I kväll ses vi hemma hos Annica efter att ha läst Magnus Härenstams Morsning & Goodbye. Annica bjöd på god fisksoppa med hembakat bröd (med aprikoser :) Pepparkakscheesecake med lingon fick avsluta måltiden. Mumselimums!
Vi pratar om boken så här:
Sara - Jag körde fast i att hans barndom beskrevs utifrån varje centimeter han växte.
Anneli - Utseendemässigt påminner Magnus om min pappa.
Maria - Redan på de första sidorna stör jag mig på att det inte är den Magnus jag känner till.
Karin - Den här personen verkar inte vara en ödmjuk person. Det verkar vara viktigt för honom med status.
Annica - Saknar känslan i hans berättande. Jag skulle vilja veta vad han kände, inte bara vad han gjorde.
Lovisa - Lockande, barnslig, tilltalande framsida med gubbig insida. Livet med fru nummer 1 verkade mer genuint än med Birgitta, Silvias kompis.
Diana - Eftersom jag inte har någon relation till Magnus mer än några avsnitt av "myrorna" tyckte jag det var roligt att få veta allt om hans liv.
Michelle - Han gör ett sken av sig själv och sitt liv. Jag tycker att han är egoistisk. Historien är platt och tråkig. Bilderna förhöjer boken.
Det är segt gäng som träffas i kväll. Åtta trötta lärare som nu äntligen får ett välförtjänt lov. Det blir en mysig start på lovet.
Karin står på tur att dela ut nya boken, Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce. Efter att ha läst baksidan känns den otroligt spännande. Ser fram emot mysiga lässtunder.
God Jul och Gott Nytt År, nästa gång vi ses är hemma hos Karin, fredagen den 8/1 kl 18.
Vid "pennan", Maria :)
fredag 18 december 2015
fredag 6 november 2015
Om du bara visste- bokklubb hos Anneli
Vi har läst boken; om du bara visste av Caroline Säfstrand. I kväll är vi hos Anneli som bjöd på smarrig kyckling och potatis.
Anneli har gjort i ordning glasspinnar som ska ge oss ordningen på vem som ska prata först. Det blev Annica.
Annica tyckte att boken var lättläst, en bra berättelse men inte själva författarskapet. Man hade lite på känn att kvinnorna i boken hade en relation. Men hon blir lite irriterad över att de inte tog tjuren vid hornen och gjorde något av att de faktiskt var släkt.
Mia stör sig på att de inte tar vara på de relationer de har med varandra. Det blir istället så extremt i berättelsen och inga saker som uppstår i vanliga relationer, utan det blir så himla dramatiskt och det blir en berättelse som är målad med för bred pensel. Kul att det utspelade sig på Hallands Väderö. Författaren verkade känna till platsen väl.
Anna tyckte om boken och att den var behaglig att läsa. Hon tyckte det var spännande att läsa om livsödena i boken men blev besviken på att deras livsödena knöts samman och det kunde varit spännande om de varit skilda. Det hade passat henne bättre om de bara hade haft behållning av varandra istället för att deras liv skulle ha knutits samman.
Diana har läst boken. Den här boken hade en bra historia men kunde de inte bara ha fått en vänskap som växte mellan dem istället för att de var släkt.
Lovisa tyckte det var en skön avslappnande story som gjorde att man kände sig glad över att man hann klart. Att det var bra att de hade ett syfte med sitt liv, likt " Ledaren I mig". Lovisa tänkte då tanken att vi alla har en uppgift i vårt liv. Men att berättelsen med att mormodern blev iakttagen i Paris var lite onödig och en bihandling. En jätteskön bok som hon tyckte kunde landa i henne själv.
Sara har läst den i telefonen, hon ville sträckläsa den och tyckte mycket om den och att det gick fort att läsa den. Hon tyckte om relationerna i boken men samtidigt att det var givet att de skulle vara släkt. Hur kunde de inte bara kliva ur sina roller och vara släkt och bejaka det de hade saknat. Hon blev liksom många av oss andra intresserade av miljön, och vill gärna åka dit och besöka platsen. Vi pratade om hur Zac ställde upp, men de hamnade ändå inte på ett djupare plan för hon valde att ha det så.
Madde hann inte riktigt läsa klart för hon träffade på Ewa Gilliam på bussen... Madde har ingen brådska men har inte så mycket att säga om historien. Den är ganska mörk och handlar om hur man hanterar mörkret. Vissa tillbakablickar var intressanta och korta nog för att skapa ett intresse. Det var just tillbakablickarna som gjorde boken intressant.
Anneli sökte en bok som var lättläst och tyckte att det blev så. Att deras liv skulle vara liknande fast i olika årtionden. Anneli blev lite förvånad över att de var släkt. Gillade att de hade en släktrelation och att man fick tillbakablickar men att det ändå var lite tunt. Men vad var problemet på slutet, varför går man inte bara fram och pratar med varandra vad är det egentligen som hindrar dem från att söka kontakt?
Karin uppskattar att boken var lättläst. Men när hon var liten prenumererade både mormor och mamma på Allers och boken påminde om dem. Tyckte inte alltid att det gick ihop, men hon uppskattar boken som avkoppling. Fast själva berättelsen inte gav något.
Michelle tyckte inte om boken. Den gjorde henne frustrerad och hon ville bli klar med den så fort som möjligt. Det var bra historier men hon önskar att de historier som faktiskt kom upp hade gjorts något mer av. Författaren förädlade inte de berättelser hon påbörjade.
Maia är sist ut och tycker till skillnad mot Michelle att det var en av de bättre böckerna vi läst i bokklubben. Men hon tyckte så ända tills de fick släktrelationen ute på ön. Det var en härlig saga om att ha en sommarstuga och att kunna gå ut och sätta fötterna i havet/sjön. Att bara vara. De hade en speciell relation och den blev lite förstörd när de faktiskt var släkt. När Maria kom på att de var släkt kände hon att hon hakade upp sig på olika sätt att historien tog upp så viktiga saker men inte riktigt nådde fram. Eftersom det var en debutromanen tycker Maria ändå att författaren hade djupa saker som antagligen kommer utvecklas till kommande böcker. Maria för oss genom boken för att visa på fina delar av författarens verk.
Dags att öppna upp boken för nästa period, Annica kommer ha sista träffen innan nyår och det blir fredagen den 18 december som är vår julavslutningsdag, Vi kommer då ha läst biografiboken om Magnus Härenstam som heter: Magnus Härenstam Morsning och Goodbye.
Kul med ny genre och vi ser alla fram mot nästa träff. Guldkorn i livet!
/vid pennan Michelle
Anneli har gjort i ordning glasspinnar som ska ge oss ordningen på vem som ska prata först. Det blev Annica.
Annica tyckte att boken var lättläst, en bra berättelse men inte själva författarskapet. Man hade lite på känn att kvinnorna i boken hade en relation. Men hon blir lite irriterad över att de inte tog tjuren vid hornen och gjorde något av att de faktiskt var släkt.
Mia stör sig på att de inte tar vara på de relationer de har med varandra. Det blir istället så extremt i berättelsen och inga saker som uppstår i vanliga relationer, utan det blir så himla dramatiskt och det blir en berättelse som är målad med för bred pensel. Kul att det utspelade sig på Hallands Väderö. Författaren verkade känna till platsen väl.
Anna tyckte om boken och att den var behaglig att läsa. Hon tyckte det var spännande att läsa om livsödena i boken men blev besviken på att deras livsödena knöts samman och det kunde varit spännande om de varit skilda. Det hade passat henne bättre om de bara hade haft behållning av varandra istället för att deras liv skulle ha knutits samman.
Diana har läst boken. Den här boken hade en bra historia men kunde de inte bara ha fått en vänskap som växte mellan dem istället för att de var släkt.
Lovisa tyckte det var en skön avslappnande story som gjorde att man kände sig glad över att man hann klart. Att det var bra att de hade ett syfte med sitt liv, likt " Ledaren I mig". Lovisa tänkte då tanken att vi alla har en uppgift i vårt liv. Men att berättelsen med att mormodern blev iakttagen i Paris var lite onödig och en bihandling. En jätteskön bok som hon tyckte kunde landa i henne själv.
Sara har läst den i telefonen, hon ville sträckläsa den och tyckte mycket om den och att det gick fort att läsa den. Hon tyckte om relationerna i boken men samtidigt att det var givet att de skulle vara släkt. Hur kunde de inte bara kliva ur sina roller och vara släkt och bejaka det de hade saknat. Hon blev liksom många av oss andra intresserade av miljön, och vill gärna åka dit och besöka platsen. Vi pratade om hur Zac ställde upp, men de hamnade ändå inte på ett djupare plan för hon valde att ha det så.
Madde hann inte riktigt läsa klart för hon träffade på Ewa Gilliam på bussen... Madde har ingen brådska men har inte så mycket att säga om historien. Den är ganska mörk och handlar om hur man hanterar mörkret. Vissa tillbakablickar var intressanta och korta nog för att skapa ett intresse. Det var just tillbakablickarna som gjorde boken intressant.
Anneli sökte en bok som var lättläst och tyckte att det blev så. Att deras liv skulle vara liknande fast i olika årtionden. Anneli blev lite förvånad över att de var släkt. Gillade att de hade en släktrelation och att man fick tillbakablickar men att det ändå var lite tunt. Men vad var problemet på slutet, varför går man inte bara fram och pratar med varandra vad är det egentligen som hindrar dem från att söka kontakt?
Karin uppskattar att boken var lättläst. Men när hon var liten prenumererade både mormor och mamma på Allers och boken påminde om dem. Tyckte inte alltid att det gick ihop, men hon uppskattar boken som avkoppling. Fast själva berättelsen inte gav något.
Michelle tyckte inte om boken. Den gjorde henne frustrerad och hon ville bli klar med den så fort som möjligt. Det var bra historier men hon önskar att de historier som faktiskt kom upp hade gjorts något mer av. Författaren förädlade inte de berättelser hon påbörjade.
Maia är sist ut och tycker till skillnad mot Michelle att det var en av de bättre böckerna vi läst i bokklubben. Men hon tyckte så ända tills de fick släktrelationen ute på ön. Det var en härlig saga om att ha en sommarstuga och att kunna gå ut och sätta fötterna i havet/sjön. Att bara vara. De hade en speciell relation och den blev lite förstörd när de faktiskt var släkt. När Maria kom på att de var släkt kände hon att hon hakade upp sig på olika sätt att historien tog upp så viktiga saker men inte riktigt nådde fram. Eftersom det var en debutromanen tycker Maria ändå att författaren hade djupa saker som antagligen kommer utvecklas till kommande böcker. Maria för oss genom boken för att visa på fina delar av författarens verk.
Dags att öppna upp boken för nästa period, Annica kommer ha sista träffen innan nyår och det blir fredagen den 18 december som är vår julavslutningsdag, Vi kommer då ha läst biografiboken om Magnus Härenstam som heter: Magnus Härenstam Morsning och Goodbye.
Kul med ny genre och vi ser alla fram mot nästa träff. Guldkorn i livet!
/vid pennan Michelle
fredag 25 september 2015
Trevlig kväll hos Madelene
Tänk vad trevligt vi har när vi ses. Äter och dricker så gott och pratar och tycker så mycket om att vara tillsammans.
Vi är i kväll hos Madelene och Siri och Elsa. De är en liten fin familj.
Madelene bjöd oss på smaskig potatisgratäng, kallskuret, goda såser, gröna saker, gott vin, god kaka med frosting.
Vi har nu bytt och sitter i salongen och ska nu börja läsa den bok vi alla läst (?). Boken heter Nattfilm av Marisha Pessl.
Anna får äran att göra lotterna till ordningen att berätta om boken. Hon får också äran att börja berätta.
Här kommer sammanfattningarna:
Anna - Fin layout, lågt tempo men behaglig.
Karin - Släktforskning är kul ;-)
Madde - Jag gillar hennes språk. Hon kan ha en lång utläggning som inte för handlingen framåt men som jag tycker känns väldigt behagligt.
Maria - Det skulle vara kul att släktforska (eller så får jag börja åka pendeltåg).
Anneli - Stark start som planar ut men väl värd att läsa till slutet.
Diana - Filmiskt uppbyggd (kommentar från någon som just nu läser filmvetenskap). Gör en film, tack! Den är fantastisk.
Annica - Den fångar inte mig direkt. Den hade kunnat vara 300 sidor kortare. Sidorna tillför inte handlingen något.
Mia - Allting hänger ju ihop. Varenda ledtråd som kan verka så obetydlig. De ser ut som de är lösa maskor, men de hakar i varandra till slut.
Michelle - Det var en lagom och annorlunda men framförallt bra bok. Det var inte svårt att komma in i den. Varje sida fångade mig.
De av oss som läst klart boken tycker att den är bra så kanske vi andra som inte läst hela borde göra det. Eller så kanske vi ber Diana plugga färdigt så hon kan börja arbeta med filmmanuset.
Diskussionen fortsätter och det som verkar vara det stora i denna bok är alla ledtrådar. Kanske borde även jag (Maria) läsa boken, jag gillar ju verkligen ledtrådar och kluriga handlingar.
Nu väntar vi spänt på nästa bok. Anneli ska dela ut de böcker som hon fick levererade i sista sekunden (läs i går).
Trumvirvel!
Anneli berättar om hur hon valt bok. Hon hamnar alltid i deckare och thrillers. Men nu bestämde hon sig för att INTE ha en deckare och INTE ha en tjock bok. Hon ville gärna ha en mysig bok. Det här är en debutroman. Framsidan ska få oss att må bra så här i oktobermörkret.
Boken heter Om du bara visste. Författaren är Caroline Säfstrand.
Åh vilken fin bok det verkar vara. Om kärlek och vänskap och i svensk miljö dessutom. Ser fram emot skön läsning.
Vi bestämmer att nästa gång vi ses är 6 november hemma hos Anneli.
Vi är i kväll hos Madelene och Siri och Elsa. De är en liten fin familj.
Madelene bjöd oss på smaskig potatisgratäng, kallskuret, goda såser, gröna saker, gott vin, god kaka med frosting.
Vi har nu bytt och sitter i salongen och ska nu börja läsa den bok vi alla läst (?). Boken heter Nattfilm av Marisha Pessl.
Anna får äran att göra lotterna till ordningen att berätta om boken. Hon får också äran att börja berätta.
Här kommer sammanfattningarna:
Anna - Fin layout, lågt tempo men behaglig.
Karin - Släktforskning är kul ;-)
Madde - Jag gillar hennes språk. Hon kan ha en lång utläggning som inte för handlingen framåt men som jag tycker känns väldigt behagligt.
Maria - Det skulle vara kul att släktforska (eller så får jag börja åka pendeltåg).
Anneli - Stark start som planar ut men väl värd att läsa till slutet.
Diana - Filmiskt uppbyggd (kommentar från någon som just nu läser filmvetenskap). Gör en film, tack! Den är fantastisk.
Annica - Den fångar inte mig direkt. Den hade kunnat vara 300 sidor kortare. Sidorna tillför inte handlingen något.
Mia - Allting hänger ju ihop. Varenda ledtråd som kan verka så obetydlig. De ser ut som de är lösa maskor, men de hakar i varandra till slut.
Michelle - Det var en lagom och annorlunda men framförallt bra bok. Det var inte svårt att komma in i den. Varje sida fångade mig.
De av oss som läst klart boken tycker att den är bra så kanske vi andra som inte läst hela borde göra det. Eller så kanske vi ber Diana plugga färdigt så hon kan börja arbeta med filmmanuset.
Diskussionen fortsätter och det som verkar vara det stora i denna bok är alla ledtrådar. Kanske borde även jag (Maria) läsa boken, jag gillar ju verkligen ledtrådar och kluriga handlingar.
Nu väntar vi spänt på nästa bok. Anneli ska dela ut de böcker som hon fick levererade i sista sekunden (läs i går).
Trumvirvel!
Anneli berättar om hur hon valt bok. Hon hamnar alltid i deckare och thrillers. Men nu bestämde hon sig för att INTE ha en deckare och INTE ha en tjock bok. Hon ville gärna ha en mysig bok. Det här är en debutroman. Framsidan ska få oss att må bra så här i oktobermörkret.
Boken heter Om du bara visste. Författaren är Caroline Säfstrand.
Åh vilken fin bok det verkar vara. Om kärlek och vänskap och i svensk miljö dessutom. Ser fram emot skön läsning.
Vi bestämmer att nästa gång vi ses är 6 november hemma hos Anneli.
fredag 21 augusti 2015
Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Hemma hos Maria. Vi njuter av solens strålar de sista varma sommardagarna.
Vi har pratat och ätit gott, efter ett långt och välförtjänt sommarlov har vi hunnit prata ikapp oss och nu är det dags för dragning. Vem ska få äran att prata först?
Maria vill egentligen inte dra lott, för hon vill själv inte börja... Sara fick äran!
Jag är så stolt att jag tog mig igenom boken! För när den delades ut kände jag att den nog kommer skrämma mig. Bilderna var innan jag läste obehagliga men inte när jag började läsa boken. Sara tycker inte om det obehagliga men tyckte jättemycket om den. Att kliva in i en annan värld lockade. Med ett barn som kämpar och är speciellt vill man hitta det som man tillsammans kan ha roligt åt och finna sin hemliga plats. Där man bland annat kan ta det lugnt.
Mia kommer ta ner allt till ett annat plan. Hon älskar fantasy men tycker att den här boken är rätt dålig. Författaren har lagt ner mycket tid på att hitta bilderna och låter historien skapas efter bilderna. Man fascineras av bilderna men inte historien. Det verkar svårt att skriva bara utifrån märkliga bilder.
Maria håller med om att berättelsen nog skapats utifrån bilderna och att då historien blev lite krystad. Hon vill inte läsa en fortsättning. Boken var ganska lättläst, men hon känner sig inte helt inne på fantasy. Man blev ändå lite nyfiken på hur det skulle gå, när man tänker på pappan och hur han låste in sig i saker i verkligheten. Maria höll över bilden av den tecknade psykologen, för just den var lite för läskig. Att läsa klart var inget problem, men hon känner inte för att läsa vidare de/den andra delarna.
Lovisa tyckte det var märkligt hur de gick mellan de olika världarna. Hon blandade också ihop om historien handlade om en hon eller han. (I början) När det stor klart att det var en manlig huvudkaraktär fick hon ställa in sig på det resten av boken. Hon tyckte också att ön de kom till verkade ganska ödslig gav en fel bild i hennes ö i huvudet mot den ö som beskrevs med trafik etc. Lovisa är inte rädd av sig och tyckte att bilderna var häftiga. Boken var bra och underhållande, och konstig. Man förstår att eftersom psykologen var så inblandad kommer han aldrig friskförklara huvudpersonen, kille eller tjej... ;-)
Diana har läst boken på engelska, för hon hade den i bokhyllan.. Hon tyckte också att den utgick mycket från bilderna, vilket var bra då hennes yrke är bildlärare. Men var har författaren hittat dessa märkliga bilder?? Spännande bok, hon tycker att nästa del är värd att läsa. För att man vill veta vad som händer. Diana var tvungen att mitt i boken jämföra brevet, ca sida 349 i engelska versionen mot det svenska. Breven såg olika ut..... (Mycket mystiskt)
Nu är det min tur, och alla sjunger för mig... Michelle my belle... Michelle tyckte boken verkligen var en ungdomsbok. Men hon vill gärna läsa fortsättningen för hon vill alltid ha ett slut. Psykologen intresserade henne mest då han var en viktig del i både verkligheten och loopen.
Anneli tyckte boken var spännande och ganska lätt att ta sig igenom. Lite Alice i underlandet-känsla. Hon hoppades att pappan och sonen skulle komma lite närmare varandra på ön. Sara lägger till att mamman inte alls bryr sig, inte alls har en relation. Lite besviken på slutat men kan nu tänka att hon vill läsa fortsättningen. En besynnerlig bok och bilderna coola. Mia lägger till att ögonen i boken säkert påverkar ungdomar som läser boken.
Anna är det nu. Hon tycker boken var jättebra. Hon ville ha ett slut så man kan lämna berättelsen och sen gå vidare.
Madde tycker precis som många tidigare i kväll tyckt att det är häftigt att boken bygger på bilder. Hon vill ha ett avslut, för hon är inte förtjust i böcker som man måste läsa vidare i. Spännande att komma in i någons fantasi. Hon har köpt fortsättningen som heter Spökstaden, och det finn en bok som beskriver fotona i boken.
Annica, tyckte faktisk också om boken. Hon blev också intresserad av hur bilderna var framkallade och gjorda. Det som är mest spännande är fantasivärlden, vilken påminner om när hon var liten och hade en fantasivärld. Hon fascineras mest av tanken och hur man sätter igång fantasin. Spöklika tankar som inte går att förklara. Men trist att boken inte tog slut. Annica fastnade inte för författarens skrivande men gillar idén. Tim Burton kommer göra ett bra jobb om det blir en film. Hon gillar mystiken.
Karin är sist ut i kväll. Hon har hållit i boken så många gånger men valt bort den då bilderna verkade läskiga. Vilket inte var fallet då hon läste boken. Istället blev de olika barnen intressanta och flera frågor och tankar om dem dök upp. Det hon hakade upp sig på var monstret som mördade farfadern, varför hände det egentligen? Karin är mer intresserad av bilderna än själva fortsättningen av boken. Kan hända att hon läser den. Barns olika förmågor kan bidra och det är en viktig bit för oss lärare att verkligen se barnens förmågor.
Vi avslutar diskussionen om att vi läser på olika sätt. Vilket också är en påminnelse till vårt yrke, att man läser på olika sätt. Exempelvis när man byter genre.
Nästa bok delas ut av Madde: Den här... jag har nämligen väntat på den... i 8 år! Den kom i mars i pocket, hon har en förmåga att twista till det på slutet... Den heter Nattfilm av Marisha Pessl. Vi fängslas direkt av bokens upplägg. Hur gör man om just den här boken är en ljudbok??
Vi ses hos Madde någon kväll när vi inte har träff med bostadsrättföreningen... alltså den 25:e september.
fredag 12 juni 2015
Harrys sång hos Anna
Bokklubb hos Anna 12 juni 2015
Tack Anna, (och Lowe) för den goda maten. Vi längtar alla, utom Annica (som redan fått lov), på sommarlov och inleder smått men glatt med grill och strålande sol denna fredag.
Boken vi har läst heter "Harrys Sång" av Jeffrey Archer. Michelle skrev under samtalet... som vi inte skulle. Och...vi saknade dig Mia.
Först att prata var Michelle. Hon tycker boken liknade en härlig såpopera med mer djup än en... såpopera. Boken var i regel ett familjedrama och när den var slut fick Michelle lust att läsa vidare men blev lite lätt förtvivlad att det var många delar kvar och att det inte riktigt verkar finans ett slut. Michelle tyckte mest om Harry som person i boken.
Anneli är talare 2, hon tyckte boken var jättebra och kom lätt in i storyn. Hon blir förbannad på karlar som använder makt och pengar och därför var Hugo inte en karaktär hon gillade. I början när Maisie hade sex trodde hon det skulle bli ett mysterium vem mannen var. Dock avslöjades det för simpelt och för tidigt in i boken.
Maria tyckte boken var bra och lättläst. Släktkartorna i början var först avskräckande för det var många karaktärer. Men uppbyggnaden av boken med olika perspektiv ledde till olika känslor. Orken att läsa samma sak igen, men till sist blev upplägget bättre och bättre och man kände till karaktärerna bra. Kärleken mellan Harry och Emma var bra när de inte var släkt. Men varför säger ingen av de vuxna... Hugos tystnad förstår man men varför säger inte Jack Tar och Maisie något?
Karin fick numer 4. Hon håller med om att det var en lättläst och ganska behaglig bok. Hon har tidigare läst böcker med den här sortens berättarperspektiv, och kände sig lite stressad av det för hon ville snabbare fram i historien. Hon ville gärna veta hur den slutade men känner efter vetskapen om att det är så många delar att hon har fler böcker som ligger före på läslistan. Det var dock dumt att han tog en annan mans identitet på slutet. Hon vill gärna ta reda på vad som händer med karaktärerna och Harry.
Madde har haft lite ångest för att boken uttryckte sig för att handla om ett episkt familjedrama. Hon kände sig oroad över att inte kunna stoppa i tid. Men så gav hon den en chans... Då blev hon engagerad efter presentationen av Harry. Madde tycker inte så mycket om att läsa böcker som byter perspektiv. Hon tycker om beskrivningarna i boken, och trots att hon inte läst ut boken så räds hon för att fastna i boken och alla delar. Då hon kan känna ett visst beroende att läsa klart.... då delarna aldrig verkar ta slut!
Sara började läsa i förrgår, så därför hade hon haft lite ångest. (Fast det behövdes verkligen inte) Men när hon började hade hon lätt för att läsa boken och tyckte om det hon läste. Hon blev snopen på hur boken var uppbyggd. Ibland när karaktärerna byts ut kan det bli ett helt annat stuk. Men den här boken höll samma behagliga ton.
Diana är 7. Hon har redan avslöjat att hon läst hela 4 delar.... Hon råkade läsa 2 delar till på påsklovet. Den fjärde boken hade inget slut och det var något frustrerande. Diana gillar att boken har olika perspektiv som berättar om samma sak ur olika perspektiv. Diana gillade att det var båtar med i berättelsen. Lite en berättelse om tiden.
Annica är näst på tur. Hon tyckte boken var lite seg i början och tänkte på Harry Potter och My fair Lady när hon läste. Hon tyckte den var bra i slutet. Dock irriterade hon sig på att mamman var lite feg i början. Hon störde sig på att man inte vågade ta upp incesten i boken, och dessutom att Harry tog en identitet av någon som han faktiskt inte visste något om. Varför väntade Old Jack Tar på att berätta vad han vet?? Tog han livet av sig, eller blev han mördad? Vilket gjorde att man blev lite intresserad av fortsättningen.
Lovisa har nummer 9! Hon tänkte också på Harry Potter och även Mina drömmars stad. Hon tyckte det var lätt att komma in i boken och att perspektivbytet var bra. Maisie kämpade på bra och verkligen kämpade för sin son. Trots att hon inte fick stöd från sin familj. Men sedan så tappade hon förtroendet när hon inte vågade säga något om den möjliga incesten. Det samma gäller Old Jack Tar, varför ville ingen berätta. Det blir en väldigt målande historia när man väver ihop sanning och saga. Det är ett trevligt sätt att läsa på.
Anna är sist ut idag, hon tyckte om boken. Det var en lättläst, behaglig och skön bok att läsa. Anna är lite svag för det som likar en såpopera. Hon vill jättegärna läsa de andra böckerna och ser fram mot vad som händer när Harry bytte identitet. Twisten på slutet var bra och hoppades på att låna bok 2 och 3 av Diana. Men hon hade varit modern och läst den på sin Ipad. Ändå är Anna glad och lite stolt över att det var hennes mormor som hade tipsa tom just den här boken.
Vi summerar att alla tycker boken var behaglig att läsa och det är ovanligt. Mia undrar varför det är så att gemene man tycker om dessa karaktärer... vi ber henne fylla i svaret själv.
Maria hämtar den nya boken... Fast först ska hon berätta lite. För några år sedan skulle Maria leta efter en bok till sin son men hittade inget till honom men dock en bok som hon själv skulle vilja läsa. En slags bok för unga vuxna precis som vi i bokklubben. Maria pratar varmt om Sveriges övergivna platser som hon kommit över via Facebook. Och en dag såg hon ett inlägg om just den boken hon hittad en gång för flera år sedan, då när hon letade till sin son. Så då kände hon att just DEN måste hon köpa, och det är...
Tadaa!
"Miss Peregrines hem för besynnerliga barn", av Ransom Riggs. Vi blir lite skrämda över bilderna och ser med skräckblandad förtjusning fram mot läsandet. Vi ses hos Maria 21 augusti, efter vårt underbara och välförtjänta sommaloooov!!!!
Tack Anna, (och Lowe) för den goda maten. Vi längtar alla, utom Annica (som redan fått lov), på sommarlov och inleder smått men glatt med grill och strålande sol denna fredag.
Boken vi har läst heter "Harrys Sång" av Jeffrey Archer. Michelle skrev under samtalet... som vi inte skulle. Och...vi saknade dig Mia.
Först att prata var Michelle. Hon tycker boken liknade en härlig såpopera med mer djup än en... såpopera. Boken var i regel ett familjedrama och när den var slut fick Michelle lust att läsa vidare men blev lite lätt förtvivlad att det var många delar kvar och att det inte riktigt verkar finans ett slut. Michelle tyckte mest om Harry som person i boken.
Anneli är talare 2, hon tyckte boken var jättebra och kom lätt in i storyn. Hon blir förbannad på karlar som använder makt och pengar och därför var Hugo inte en karaktär hon gillade. I början när Maisie hade sex trodde hon det skulle bli ett mysterium vem mannen var. Dock avslöjades det för simpelt och för tidigt in i boken.
Maria tyckte boken var bra och lättläst. Släktkartorna i början var först avskräckande för det var många karaktärer. Men uppbyggnaden av boken med olika perspektiv ledde till olika känslor. Orken att läsa samma sak igen, men till sist blev upplägget bättre och bättre och man kände till karaktärerna bra. Kärleken mellan Harry och Emma var bra när de inte var släkt. Men varför säger ingen av de vuxna... Hugos tystnad förstår man men varför säger inte Jack Tar och Maisie något?
Karin fick numer 4. Hon håller med om att det var en lättläst och ganska behaglig bok. Hon har tidigare läst böcker med den här sortens berättarperspektiv, och kände sig lite stressad av det för hon ville snabbare fram i historien. Hon ville gärna veta hur den slutade men känner efter vetskapen om att det är så många delar att hon har fler böcker som ligger före på läslistan. Det var dock dumt att han tog en annan mans identitet på slutet. Hon vill gärna ta reda på vad som händer med karaktärerna och Harry.
Madde har haft lite ångest för att boken uttryckte sig för att handla om ett episkt familjedrama. Hon kände sig oroad över att inte kunna stoppa i tid. Men så gav hon den en chans... Då blev hon engagerad efter presentationen av Harry. Madde tycker inte så mycket om att läsa böcker som byter perspektiv. Hon tycker om beskrivningarna i boken, och trots att hon inte läst ut boken så räds hon för att fastna i boken och alla delar. Då hon kan känna ett visst beroende att läsa klart.... då delarna aldrig verkar ta slut!
Sara började läsa i förrgår, så därför hade hon haft lite ångest. (Fast det behövdes verkligen inte) Men när hon började hade hon lätt för att läsa boken och tyckte om det hon läste. Hon blev snopen på hur boken var uppbyggd. Ibland när karaktärerna byts ut kan det bli ett helt annat stuk. Men den här boken höll samma behagliga ton.
Diana är 7. Hon har redan avslöjat att hon läst hela 4 delar.... Hon råkade läsa 2 delar till på påsklovet. Den fjärde boken hade inget slut och det var något frustrerande. Diana gillar att boken har olika perspektiv som berättar om samma sak ur olika perspektiv. Diana gillade att det var båtar med i berättelsen. Lite en berättelse om tiden.
Annica är näst på tur. Hon tyckte boken var lite seg i början och tänkte på Harry Potter och My fair Lady när hon läste. Hon tyckte den var bra i slutet. Dock irriterade hon sig på att mamman var lite feg i början. Hon störde sig på att man inte vågade ta upp incesten i boken, och dessutom att Harry tog en identitet av någon som han faktiskt inte visste något om. Varför väntade Old Jack Tar på att berätta vad han vet?? Tog han livet av sig, eller blev han mördad? Vilket gjorde att man blev lite intresserad av fortsättningen.
Lovisa har nummer 9! Hon tänkte också på Harry Potter och även Mina drömmars stad. Hon tyckte det var lätt att komma in i boken och att perspektivbytet var bra. Maisie kämpade på bra och verkligen kämpade för sin son. Trots att hon inte fick stöd från sin familj. Men sedan så tappade hon förtroendet när hon inte vågade säga något om den möjliga incesten. Det samma gäller Old Jack Tar, varför ville ingen berätta. Det blir en väldigt målande historia när man väver ihop sanning och saga. Det är ett trevligt sätt att läsa på.
Anna är sist ut idag, hon tyckte om boken. Det var en lättläst, behaglig och skön bok att läsa. Anna är lite svag för det som likar en såpopera. Hon vill jättegärna läsa de andra böckerna och ser fram mot vad som händer när Harry bytte identitet. Twisten på slutet var bra och hoppades på att låna bok 2 och 3 av Diana. Men hon hade varit modern och läst den på sin Ipad. Ändå är Anna glad och lite stolt över att det var hennes mormor som hade tipsa tom just den här boken.
Vi summerar att alla tycker boken var behaglig att läsa och det är ovanligt. Mia undrar varför det är så att gemene man tycker om dessa karaktärer... vi ber henne fylla i svaret själv.
Maria hämtar den nya boken... Fast först ska hon berätta lite. För några år sedan skulle Maria leta efter en bok till sin son men hittade inget till honom men dock en bok som hon själv skulle vilja läsa. En slags bok för unga vuxna precis som vi i bokklubben. Maria pratar varmt om Sveriges övergivna platser som hon kommit över via Facebook. Och en dag såg hon ett inlägg om just den boken hon hittad en gång för flera år sedan, då när hon letade till sin son. Så då kände hon att just DEN måste hon köpa, och det är...
Tadaa!
"Miss Peregrines hem för besynnerliga barn", av Ransom Riggs. Vi blir lite skrämda över bilderna och ser med skräckblandad förtjusning fram mot läsandet. Vi ses hos Maria 21 augusti, efter vårt underbara och välförtjänta sommaloooov!!!!
fredag 17 april 2015
Gone Girl
Idag har vi ätit en utsökt tacomiddag (med kyckling, pulled pork och goa grejer!) hos Michelle. Vi ska idag diskutera boken Gone Girl av Gillian Flynn.
Annica - Mycket bra. Spännande med Nicks pappa, jag hade velat att någon hade lyssnat på honom.
Diana - håller med. Det blir intressant att läsa om personer som inte är riktigt som vanliga människor (vad det nu är?)
Mia - Jag tycker om att författaren sätter fingret på att det är så svårt att vara äkta idag. Se citat på s. 104 längst ned.
Karin - Jag blev inte så förvånad i början, (SPOILER) men jag blev överraskad i slutet när han bestämde sig för att stanna.
Madelene - Jag tycker att den var skruvad och lättläst.
Maria - Det absurda är att jag faktiskt kan känna igen mig i Amy.
Anneli - Lång första del som var värd att läsa igenom för att ta sig till den andra delen för att läsa den betydligt mer skruvade delen i slutet.
Sara - Jag gillade för ovanlighets skull att det växlade mellan två personer.
Michelle - Föräldrarna la grunden för Amys bisarra beteende, boken var spännande ur ett psykologiskt perspektiv.
Anna - Jättebra psykologisk, spännande berättelse.
Lovisa -vad kom först, flytten eller det misslyckade förhållandet? Mia har svaret ifall du vill veta. Det var en bra diskussionsbok, jag kommer nog att se filmen en gång till.
Nu ska äntligen Anna dela ut en ny bok!!! Vad ska det bli? Spänningen är olidlig. Annas mormor har tipsat Anna om en bok, Harrys Sång av Jeffrey Archer.
Nästa träff är 12 juni.
Annica - Mycket bra. Spännande med Nicks pappa, jag hade velat att någon hade lyssnat på honom.
Diana - håller med. Det blir intressant att läsa om personer som inte är riktigt som vanliga människor (vad det nu är?)
Mia - Jag tycker om att författaren sätter fingret på att det är så svårt att vara äkta idag. Se citat på s. 104 längst ned.
Karin - Jag blev inte så förvånad i början, (SPOILER) men jag blev överraskad i slutet när han bestämde sig för att stanna.
Madelene - Jag tycker att den var skruvad och lättläst.
Maria - Det absurda är att jag faktiskt kan känna igen mig i Amy.
Anneli - Lång första del som var värd att läsa igenom för att ta sig till den andra delen för att läsa den betydligt mer skruvade delen i slutet.
Sara - Jag gillade för ovanlighets skull att det växlade mellan två personer.
Michelle - Föräldrarna la grunden för Amys bisarra beteende, boken var spännande ur ett psykologiskt perspektiv.
Anna - Jättebra psykologisk, spännande berättelse.
Lovisa -vad kom först, flytten eller det misslyckade förhållandet? Mia har svaret ifall du vill veta. Det var en bra diskussionsbok, jag kommer nog att se filmen en gång till.
Nu ska äntligen Anna dela ut en ny bok!!! Vad ska det bli? Spänningen är olidlig. Annas mormor har tipsat Anna om en bok, Harrys Sång av Jeffrey Archer.
Nästa träff är 12 juni.
fredag 13 mars 2015
Japansk afton
Idag är vi hemma hos mig (Diana) på Japansk afton i ära till att boken som vi läst utspelar sig i Japan. Vi har ätit 3- rätters, till förrätt åt vi hemlagad sushi, till varmrätt åt vi Yakiniku och till efterrätt åt vi Matchaglass (hemgjord glass smaksatt med grönt te).
Efter trevligt prat och skratt så förflyttade vi oss till vardagsrummet för att prata om hur vårt upplägg i bokklubben, att vi alla läser samma bok, är och såklart om boken.
Vi gick runt en runda och alla fick säga vad de tycker om upplägget.
Stommen i allas åsikter kring upplägget är att vi gärna läser samma bok, men att det är bokköparens beslut hur den vill göra om det blir efter genre, författare eller helt olika böcker.
Vi diskuterade också bloggens vara eller icke vara. Vi bestämde oss för att korta ner inläggen och sammanfatta och mer leva in i diskussionerna.
Våra sammanfattande kommentarer:
Anna: Älskar lilla "ärtan".
Lovisa: Det var härligt att man fick insyn i en annan kultur, att få läsa en bok från andra sidan världen.
Mia: Jag tycker om författarens sätt att lita på sina läsare att lägga ut ledtrådarna så långsamt.
Karin: Den var fängslande och vackert skriven, oerhört frustrerande att det inte blev något slut.
Madelene: Jag tycker väldigt mycket om språket, det var avsnitt i boken som handlade om tid, om kriget i Japan allt flöt ihop och det var vacker.
Sara: Jag uppskattade för ovanlighetens skull att det hoppar mellan två personers olika världar.
Michelle: Jag tycker att det var roligt att läsa om det parellella tidsperspektivet, och att det var en bok som tog upp mycket sorg och tragedi. Jag gillade att det fanns med.
Annica: Skön berättarstil, fina karaktärer men boken fångade mig inte riktigt.
Anneli: Lätt att komma in i, skönt mjukt språk och jag är lockad till att läsa klart boken.
Diana: Jag tycker att boken var spännande, att det hände oväntade saker som gjorde att jag tappade hakan när man minst anade. Jag bara måste läsa vidare i de två andra delarna!
Michelle delar ut sin bok! Hon har valt en bok som hon vill läsa och som hon vill diskutera mer med oss om. Den nya boken heter Gone Girl av Gilian Flynn.
Efter trevligt prat och skratt så förflyttade vi oss till vardagsrummet för att prata om hur vårt upplägg i bokklubben, att vi alla läser samma bok, är och såklart om boken.
Vi gick runt en runda och alla fick säga vad de tycker om upplägget.
Stommen i allas åsikter kring upplägget är att vi gärna läser samma bok, men att det är bokköparens beslut hur den vill göra om det blir efter genre, författare eller helt olika böcker.
Vi diskuterade också bloggens vara eller icke vara. Vi bestämde oss för att korta ner inläggen och sammanfatta och mer leva in i diskussionerna.
Våra sammanfattande kommentarer:
Anna: Älskar lilla "ärtan".
Lovisa: Det var härligt att man fick insyn i en annan kultur, att få läsa en bok från andra sidan världen.
Mia: Jag tycker om författarens sätt att lita på sina läsare att lägga ut ledtrådarna så långsamt.
Karin: Den var fängslande och vackert skriven, oerhört frustrerande att det inte blev något slut.
Madelene: Jag tycker väldigt mycket om språket, det var avsnitt i boken som handlade om tid, om kriget i Japan allt flöt ihop och det var vacker.
Sara: Jag uppskattade för ovanlighetens skull att det hoppar mellan två personers olika världar.
Michelle: Jag tycker att det var roligt att läsa om det parellella tidsperspektivet, och att det var en bok som tog upp mycket sorg och tragedi. Jag gillade att det fanns med.
Annica: Skön berättarstil, fina karaktärer men boken fångade mig inte riktigt.
Anneli: Lätt att komma in i, skönt mjukt språk och jag är lockad till att läsa klart boken.
Diana: Jag tycker att boken var spännande, att det hände oväntade saker som gjorde att jag tappade hakan när man minst anade. Jag bara måste läsa vidare i de två andra delarna!
Michelle delar ut sin bok! Hon har valt en bok som hon vill läsa och som hon vill diskutera mer med oss om. Den nya boken heter Gone Girl av Gilian Flynn.
fredag 9 januari 2015
Värt att kämpa för
Ikväll är vi hemma hos mig, Lovisa. Alla är här, fantastiskt! Alla hittand, långt bort på i mörkaste Trollbäcken. Lite kall hitfärd verkar det ha varit men efter brasuppvärmning och kall välkomstglögg kommer värmen och allt snack igång. Oj vilken volym, stänger av bakgrundsmusiken.
Maria börjar uttala sig om boken. Hon har nästan läst hela.... Är den verklig? gör ungdomar såhär eller? smyga i buskarna? förstöra festen på det vis de gjorde? Gör ungdomar såhär, snacket både i skolan och med varandra, låter det såhär? Det finns mycket att prata om i boken. Lite för många historier och karaktärer.... för mycket miljöbeskrivningar i första stycket i varje kapitel. Det är ett aktuellt ämne och det som händer förekommer nog och behöver diskuteras men nja till boken.
Lovisa skriver idag och säger en massa saker som jag inte skriver.... Jag rekommenderar inte boken till varken vuxna eller ungdomar. Till vem är boken? så många skrivstilar och olika handlingar..... Nix!
Diana: -Lite hattigt och tvära kast. Vad handlar den om? händelsen eller klassen. De kommer in lite dikter, är det Mateus eller?.... Jag kanske måste läsa det igen? Mia inflikar att det behövs för att förstå sista kapitlet. Samtalet med farfar, om berättelsen hur han kom till Sverige är vacker. Boken slutade fint och det är ju sköna slutord om kärlek. Helhets intrycket är att den är sådär, lite hoppig. Författaren skulle hållit sig till den första händelsen.
Annelie: -Jag håller med den föregående talaren. Spretig. Ibland vardagsspråk men många sms-konversationer som är jobbiga att följa. Miljöerna känner jag igen mig mycket i. Jag är uppvuxen i samma område och jag vet precis vart handlingen är. Synen från ballkongen, höghus, låghus, ögonen är baden, badplatsen i början. Husen och gångvägarna emellan med trappuppgångarna och gårdarna. Precis där har jag växt upp. Baksidans berättelse av boken försvinner i boken. Boken är lättläst, jag är färdig i tid. Väderbeskrivningarna är inte så bra men roligt att få flashbak från sin egna skoltid och miljön där jag själv växte upp. Blandade känslor men lite to much.
Karin fortsätter att det var jobbig att det var en kollega. Jag tycket inte alls om den men hade förväntningar i början tills nu då jag ska säga vad jag tycket. Den är för mycket. Olika stilar blandade. Martyrlärarna är hemskt beskrivna. Om jag som vuxen tycker att språket är svårt vad ska då ungdomarna tycka. Jag tycker inte att historien var trovärdig, den blir platt! Inget djup i karaktärerna, Björn kunde fått en till dimension. Jag har svårt men människor som är lite "för mer". Så känns boken.
Michelle tycket att det är inget problem att boken är från en kollega. Jag tror att han skulle vilja diskutera den... jag tycker inte om boken, den är så dålig. Jag tycker den är tråkig, irriterande. Jag undrar vad författaren, även om jag tänker bort att jag vet vem det är, måste sakna något.
Han får till vissa bitar och jag vill veta mer. Pulkåkningen med systern eller gängkänslan vid badet men författaren kämpar på att få in alla känslor, stilar, tider i en och samma bok. Varför skriver han inte av sig om en sak i taget. Flera noveller. Flygplanens återkommst blir för mycket, till och med på framsidan.
Värt att kämpa för, vad har de kämpat för.....kärlek, har de kämpat. Nej men det är ju mot lärarna säger Annica.... Värt att kämpa för är inte en passande titel. Maria lägger in att det finns många saker i boken förutom kärleken som ungdomarna kämpar för. Lärarna? övergreppet? osv. Jag tror att en tonåring kan hitta bitar i den här boken som man känner igen sig i och kan prata om men vad vill författarens egentligen förmedla. Jag missade nog budskapet. Ungdomslivet är kanske såhär splittrat. Maria tillägger att hennes tonårsson kanske hade gillat den om man tagit bort alla miljöskildringar och sms- konversationer. Boken har inte följt mig eller hängt kvar hos mig.
Anna tycker om att läsa ungdomsböcker. Jag tycker att boken var enkel och läsa. Jag kände igen mig från början med miljön. Att jag kände författaren var en krydda. Katarina Vännström är min favoritförfattare och hon skriver också om ett liknade övergrepp vilket gjorde mig väldigt besviken. Kärlekshistorien blir platt, han får inte riktigt till den utan skolsituationen blir fokus. Jättekul med miljöbeskrivningarna i början, lättläst. Andra gången fokuserade jag på beskrivningarna och de är ju jättefina och kunde vara vackra i en annan bok.
Idag har Madde skrivit namn på lappar till vilken ordning vi skall tala idag. Nytt för denna bokklubbskväll. Bra tycker jag. Nu är det Mias tur.
Jag har tagit fram många ungdomsböcker och denna är jättedålig. Den är inte trovärdig. Jan Björklundskapet blir bara fånig. Jag har läst den under tiden vi var kollegor och jag visste att jag måste kommentera den. Det enda som kan kommenteras är Jan Björklund för att det var en liknelse. Åtlöje till författaren s 24..... Mia läser och undrar hur många vet vilka är personerna i läser om? sidan 45, Mia läser...... det blir oerhört pretentiöst när författaren kommer på att göra en vacker beskrivning helt plötsligt, vad kom liknelserna ifrån. Nästa 126, till en tonåring skriva detta med tyngdbälte...fattar de något? sidan 285 får vi frågorna besvarade men orkar tonåringar detta? Kan vi ta denna författare på allvar. Författaren måste sluta pracka på sina budskap hela tiden. Han gör det lite för enkelt för sig och det känns inte som han har jobbat i skola eller med gymnasieelerver förut. Sid 170 har han kryddat precis som fröken vill, många adjektiv så blir läraren nöjd. Mitt sista hundöra sid 263, Mia läser........öppnar gymnasielever sig sådär? Mia läser.... Är eleven så objektiv som 16-åring. Kommer läsarna att tro på texten? Jag tycker att det är ett problem för att han bra är upp till kamp helt igenom. Vad vill han?
Sara känner igen sig. Miljöerna, årskullen. Hon funderar på om upplevelserna är självupplevda. Har övergreppet hänt på riktigt under min egna gymnasietid? Det är inte mitt gäng som beskrevs men jag känner igen mig och störde mig att det kan ha hänt i min omgivning och jag inte har en aning. Hade vi samma lärare, kompisar, parallellklasser? Obehagligt nu när jag läser hands bok. Jag ville ta mig igenom boken, den var lätt att läsa förutom dikterna, poesin som jag nu ikväll förstår att det är Mateus som tänker. Det störde mig för mycket att det var i min närmiljö.
Madde tar ordet, hennes lott drogs. Hon snabbade sig att läsa ut boken idag. Språket är inte så störande för mig. Jag väntade däremot hela tiden på att boken skall komma igång. Alla händelser beskrivs likadant, texten blir platt. Detta gör att handlingen blir platt även om skildringarna egentligen är jättefina.
Annica är sist ut idag. Jag håller med de tidigare talarna. Enkelt, elakt, platt och pretentiös. Han måste välja någon av alla grejer som han vill driva inte ta alla i sin bok. Jag känner väl igen mig i alla miljöskildringar, lärare och även namn på lärare stämmer. Jag läste boken snabbt och tyckte det var spännande eftersom jag växte upp samtidigt. Badhuset blev så personligt i slutet eftersom jag vet precis var de är. Boken var inte bra. Lättläst och rolig eftersom jag har varit i samma miljö under samma tid, men ingen bra litteratur. Platt! Värt att kämpa för handlar bara om auktoritet, lärarna, han vill säga att ungdomarna skall stå upp.
Phu, jobbigt att sitta vid datorn, bra jobbat alla ni som gjort detta innan mig. Kvällen och diskussionerna fortsätter, underbart! Vi fortsätter med lite vin och sockerfria popcorn... //Lovisa
Till nästa gång läser vi 1Q84 av den japanska författaren Haruki Murakami. Diana skall åka till Japan och har med tanke på detta valt författare. Vi träffas 13/3 men innan dess hinner vi med en öl-kväll!
Maria börjar uttala sig om boken. Hon har nästan läst hela.... Är den verklig? gör ungdomar såhär eller? smyga i buskarna? förstöra festen på det vis de gjorde? Gör ungdomar såhär, snacket både i skolan och med varandra, låter det såhär? Det finns mycket att prata om i boken. Lite för många historier och karaktärer.... för mycket miljöbeskrivningar i första stycket i varje kapitel. Det är ett aktuellt ämne och det som händer förekommer nog och behöver diskuteras men nja till boken.
Lovisa skriver idag och säger en massa saker som jag inte skriver.... Jag rekommenderar inte boken till varken vuxna eller ungdomar. Till vem är boken? så många skrivstilar och olika handlingar..... Nix!
Diana: -Lite hattigt och tvära kast. Vad handlar den om? händelsen eller klassen. De kommer in lite dikter, är det Mateus eller?.... Jag kanske måste läsa det igen? Mia inflikar att det behövs för att förstå sista kapitlet. Samtalet med farfar, om berättelsen hur han kom till Sverige är vacker. Boken slutade fint och det är ju sköna slutord om kärlek. Helhets intrycket är att den är sådär, lite hoppig. Författaren skulle hållit sig till den första händelsen.
Annelie: -Jag håller med den föregående talaren. Spretig. Ibland vardagsspråk men många sms-konversationer som är jobbiga att följa. Miljöerna känner jag igen mig mycket i. Jag är uppvuxen i samma område och jag vet precis vart handlingen är. Synen från ballkongen, höghus, låghus, ögonen är baden, badplatsen i början. Husen och gångvägarna emellan med trappuppgångarna och gårdarna. Precis där har jag växt upp. Baksidans berättelse av boken försvinner i boken. Boken är lättläst, jag är färdig i tid. Väderbeskrivningarna är inte så bra men roligt att få flashbak från sin egna skoltid och miljön där jag själv växte upp. Blandade känslor men lite to much.
Karin fortsätter att det var jobbig att det var en kollega. Jag tycket inte alls om den men hade förväntningar i början tills nu då jag ska säga vad jag tycket. Den är för mycket. Olika stilar blandade. Martyrlärarna är hemskt beskrivna. Om jag som vuxen tycker att språket är svårt vad ska då ungdomarna tycka. Jag tycker inte att historien var trovärdig, den blir platt! Inget djup i karaktärerna, Björn kunde fått en till dimension. Jag har svårt men människor som är lite "för mer". Så känns boken.
Michelle tycket att det är inget problem att boken är från en kollega. Jag tror att han skulle vilja diskutera den... jag tycker inte om boken, den är så dålig. Jag tycker den är tråkig, irriterande. Jag undrar vad författaren, även om jag tänker bort att jag vet vem det är, måste sakna något.
Han får till vissa bitar och jag vill veta mer. Pulkåkningen med systern eller gängkänslan vid badet men författaren kämpar på att få in alla känslor, stilar, tider i en och samma bok. Varför skriver han inte av sig om en sak i taget. Flera noveller. Flygplanens återkommst blir för mycket, till och med på framsidan.
Värt att kämpa för, vad har de kämpat för.....kärlek, har de kämpat. Nej men det är ju mot lärarna säger Annica.... Värt att kämpa för är inte en passande titel. Maria lägger in att det finns många saker i boken förutom kärleken som ungdomarna kämpar för. Lärarna? övergreppet? osv. Jag tror att en tonåring kan hitta bitar i den här boken som man känner igen sig i och kan prata om men vad vill författarens egentligen förmedla. Jag missade nog budskapet. Ungdomslivet är kanske såhär splittrat. Maria tillägger att hennes tonårsson kanske hade gillat den om man tagit bort alla miljöskildringar och sms- konversationer. Boken har inte följt mig eller hängt kvar hos mig.
Anna tycker om att läsa ungdomsböcker. Jag tycker att boken var enkel och läsa. Jag kände igen mig från början med miljön. Att jag kände författaren var en krydda. Katarina Vännström är min favoritförfattare och hon skriver också om ett liknade övergrepp vilket gjorde mig väldigt besviken. Kärlekshistorien blir platt, han får inte riktigt till den utan skolsituationen blir fokus. Jättekul med miljöbeskrivningarna i början, lättläst. Andra gången fokuserade jag på beskrivningarna och de är ju jättefina och kunde vara vackra i en annan bok.
Idag har Madde skrivit namn på lappar till vilken ordning vi skall tala idag. Nytt för denna bokklubbskväll. Bra tycker jag. Nu är det Mias tur.
Jag har tagit fram många ungdomsböcker och denna är jättedålig. Den är inte trovärdig. Jan Björklundskapet blir bara fånig. Jag har läst den under tiden vi var kollegor och jag visste att jag måste kommentera den. Det enda som kan kommenteras är Jan Björklund för att det var en liknelse. Åtlöje till författaren s 24..... Mia läser och undrar hur många vet vilka är personerna i läser om? sidan 45, Mia läser...... det blir oerhört pretentiöst när författaren kommer på att göra en vacker beskrivning helt plötsligt, vad kom liknelserna ifrån. Nästa 126, till en tonåring skriva detta med tyngdbälte...fattar de något? sidan 285 får vi frågorna besvarade men orkar tonåringar detta? Kan vi ta denna författare på allvar. Författaren måste sluta pracka på sina budskap hela tiden. Han gör det lite för enkelt för sig och det känns inte som han har jobbat i skola eller med gymnasieelerver förut. Sid 170 har han kryddat precis som fröken vill, många adjektiv så blir läraren nöjd. Mitt sista hundöra sid 263, Mia läser........öppnar gymnasielever sig sådär? Mia läser.... Är eleven så objektiv som 16-åring. Kommer läsarna att tro på texten? Jag tycker att det är ett problem för att han bra är upp till kamp helt igenom. Vad vill han?
Sara känner igen sig. Miljöerna, årskullen. Hon funderar på om upplevelserna är självupplevda. Har övergreppet hänt på riktigt under min egna gymnasietid? Det är inte mitt gäng som beskrevs men jag känner igen mig och störde mig att det kan ha hänt i min omgivning och jag inte har en aning. Hade vi samma lärare, kompisar, parallellklasser? Obehagligt nu när jag läser hands bok. Jag ville ta mig igenom boken, den var lätt att läsa förutom dikterna, poesin som jag nu ikväll förstår att det är Mateus som tänker. Det störde mig för mycket att det var i min närmiljö.
Madde tar ordet, hennes lott drogs. Hon snabbade sig att läsa ut boken idag. Språket är inte så störande för mig. Jag väntade däremot hela tiden på att boken skall komma igång. Alla händelser beskrivs likadant, texten blir platt. Detta gör att handlingen blir platt även om skildringarna egentligen är jättefina.
Annica är sist ut idag. Jag håller med de tidigare talarna. Enkelt, elakt, platt och pretentiös. Han måste välja någon av alla grejer som han vill driva inte ta alla i sin bok. Jag känner väl igen mig i alla miljöskildringar, lärare och även namn på lärare stämmer. Jag läste boken snabbt och tyckte det var spännande eftersom jag växte upp samtidigt. Badhuset blev så personligt i slutet eftersom jag vet precis var de är. Boken var inte bra. Lättläst och rolig eftersom jag har varit i samma miljö under samma tid, men ingen bra litteratur. Platt! Värt att kämpa för handlar bara om auktoritet, lärarna, han vill säga att ungdomarna skall stå upp.
Phu, jobbigt att sitta vid datorn, bra jobbat alla ni som gjort detta innan mig. Kvällen och diskussionerna fortsätter, underbart! Vi fortsätter med lite vin och sockerfria popcorn... //Lovisa
Till nästa gång läser vi 1Q84 av den japanska författaren Haruki Murakami. Diana skall åka till Japan och har med tanke på detta valt författare. Vi träffas 13/3 men innan dess hinner vi med en öl-kväll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)