26 augusti Hemma hos fantastiska Diana

Idag har vi varit hemma hos Diana. Hon bjöd på Mexikansk afton med Taco fredag och allt vad det innebär.

Vi har läst Himmelstrand av Johan Ajvide Lindqvist.

Maria s.210 Detta är det vackraste som finns....
För att jag kopplar det till mitt eget liv.
Mia funderar på om det är deras kärlek som gör att de till slut klarar sig. Maria funderar vidare kärleken övervinner allt.

Lovisa. s. 20 Stefan blundar...
Det är talande för vad boken handlar om, det är en sammanfattning av vad boken handlar om och en start på den märkliga handlingen. Man måste nog ha en ganska vild fantasi för att kunna skriva en sådan här bok.

s.53 "Vi har bullar"... Det är typ jag, säger Lovisa, om man har fika så blir allt bra. Jag är fascinerad över författarens förmåga att skriva en sådan här historia. Den knyter ihop fantasi och verklighet på ett fint sätt.

Anna, Gräs gräs gräs, jag har kanske läst 100s. så jag har inget citat. Men det handlade mycket om gräs.

Madde s. 119 "Nu är det såhär upprepar...  surrealistisk, långsam, puhhhff, beskrivande så det blir gränsen till tråkigt. Jag gav boken 243 sidor av mitt liv. Jag hade nog känt samma sak, att det var en dröm och ignorerat att det inte var som vanligt utanför. Jag hade känt att det vore en mardröm och ignorerat det hela och låst in mig i en husvagn. Mia hade nog kört bonde grejen odlat och testat sig fram, Maria hade nog bakat bullar hon med. Annica hade nog gjort linjer med pinnarna och bilen. Den var oläskig.

Michelle s. 24 "Peter solade sig i sin egen glans" Jag tänkte såhär, när jag läser böcker vill jag ganska snabbt vill hitta en karaktär som jag vill följa. I den här boken finns det ganska många karaktärer och fick lite smått panik. Ett mänskligt tänkande i Peter, jag tycker att det var beskrivande för hur det kan vara när man en motsats känsla i sig själv, att han njöt och skämdes samtidigt.  Jag trodde att boken skulle vara läskig, och la ribban ganska högt så jag var tvungen att köpa en jätte läskig bok.

Jag tänker också såhär om boken, personernas olika synsätt på livet ger en bredd i boken. Det blir intressant att se det från de här olika vinklarna.

Mia s. 85 "Varje definierande ögonblick i våra liv..." Det var vackert beskrivet, av en ung man.

456. "så fånigt så fel man kan ha..." Jag behöver alltid bygga en inre karta över hur berättelsen ser ut. För mig har det varit svårt. Jag har svårt at få ihop platserna Brunkebergstunneln, campingen att de här personerna funnits på flera platser. Logiken i den här boken stämmer inte.

Det jag tyckte ar otäckt var Molly, jag skrämdes av henne hela tiden. Att ett barn sitter inne med den typen av krafter påverkar mig på ett sätt som jag inte gillar.

Karin Jag övergick till att skumma boken, den var surrealistisk, den var så skruvad så den blev inte läskig som den bok jag läst innan, Den nionde graven. Det handlar om att möta sina demoner och våga deala med det. Man kanske ska kunna deala med sina demoner för att kunna gå vidare i livet, jag tänker lite på min släktforskning.

s.302 "Molly, säger han..." Jag tänkte vad är det här? Det går emot på något vis, barn är goda, människor är i grunden goda. Vad gör vi med varandra som gör att det blir på andra sätt.

LÄSKIGT BOKTIPS: Den nionde graven

Annica.  Jag gillar hunden, det var spännande att följa olika karaktärer och följa berättelsen ur olika perspektiv. Hunden är oförstörd och jag gillar att han tog in dem i berättelsen. Jag tror att den är öppen för att man ska börja fundera över livet och möta sina innersta väsen. Jag tror att det handlar om domedagen. Jag tror att det kanske kan finnas parallella universum och att det kan bli så att de kan komma i kontakt med varandra.

Diana. s.13 "Det går inte att vet vad som finns bakom horisontlinjen..." när jag läser det här nu i efterhand när jag läst mer av boken så är det exakt detta boken handlar om. Att alla människor har olika världar och de möts på den här platsen. De har inte valt att hamna där och måste på något sätt samarbeta för att undersöka vad som hänt dem.

Michelle delar ut sin bok! 

Jag tycker att det är jättejobbigt, när alla är så jätte duktiga på att läsa böcker. Bodil Malmsten har denna person som favorit författare. Bedriften att han lyckas ge bitterheten ett konstnärligt lyft, hat oh självhat är en röd tråd i boken. Han blev hatad och man brände hans böcker i sitt eget land. Jag gillade att det är hat och bitterhet i boken.

Nästa gång ses vi hos Michelle, 14 oktober

Surrealismen har också influerat detta inlägg (sorry om det är lite osammanhängade) // Diana