Brevet av Kathryn Hughes

Vi har ätit god kyckling med ugnsrostade rotfrukter och tzatziki hos Anneli. Nu är det dags att prata om boken "Brevet". Sara och Karin var tvungna att åka hem direkt efter middagen, men här kommer våra tankar.

Annica hoppades att hon inte skulle vara först, eftersom hon inte kommer ihåg boken. Det hon minns är att boken var lättläst och att hon trodde att det var en bok från USA och en historia om white trash. Hon blev besviken på att boken slutade så romantiskt och tråkigt.Släkthistorier är i princip intressanta.

Mia säger att i princip tycker hon att det är en bra form för en bra roman. Hon tycker det är intressant, men problemet är att författaren känns som en årskurs 9-elev som försöker skriva. Det är otroligt störande att huvudkaraktären tänker att den misshandlande mannen har ändrat sig trots att hjärnan håller på att sippra ut. Det är så tydligt att han domderar och att han går för långt. Hon går på det gång på gång. Mia gillar böcker som rör sig mellan två tider, det är ett intressant tema, men författaren behöver lämna åk 9-sättet att skriva på.

Diana var arg på Chrissie som hade en plan och pengar och som ändå valde att gå tillbaka till idioten till man. Hon var också irriterad på kioskvältarslutet som var för enkelt och smörigt.

Anneli tyckte om början där huvudkaraktären tar tag i sitt liv. Då kändes det som om hon skulle få ett bättre liv. När hon flyttade tillbaka hem var det svårt att förstå att hon tog det klivet. Slutet var för banalt. Det fattades en beskrivning av hur mamman dog och hur livet på klostret var. Anneli vill ha mer research. Boken var lite för enkel i sina beskrivningar.

Michelle tycker att boken var lättläst och hon blev inte provocerad av att huvudkaraktären gick tillbaka till den misshandlande mannen, eftersom det är så det är. Historien var lite för tunn. Sorgligt att läsa om hustrumisshandel. Michelle gillar lyckliga slut och nu fick huvudkaraktären träffa sin son till slut och hon fick en man ett vara lycklig med, det är Michelle nöjd med.

Anna tyckte att boken började bra och att det var lätt att komma in i den. Sedan blev det för klichéartat och språket blev för enkelt. Det finns bra småsaker, men det är som om författarinnan vill få in allt i samma bok och det blir för svårt för henne.

Madelene har skrivit en lista över vad hon tyckte. Schabloner som att män står för hat, avundsjuka och svartsjuka och att kvinnor står för styrkan och kärleken. Kärleken vinner alltid. Boken fick henne att gråta av sorg, glädje och ilska.

Den 18/1ses vi hos Annica och då ska vi ha läst boken "Ulrikas bok" om kvinnorna kring Gustav Vasa.

Den som hädanefter inte vill ha en bok, utan lyssnar istället, ska meddela den som står på tur att dela ut en bok.