu på bokklubben att hon dog. Och blev nu lite chockad. Diana ville ha 50 sidor till.

Madelene tycker det är en så trevlig social tillställning att ses och tyvärr får hon ett visst motstånd till att läsa när det finns en deadline. Men det hon har läst tycker hon är väldigt vackert skrivet. Hon säger att hon ska njuta av boken i sommar och påtalar än en gång att det är så trevligt att vi ses och har dessa kvällar.

Maria ska använda några av Mias ord, "Hur ska det gå?, hur ska det gå?". Boken var emellanåt tråkig men så hände det något intressant och då ville hon fortsätta läsa. Och när frågan kom upp gjorde det att Maria valde att ändå läsa vidare och då blev boken till trots lättläst. Saras beskrivningar kunde ibland bli långa och något tråkiga och då kunde Maria tröttna men läste på... Ett annat ord från Mia var "aningslöst" och det ordet tyckte hon kunde förklara mycket av hur Sarah var lite då och då. Maria väljer ut sidan 263 om viktigt det är att lyssna på hela en persons berättelse och se en hel människa. istället tycker vi synd om och då blir det inte en positiv känsla. Man ser lätt bara de tragiska sakerna och då hakar många upp sig på det och känslan blir då negativ. Maria frågar Annica om boken var som hon hade tänkt när hon valde boken. '

Annica svarar att det har att göra med hennes mamma som arbetat som barnmorska i ett segregerat område och då fått med sig mycket om den känslan av att vara olika. Fast såklart ändå inte utan att behandlas och ses som olika. Man tycker så lätt synd om exempelvis nyanlända elever, men de är så mycket mer än sorg och tragedi. Boken är samhällskritisk och det tycker hon om. Hon läste ut boken på två dagar men skulle gärna läsa om den. Hon tycker mycket om Little Bees berättarperspektiv och stör sig något på att Sarah är naiv. Bra att den är samhällskritisk. Hur många känner vi som är flyktingar och hur många är våra vänner och hur många känner vi?

Anna flyttade till Stockholm när de var väldigt unga och flyttade då till ett relativt invandrartätt område. Där fick de vänner som kom från Polen och Jugoslavien. Anna tycker att man blev rikare av att lyssna på vad de har att berätta. Vad lika man ändå blir när man inte har några vänner. Det är så viktigt. Hon tyckte att boken hade många aspekter. Att det växlade mellan olika perspektiv var intressant och det är kul att läsa böcker som gör en nyfiken. Men hon hade hellre läst om en renodlad bok som handlade om bara Little Bee. Hon tyckte inte riktigt om matchningen mellan de olika karaktärerna. Men hoon tyckte om boken och ville inte heller riktigt förstå slutat och att Little Bee dog utan ville att det skulle vara som ett öppet slut där det finns en möjlighet till fortsättning.

Lovisa var glad att läsa om den, och letade upp scenen där fingret blev avhugget och vad det egentligen var som hände. Varför blir de dessa två världar i boken. I och U_ lands problemen möts i boken och hör ändå ihop. Det är svårt att förklara skillnaden, därför det ser de facto ut så. Att vi väljer skor och andra springer för att överleva. Hon gillade att det var skrivet ur de två olika perspektiven. i slutet på boken står det om Andrews död på sid 297. Annica förstod först nu när vi diskuterar att Little Bee var där när Andrew dog. Hon gillar att Little Bee är så bra med Charlie, (Batman).

Michelle är glad att hon läste boken och har lyssnat noga på det som sagts. Boken var för henne tung och sorglig och har lämnat en tyngd i hjärtat. Det var en bra bok och hon kommer läsa den igen fast att slutat var så hemsk att man bara vill gråta.

Karin avslutar med att berätta att hon tyckte om boken men hade känslan av att vilja veta mer om hur det är att vara flykting i England. Man förstod ju någonstans hur det skulle sluta och fast man vill och önskar är det ju inte så att det alltid blir lyckliga slut. Men hon funderar på att läsa om den för hon sträckläste de. Dock har hon missat det vackra språket. Mia rekommenderar detta! Eftersom Karin  arbetat nära andra kulturer och då tänkte hon ha ett sådant tema på sin bok, men sedan ändrade hon sig....Vi är nu spända på att se vilken bok Karin valt åt oss över sommaren.... Några får den på engelska och några på svenska.

Det blev, ta da! "The Lies of Locke Lamora" Eller Locke Lamoras lögner på svenska.....

Vi ses igen i augusti!

Onda flickor hemma hos Anneli

I kväll är vi hemma hos Anneli. Vi saknar Sara och Anna! Vi har ätit kycklinggryta Toscana med pasta. Till dessert vaniljglass med varma hallon.
Vi har läst boken Onda flickor till idag. Boken är skriven av Alex Marwood.

Michelle har läst boken! Hon har hört att den skulle vara tung, men upplever den inte så. Michelle blev inte berörd och tycker att den var konstig. Varför får de inte umgås med varandra efter det att de har suttit av sitt straff? Michelle blir också störd av "stalkern"! Varför var han med? Vilken roll hade han? Fick ingen relationskänsla till någon av karaktärerna. Kanske flickorna hade behövt varandra efter fängelsetiden, istället för att de skulle hållas isär.
England har en historia av barn som slagit ihjäl andra barn. Är boken en anledning av det? Att visa att det kanske inte är monster till barn som utför en gärning, utan att det kan vara en olycka. Vi diskuterar en hel del och plötsligt konstaterar Michelle att hon kanske ändå mår lite dåligt av boken.
Varför blev hundarna dödade? Vic var äcklig, Michelle mår illa av honom.

Annica tyckte boken var bra, men berördes inte av den. Lite seg i början, men efter ca 150 s blev det lite mer spännande. Hur skulle man göra om man återgår till sitt vanliga liv och ska leva med en mördare? Den var ok, boken, konstaterar ändå Annica. Hon undrar, skulle det kunna hända i Sverige?
Att man jagar varandra med högaffel på gatorna...

Mia sticker in och säger att vi måste läsa boken med engelska ögon. Hur det är i engelska samhället. I Sverige skulle vi vara dömande, att det är den som kommer från en "trasig familj" som är den som är skyldig. I England var det flickan från överklassfamiljen.

Lovisa tycker den är jättebra, trots att hon inte riktigt är klar. Lite svår att komma in i, många karaktärer och namn att hålla reda på. Grått samhälle, England, det regnar, nöjesfältet. Hon försöker se det som att boken handlar om olika klass.
Instick: Inte bara en klassfråga, utan också en fråga om kön. Hur blåser massmedia upp så att vi får våra offer och våra förövare?

Maria nämner att det var ju "upstair"-tjejen Annabel som knuffade ner flickan. Hon var ju egentligen mest skyldig. På "riktigt" hade det varit en rättegång och då hade det nog konstaterats att hon var mest skyldig och den som skulle fått straff. Boken var i alla fall jättebra, första boken hon läste ut så snabbt i denna bokklubb. Den var lättläst, även om det var mycket namn i början att hålla reda på. Boken är läsvärd.

Karin fastnade mest för hur folk dömer. Folk i allmänhet är väldigt snabba att döma utan att veta vad som ligger bakom. I boken är det föräldrarna som bär största ansvaret. Passagen när flickorna jämförde sina blessyrer trodde Karin skulle komma igen, och då klara ut vissa saker.
Hon har hakat upp sig på omslagsbilden! Flickan var ju fyra år! Ingen fyraåring på bilden! Boken var lättläst. När det är läskiga mord hoppar Karin över lite detaljer.

Mia tycker temat är obehagligt och läste därför ut boken fort. Så mycket som är obehagligt, den äter sig in. Den brutna kronologin är numera vanlig, och man anar hela tiden att det inte rör sig om ett kallblodigt mord. Hon skulle inte plocka ut den ur bokhyllan som en bra bok att läsa till någon annan. Den är en bra väckarklocka för England, för att få syn på vad de håller på med.

Diana trodde att det skulle visa sig att de gjorde det med flit. Hon ifrågasätter varför de blev dömda. Vad hände under rättegången? Hon drar paralleller till ett fall i England om två pojkar, där de verkligen har gjort det med flit och med uppsåt försökt dölja sin gärning. Även paralleller till fallet med James Bulger 1993.

Madelene stör sig på liv som är uppbyggda på lögner. Hon tycker att det är jobbigt att läsa om tjejerna som fått nya identiteter och lever ett liv där ingen vet. Det är ju en kolossal lögn och hur kan man leva så varje dag? Att dölja så många år av sitt liv och inte prata om dem överhuvudtaget.

 Anneli har inte läst klart men har fått onda aningar om Vic, men alla har nu pratat om att det var Jim som var mördaren. Det visar sig att de sagt fel och att det är Vic som är mördaren.

Anna hälsar via facebook att hon tycker boken var jättebra.

Mia får en hälsning från sin förra bokklubb och de rekommenderar boken " Vad jag älskade".

Annica presenterar sin bok: Little Bee, av Chris Cleave

Hemma hos Madelene, och paret Darcy...

Vi har ätit på ett spanskt vis, tapas och en gudomligt god chokladkaka. Samtalen under middagen är hjärtliga och djupa. Det känns viktigt och ärligt.

Boken "När döden kom till "Pemberley", av P.D James.

Karin läste boken redan under jullovet, hon tog ett val och went with the flow…. För att hon redan var förtjust i karaktärerna och väntade sig möjligtvis lite mer spänning.

Maria tyckte att boken i början verkade väldigt bra. Då hon gillade miljön, som liknade vår första bok och även den Diana gav oss. Hon läste och läste och undrade om det snart skulle hända något. Hon kände inte igen personerna Mr och Mrs Darcy. Maria som vill veta mer innan vi sågs sökte på internet för att få svar och så sent som idag hittade hon ett svar på vem som egentligen var mördaren då hon inte hade läst klart hela boken. Hon hittade en serie i 3 delar där man streamat kunde se serien filmatiserad. Det var ingen förvåning över vem som var mördaren. Hakade upp sig på vissa ord i boken som egentligen bara blev en sidoberättelse. Maria ska se filmatiseringen.

Michelle tyckte att författaren tog mycket av Jane Austins redan författade karaktärer. Det var lånade miljöer och personer. Hon hade önskat mer om livet mellan familjen Darcy. Berättelsen var inte svår att följa men ganska ointressant.

Mia är otåligt irriterad på att ingen någonsin talar ur skägget. Att man inte vågar berätta vad man känner. Rättegången kommer som spiken i kistan. Han blir fälld utan bevis, motiv och mordvapen. Dessutom blir han benådad när den verkliga mördaren erkänner. Vem blir benådad när det visar sig att man blir felaktigt dömd?

Madelene hade väldigt höga förväntningar som inte riktigt införlivades. Hon hade hoppats på en mustig mordhistoria men tyckte att P.D James verkade rädd för att förta Jane Austins författarskap och då skapade en förväntan som de facto förstörde intresset av historien.

Sara hade en känsla för vad det skulle bli och fick höga förväntningar på boken. Men hon fastnade inte, utan det var svårt att ta sig igenom den. Det fanns inget driv i boken. Gillar det hon läser men det går segt.

Diana har sett filmen en gång. Alltså "Stolthet och fördom". Men hon somnade och kände att det var svårt att hålla fokus. Boken i sig var lite seg men hon tänker att hon ändå fick mer ut av boken för att hon inte har en direkt relation till den föregående berättelsen.

Lovisa håller inte med. Hon har inte heller hamnat i Jane Austins filmträsk. Boken var i början bra, men det som var viktig tände ju redan i början av berättelsen  och sedan var det en engelsk grå och regnig berättelse. Lovisa kände att slutet av boken, som blev glömd i stugan under hennes familjs semester, inte spelade någon roll att ho missade. Och som en sträng lärare en gång gav tips om, att inte läsa en bok man inte gillar, så tycker Lovisa att det här är en bok hon inte fick ut något speciellt av…

Anneli hade jättehöga förväntningar på en engelsk mordgåta. Men hon blev besviken på själva mordgåtan. Det var lite svårt att få ihop det och man kände i regel igen paret Darcy men tyvärr var det inte direkt någon engelsk murrig deckargåta. Mycket skrevs bara för att fylla boken.

Vi var inte så förtjusta i berättelsen och väntar med spänning på nya boken från Anneli. Den heter "Onda flickor" av Alex Marwood. Och vi alla förundras lite över den ovanliga titeln men vi tyckte nog över lag att det kändes spännande med boken. En ny författare och om onda flickor!

Vi alla vill nästan hem direkt för att läsa men det är ju så trevligt hos Madelene så vi stannar nog alla en stund till!

Agnes Cecilia av Maria Gripe

Vi har ätit en underbar middag med linssoppa, räkor, bröd och ost. Till efterrätt åt vi marängsviss med hallon och blåbär.
Michelle vill inleda med att berätta om sin trassliga barndom/ungdom då hon ägnade sin fritid åt att spela teater. En roll hon spelade var just den som Nora i Agnes Cecilia. Hennes kompis skulle spela de andra rollerna. Dagen före premiären meddelar kompisen att hon ska åka till fjällen eftersom teatern inte är så viktig. För Michelle är det här hela livet och går hem och gör om hela manuset och spelar två roller samtidigt. Tack vare boken fick Michelle tillbaka det starka minnet av att hon faktiskt varit rätt duktig på att spela teater.
Mia blev irriterad på när Maria Gripe blir lite slarvig. På sidan 90 säger Lena att hon inte vet att hennes mormors mor lever och det borde hon ju veta. Raskt reagerar alla andra och talar om att Lena är ironisk och att det framgår av hur Lena är i övrigt.
Lovisa tar upp hur Dag resonerar om Tekniken vs. naturen, en tanke som hon själv inte tänker så ofta men som hon fascineras av. Vi är så vana vid att tekniken fungerar så när den inte gör det, blir vi irriterade, men när naturen ställer till det är det något vi underordnar oss. Gripe var tydligen inspirerad av Schopenhauer. Det för fram till frågan om vad hennes bakgrund är. I slutet av boken beskrivs hennes filosofiska bakgrund.
Anneli hade vissa svårigheter att komma i gång med boken, men hon fastnade på sida 93, där Nora för första gången vänder sig mot "de osynliga" stegen.  Då blev boken för första gången intressant på allvar.
En skillnad mellan boken och filmen är att man i filmen ser tydligt att hennes fosterföräldrar är kärleksfulla och vill henne väl, men i boken får man en mycket tydligare bild av att Nora är skeptisk till deras kärlek.
 Diana tyckte att boken var lite fin och mystisk men blev lite störd över att det där spännande aldrig dök upp. Diana vill också uttrycka sin förtjusning över Dag på sida 159.
Karin har läst den många gånger och tycker mycket om den. Den här gången tänkte hon mycket på det där med vuxnas svek mot barn, att ingen talade om för Nora att hennes föräldrar är döda, utan att allt skulle förklaras den gången de var på kyrkogården.
Sara hade läst boken som barn och kände mycket igenkänning under läsningen och tycker mycket om den, samtidigt som hon var rädd för det som är övernaturligt.
Annica läste boken första gången när hon var ungefär nio år och hon har sett filmen massor av gånger och hon gillar inte omslaget på den här nyutgåvan. Hon har en fråga kring vem det var som ringde till Nora och vakade över henne. Var det Agnes Cecilia eller var det spöket Cecilia? Annica har också börjat läsa den högt för eleverna och hon har fått så många bra samtal.
En parallell Lovisa drar är till Harry Potter då båda blivit av med sina föräldrar och den stora tomheten som finns i ett barn som tidigt förlorat sina föräldrar.
Anna hade läst boken som barn, men mindes inte någonting. Hon blev helt fast i den och läste ut den på kort tid. Slutet gjorde henne besviken, då det var för mesigt. Det fanns ingenting som var läskigt i boken, tyckte Anna, men det fanns det olika åsikter om.
Madde är nöjd med att hon har läst ut hela boken i rätt tid. Flickan hon är god man åt gav en bra bild, nämligen att den är "snällt läskig". Madde gillade interiörerna.
Michelle tycker mest synd om mormodern som levt i en lögn. Hon har förlorat allt och dessutom blivit av med sitt barnbarn. En stolthet som är för stor för dess eget bästa.
Maria sammanfattar i ord; Fin, vacker, snäll och djup. Hon tror på andevärlden och vill kunna känna att det står någon här.
Kvällen avslutas med att Madde delar ut boken "När döden kom till Pemberley" av P.D. James.