Binas historia hos Anneli

 Vi är hemma hos Anneli och har ätit ugnsstekt lax med rostade rotfrukter och fetaoströra. Så corona-säkert som vi kan göra det.

Madde kom till första stycket och sen tappade hon fokus. Första kapitlet kan hon riktigt bra.

Diana läste ut boken den 14 mars, vilket hon kan se via goodreads. Hon minns känslan när hon läste, att det var segt. Det var liksom bin...skulle ha velat höra mer, eller enbart, om Tao. Om hur det kan bli i framtiden om alla bin försvinner. Historieinslagen var inte lika intressant. Diana har ägnat sig mycket åt att plantera blommor men inte kommer det några bin, bara fjärilar.

Sara har lyssnat på boken. Det hon insåg på slutet var att hon nog gillar såna här parallella historier där det knyts ihop på slutet. Men intresset väcktes inte riktigt för de olika familjerna, framtidsdelen var mest intressant. Historien var tankeväckande.

Karin läste den förra sommaren. Tanken var att läsa om den men det har inte blivit av. Hon älskade boken, tyckte om de parallella historierna och slutet var jättefint. Hade verkligen kunnat läsa om den. Första tanken var att bin, det verkar ju kul. Kan tänka sig att lyssna på den igen.

Mia tycker boken är oerhört vacker. Hur kan man skriva lagom? När man skriver tre-parallelligt, hur vet man när man ska byta? Mia tycker att historien från 1880 om William och hans dotter Charlotte, det var det mest intressanta, en jättespännande historia. Att någon verkligen sätter sig ner och tänker ett varv till. Att de verkligen tänker hur man kan bygga för att göra det enkelt. 

Anna har inte läst böcker på 100 år, bara lyssnat. Hon la ifrån sig boken ett tag. Hon tyckte inte om den japanska delen men de två andra världarna var jättefina med roliga karaktärer att följa. För Anna kunde de ha handlat om rådjur eller vad som, hon upplevde att det var karaktärerna som var det fina med boken. Hon kommer inte ihåg slutet så boken var nog inte så minnesvärd. Varje historia i sig var spännande. 

Vi får nästa bok av Annica, "Ålevangeliet". Vi avvaktar utvecklingen av Corona så vi får se när vi ses nästa gång!

Boktips till varandra:

Himmel över Alaska

Mot San Fransisco - Clara Clementin

Vit krysantemum, del 1 och 2

Ett frågetecken är ett halvt hjärta - Sofia Lundberg

Träskkungens dotter

Sista tåget till London

Testamente

Flickan i brevet

Stjärnsystrarna

Den röda adressboken - Sofia Lundberg

Lillan och tunnan

The hate you give (finns även på svenska)

Där kräftorna sjunger

Annika Nordin - novellsamling. "Jag ser allt du gör". Etta på många listor.

Samlade verk. Obs! Supertjock! Typ 28 timmar.

Den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser

Nej och åter nej - Nina Lykke

Skönhetens väg hos Madelene

Skönhetens väg

Vi samlades idag hemma hos Madelene och åt fantastiskt god mat, kyckling i smarrig sås med ris. Efterrätten var en utsökt chokladsak. Idag var vi nästan alla men vi saknar vår underbara Anna. 

Diana

En lång bok. Fantastiskt. Man har hört mycket om 2:a världskriget i sina där, det är liksom som att vissa saker inte kommit fram till min hjärna. Man har inte tänkt på att tex politiska flyktingar forslades till koncentrationslägren. Kollat upp artiklar, tex artiklar på DN, Svt, Tatueraren i Auschwitz. De tre kvinnorna man får följa, man undrade för de möts? Så sjuka grejer, vad är det med människor? Hur hamnade människorna i de rollerna man hamnade  i? Hur kunde utföra de hemska dåden? Pratade SS personerna om vad de egentligen gjorde, hur kunde de genomföra de hemska sakerna sade gjorde. Kan man vara ond rakt igenom? Hur skildras historien? Kriget tog slut, vad hände egentligen sen? Obehagligt men ändå en aha upplevelse. 

Mia

Det här är min favorittyp av böcker, det är en skönlitterär bok som är baserad på verkliga händelser så att jag lär mig något samtidigt som jag läser. Det är så otroligt bra att det inte stoppar när kriget är slut, att man får reda på vad som händer efter ett krig. Kriget sätter spår. Det ger tyngd åt berättelsen att de här sakerna verkligen har hänt. 

Sara

Boken var lång, kanske lite onödigt lång? Jag gillade starkt att det finns ett långt parti om vad som hände efter kriget. Man undrar ofta vad som hände sen när man läser. Det här var en riktig Sara bok! Jag väntade länge på att dem tre skulle mötas. Jag fastnade för karaktären Kaisa, var hon glad, tacksam, arg? Hon var en klurig person. Jag trodde länge att Herta någonstans skulle göra något gott, att hon skulle hjälpa någon, för att dem andra två karaktärerna var goda. Jag har en frustrerad känsla om att vi måste berätta och undervisa mer om det här. Våra barn måste känna till det här. 

Annica

Jag drar paralleller med min egen uppväxt på Vendelsömalm och kring Brandbergen. Det var turbulenta år och skinheads fanns i skolan som rörde upp mycket. Det tog lång tid innan jag fastnade i boken, det jag fastnade med var att faktadelen krockade med det skönlitterära. Kontrasten mellan världen som Caroline levde i krockade med den andra världen som Kasta levde i. Det är en läsvärd bok. Det är en viktig bok för eftervärlden, jag har dock läst och sett så många bättre skildringar. Det blev lite som att man läste en historiebok, och då fångade den mig inte riktigt. Jag har googlat mycket och jag är tacksam för att jag lärt mig mycket. Jag undrar hur jag skulle reagera i den här situationen, vad gör man för att skydda sina nära och kära? 

Michelle

Min morfar var med i kriget, och han har flytt från kriget. Jag har hört mycket om kriget och hans flykt. Jag har alltid haft ett stort agg mot nazister pågrund av min familjs historia. Boken var svår att fastna i. Jag kommer göra allt i min makt att visa mina barn vad som har hänt i historien, det är jätteviktigt! Jag tycker att alla böcker där man kommer i kontakt med den här typen av historia är viktiga att få ut. Jag tror att mitt civilkurage skulle gå över logiken, jag har gjort så konstiga grejer utifrån mitt civilkurage. De här historierna måste förmedlas! Jag är förbannat trött på böcker där det är karaktärer som ska mötas. 

Anneli

Under tiden jag läste så tänkte jag att det är så lite jag vet. Jag tänkte flera gånger att det nästan är pinsamt att jag inte har varit där. Det är mycket som jag läste i skolan som gör sig påmint nu. Jag kopplar ihop saker nu och tänker att jag måste läsa mer om det här och sätta mig in i. Jag har också tänkt att kriget tar slut 1945 och allt blev bra, jag blir kritisk mot mig själv för att jag inte vet så mycket. Funderar på hur jag skulle göra, jag upplever att jag har högt civilkurage och gör innan jag kanske tänker efter på konsekvenser. Många gånger tänker jag hur vågade hon. Jag tyckte att det var en bra bok. Fick många tankar och började självrannsaka mig själv. 

Madelene

Jag valde den här boken från massor av olika böcker. Jag läste recensioner och valde den för att den handlade om andra världskriget och hade ett kvinnoperspektiv. Jag har en bra bild över före, under och efter kriget för att jag hade en super engagerad lärare i höstadiet. Det jag inte hade förstått var hur det var ur ett kvinnoperspektiv. I min värld har det varit så att männen krigades och att kvinnorna var hemma och arbetade. Det här blev en ögonöppnare för mig. Även fast jag förstår hur illa det var så måste det ha varit ännu värre att vara kvinna. I högstadiet kom Vita bussarna till skolan och vi fick gå ombord bussarna och vi fick lov att tränga ihop oss för att iscensätta hur pass trångt det var ombord för dem. 

Nästa gång ses vi hos Anneli, 13 mars. Hon har såklart med sig böcker till oss, vi är förväntansfull och kan knappt vänta på att alla är tillbaka från toaletten. Anneli hade svårt att komma på och fick tips från sin systers man. Det här är en debutant. Binas historia, Maja Lunde.  

Boktips

Det angår också dig

Filmtips

Tyskland bleka moder

World on Fire på SVT

Ingenbarnsland hos Anna

Vi är hemma hos Anna och har ätit smarrig Tom ka gai med ris och pepparkaks-cheesecake. Fantastiskt gottI I kväll saknar vi Annica, Karin och Sara. Vi har läst boken "Ingenmansland" av Eija Hetekivi Olsson.

Anneli har (som vanligt) inte hunnit klart med boken. Upplever den sorglig, smutsig och tragisk. Drar paralleller till sin egen uppväxt under 70-80-talet med många finlandssvenska som tjuvrökte och drack. Ett ljust ögonblick var när Hassan kom in som vikarie och SÅG Miira och visade förståelse. Hur kan en 9-åring komma på alla tokigheter? Varför väljer man att sätta sig och bajsa ut genom fönstret??

Madde började lyssna på boken. Efter en timme kände hon av huvudpersonens aggressioner och klarade inte av att lyssna mer. Började läsa istället, "då blev det min röst", lite mer nedtonat.Har inte läst klart, men det var skönare att läsa själv. Boken har fantastiskt bra beskrivningar. Madde tänker att boken ska bli hennes jullovsbok och hon känner sig väldigt lycklig över boken. Gillar att hon fick den i storboks-format. Hon upplever språket som korthugget och ilsket.

Anna valde boken då hon hört författarens sommarprat i somras. Anna hade förhoppning om att alla skulle vilja lyssna på boken, för det är dubbel behållning av att höra författaren själv läsa texten.
Anna upplever huvudpersonen som väldigt arg, men himla cool. Hon säger vad hon tycker, det blir rakt. Anna önskar att fler människor skulle vara så. Hon bara älskar huvudpersonen!
När man lyssnar på boken så blev det väldigt intensivt, efter en timme är man helt slut.

Mia började lyssna, men när hon väljer att läsa boken med "sin röst" kan hon ta till sig detaljerna på ett annat sätt, än när hon lyssnar på boken, med författarens arga röst. Varför hatar hon sina föräldrar som eg var ganska schyssta? Gör kopplingar till en egen elev. Huvudpersonen är mycket begåvad. Var kommer all arghet ifrån? Föräldrarna verkar ju hyfsat sympatiska, inte så talföra och lider av krämpor. När de åkte till Finland fick Miira uppleva sina "riktiga" föräldrar. Men föräldrarna hade lite olika uppväxter, pappa från det tysta Finland och hos mormor var det väldigt pratigt.
Resan med Ali, till hans barnhemsby där kvinnor ska vara täckta, det upplevde Mia som konstigt. Hur tänkte Miira då? Och mamma, som skrev falskt intyg?
Mia tyckte väldigt mycket om att läsa boken, men inte att lyssna, det var för vass röst till det vassa innehållet. Otroligt bra titel! En av de mest intressanta böcker hon läst, man kan prata om den hur länge som helst, det finns hur mycket som helst att plocka ur och prata om.

Diana har lyssnat på boken. Gillar början, "störd början i en bok",  "Hon bankar skiten ur honom!" Rappt och hårt språk, gillar hennes språk, Miira är speciell, det känns som hon inte har några spärrar.
Känner igen klädseln från sin gene uppväxt på 80-talet- Man hade kläder så länge man kan ha dem, inget slit och släng. Tänker mycket på "Man ska älska alla barn" och försöker sprida det till kollegor. Vi vet inget om barns hemförhållanden egentligen.
Det var en jobbig bok att läsa. Det händer saker heela tiden "Det är som ett jävla ekg".

Michelle har inte läst boken.

Madde delar ut sin bok. Det är "Skönhetens väg" av Martha Hall Kelly. Vi ses hemma hos Madde 17 januari 2020. Då delar Anneli ut böcker.

Jag for ner till bror, i Michelles nya lägenhet

Idag är vi i Michelles nya lägenhet. Vi åt fisksoppa och chokladefterrätt.

Boken vi har läst är "Jag for ner till bror" Av Karin Smirnoff.

Annica blev först ut; Omslaget blev hon inte så sugen på. Annica läste en sida och upptäckte att den var skriven på Norrländska vilket gjorde att hon fastnade direkt. Utförligt beskrivet men med korta ord. Inte så detaljrikt men gav ändå en bild. En tragisk berättelse med trasiga familjer som bor på landsbygden där man dränerar de små samhällena.  Frågor om hur dt är att leva i en mindre ort hopade sig. Flätades ihop bra i slutet till en helhet där man förstod relationen mellan de olika karaktärerna.

Diana; Tycker likt Annica att det Norrländska är speciellt. Att historien nystas upp vart efter var bra. Och sorgliga människoöden, men hur mycket kan en person egentligen förlåta? Gillar att det är korta meningar och stakigt skrivet med meningar som egentligen inte tar slut.

Anna; Uppläsaren till boken hade ett annorlunda sätt. Men kort in tyckte hon det var jättebra. Livsödet som Jana har är hemskt, men man känner och förstår henens godhet. Tyckte boken var en super, kanon bok. Anna lyssnade en gång till på boken. För att verkligen höra berättelsen. Lyssnade på det med förlåtelse, hon gav sedan bort boken till en kompis.

Karin; Började med att lyssna.. men läste sedan på mobilen. Såg hur författaren skrev ut exempelvis namnen och tyckte att det syntes hur det var dialektalt. Reflekterade att mani en liten bygd säger hela namnet, som för och efternamn. Kände lite jaha, när boken tog slut. Hoppades att den skulle sluta lyckligare...  Älskade dikten i början av boken.

Michelle: Fick den av grannen på landets mamma. Lyssnade ofrivilligt på boken. (Glömde boken på landet). Tyckte mycket om boken, kände samhörighet och en känsla av att livet inte alltid blir som man tänkt sig. I sorgen ser man all den kraft som skapas. Handlar mycket om känslor och mycket undantryckt kärlek i en karg miljö. Tyckte mycket om boken och den dialektala skriften. Fascinerades av John och hans konstnärsskap. Tyckte illa om Maria. Ser liknelse med Skogsrå eller sjöjungfru som nästlar in sig i olika personers liv.

Sara: Har lyssnat på boken. Missat ihopskrivningen av namnen. Fastnade i boken för att veta vad som ska hända. Tycker egentligen inte om boken. Fick stanna många gånger för att fundera på de dialektala uttrycken. Tragisk, sorglig och deprimerande bok. Drevs framåt i läsningen av nyfikenhet. Sorgligt att Jaana gick i Marias fotspår. Jaana verkar väldigt stark individualist.

Anneli: Har nästan läst ut hela boken. Allt känns väldigt smutsig, skitigt och hårigt. Har kommit tills delen då John får ett "psykbryt". Väldigt sorgligt, många sidor man bara vill bläddra förbi. Att orka leva med en pappa som förgriper sig på en och främst en mamma som inte gör någonting. Kan förstå känslan av lättnaden av att klyva huvudet på sin far. Hur hon gjorde alla sina lerfigurer, 8 män med alkoholproblem. Sorgligt med att fundera på hur hemtjänsten förändrats till att allt ska vara så tidspressat och effektivt. Man glömmer bort individen.

Mia: Det första handlar om språket. Lyssnade första men läste sen. Är glad att hon läste och fattade språket på ett annat sätt. Meningsbyggnaden ger ett mervärde, det blir som en lång dikt. Det andra handlar om "binnikemasken". Liknelsen var så bra, lysande! Vid flytten till Halland, vid ett möte reser sig Jan Teborgas och drar paralleller till människor i bygden istället för landsmärken, känns specifikt till landsbygden. "Mia på Kyrkebro". Det var så man pratade om och till varandra. Det är en form av statussymbol, det berättar en del om vem man är. Bygden är extremt förlåtande och stor acceptans till fel och brister. Man vet och tar extra hand om de barnen som har de svårt. Sidan 184 handlar om när Jaana förstår att allt handlar om hur det var som förr, gamla anektdoter dras upp. Man kan inte längre välja vänner utan man umgås med de som finns.

Madelene: En av de bästa böckerna hon läst. Älskar språket och saktfärdigheten. Konversationerna går långsamt och allt känns lite kärvt. Funderar mycket på arv. Hon ärver moderns acceptans mot faderns alkoholism och övergrepp. I en småstad kan du inte ja sec med 20 personer, men som man är det ok. Som en man kommer man undrar med så mycket mer, som kvinna utsätts man för byns granskande öga. Språket var helt magiskt och boken var fantastiskt. Marias liv är publikt, hela samhället vet vilka turer hon levt. Hon blir den stora syndabocken. arvet kan ju antingen leda oss på samma väg eller förändra oss. Tycker mycket om slutet där hon går upp och byter om till sin gamla klänning med mammans gamla kyrkskor. Hon kombinerar den gamla med det nya - underbart!

Anna delar ut den nya boken: Lyssnade på Sommarprat i P3 och blev inspirerad. Bestämde sig redan i somras att det var denna bok som det skulle bli!
Eila Hetekivi Olsson - Ingen-barnsland.

Nästa träff hemma hos Anna: fredag den 29/11 2019
Madelene delar ut nästa bok

Makten hos Diana

Idag var det träff hemma hos mig (Diana) i Enköping.  Det bjöds på Indisk Butterchicken, samma serverades även första bokklubbsträffen hos mig, efter 6 år kan man ju börja återanvända recept. 

Diana har läst halva boken, sommaren har varit intensiv. Hon trodde att boken skulle vara något annat när hon valde den. Den är mer "science fiction-aktig" än vad hon trodde att den skulle vara. Hon gillar ändå den övernaturliga touchen. Det är spännande att följa de olika personerna och Diana undrar vad som kommer hända.  Hon har läst på originalspråket och tycker att den svenska versionen är mer platt.

Anna - Har ungefär läst lika mycket som Diana. Det känns som att det här är en ungdomsbok, jag gillar ungdomsböcker men hade trott att det här skulle vara en bok som var mer riktad. Det var svårt att komma in i boken och att storyn är långsam och att det tar tid att komma in i den. Jag tror att jag kommer tycka om boken. Det ända jag stör mig på är att det är kvinnorna som har kraften och att det inte bara är en klick.

Mia - Det är fint att det börjar med ett urdrag ur Samuels bok där folket vill ha en kung och att de varnas för att det kommer bli krig och elände då. Boken var lättläst, och svår att lägga ifrån sig.

Karin - Jag tyckte om boken och hade svårt att slita mig från den. Nånstans i slutet där kvinnorna börjar våldta stannade jag upp och tänkte efter och funderade över vad det är för en typ av bok, är det en ny Grottbjörnens folk? Men det är det inte, det är ju precis de här sakerna som händer, fast att det är tvärtom.

Madelene - Har inte kommit så långt i boken, det jag hittills har läst är väldigt intressant för att det vänder på hela maktstrukturen. Jag funderar mycket på varför hon skrivit till sig själv i början. Snyggt att det är ett anagram i brevväxlingen mellan Naomi och Niel.

Annica - Jag fastnade för en mening på baksidan "årets bok för feminister", det är inte alls en bok för feminister utan mer en bok om vad som händer med de som får mycket makt. Det är läskigt att makt är okontrollerbart. Det är en sorglig framtidssyn i den här boken, om det här skulle vara verklighet skulle det vara fruktansvärt. Min bild av feminism är att det är jämställt. Det är svart och mörk bok. En mörk bild av mänskligheten. Annica tipsar om "Ett jävla solsken" som är feminism för mig. En fantasisk bok. Jag gillar ändå boken.

Summa sumarum, vi tycker att det är en bra boklubbsbok som har mycket att prata och fundera kring.

Madelene delar med sig av ett boktips: I döden för dig av Mian Lodalen.

Den här gången delar Michelle ut bok via messenger, det blir Jag for ner till bron av Karin Smirnoff.

https://www.bokus.com/bok/9789177950981/jag-for-ner-till-bror/?source=googleps&gclid=Cj0KCQjwy97qBRDoARIsAITONTLmwjST-L9rF-aqvLeVzIFcqYJLBL5s8ss-EabrUbz5Ncn2BVoDzfAaAkUuEALw_wcB


Vi ses hos Michelle den 25 oktober.

Stanna hos mig av Ayobami Adebayo

Vi har varit hemma hos Mia och ätit oxfilé. En skön kväll på balkongen😎

Madde har hunnit läsa några andra böcker, så hon har svårt att komma ihåg. Det stora är alla missförstånd som kanske ändå slutar med att Yejide och Akin kan hitta tillbaka till den sanna kärleken.

Annica börjar med omslaget som hon tycker är underbart, för det är så genomtänkt. Man kan se små foster i blommorna. Boken är så fin för att man kan få en inblick i hur det kan vara någon annanstans. Hade det varit här hade det inte varit ett så stort problem att inte kunna få barn. Tragiskt med den genetiskt överförbara sjukdomen. Historian i bakgrunden med militärstyret är intressant för att vi inte vet så mycket om det.

Michelle ville inte läsa boken först, för att titeln var så jobbig. Hon gjorde det ändå, för att vara duktig. Hon tänkte på sina systrar som gjort IVF och som burit skammen, trots att vi lever i ett modernt samhälle.

Diana tyckte om boken för att hon fick inblick i hur det kan vara att leva någon annanstans än här. Hon tycker att den kändes repetetiv och hon undrar hur det var i Sverige 1985 när man inte kunde få barn. Det kanske inte är så självklart som det känns i dag, 2019. Diana drar paralleller till Ulrikas bok där vi i Sverige hade tvångsgifte utifrån familjens behov.

Anneli tyckte att boken var bra och hann läsa färdigt en hel vecka innan vi träffades. Hon undrar om det var utsagt någon gång i boken att de faktiskt aldrig hade sex. Det finns en sådan stor diskrepans mellan det moderna livet på universitetet och de gamla traditionerna med till exempel sjalar eller månggifte. Hon undrar varför Akin inte försökte ta kontakt med Yejide för att tala om att dottern levde. En reflektion kring rånet som verkade helt knasigt, för att det var annonserat i förväg, men det inte var någonting att göra eftersom polisen var på rånarnas sida.

Mia tyckte mycket om boken och hoppas på att författarinnan skriver fler böcker. Det var skickligt att lägga ut bara små ledtrådar och först i slutet ge alla bitarna i pusslet.

Nästa gång ses vi hos Diana med övernattning. Hon har spanat på en bok länge, som hon ville ta med i bokklubben och hon är väldigt nöjd med att den precis nu har kommit ut på svenska. Den heter "Makten" och är skriven av Naomi Alderman. Datumet för träffen är den 17 augusti.

Vänförfrågan - hemma hos Sara fredagen den 26 april

Ordning för kommande träffar:

* Mia
* Diana
* Michellle - Stenfrukter, jordgubbar, persika, päron, morötter, nötter, laktos
* Anna
* Madde - laktos, gluten, lök
* Anneli - Penicillin
* Annica - nötter
* Karin - Avokado, paprika, banan, ärtor
* Sara

Sekreterare : Annica

Titel: Vänförfrågan
Författare: Laura Marchall

Mia - Det visade sig att Mia hade hört den förut och tyckte då att den var dålig och förutsägbar. Den här gången bestämde hon sig för att lyssna på ett annat sätt. Irriterande att hon klandrar sig själv hela livet utan att säga något och någonting. Men om man ser tillbaka på sig själv inser hon att hon agerat på precis samma sätt. Att skämmas för gamla synder är inte bra. Sluta skämmas, alla gör misstag. Känner igen sig att befinna sig i en utsatt position och att få en inbjudan från någon är man villig att göra mycket som man sedan skäms för. Önskade att huvudpersonen stod upp mer för sin son Henry och i och med ifrågasätta sin man.

Sara - Kände snabbt när hon lyssnade att hon skämdes för sitt val, det kändes som en ungdomsbok. Den var enkelt skriven, med fastnade ändå i handlingen och började fundera över hur upplösningen skulle bli. Tänkte på att det kunde vara mannen som var mördaren, funderade även på "stalkeln" och Marias brorsa. Blev lite bättre än vad jag trodde från början. När jag lyssnade tappade jag inbland fokus på boken. Mellankapitlen om den utsatta kvinnan tog lång tid innan jag förstod att det var Louise det handlade om. Det är lätt att tänka att man själv hade agerat annorlunda, men man vet inte hur man själva hade känt. Att bli snuvad på så många år av sitt liv! En tvåa av fem.

Diana - Långsam och upprepade sig, det blev ingen fart på berättelsen. Det blev aldrig spännande och jag var inte sugen på att höra vad som hände å slutet. Irriterande att flamsa runt och bygga upp en höna av en fjäder. Den får en mudman av fem mudman. Det är inget jag kommer läsa om.

Annica - Kan inte skriva samtidigt som jag pratar :)

Madde - Började läsa den innan vi fick den i bokklubben. Hade först valt att sluta läsa den. Blev irriterad över att inte kunna säga ifrån och att t ansvar för sina handlingar. Startade igen men avslutade när händelsen med tampongen i väskan kom. Gav den en chans till ändå. När man går och bär på en massa skit som man går omkring och bär på ångest och inte vågar tala om det för någon. Har svårt att sätta mig in situationen då jag själv alltid har vågat stå för de dumheter som jag gjort. Tyckte ändå att det inte var så dålig som jag först trodde.

Karin - Var inte så förtjust i boken. Tyckte att det var rätt förutsägbar. Kändes som att det var en ungdomsbok som inte hängde ihop alla gånger. Saknade att språket inte flöt och hängde ihop alla gånger. Gissade på att mördaren var mannen. Blev så irriterad över att hon inte sa någonting i polisförhören. Lättlyssnat.

Anneli - Håller med föregående. På framsidan står det "en fantastik vändning". Letade hela tiden efter vändningen. Kan det vara mannens nya fru, är hon Maria? Kan det vara Pete som har ihop det med Maria. Har Maria blivit en transperson och blivit Pete? Tänker tillbaka på tonåren och har varit i båda positionerna. Har både övergett och blivit övergiven. Kan känna igen hierarkierna och vad läskigt hur mycket de kan göra med en människa. vilken makt vissa får. Han ägnat mycket tid åt att leta efter "twisten". Lite besviken över att det var så enkel lösning. Alla gör vi misstag.

Anna - När jag började läsa boken och det handlade om Face-book  påminde det mig om en annan bok. Den boken tyckte jag var så dålig, det gjorde att jag inte var så positivt inställd från början. Tyckte att det var en ungdomsbok. Men hade jag haft de glasögon på mig så tror jag att hade tagit till mig boken på ett annat sätt. Trodde att Pete var mördaren. Tyckte att boken var naiv. Beror det på att jag blivit bättre läsare och kräver mer avancerade böcker? Men många vill nog ha den här typen av böcker. Trodde att den skulle vara mer läskig med tanke på framsidan och på kommentarerna på bokens framsida. Tyckte inte så mycket om boken. Innan jag gick hit så gick jag in och läste recensioner om boken och den har fått mycket bra kritik.

Ny bok: 

Mia delar ut boken "Stanna hos mig" av Ayobami adebayo . En ny debutant som hon har stora förväntningar på. Hon har läst en tidigare författare från Nigeria och är nu glad att det nu kommer en ny kvinnlig författare från Nigeria! Hoppas på att författaren blandar kultur och det gamla med det nya. 

Vi konstaterar att vi har 6-års jubileum 17 maj! (första träffen 17/5 2013)

Datum: 

14/6 2019 kl 18.00 hos Mia