Vi var hemma hos Anneli och fick goda grekiska köttfärsbiffar med smarriga tillbehör.
Lovisa
Lovisa har ej läst klart boken. Kommer att ligga på min sommarlovshelg. Det är för mycket för mig att läsa. Är på kap 7. Har inte kommit så långt så känner inte att jag kan yttra mig. Det är hemskt att läsa om barn, barn som far illa. Tyvärr, är ledsen. Återkommer efter sommaren.
Diana
Jag har haft semester så jag har läst den! Den är lättläst. Gillar att man kommer tillbaka, att nutid och dåtid växlar. Skapar en spänning att man får komma tillbaka och veta. Läskigt att de gör experiment på barn, men kanske tacksamt ändå att de gjort experiment och får reda på saker. T.ex. kikhosta. Vem har bott i lägenheten? Naomi? Det var ju en fnurra på tråden när hon tog pengarna. När hon träffade doktorn på sjukhuset så hade hon ju morfin i sin kropp. Av egen erfarenhet vet Diana att man inte är så klar med morfin i kroppen, som doktor Solomon var i boken. Även om Rachel tog bort morfinet i sprutan, så upplevs hon klarare i huvudet än det Diana erfarit. Jag gillade boken, den var hemsk men... intressant att läsa hur författaren kommit på idén, det som fanns längst bak i boken, vilka trådar hon dragit i.
Karin
Jag har inte läst, hart inte hunnit. Ligger på kap 5. Vill jättegärna läsa klart när jag har tid.
Anna
Jag bestämde att jag skulle börja läsa på påsklovet. den fanns inte som ljud bok. Jättebra att läsa den hos min mamma, tänkte jag. Men det blev jobbigt att läsa den p.g.a saker som hände. Då blev boken skittung att läsa. Samtidigt kom brev med kallelser till mammografi och cellprov. Boken berörde, tyckte mycket om att läsa delen när hon var barn och levde på barnhem. Mitt i allt det sorgsna så fanns det ett hopp, hon hade ett mål med det hon gjorde. Tyckte inte om när hon träffade sin gamla läkare och skulle ta död på henne. Jag tycker ju om slut i böcker. Det var inget färdigt slut i den här boken, ingen riktig punkt. Jag har hittat en grej jag tyckte om, s. 372. Citat " För...." sista femtedelen
Först ser hon Solomon som sin fiende, men sen inser hon att det kan vara vem som helst av dem.
Nu hamnar vi i en diskussion om vem/vilka som betalade för barnhemmet i boken. Var det någon/några som drev det och tjänade pengar? Eller levde de på sponsorpengar? Det råder delade meningar.
Sara
Ej läst klart. Jag har tappat stinget att läsa vanliga böcker., brukar vilja lyssna när jag springer. Har sagt förut att jag inte gillar när de hoppar i tiden, men nu gillade jag det. Tycker om boken och kommer att läsa vidare.
Madelene
Inte heller läst klart. Jag är lite småkär i den här boken, den är väldigt fin i sin berättelse. Är inte jätteförtjust i att den hoppar i tid, lätt att jag tappar bort mig. Men den här var väldigt tydlig i hoppen. Experimenten som man utförde på barnen, inte jättelänge sedan man gjorde det i Sverige. Läskig människosyn, när man värderar barn/människor olika. Att det är ok att forska på dessa barn föär att de inte har föräldrar. Inte länge sedan man forskade på utvecklingsstörda. 10976 tilläts man gifta sig om man hade epilepsi.
Anneli
Mia
Från min första fasa, över hur barnen blir utsatta och hur de ligger bakom glas. I jmf med andra barn så har de judiska barnen det ganska bra. Gillar berättarperspektivet, hon som Rachel och jag i nutid. Valt ett citat, ett tillfälle när jag började gråta. Göra sin plikt som folk eller bara vara medmänniska. s. 364-365. Börjar längst ner på 364. Det grundar sig i en människokärlek. Doktor Ambras gör det möjligt för Rachel att lyckas. Jag håller med om att slutet var lite "Jaha". men jag tror inte att det var en berättelse som kräver ett slut utan att berättelsen är slutet. Historien med den kinesiska perukmakaren, där de små barnen slet hårt men i jmf med andra barn så hade de det väldigt bra. Om vi ska döma med 2017 års ögon så blir allt väldigt eländigt.
Vi fick också nästa bok som Annika lämnade med bud, La Peregrina av Cecilia Samartin. Vi ses hemma hos Annika den 9 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar