Vi har läst boken; om du bara visste av Caroline Säfstrand. I kväll är vi hos Anneli som bjöd på smarrig kyckling och potatis.
Anneli har gjort i ordning glasspinnar som ska ge oss ordningen på vem som ska prata först. Det blev Annica.
Annica tyckte att boken var lättläst, en bra berättelse men inte själva författarskapet. Man hade lite på känn att kvinnorna i boken hade en relation. Men hon blir lite irriterad över att de inte tog tjuren vid hornen och gjorde något av att de faktiskt var släkt.
Mia stör sig på att de inte tar vara på de relationer de har med varandra. Det blir istället så extremt i berättelsen och inga saker som uppstår i vanliga relationer, utan det blir så himla dramatiskt och det blir en berättelse som är målad med för bred pensel. Kul att det utspelade sig på Hallands Väderö. Författaren verkade känna till platsen väl.
Anna tyckte om boken och att den var behaglig att läsa. Hon tyckte det var spännande att läsa om livsödena i boken men blev besviken på att deras livsödena knöts samman och det kunde varit spännande om de varit skilda. Det hade passat henne bättre om de bara hade haft behållning av varandra istället för att deras liv skulle ha knutits samman.
Diana har läst boken. Den här boken hade en bra historia men kunde de inte bara ha fått en vänskap som växte mellan dem istället för att de var släkt.
Lovisa tyckte det var en skön avslappnande story som gjorde att man kände sig glad över att man hann klart. Att det var bra att de hade ett syfte med sitt liv, likt " Ledaren I mig". Lovisa tänkte då tanken att vi alla har en uppgift i vårt liv. Men att berättelsen med att mormodern blev iakttagen i Paris var lite onödig och en bihandling. En jätteskön bok som hon tyckte kunde landa i henne själv.
Sara har läst den i telefonen, hon ville sträckläsa den och tyckte mycket om den och att det gick fort att läsa den. Hon tyckte om relationerna i boken men samtidigt att det var givet att de skulle vara släkt. Hur kunde de inte bara kliva ur sina roller och vara släkt och bejaka det de hade saknat. Hon blev liksom många av oss andra intresserade av miljön, och vill gärna åka dit och besöka platsen. Vi pratade om hur Zac ställde upp, men de hamnade ändå inte på ett djupare plan för hon valde att ha det så.
Madde hann inte riktigt läsa klart för hon träffade på Ewa Gilliam på bussen... Madde har ingen brådska men har inte så mycket att säga om historien. Den är ganska mörk och handlar om hur man hanterar mörkret. Vissa tillbakablickar var intressanta och korta nog för att skapa ett intresse. Det var just tillbakablickarna som gjorde boken intressant.
Anneli sökte en bok som var lättläst och tyckte att det blev så. Att deras liv skulle vara liknande fast i olika årtionden. Anneli blev lite förvånad över att de var släkt. Gillade att de hade en släktrelation och att man fick tillbakablickar men att det ändå var lite tunt. Men vad var problemet på slutet, varför går man inte bara fram och pratar med varandra vad är det egentligen som hindrar dem från att söka kontakt?
Karin uppskattar att boken var lättläst. Men när hon var liten prenumererade både mormor och mamma på Allers och boken påminde om dem. Tyckte inte alltid att det gick ihop, men hon uppskattar boken som avkoppling. Fast själva berättelsen inte gav något.
Michelle tyckte inte om boken. Den gjorde henne frustrerad och hon ville bli klar med den så fort som möjligt. Det var bra historier men hon önskar att de historier som faktiskt kom upp hade gjorts något mer av. Författaren förädlade inte de berättelser hon påbörjade.
Maia är sist ut och tycker till skillnad mot Michelle att det var en av de bättre böckerna vi läst i bokklubben. Men hon tyckte så ända tills de fick släktrelationen ute på ön. Det var en härlig saga om att ha en sommarstuga och att kunna gå ut och sätta fötterna i havet/sjön. Att bara vara. De hade en speciell relation och den blev lite förstörd när de faktiskt var släkt. När Maria kom på att de var släkt kände hon att hon hakade upp sig på olika sätt att historien tog upp så viktiga saker men inte riktigt nådde fram. Eftersom det var en debutromanen tycker Maria ändå att författaren hade djupa saker som antagligen kommer utvecklas till kommande böcker. Maria för oss genom boken för att visa på fina delar av författarens verk.
Dags att öppna upp boken för nästa period, Annica kommer ha sista träffen innan nyår och det blir fredagen den 18 december som är vår julavslutningsdag, Vi kommer då ha läst biografiboken om Magnus Härenstam som heter: Magnus Härenstam Morsning och Goodbye.
Kul med ny genre och vi ser alla fram mot nästa träff. Guldkorn i livet!
/vid pennan Michelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar