Påven Johanna hos Lovisa

Hemma hos Lovisa åt vi en fantastisk grekisk paj med fräsch sallad. Till efterrätt åt vi något så svårt som mjölkchokladpanacotta med hallonspegel. Ruggigt gott! Tyvärr har stackars Annica fått stanna hemma, eftersom hon har magsjuka barn. Vi tänker med kärlek på henne. Vi har sjungit för vårt födelsedagsbarn Diana, som fyller 29 i dag.
   Vi har läst "Påven Johanna" av Donna Woolfolk Gross, Lovisas val sedan i våras.
Annica messar och ger boken en stark fyra.
Michelle kände mycket för framsidan med radbandet, som påminde henne om hennes katolska morfar och mamma.
Madelene tycker att boken handlar om att kunskap är makt och inte religion. Johanna knäckte koden redan på 800-talet, lägger Lovisa till.
Anneli har inte riktigt läst hela, men av det hon läst blir hon illa berörd av våldet och hur kvinnor behandlas, samtidigt som hon blir imponerad av hur Johanna står upp för det hon tror på. Hennes grekiska lärare var beundransvärd som såg kunskapen och inte könet.
Diana tycker att Johanna var mycket modig, särskilt sedan hon blev påve. Hon genomförde "omöjliga" saker som ingen annan trodde på och det var MOD. Alla konstiga ord var svåra att förstå, avslutar vår yngsta deltagare.
Vi diskuterade vidare huruvida Johanna verkligen trodde. Hon trodde på humanismen. Kunskapens väg på den tiden behövde gå över kristendomen.
I den här boken behöver jag aldrig irritera mig på att de inte säger eller gör det som måste sägas eller göras, säger Maria. Man kunde lita på att Johanna alltid sa och gjorde det som krävdes.
För mig var den här boken så många olika lager. Den handlade om kvinnokamp, kyrka vs politik, kärlekshistorien och familjedramat. Kärleken som fanns i familjen trots att pappan var en despot, tycker Michelle.
Anna tycker att detta var en fantastisk berättelse om en underbar människa som har allt, medicinsk kunskap, språklig lärdom och att hon gick över lik för att nå sina mål. En kvinna att beundra.
Madelene vill att vi ska komma ihåg att oavsett vad vi fötts till kan vi bli vad vi vill, och att det är huvudbudskapet i boken.
Det finns många vackra och poetiska passager i texten, tycker Lovisa. Hon valde boken för att hon frågade runt bland sina vänner och det fanns starka indikationer för att det här var en läsvärd bok.
Efter min vecka i bönegården har jag äntligen fattat vilken storhet det är att be tillsammans och det gjorde att bokens alla böner kom i ett annat ljus, sa Mia.
Michelle vill bara tala om att det är onödigt med böcker som har olyckliga slut.

Vi avslutade en mycket trevlig kväll med att Diana delade ut boken vi ska läsa till nästa gång, nämligen Sömngångerskan av Essie Fox. Den ska vi prata om hos Diana fredagen 20 september. Då ska Michelle ha med sig nya böcker.