Tisdagsklubben på en fredag :)

Vi har ätit en utsökt delikat middag hemma hos Maria.

Vi har denna gång läst boken Tisdagsklubben av Anna Fredriksson.

Michelle Jag tycker väldigt mycket om en bok som heter Tisdagarna med Morris och jag blev påmind om denna när jag hörde den här titeln. Genast tänkte jag att jag skulle gilla den här boken.
Jag led med Karin eftersom att hon så sent i livet kom på att hon vill göra något annat. Jag tycker att det är sorgligt att det tog så lång tid.

Sara Jag blev först lättad att boken skulle vara lättläst, nu i slutet känns det som att den var lite för lättläst som inte drev mig framåt. När fasaden föll så försvann hennes liv. Jag väntade mig något mer. Min behållning är att jag ska ta med mig mina barn till Kungsträdgården i vår och titta på körsbärsblommorna.

Maria Jag valde boken för att jag läst en annan bok som Anna skrivit. Jag gillar böcker som är vardagsnära. Den var tråkig i början för att det inte hände något. Jag var nästan på väg att lägga den åt sidan för att det var så mycket med alla ingredienser.  Jag kom ändå tillslut att fundera på mitt eget liv med relationer. Det blev mycket reflektion i livet i stort.

Annica Det var en skön bok för mig nu där jag är i livet. Tänker på hur ovanligt det är att man bryter sig loss när man är äldre. Att grannarna la sig i tänker jag handlar om skam, att man inte ska överge någon som är svårt sjuk. Jag hade velat se lite mer av den här raffiga damen Monika.

Mia Min favoritperson är Monika. Vad skulle jag ha gjort om jag inte var rädd är ledtemat i den här boken.  Om hennes man inte hade dött hade det olyckliga passionslösa livet fått fortsätta. Det stora är att de tre damerna startar sin cateringfirma, att de vågar kasta sig ut. Det är fint att de känner sig ha kompetensen som behövs och tar klivet. Att de hittar något eget som inte handlar om parsamhet, att de tillsammans bildar en stark enhet.

Karin Det jag slogs av var att när Sten fick en stroke att alla bara försvann. Man tror att man är nära vänner och vågar inte riktigt stötta varandra. Boken var lättläst och det var skönt. Jag tänkte mycket på hur man reagerar när man möter svåra saker. Jag tycker att vi behöver bli mer modiga att våga fråga hur någon mår.

Madelene Dem första sjuttiofem sidorna var fruktansvärda. Det klickade till någonstans på sjukhuset när Karin inser att hon måste ta hand om sig själv i första hand. Att vi gör saker för min egen skull och inte för samhället och normens skull.

Anna Boken är platt, att det skrapas på ytan. Jag hade velat ha mer av allting. Det visar sig på slutet att allt blir så patetiskt. Jag blev irriterad på det, det gav samtidigt tankeställare om vad vi värderar i livet. Det är inte så enkelt att säga att man själv kommer först. Man behöver stöd, det hade jag velat haft mer av i boken.

Diana  Jag blev irriterad på Pia som inte uppmuntrade och peppade Karin skulle gå på en matlagningskurs. Det stora bråket mellan Karin och Pia, vad hände där? konstigt att bara stänga in sig och vägra resonera, så som Pia gjorde.

Lovisa Det första jag reagerade på var att alla tyckte att Karin skulle vara sjukskriven så pass länge. Jag hoppades att den skulle sluta innan de blev kära på riktigt. Låt oss få tänka våra egna tankar om vad som händer i slutet. Att Monika inte fick så stor plats var nog för att karaktären inte var så genombakad.

Anneli Man börjar fundera mycket, en stroke kan ju vem som helst få. Vad skulle jag själv göra? Karin var lite mesig först som lät andra säga vad hon skulle göra. Hon vände lite sen att hon satte ner foten och gick på kursen och sa ifrån till Henrik. Jag funderade mycket på hur snabbt livet kan förändras.

Ny bok!!! Madelene delar ut den nya boken med ett vackert kattpapper (för de som gillar katter). Jag ville först välja en sydamerikansk författare, men den boken fanns inte som pocket. Madelene kollade då in toplistan och fick då två val. Hon valde För att kunna leva av Yeonmi Park. Vi ses 10 mars igen hemma hos Madelene.