Hemma hos Sara.

Vi samlas ikväll hos Sara. Tre saknas oss. Vi har avnjutit rösti med löjrom, gräddfil och lök till förrätt. Till varmrätt blev det grönsakssoppa på sötpotatis och kokosmjölk och hembakat bröd och hemmagjort smör!

Nu har vi sjunkit ner i soffan efter många diskussioner mellan himmel och jord.... dags att diskutera boken: "De förklädda flickorna i Kabul" av: Jenny Nordberg.

Som vi brukar är det dags att dra lott, vem får börja prata ikväll?

Det blev Mia.

Hon har en allmän aggression mot biografier och självbiografier. Men älskar skönlitterära böcker Därför var det segt att ta sig in i boken. Efter en tredjedel läste hon med intresse och tycker Jenny skrivit otroligt skickligt. Att belysa att det inte handlar om Islam, utan om saker innan Islam. Hon bär med sig det som finns i boken som värdefull kunskap om hur det är och hur man bär med sig traditionerna. Tankar som kom upp är, vad är det som skapar ett genus? Det är vi som skapar det genom hur vi ser på flickor/pojkar. Genus är något som vi lär oss.

Nästa på tur är Diana.

Hon lyssnade på boken, och det var ett tag sedan hon läste ut den. Det kändes som samma historia kom tillbaka flera gånger och att det blev mycket upprepningar. Hon tyckte dock om boken. Att man fick en inblick i något hon inte visste om innan, att det ens förekom. Men vad hände då med flickorna som var förklädda till pojkar? Hur blev deras liv efteråt? Är det inte värre att bli av med friheten de fått och sedan bli tvingade in i en stängd värld när de åter blev flickor.

Lovisa.

Praktiskt tyckte hon det var skönt att det var länge sedan vi sågs för det gav henne tid att verkligen tänka på boken. Den är väldigt ifrågasättande av vårt eget samhälle. Med tanke på att vi arbetar så aktivt med genustänk i vår egen närhet, med barn på förskolan mm. har vi verkligen förstått vad genus innebär? Det är sedan förargligt att de förklädda flickorna inte kan få fortsätta vara könlösa utan att de sedan måste gå tillbaka till att vara flickor. Varför ska man ens vara pojke eller flicka? tyckte boken var intressant och jättebra, fast hon inte heller är så intresserad av biografier.

Nu är det Madde.

Hon tyckte likt Lovisa. Hon fastnade tidigt för visste inte vilken utgångspunkt hon skulle ha. Hon tänkte tidigt att hon visste bättre än deras kultur, men blev arg på sig själv för hon förstod att det handlade om en styrka i familjer och traditioner. Då blev det jättekonstigt och hon hittade inget vettigt sätt att ha rätt utgångspunkt för att läsa vidare i livet. Med henens ögon blev det fel och hon visste inte hur hon skulle förhålla sig till det hela och boken.

Dags för Anna.

Hon har så mycket hon vill säga. Boken berörde henne mer än hon kunde förstå. Hon kände att hon blev beroende av boken och det kändes till slut obehagligt. Hon fick svårt att sova och hennes känslor har gått upp och ner under hela boken. Hon hakade upp sig på att det var en subjektiv undersökning. Det var för mycket tyckande i boken blandat med research och fakta. Hon trodde att flickorna i boken skulle fortsätta vara pojkar resten av livet. varför fick de inte vara neutrala hela tiden. varför måste de välja? Sen tror Ann att det spelar in ed delar från hennes tidigare liv, när hon levde i mansvärlden under tiden hon var militär. Vem var hon då? Hon tyckte inte om författaren men boken berörde henne och hon bär med sig det hon fått veta om det här.

Michelle.

Mycket intresserad av boken, men fastnar i att det är provocerande att skilja på könen. Jag tycker det är viktigt att båda kön är lika värda. Förstår absolut varför de väljer att göra valet att förkläda flickor, för kultur, heder och traditioner. Men hur sorgligt det är att känna sig som det mindre värda könet. Läste med många känslor och har tänkt mycket på boken efteråt.

Nu är det Karin.

Hon önskade boken i julklapp och har verkligen sett fram mot att läsa boken. Men hon visste inte om hon skulle ta sig igenom den, men det gjorde hon. fast, hon läste slutat först! Vilket hon aldrig gör. Karin tyckte att researchbitarna var tyngre att läsa för hon ville hela tiden veta vad som hände med personerna. Vilken kulturskillnad vi har mot andra kulturer som visas i boken. Att ens föreställa sig hur det är att leva så. Det är många elever som hon tänkte på under tiden hon läste boken. Och vilken orättvisa det är i boken, och vad tacksam man ska vara att leva här. Det finns såklart massa saker som är bra i Afghanistan, men det är otroligt ojämlikt.

Sist Sara.

För det första vill hon inleda med att säga att det är så nervöst att välja bok. Boken var tips på flera sidor och valde därför den till slut. Boken berörde en ny värld för henne som hon inte visste om fanns.
   Hon kände verkligen inte till den här världen. Hon tyckte boken var intressant och spännande men hon pendlade mycket känslomässigt. Hon blev emellanåt lite anti. Att familjen föreslog till de små flickorna om de ville vara förklädd. Sedan kom Saras naturvetenskapliga sida in, hur de kunde tro på att man kan göra vissa medicinska saker för att nästa gång få en pojke. Hon fastnade också i frågan, varför var de tvungna att gå tillbaka till att vara flickor. Att Azitas man inte var vatten värd när hon arbetade som politiker, att han sa att om hon inte skulle bli omvald skulle han ta över i familjen igen. Alla vet att de förklädda är en flicka egentligen, men ändå är det accepterat att den förklädda står upp för sina systrar.

Den 22 april är vi välkomna till Mia.
Den här författarinnan, vars bok som översattes till svenska var Mias favorit länge, för att den handlade om en kvinna som gjorde det omöjliga möjligt. En stark drift!  Vi läser "Hjärtat i vår vänskap".