Hemma hos Anna

Vi har ätit fantastiskt god mat och en efterrätt, kycklinggryta med ris och en marängefterrätt som inte var av denna värld. TACK Anna! <3


Annica var lite osäker när hon skulle börja läsa boken då hon inte gillar att läsa för "läskiga" böcker speciellt inte om det handlar om barn. Hon började att läsa dagtid och läste snabbt ut boken.
Annica har tagit ut ett citat sid 25. det handlar om när hon förstår att Astrid har råttor som besök. Hon gillar boken, den är lite grov men hon gillar ändå karaktärerna i trappen, sköna typer. Boken fick godkänt.

Michelle funderar över sonen, hade han inte något namn för att han var "ondskan". Michelle väntade hela tiden över när det "kräkäckliga" skulle komma. Hon tycker att det var ett roligt sätt att skriva en bok utifrån huset. Hon älskade karaktären Kasper och hennes relation till Anna, deras möten var så fina. Bra att Terry och Anna inte blev ett par.

Maria tycker att boken var grotesk, det var den äckligaste bok jag läst. Sonen var fruktansvärd, att höra någon uttala alla hemska ord är groteskt och äckligt. Maria tänkte att sonen inte hade ett namn för att man inte kan ge ett namn till en så hemsk karaktär. Det enda positiva i boken var när Anna sa att Kasper och hans syster kunde få ett rum hos henne.

Lovisa har funderat över kapitelindelningen, hon tror att det har med Annas rutnät att göra. Det är författarens debutroman, hon är otroligt duktig. Lovisa tycker om boken men hon tycker att författaren borde att gett en tydligare hint om vem Terry var och varför fler karaktärer dyker upp.

Diana har glömt bort hela boken. Hon lyssnade på boken och var lite besviken att den inte var läskig, den var bara konstig och äcklig. Diana vill ha en riktigt läskig bok. Det var gulligt med Kasper, han måste ha varit ensam. Anna var också ytterst ensam.

Anneli tyckte stundtals att boken var jätteäcklig, framförallt när Astrid kom in i badrummet och han låg där och ruttnade. Även när sonen höll på med sperman. Ändå fortsätter man att läsa för man vill ju veta hur det går. Konstigt att mamman inte inte reflekterade över att hon själv hade problem, att det var något fel på henne själv. Att få veta hur det skulle gå för Kasper var en drivkraft att läsa klart boken. "Helt klart den äckligaste bok jag läst."

Mia tyckte jättemycket om boken, en av de bästa vi läst! Det som knyter ihop det är att Astrid säger att hon träffat en av socialdemokraterna som byggde folkhemmet. Här får vi ett nedslag i folkhemmet, det är groteskt och hemskt men det finns ändå något gott i det. Godheten segrar ändå till slut. Även Astrid "kliver ut på banan" och gör det hon måste göra.

Madde har inte läst klart boken, hon är just nu i en svacka då hon inte läser så mycket. Varje sida har ändå något som gör att hon vill vidare till nästa sida. Hon känner igen karaktären Anna i någon hon känt i sin barndom. Om man är intelligent och blir väldigt ensam kan det hända att man har svårt att ta sig ur sin bubbla. Man kan blir kvar där och få svårt att ta sig ur den. Även om det är äckliga saker som händer är det väldigt bra beskrivet.

Anna tycker om boken, hon hade läst början innan hon valde den. Hon tycker om karaktären Anna, hon ville så gärna fungera men hon försökte. Det var så himla fint beskrivet, de hade en fin relation. När det gällde råttorna tog det ett tag innan man förstod att det verkligen var råttor. Märkligt att hon tillagade liket, hon hade ju vara kunnat öppna dörren. Terry beskriver fint att alla människor behövs, alla har kvalitéer.

Karin fegade ur och valde att inte läsa boken och hamnade därför istället vid tangentbordet.  Därav kan eventuella felaktigheter i anteckningarna bero på det. :)

Maria längtade efter något snällt, något mindre groteskt. Boken kanske inte är så djup. Hon valde en svensk kvinnlig författare som hon tidigare läst en bok av.  TISDAGSKLUBBEN av Anna Fredriksson! Vi konstaterar genast att omslaget är fint!

Nästa gång ses vi hemma hos Maria, fredagen den 13 januari.

Tack för en trevlig kväll med god mat och glada skratt!

Skogshuggning hos Michelle

Bokklubb hemma hos Michelle!

Vi har läst Skogshuggning av Thomas Bernard. Alla har som vanligt inte riktigt hunnit läsa men vi kör på med diskussioner och citat.

Madde fick turen att börja prata ikväll. Hon tyckte boken var skriven med ett meditativt språk och Madde gick ner i varv när hon läste eftersom meningarna upprepade sig. Hon har inte läst klart än.

Diana började läsa på ett flygplan och det gick bra för det fanns inget annat att göra. Men hon kom bara till sidan 67. Hon förstår inte vad han skriver. Tankarna flöt iväg för att författaren upprepade sig på ett sätt som fick henne att vandra iväg i sina tankar. Varför gick han på en fest där han hatar alla, då blev hon arg och la ner boken.?

Michelle har läst klart boken idag. Hon tyckte det var en spännande bok. Omständigt berättande men intressanta relationer i boken. Bra att han även vågade vara kritisk mot sitt eget jag när han kritiserade sitt eget varande i den krets som han kritiserar. Tyckte om boken och är glad att hon valde den.

Anna har inte läst pappersböcker på länge men har läst ut boken. Det är ett annat sätt att läsa med att meningarna upprepade sig. Som Madde sa meditativt. Anna fick många frågor under läsningen och kände att boken var en gåta som gav vissa svar på frågorna hon hade genom boken. De sista 20 sidorna knöt ihop berättelsen bra. Hon tyckte det var en behaglig bok att läsa.

Annica har läst lite mer än halva. Tycker också det är skönt att läsa när han upprepar men jobbigt att det inte är kapitel för det finns inga pauser. Fastnade inte riktigt för boken men ska läsa klart.

Mia tyckte boken var ett extremt sömnpiller och har inte kunnat hålla sig vaken och kom till sidan 78. Vad var det som provocerade så mycket i boken? Hon har verkligen försökt men det har inte gått. Eftersom Bodil Malmsten tyckte om den har hon velat se vad det handlade om. Det är inte en skönlitterär bok och eftersom hon läste den som en sådan var det så svårt att läsa. Hon har varit arg och haft ilskna tankar riktade mot författaren och önskat att det ska hända något i boken.

Anneli läste baksidan och vad andra gett för kommentarer. Men tyckte inte att det stämde med hur boken var, eftersom det lät som om den skulle vara så spännande. Hon har kommit till sidan 107. Blev irriterad över alla upprepningar och undrar om författaren tycker att jag som läsare inte förstår. Fick inga bilder för det saknades beskrivningar genom boken.

Karin hade inte velat vara sist just idag. Hon har inte läst boken hon började flera gånger men kom inte in i den. Kanske ger hon den ett försök till.

Anna ska nu dela ut en ny bok!! Hon hade glömt av att det var hon som skulle dela ut. den här gången så hon fick inte lika stor tid att tänka och välja. Hon lyssnade ett kort tag på en bok och berättade för sin man om den läsningen. Han tyckte det var något för bokklubben. Men hon är lite nervös eftersom den verkar äcklig, kräkäcklig och läskig. Det kan vara en bra bok att läsa på dagen!

Boken är: Inga kelgrisar inga styvbarn av Cia Sigesgård.. Spännande ;-)

Vi ses hos Anna den 2 december.

26 augusti Hemma hos fantastiska Diana

Idag har vi varit hemma hos Diana. Hon bjöd på Mexikansk afton med Taco fredag och allt vad det innebär.

Vi har läst Himmelstrand av Johan Ajvide Lindqvist.

Maria s.210 Detta är det vackraste som finns....
För att jag kopplar det till mitt eget liv.
Mia funderar på om det är deras kärlek som gör att de till slut klarar sig. Maria funderar vidare kärleken övervinner allt.

Lovisa. s. 20 Stefan blundar...
Det är talande för vad boken handlar om, det är en sammanfattning av vad boken handlar om och en start på den märkliga handlingen. Man måste nog ha en ganska vild fantasi för att kunna skriva en sådan här bok.

s.53 "Vi har bullar"... Det är typ jag, säger Lovisa, om man har fika så blir allt bra. Jag är fascinerad över författarens förmåga att skriva en sådan här historia. Den knyter ihop fantasi och verklighet på ett fint sätt.

Anna, Gräs gräs gräs, jag har kanske läst 100s. så jag har inget citat. Men det handlade mycket om gräs.

Madde s. 119 "Nu är det såhär upprepar...  surrealistisk, långsam, puhhhff, beskrivande så det blir gränsen till tråkigt. Jag gav boken 243 sidor av mitt liv. Jag hade nog känt samma sak, att det var en dröm och ignorerat att det inte var som vanligt utanför. Jag hade känt att det vore en mardröm och ignorerat det hela och låst in mig i en husvagn. Mia hade nog kört bonde grejen odlat och testat sig fram, Maria hade nog bakat bullar hon med. Annica hade nog gjort linjer med pinnarna och bilen. Den var oläskig.

Michelle s. 24 "Peter solade sig i sin egen glans" Jag tänkte såhär, när jag läser böcker vill jag ganska snabbt vill hitta en karaktär som jag vill följa. I den här boken finns det ganska många karaktärer och fick lite smått panik. Ett mänskligt tänkande i Peter, jag tycker att det var beskrivande för hur det kan vara när man en motsats känsla i sig själv, att han njöt och skämdes samtidigt.  Jag trodde att boken skulle vara läskig, och la ribban ganska högt så jag var tvungen att köpa en jätte läskig bok.

Jag tänker också såhär om boken, personernas olika synsätt på livet ger en bredd i boken. Det blir intressant att se det från de här olika vinklarna.

Mia s. 85 "Varje definierande ögonblick i våra liv..." Det var vackert beskrivet, av en ung man.

456. "så fånigt så fel man kan ha..." Jag behöver alltid bygga en inre karta över hur berättelsen ser ut. För mig har det varit svårt. Jag har svårt at få ihop platserna Brunkebergstunneln, campingen att de här personerna funnits på flera platser. Logiken i den här boken stämmer inte.

Det jag tyckte ar otäckt var Molly, jag skrämdes av henne hela tiden. Att ett barn sitter inne med den typen av krafter påverkar mig på ett sätt som jag inte gillar.

Karin Jag övergick till att skumma boken, den var surrealistisk, den var så skruvad så den blev inte läskig som den bok jag läst innan, Den nionde graven. Det handlar om att möta sina demoner och våga deala med det. Man kanske ska kunna deala med sina demoner för att kunna gå vidare i livet, jag tänker lite på min släktforskning.

s.302 "Molly, säger han..." Jag tänkte vad är det här? Det går emot på något vis, barn är goda, människor är i grunden goda. Vad gör vi med varandra som gör att det blir på andra sätt.

LÄSKIGT BOKTIPS: Den nionde graven

Annica.  Jag gillar hunden, det var spännande att följa olika karaktärer och följa berättelsen ur olika perspektiv. Hunden är oförstörd och jag gillar att han tog in dem i berättelsen. Jag tror att den är öppen för att man ska börja fundera över livet och möta sina innersta väsen. Jag tror att det handlar om domedagen. Jag tror att det kanske kan finnas parallella universum och att det kan bli så att de kan komma i kontakt med varandra.

Diana. s.13 "Det går inte att vet vad som finns bakom horisontlinjen..." när jag läser det här nu i efterhand när jag läst mer av boken så är det exakt detta boken handlar om. Att alla människor har olika världar och de möts på den här platsen. De har inte valt att hamna där och måste på något sätt samarbeta för att undersöka vad som hänt dem.

Michelle delar ut sin bok! 

Jag tycker att det är jättejobbigt, när alla är så jätte duktiga på att läsa böcker. Bodil Malmsten har denna person som favorit författare. Bedriften att han lyckas ge bitterheten ett konstnärligt lyft, hat oh självhat är en röd tråd i boken. Han blev hatad och man brände hans böcker i sitt eget land. Jag gillade att det är hat och bitterhet i boken.

Nästa gång ses vi hos Michelle, 14 oktober

Surrealismen har också influerat detta inlägg (sorry om det är lite osammanhängade) // Diana

°Kvinnan på tåget

Kvinnan på stranden
Vi är hos Lovisa och äter sommarbuffé. Potatissallad med sockerärter och sparris till marinerad kall kycklingfilé. Till efterrätt blir det swiss med rabarber och jordgubb.

Vi pratar om idéer för att förändra perspektiven på boklubben. Mia har surfat på ämnet och presenterar två bra idéer som vi anammar. När vi diskuterar nästa bok berättar man om vika tankar den väckte men inte vad man tycker om boken. Det andra är att vi ska plocka ett citat ut boken.

Annelie
-Jag har läst ut boken i god tid denna gång.
Tragiska liv! Man hoppas på att Rachel ska kunna hålla uppe med sitt drickande och när hon slutar hoppas man att hon ska klara det men så faller hon dit igen. Jag fick ingen sympati för karlarna, men ger igen djupare relation. Förvånad hur man kan leva i sånna lögner så länge. Är vi kvinnor så dumma så vi faller för detta? Ingen superthriller men läskigt hur man kan leva med en karl utan att ana.

Michelle
Jag läste ut boken på en dag! Den var lättläst. Jag förstod den, det var depressiva karlar och jag drar paralleller med min egen uppväxt så det blev jobbigt och många skeva minnen kommer upp. De destruktiva karlarna har funnits i min barndom. Det som ligger nära berör en. Rachels dimman stör mig, kvinnan blir lättmanipulerad. Liknelse i att läsa boken som att se en film. Den kommer inte hänga kvar. Men en bra solstolsläsning.

Lovisa
Oj, nu är det jag! Lagom spänning. Bra början med alla funderingar om vad människor gör och vilka som döljer sig bakom. Jag har själv, tidvis haft många påhittade historier om människor jag mött. Lite förvirring i början när Rachels påhittade karaktärer får riktiga namn och inte alls är de som läsaren får berättat i början. Spännande men inte någon bok som hänger kvar...

Maria
Jag hade börjat läsa boken innan vi fick de. Det var ett tag sedan.... Hennes minnestankar är spånande. När man byter kapitel blir det ett bra flyt i boken, man får fundera. Boken börjar med bebisens begravningsplats. Hur anonym barnet är i boken men att det har en viktig poäng i hela boken. Viktigt i vårt samhälle idag hur vi bildar oss en uppfattning om folk genom bilder. Hur saker delar på fb och hur lyckliga att ser ut...

Annica
Fick inte riktigt känslan av att boken vara så spännande. Den var mycket tragisk. Var tog Mack vägen? Dog... Trasiga människor blir summan av boken. Hur kunde hon få bo kvar hos sin vän? Vilken vän kan se på när någon är så destruktiv?

Diana
Hon gör oss förvissade av vem som dödat. Jag trodde att den skulle vara mycket mycket med spännande, den hade fått så många utmärkelser. Det var för många trasiga människor...

Anna
Jag har börjat lyssna på boken två gånger. Till slut fick jag läsa den också. Det var intressant att se hur kopplingarna är och hur det ser ut runtomkring mig själv och mitt eget samhälle idag. Jag drar kopplingar till Barndbergen och de människorna utanför där. Jag trodde att det skulle vara mer en thriller. Trodde att det skulle handla mer om Rachel. Hur kan en mor vara så iskall i sitt barns bortgång. Hur kan samhället/polisen inte märka något?

Madde
Boken påminner om Gone girl, fast så var det hon som var kärnan. Boken är inte så minnesvärd, inget specifikt att gå tillbaka till. Har inte så mycket att tillägga nu när ni andra har sagt så mycket.

Mia
Jag har vikt ner en flik och funderar nu på varför.... Jo jag tycker att starten av boken är bra. Författaren lägger ut många ledtrådar. "På vägen åker han ut i sin bil, han ger mig många blickar men förutsätter köra förbi.." Jag tänker när vi ger eleverna strategier så är detta detsamma. Författaren vill att vi skall bli intresserade, hålla läsaren allert. Jag blev besviken på slutat när kvinnorna, två stycken, kan bli charmade av en man som är mördare. Kvinnor kan, jag förstår inte att begåvade knippor kan låta sig förnedras. De blir alkoholiserade, plufsiga etc utan att sticka ut handen och säga stopp. Vi diskuterar hur kan vi acceptera att kvinnor blir så förnedrade, jämställdheten mellan kvinnor och män är skev. Att samhället, främst kvinnorna accepterar att de drar sig till samma sorts män om och om igen. Kvinnan tar skuld. Skulle ni kunna vara tillsammans me någon som har dunkelliv, fattar man inte? Hur vanligt är detta?

Sara
Riktig god marginal för att ha läst ut boken. Tur att jag funderade under cykelturen hit. Ingen minnesvärd bok, men har vi diskuterad psykologen som hon gick hos. Olyckligt livsöde som skulle kunna lett till att vi trodde att det vara han. Alla var ju ganska olyckliga och destruktiva livsöden. När Rachel började leva i Jess bakhasor och började bonda med Scott ... Det var många tragiska livsöden. När Rachel  fantiserar skrattar man och tycker att det är overkligt i början men sedan h´kanske vanan själv och ur man tänker om andra människors liv. När hon snärjde in sig i sina egna lögner för att få Scott började det bli overkligt. När Anna inte ringer till polisen på en gång utan de går ut och funderar blir vi besvikna på kvinnorna. Anna gör det sista och läsare och Rachel vet inte om hon tänker rädda honom.

Karin
Tom är lite för perfekt så honom tänkte jag på som mördaren på en gång. Jag lyssnade för en gångs kull på boken eftersom vi pratade om det förra gången. Jag pysslade med annat medan jag lyssnade och tycket att det var bra. Jag tycker in te boken var jättespännande och uppfyllde förväntningarna.

Nu får vi den nya läskiga boken inslagen i blodigt döskallepapper. Vi träffas den 19/8 hos Diana för att diskutera Himmelstrada av Ajvide Lindqvist. Huuuuuu....

Lovisa har författat idag!

Anna Gavaldas bok hos Mia

Vi har gått varvet runt 2 ggr och är åter hos första personen i bokklubben, Mia. Hon bjöd på vitlöksdoftande kyckling och saffransris. Till efterrätt serverade hon hallontårta, tyvärr inte med valnötter, men god ändå ;-)

Boken vi har läst är Anna Gavaldas "Hjärtat i vår vänskap". Vi ska snart dra lott om vem som får turen att börja. Men någon har tappat bort våra glasspinnar, så värdinnan ordnar med en annan lösning.

Först ut blev....... Anna.

Hon ville helst inte börja i kväll, så Diana tog över. Hon lyssnade till en början på boken, men förstod inte ett smack. Så hon bestämde sig för att läsa den. Och tyckte ändå att den var ganska bra, men inte slutet där de bestämmer sig för att gifta sig. Ett exempel på vad som var bra är när författaren staplar upp korta meningar så att texten blir som poesi på något sätt. Det var ett roligt språk med svärord och slangord. Hon gillade boken kort och gott men slutet kunde hon varit utan.

Michelles tur. Hon kämpade med olika känslor om boken, var annan gång tyckte hon om den och gången efter var hon irriterad på hela berättelsen. Hon var inte för författarens sätt att skriva. När hon hade läst klart boken tyckte hon ändå om den, men tyckte Bilie var en väldigt rörig tjej. Kanske för att hon kände in sig i delar av hennes tankebana och agerande. Hon tyckte slutet med deras giftemål var fint, för att kärleken visar sig på olika sätt.

Anneli hade på känn att det var hennes tur. Hon har kämpat med boken på kvällarna men det var svårt för det var hattigt med meningarna och vem som sa vad och pratade med vem? Hon tyckte om den när hon sedan beslutade sig för att läsa klart. Hon gillade slutet där giftemålet stod för en trygghet och handlade om något annat än det klassiska. Anneli väntade på en twist på slutet, och brukar ofta skapa en twist i de böcker hon läser. Lite rörig bok men ok.

Sara lyssnade på boken och det var samma uppläsare som boken innan. Sara brukar kunna göra vad som helst när hon lyssnar men den här gången fick hon inte ihop det eller hängde inte med. Hon backade och kom ihåg det som lästes men förstod ändå inte. Hon kämpade på med boken och tänkte flera gånger ge upp. Hon kände att det var ett kämpande som blev rörigt och lite svårt att förstå eller veta vad hon vill säga om boken. Tragiska livsöden. Sara fattade inte tycke för denna bok.

Lovisa hade höga förväntningar för hon läst tidigare böcker. Lite trög början men förstod inte riktigt det där med stjärnan. Det var en svår bok att komma in i men de sista 70 sidorna lyfter boken. Hon drar paralleller till  sitt eget äktenskap där de känt varandra så himla länge innan de gifte sig. Hon kände igen sig i att man kan hitta kärleken på andra sätt, vem är den man vill ringa när man behöver? För Lovisa var och kommer det alltid vara Mattias. Vänskapen är så himla stark, ibland starkare än passion och förälskelse. För Lovisa blev det twisten i berättelsen.

Nu är det Anna, hon tyckte det var en väldigt svår bok att komma igenom. Hon trodde det först handlade om två killar. Och när hon missade det bestämde hon sig för att lyssna på boken istället. Men det var ändå mer svårt, och hon kände det som om hon hade somnat. Fast så var inte fallet. Hon fortsatte att lyssna 70 11 ggr ända till slutet. Sista delen var enklare och hon kände hela tiden att hon tyckte så mycket om Billie. Men på slutat när hon skulle lyssna var boken slut. Och hon hade nog somnat på riktigt. För att verkligen förstå slutet. Hon både lyssnade och läste slutet flera gånger för att verkligen förstå. Ju mer tiden går har Anna tänkt på boken och de tragiska sakerna hon råkar ut för. Hon förstår mer och mer om hur trasig Bille är. Hon tycker om själva storyn, men boken var fruktansvärt svår att läsa. Anna tycker om att läsa om sårbara och trasiga karaktärer.

Dags för Madde. Hon levde i illusionen om att han var döende eller kanske redan död. Det var hela hennes bild. Hon försöker skapa den sista kontakten med honom för att han ska hålla sig vid liv. Och när hon vaknar upp och han gör kaffe vilket blev en skev bild av hur hon hade tänkt i sin hjärna. Madde skrattade högt till boken för att Bilies karaktär hade lite stilen av "Skit samma...". Jag tycker det är ett bra betyg att hon skrattade högt i boken. När Billie är så arg på mannen uttrycker hon sig så burdust att Madde tyckte det var väldigt roligt. Början var lite svår, men hon tänkte att det nog kommer en poäng. Hon gillar böcker som inte stämmer med hennes första tanke.

Mias tur. Hon blev väldigt tagen av det svåra talspråket som var i början. Hon blev lite arg på författaren men tänkte att det nog var någon mening med boken. Och när hon läste klart läste hon om den och när man hade historien med sig var det inga svårigheter alls att förstå historien. Man vänjer sig vid hennes språk, och Mia gillar att författaren utsätter sina läsare för prövningar. Hon tycker också väldigt mycket om de båda huvudkaraktärerna. De två kvaddade personerna. Mormodern som var en sådan klippa och står trygg kvar när de båda behöver. Det behövs bara en signifikant person som tror på ditt värde, den personen var mormodern. Stjärnan finns hela tiden och ser henne och hon tror på den, som är något större än den andra verkligheten. Hur viktigt det är med tro. Två böcker har Mia läst till slut och börjat om direkt igen, det här är en av dem. Hon tycker den är jättevacker, att vänskap är vad äktenskapet bygger på. Att de alltid kommer finnas och lita på varandra. Hur fula och hemska och förfärliga de är. Att hitta den personen som man kan vara sådan för och ändå bli älskad, det är kärlek och att få tag på det är fantastiskt.

Marias tur, hon tänker prata lite om att lyssna på en bok. Vi är flera som lyssnar, och Maria har ibland haft svårt att läsa. Även om man lyssnar på en bok tar man in boken på olika individuella sätt. Men boken tyckte Maria var  väldigt bra. Det var lite svårt att komma in i men språket var härligt och meningarna var på många ställen även långa. Det hördes när man lyssnade, att meningarna var långa. Maria skrattade också åt boken, när hon var ute och gick med hunden. Fokus för Maria var att lyfta att lyssna på en bok.

Sist ut är Karin. Hon hade som många andra svårt att komma in i boken. Det gick lättare längre in. Hon fastnade inte för karaktärerna, beskrivningarna gick inte in i hjärtat på henne. Det blev lättare mot slutet när de var på vandringen. Hon blev lite sur på honom när han låtsades vara död eller döende var det inte helt ok när hon blottade sig så. Om det varit Karins kompis hade hon blivit mer pissed off om han hade varit så. Och giftemålet i slutet drogs hennes tankar till att vänner som får barn i flera fall kan vara bättre än att få barn inom ett äktenskap. En tunn bok som gav oss så många olika känslor. Egentligen tycker hon om böcker som beskriver när människor har det svårt, men den här föll henne inte i smaken.

Nästa bok får vi av Lovisa. Hon tänker att eftersom det är hennes tur, lite ångest är det ändå, och nu ska hon inte lägga så stor vikt vid boken och den ska vi orka läsa till innan sommarlovet. Så det blir en kriminalroman. Hon tog hjälp av sin mamma i valet. Och det är: "Kvinnan på tåget" av Paula Hawkins.

Hemma hos Sara.

Vi samlas ikväll hos Sara. Tre saknas oss. Vi har avnjutit rösti med löjrom, gräddfil och lök till förrätt. Till varmrätt blev det grönsakssoppa på sötpotatis och kokosmjölk och hembakat bröd och hemmagjort smör!

Nu har vi sjunkit ner i soffan efter många diskussioner mellan himmel och jord.... dags att diskutera boken: "De förklädda flickorna i Kabul" av: Jenny Nordberg.

Som vi brukar är det dags att dra lott, vem får börja prata ikväll?

Det blev Mia.

Hon har en allmän aggression mot biografier och självbiografier. Men älskar skönlitterära böcker Därför var det segt att ta sig in i boken. Efter en tredjedel läste hon med intresse och tycker Jenny skrivit otroligt skickligt. Att belysa att det inte handlar om Islam, utan om saker innan Islam. Hon bär med sig det som finns i boken som värdefull kunskap om hur det är och hur man bär med sig traditionerna. Tankar som kom upp är, vad är det som skapar ett genus? Det är vi som skapar det genom hur vi ser på flickor/pojkar. Genus är något som vi lär oss.

Nästa på tur är Diana.

Hon lyssnade på boken, och det var ett tag sedan hon läste ut den. Det kändes som samma historia kom tillbaka flera gånger och att det blev mycket upprepningar. Hon tyckte dock om boken. Att man fick en inblick i något hon inte visste om innan, att det ens förekom. Men vad hände då med flickorna som var förklädda till pojkar? Hur blev deras liv efteråt? Är det inte värre att bli av med friheten de fått och sedan bli tvingade in i en stängd värld när de åter blev flickor.

Lovisa.

Praktiskt tyckte hon det var skönt att det var länge sedan vi sågs för det gav henne tid att verkligen tänka på boken. Den är väldigt ifrågasättande av vårt eget samhälle. Med tanke på att vi arbetar så aktivt med genustänk i vår egen närhet, med barn på förskolan mm. har vi verkligen förstått vad genus innebär? Det är sedan förargligt att de förklädda flickorna inte kan få fortsätta vara könlösa utan att de sedan måste gå tillbaka till att vara flickor. Varför ska man ens vara pojke eller flicka? tyckte boken var intressant och jättebra, fast hon inte heller är så intresserad av biografier.

Nu är det Madde.

Hon tyckte likt Lovisa. Hon fastnade tidigt för visste inte vilken utgångspunkt hon skulle ha. Hon tänkte tidigt att hon visste bättre än deras kultur, men blev arg på sig själv för hon förstod att det handlade om en styrka i familjer och traditioner. Då blev det jättekonstigt och hon hittade inget vettigt sätt att ha rätt utgångspunkt för att läsa vidare i livet. Med henens ögon blev det fel och hon visste inte hur hon skulle förhålla sig till det hela och boken.

Dags för Anna.

Hon har så mycket hon vill säga. Boken berörde henne mer än hon kunde förstå. Hon kände att hon blev beroende av boken och det kändes till slut obehagligt. Hon fick svårt att sova och hennes känslor har gått upp och ner under hela boken. Hon hakade upp sig på att det var en subjektiv undersökning. Det var för mycket tyckande i boken blandat med research och fakta. Hon trodde att flickorna i boken skulle fortsätta vara pojkar resten av livet. varför fick de inte vara neutrala hela tiden. varför måste de välja? Sen tror Ann att det spelar in ed delar från hennes tidigare liv, när hon levde i mansvärlden under tiden hon var militär. Vem var hon då? Hon tyckte inte om författaren men boken berörde henne och hon bär med sig det hon fått veta om det här.

Michelle.

Mycket intresserad av boken, men fastnar i att det är provocerande att skilja på könen. Jag tycker det är viktigt att båda kön är lika värda. Förstår absolut varför de väljer att göra valet att förkläda flickor, för kultur, heder och traditioner. Men hur sorgligt det är att känna sig som det mindre värda könet. Läste med många känslor och har tänkt mycket på boken efteråt.

Nu är det Karin.

Hon önskade boken i julklapp och har verkligen sett fram mot att läsa boken. Men hon visste inte om hon skulle ta sig igenom den, men det gjorde hon. fast, hon läste slutat först! Vilket hon aldrig gör. Karin tyckte att researchbitarna var tyngre att läsa för hon ville hela tiden veta vad som hände med personerna. Vilken kulturskillnad vi har mot andra kulturer som visas i boken. Att ens föreställa sig hur det är att leva så. Det är många elever som hon tänkte på under tiden hon läste boken. Och vilken orättvisa det är i boken, och vad tacksam man ska vara att leva här. Det finns såklart massa saker som är bra i Afghanistan, men det är otroligt ojämlikt.

Sist Sara.

För det första vill hon inleda med att säga att det är så nervöst att välja bok. Boken var tips på flera sidor och valde därför den till slut. Boken berörde en ny värld för henne som hon inte visste om fanns.
   Hon kände verkligen inte till den här världen. Hon tyckte boken var intressant och spännande men hon pendlade mycket känslomässigt. Hon blev emellanåt lite anti. Att familjen föreslog till de små flickorna om de ville vara förklädd. Sedan kom Saras naturvetenskapliga sida in, hur de kunde tro på att man kan göra vissa medicinska saker för att nästa gång få en pojke. Hon fastnade också i frågan, varför var de tvungna att gå tillbaka till att vara flickor. Att Azitas man inte var vatten värd när hon arbetade som politiker, att han sa att om hon inte skulle bli omvald skulle han ta över i familjen igen. Alla vet att de förklädda är en flicka egentligen, men ändå är det accepterat att den förklädda står upp för sina systrar.

Den 22 april är vi välkomna till Mia.
Den här författarinnan, vars bok som översattes till svenska var Mias favorit länge, för att den handlade om en kvinna som gjorde det omöjliga möjligt. En stark drift!  Vi läser "Hjärtat i vår vänskap".

Två sekunder i Byron Hemmings liv

Ikväll träffas vi hemma hos Karin. Vi är utvilade och glada och har massor att avhandla sedan vi sågs sist. Vi pratar om jobbet, såklart, men också om vad vi gjort under ledigheten. Karin berättade om sin släktforskning och det låter verkligen spännande. Lax med krämigt underbar sås och en gudomligt god chokladtårta stod på menyn.

Vi har läst boken Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce.


Karin - Det Karin tyckte mycket om är nutidsdelarna eftersom det fanns så många människor som tyckte om Jim för den han var, trots hans udda sidor. detta ger mig hopp om människor. Människor borde ha lite mer ödmjukhet och tolerans.

Mia - Fantastiska personporträtt. Den lilla människan framstår som storslagen tack vare författaren.

Anneli - Tycker om att kapitlen varierar så att det känns som olika berättelser. Texten på baksidan av boken gjorde att mitt fokus hamnade på att lösa en eventuell gåta.

Anna - En bra bok med många spännande och karismatiska karaktärer.

Madelene - Jag gillar hur det knöts ihop. Jag grät när jag läste sista kapitlet.

Diana - Hon har läst 56 sidor och hittills gillar hon författarens beskrivningar. Hon är sugen på att läsa hela boken.

Annica - Boken var bra. Jobbigt med personer som är veliga. Inslagen med Jim tyckte jag bäst om. Eileen var en uppfriskande karaktär. Mötet mellan Jim och James var gripande.

Maria - En av de bästa böckerna jag läst sen bokklubben startade. Har haft mysiga lässtunder varje dag med den här berörande historien om två unga pojkars fantasifulla verklighet.


När vi pratat färdigt om den lästa boken delar vi med oss av böcker vi läst under jullovet.
Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren
Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce
Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
Öppnas i händelse av min död, Liane Moriarty
MördarAnders av Jonas Jonasson
Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Sara, som inte är med oss ikväll (hon befinner sig på hotell i Mora), hälsar oss välkomna fredagen den 11 mars kl 18.

Sara överlämnar den nya boken via Karin. Den heter De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.

Godnatt!