Värt att kämpa för

Ikväll är vi hemma hos mig, Lovisa. Alla är här, fantastiskt! Alla hittand, långt bort på i mörkaste Trollbäcken. Lite kall hitfärd verkar det ha varit men efter brasuppvärmning och kall välkomstglögg kommer värmen och allt snack igång. Oj vilken volym, stänger av bakgrundsmusiken.

Maria börjar uttala sig om boken. Hon har nästan läst hela.... Är den verklig? gör ungdomar såhär eller? smyga i buskarna? förstöra festen på det vis de gjorde? Gör ungdomar såhär, snacket både i skolan och med varandra, låter det såhär? Det finns mycket att prata om i boken. Lite för många historier och karaktärer.... för mycket miljöbeskrivningar i första stycket i varje kapitel. Det är ett aktuellt ämne och det som händer förekommer nog och behöver diskuteras men nja till boken.

Lovisa skriver idag och säger en massa saker som jag inte skriver.... Jag rekommenderar inte boken till varken vuxna eller ungdomar. Till vem är boken? så många skrivstilar och olika handlingar..... Nix!

Diana: -Lite hattigt och tvära kast. Vad handlar den om? händelsen eller klassen. De kommer in lite dikter, är det Mateus eller?.... Jag kanske måste läsa det igen? Mia inflikar att det behövs för att förstå sista kapitlet. Samtalet med farfar, om berättelsen hur han kom till Sverige är vacker. Boken slutade fint och det är ju sköna slutord om kärlek. Helhets intrycket är att den är sådär, lite hoppig. Författaren skulle hållit sig till den första händelsen.

Annelie: -Jag håller med den föregående talaren. Spretig. Ibland vardagsspråk men många sms-konversationer som är jobbiga att följa. Miljöerna känner jag igen mig mycket i. Jag är uppvuxen i samma område och jag vet precis vart handlingen är. Synen från ballkongen, höghus, låghus, ögonen är baden, badplatsen i början. Husen och gångvägarna emellan med trappuppgångarna och gårdarna. Precis där har jag växt upp. Baksidans berättelse av boken försvinner i boken. Boken är lättläst, jag är färdig i tid. Väderbeskrivningarna är inte så bra men roligt att få flashbak från sin egna skoltid och miljön där jag själv växte upp. Blandade känslor men lite to much.

Karin fortsätter att det var jobbig att det var en kollega. Jag tycket inte alls om den men hade förväntningar i början tills nu då jag ska säga vad jag tycket. Den är för mycket. Olika stilar blandade. Martyrlärarna är hemskt beskrivna. Om jag som vuxen tycker att språket är svårt vad ska då ungdomarna tycka. Jag tycker inte att historien var trovärdig, den blir platt! Inget djup i karaktärerna, Björn kunde fått en till dimension.  Jag har svårt men människor som är lite "för mer". Så känns boken.

Michelle tycket att det är inget problem att boken är från en kollega. Jag tror att han skulle vilja diskutera den... jag tycker inte om boken, den är så dålig. Jag tycker den är tråkig, irriterande. Jag undrar vad författaren, även om jag tänker bort att jag vet vem det är, måste sakna något.
Han får till vissa bitar och jag vill veta mer. Pulkåkningen med systern eller gängkänslan vid badet men författaren kämpar på att få in alla känslor, stilar, tider i en och samma bok. Varför skriver han inte av sig om en sak i taget. Flera noveller. Flygplanens återkommst blir för mycket, till och med på framsidan.

Värt att kämpa för, vad har de kämpat för.....kärlek, har de kämpat. Nej men det är ju mot lärarna säger Annica.... Värt att kämpa för är inte en passande titel. Maria lägger in att det finns många saker i boken förutom kärleken som ungdomarna kämpar för. Lärarna? övergreppet? osv. Jag tror att en tonåring kan hitta bitar i den här boken som man känner igen sig i och kan prata om men vad vill författarens egentligen förmedla. Jag missade nog budskapet. Ungdomslivet är kanske såhär splittrat. Maria tillägger att hennes tonårsson kanske hade gillat den om man tagit bort alla miljöskildringar och sms- konversationer.  Boken har inte följt mig eller hängt kvar hos mig.

Anna tycker om att läsa ungdomsböcker. Jag tycker att  boken var enkel och läsa. Jag kände igen mig från början med miljön. Att jag kände författaren var en krydda. Katarina Vännström är min favoritförfattare och hon skriver också om ett liknade övergrepp vilket gjorde mig väldigt besviken. Kärlekshistorien blir platt, han får inte riktigt till den utan skolsituationen blir fokus. Jättekul med miljöbeskrivningarna i början, lättläst. Andra gången fokuserade jag på beskrivningarna och de är ju jättefina och kunde vara vackra i en annan bok.

Idag har Madde skrivit namn på lappar till vilken ordning vi skall tala idag. Nytt för denna bokklubbskväll. Bra tycker jag. Nu är det Mias tur.

Jag har tagit fram många ungdomsböcker och denna är jättedålig. Den är inte trovärdig. Jan Björklundskapet blir bara fånig. Jag har läst den under tiden vi var kollegor och jag visste att jag måste kommentera den. Det enda som kan kommenteras är Jan Björklund för att det var en liknelse. Åtlöje till författaren s 24..... Mia läser och undrar hur många vet vilka är personerna i läser om? sidan 45, Mia läser...... det blir oerhört pretentiöst när författaren kommer på att göra en vacker beskrivning helt plötsligt, vad kom liknelserna ifrån. Nästa 126, till en tonåring skriva detta med tyngdbälte...fattar de något? sidan 285 får vi frågorna besvarade men orkar tonåringar detta? Kan vi ta denna författare på allvar. Författaren måste sluta pracka på sina budskap hela tiden. Han gör det lite för enkelt för sig och det känns inte som han har jobbat i skola eller med gymnasieelerver förut. Sid 170 har han kryddat precis som fröken vill, många adjektiv så blir läraren nöjd. Mitt sista hundöra sid 263, Mia läser........öppnar gymnasielever sig sådär? Mia läser.... Är eleven så objektiv som 16-åring. Kommer läsarna att tro på texten? Jag tycker att det är ett problem för att han bra är upp till kamp helt igenom. Vad vill han?

Sara känner igen sig. Miljöerna, årskullen. Hon funderar på om upplevelserna är självupplevda. Har övergreppet hänt på riktigt under min egna gymnasietid? Det är inte mitt gäng som beskrevs men jag känner igen mig och störde mig att det kan ha hänt i min omgivning och jag inte har en aning. Hade vi samma lärare, kompisar, parallellklasser? Obehagligt nu när jag läser hands bok. Jag ville ta mig igenom boken, den var lätt att läsa förutom dikterna, poesin som jag nu ikväll förstår att det är Mateus som tänker. Det störde mig för mycket att det var i min närmiljö.

Madde tar ordet, hennes lott drogs. Hon snabbade sig att läsa ut boken idag. Språket är inte så störande för mig. Jag väntade däremot hela tiden på att boken skall komma igång. Alla händelser beskrivs likadant, texten blir platt. Detta gör att handlingen blir platt även om skildringarna egentligen är jättefina.

Annica är sist ut idag. Jag håller med de tidigare talarna. Enkelt, elakt, platt och pretentiös. Han måste välja någon av alla grejer som han vill driva inte ta alla i sin bok. Jag känner väl igen mig i alla miljöskildringar, lärare och även namn på lärare stämmer. Jag läste boken snabbt och tyckte det var spännande eftersom jag växte upp samtidigt. Badhuset blev så personligt i slutet eftersom jag vet precis var de är. Boken var inte bra. Lättläst och rolig eftersom jag har varit i samma miljö under samma tid, men ingen bra litteratur. Platt! Värt att kämpa för handlar bara om auktoritet, lärarna, han vill säga att ungdomarna skall stå upp.

Phu, jobbigt att sitta vid datorn, bra jobbat alla ni som gjort detta innan mig. Kvällen och diskussionerna fortsätter, underbart! Vi fortsätter med lite vin och sockerfria popcorn... //Lovisa

Till nästa gång läser vi 1Q84 av den japanska författaren Haruki Murakami. Diana skall åka till Japan och har med tanke på detta valt författare. Vi träffas 13/3 men innan dess hinner vi med en öl-kväll!