Vi träffas hos Michelle (mig). Hon gjorde god mat som vanligt! ;-) Lång tid gick åt för att ta reda på skvaller och var vi alla befinner oss i livet och arbetet. Vi är inte full skara utan saknar Maria, Sara, Karin och Lovisa (som pausar längre än vi vill).
Vi har läst "Min fantastiska väninna" och idag väljer vi att låta den som vill prata och inte dra lott.
Många har dock inte tagit sig igenom boken. Fast man sett fram mot den. Vi påminner om att inte känna dåligt samvete för det och hoppas bli än mer intresserade av att läsa när de andra berättar om boken. Madde undrar om översättningen kan ha gjort boken sämre. Översättningen kändes inte alltid fantastisk och kanske originalspråket hade bidragit till ett härligare flöde.
Annica tar vid och berättar att hon gillade boken. Känns som en tonårsbok, med identitetskriser och allt vad det innebär. Men är hon verkligen en fantastisk väninna? Det verkar som de gör sig bra tillsammans. Översättningen är dock "Min genialiska vän" och det hade passat bättre, poängterar Madde. Annica känner igen sig från sin ungdomstid. Det ligger en frustration i berättaren att hon är låst i sin samhällsklass. Samtidigt som de ändå är bra för varandra. Relationen i slutet i boken verkar bli starkare. De verkar under boken turas om att vara högst upp i rangordningen. De är en paradox där de både är bra för varandra och samtidigt inte. Som tonåring trodde man att man kunde göra så mycket mer än man egentligen kunde. Fast slutet var en cliffhanger eller ett slut på ett kapitel, vilket tvingar läsaren att ta sig igenom alla tre delar.
Mia påpekar att bok ett kommer på plats när man har läst alla tre delar och sedan läste om del ett. Första boken handlar om kvinnligt och manligt och att man behövde veta sin klass. Att Elena egentligen visste att hon inte skulle få utlopp för sina kunskaper. Hon utmanar män och ger sig aldrig. Mia tänker att Elena och Lila lever ett så instängt liv. De vill till havet vid ett tillfälle men kommer inte dit., trots att det ligger så nära. De är så fast i sina roller. Att man har så bestämda roller. Tydlig klassmarkör vilken typ av italienska man talade.
Anna bryter av med att hon inte håller med. Lila kan lyckas med vad hon än gör. Hon manipulerade sin man, var bäst på läsning i skolan. Hon lyckas i det hon bestämmer sig för - Steetsmart! Det finns en sån här person överallt, en som lyckas med allt och som man ser upp till. Personer man ser upp till men som kanske själva inte känner att de är så lyckliga. Att lyssna på boken gjorde den bättre.
Anneli har lite svårt för namnen som är så många och lätt att blanda ihop. Hon var i Italien under sommaren och gick vilse på väg till en resturang och tänker då på hur det faktiskt kunde ha varit på 50- talet. Tänker på Lila som är duktig men hittar på tokiga saker och vad står det för egentligen? Likt det vi kämpar med kring våra elever.
Diana tycker det var långsamt att komma in in boken. När hon fokuserade på huvudkaraktärerna var det lättare att hänga med. Kändes som de var väldigt vuxna. Slutet av boken var lättare att hänga med i. Boken föll henne först inte i smaken. Men sen undrade hon vad Elena skulle göra för att komma ur sin roll, den roll alla tycker att hon ska ha hela livet.
Nästa bok delas ut av Anna och det är... Innan hon delar ut vill hon berätta att det handlar om flyktingar men den boken fanns inte i pocket. Så då valde hon en bok som HON ville läsa. Det är något som tilltalar Anna och Annica skriker ut att det nog kommer vara jätteläskigt. Det blev till slut, "Sekreterarklubben" av Jan Bergman. Spännande var allas reaktion!
Tack och godnatt!
