Boken vi har läst är "Jag for ner till bror" Av Karin Smirnoff.
Annica blev först ut; Omslaget blev hon inte så sugen på. Annica läste en sida och upptäckte att den var skriven på Norrländska vilket gjorde att hon fastnade direkt. Utförligt beskrivet men med korta ord. Inte så detaljrikt men gav ändå en bild. En tragisk berättelse med trasiga familjer som bor på landsbygden där man dränerar de små samhällena. Frågor om hur dt är att leva i en mindre ort hopade sig. Flätades ihop bra i slutet till en helhet där man förstod relationen mellan de olika karaktärerna.
Diana; Tycker likt Annica att det Norrländska är speciellt. Att historien nystas upp vart efter var bra. Och sorgliga människoöden, men hur mycket kan en person egentligen förlåta? Gillar att det är korta meningar och stakigt skrivet med meningar som egentligen inte tar slut.
Anna; Uppläsaren till boken hade ett annorlunda sätt. Men kort in tyckte hon det var jättebra. Livsödet som Jana har är hemskt, men man känner och förstår henens godhet. Tyckte boken var en super, kanon bok. Anna lyssnade en gång till på boken. För att verkligen höra berättelsen. Lyssnade på det med förlåtelse, hon gav sedan bort boken till en kompis.
Karin; Började med att lyssna.. men läste sedan på mobilen. Såg hur författaren skrev ut exempelvis namnen och tyckte att det syntes hur det var dialektalt. Reflekterade att mani en liten bygd säger hela namnet, som för och efternamn. Kände lite jaha, när boken tog slut. Hoppades att den skulle sluta lyckligare... Älskade dikten i början av boken.
Michelle: Fick den av grannen på landets mamma. Lyssnade ofrivilligt på boken. (Glömde boken på landet). Tyckte mycket om boken, kände samhörighet och en känsla av att livet inte alltid blir som man tänkt sig. I sorgen ser man all den kraft som skapas. Handlar mycket om känslor och mycket undantryckt kärlek i en karg miljö. Tyckte mycket om boken och den dialektala skriften. Fascinerades av John och hans konstnärsskap. Tyckte illa om Maria. Ser liknelse med Skogsrå eller sjöjungfru som nästlar in sig i olika personers liv.
Sara: Har lyssnat på boken. Missat ihopskrivningen av namnen. Fastnade i boken för att veta vad som ska hända. Tycker egentligen inte om boken. Fick stanna många gånger för att fundera på de dialektala uttrycken. Tragisk, sorglig och deprimerande bok. Drevs framåt i läsningen av nyfikenhet. Sorgligt att Jaana gick i Marias fotspår. Jaana verkar väldigt stark individualist.
Anneli: Har nästan läst ut hela boken. Allt känns väldigt smutsig, skitigt och hårigt. Har kommit tills delen då John får ett "psykbryt". Väldigt sorgligt, många sidor man bara vill bläddra förbi. Att orka leva med en pappa som förgriper sig på en och främst en mamma som inte gör någonting. Kan förstå känslan av lättnaden av att klyva huvudet på sin far. Hur hon gjorde alla sina lerfigurer, 8 män med alkoholproblem. Sorgligt med att fundera på hur hemtjänsten förändrats till att allt ska vara så tidspressat och effektivt. Man glömmer bort individen.
Mia: Det första handlar om språket. Lyssnade första men läste sen. Är glad att hon läste och fattade språket på ett annat sätt. Meningsbyggnaden ger ett mervärde, det blir som en lång dikt. Det andra handlar om "binnikemasken". Liknelsen var så bra, lysande! Vid flytten till Halland, vid ett möte reser sig Jan Teborgas och drar paralleller till människor i bygden istället för landsmärken, känns specifikt till landsbygden. "Mia på Kyrkebro". Det var så man pratade om och till varandra. Det är en form av statussymbol, det berättar en del om vem man är. Bygden är extremt förlåtande och stor acceptans till fel och brister. Man vet och tar extra hand om de barnen som har de svårt. Sidan 184 handlar om när Jaana förstår att allt handlar om hur det var som förr, gamla anektdoter dras upp. Man kan inte längre välja vänner utan man umgås med de som finns.
Madelene: En av de bästa böckerna hon läst. Älskar språket och saktfärdigheten. Konversationerna går långsamt och allt känns lite kärvt. Funderar mycket på arv. Hon ärver moderns acceptans mot faderns alkoholism och övergrepp. I en småstad kan du inte ja sec med 20 personer, men som man är det ok. Som en man kommer man undrar med så mycket mer, som kvinna utsätts man för byns granskande öga. Språket var helt magiskt och boken var fantastiskt. Marias liv är publikt, hela samhället vet vilka turer hon levt. Hon blir den stora syndabocken. arvet kan ju antingen leda oss på samma väg eller förändra oss. Tycker mycket om slutet där hon går upp och byter om till sin gamla klänning med mammans gamla kyrkskor. Hon kombinerar den gamla med det nya - underbart!
Anna delar ut den nya boken: Lyssnade på Sommarprat i P3 och blev inspirerad. Bestämde sig redan i somras att det var denna bok som det skulle bli!
Eila Hetekivi Olsson - Ingen-barnsland.
Nästa träff hemma hos Anna: fredag den 29/11 2019
Madelene delar ut nästa bok
