Vi har pratat och ätit gott, efter ett långt och välförtjänt sommarlov har vi hunnit prata ikapp oss och nu är det dags för dragning. Vem ska få äran att prata först?
Maria vill egentligen inte dra lott, för hon vill själv inte börja... Sara fick äran!
Jag är så stolt att jag tog mig igenom boken! För när den delades ut kände jag att den nog kommer skrämma mig. Bilderna var innan jag läste obehagliga men inte när jag började läsa boken. Sara tycker inte om det obehagliga men tyckte jättemycket om den. Att kliva in i en annan värld lockade. Med ett barn som kämpar och är speciellt vill man hitta det som man tillsammans kan ha roligt åt och finna sin hemliga plats. Där man bland annat kan ta det lugnt.
Mia kommer ta ner allt till ett annat plan. Hon älskar fantasy men tycker att den här boken är rätt dålig. Författaren har lagt ner mycket tid på att hitta bilderna och låter historien skapas efter bilderna. Man fascineras av bilderna men inte historien. Det verkar svårt att skriva bara utifrån märkliga bilder.
Maria håller med om att berättelsen nog skapats utifrån bilderna och att då historien blev lite krystad. Hon vill inte läsa en fortsättning. Boken var ganska lättläst, men hon känner sig inte helt inne på fantasy. Man blev ändå lite nyfiken på hur det skulle gå, när man tänker på pappan och hur han låste in sig i saker i verkligheten. Maria höll över bilden av den tecknade psykologen, för just den var lite för läskig. Att läsa klart var inget problem, men hon känner inte för att läsa vidare de/den andra delarna.
Lovisa tyckte det var märkligt hur de gick mellan de olika världarna. Hon blandade också ihop om historien handlade om en hon eller han. (I början) När det stor klart att det var en manlig huvudkaraktär fick hon ställa in sig på det resten av boken. Hon tyckte också att ön de kom till verkade ganska ödslig gav en fel bild i hennes ö i huvudet mot den ö som beskrevs med trafik etc. Lovisa är inte rädd av sig och tyckte att bilderna var häftiga. Boken var bra och underhållande, och konstig. Man förstår att eftersom psykologen var så inblandad kommer han aldrig friskförklara huvudpersonen, kille eller tjej... ;-)
Diana har läst boken på engelska, för hon hade den i bokhyllan.. Hon tyckte också att den utgick mycket från bilderna, vilket var bra då hennes yrke är bildlärare. Men var har författaren hittat dessa märkliga bilder?? Spännande bok, hon tycker att nästa del är värd att läsa. För att man vill veta vad som händer. Diana var tvungen att mitt i boken jämföra brevet, ca sida 349 i engelska versionen mot det svenska. Breven såg olika ut..... (Mycket mystiskt)
Nu är det min tur, och alla sjunger för mig... Michelle my belle... Michelle tyckte boken verkligen var en ungdomsbok. Men hon vill gärna läsa fortsättningen för hon vill alltid ha ett slut. Psykologen intresserade henne mest då han var en viktig del i både verkligheten och loopen.
Anneli tyckte boken var spännande och ganska lätt att ta sig igenom. Lite Alice i underlandet-känsla. Hon hoppades att pappan och sonen skulle komma lite närmare varandra på ön. Sara lägger till att mamman inte alls bryr sig, inte alls har en relation. Lite besviken på slutat men kan nu tänka att hon vill läsa fortsättningen. En besynnerlig bok och bilderna coola. Mia lägger till att ögonen i boken säkert påverkar ungdomar som läser boken.
Anna är det nu. Hon tycker boken var jättebra. Hon ville ha ett slut så man kan lämna berättelsen och sen gå vidare.
Madde tycker precis som många tidigare i kväll tyckt att det är häftigt att boken bygger på bilder. Hon vill ha ett avslut, för hon är inte förtjust i böcker som man måste läsa vidare i. Spännande att komma in i någons fantasi. Hon har köpt fortsättningen som heter Spökstaden, och det finn en bok som beskriver fotona i boken.
Annica, tyckte faktisk också om boken. Hon blev också intresserad av hur bilderna var framkallade och gjorda. Det som är mest spännande är fantasivärlden, vilken påminner om när hon var liten och hade en fantasivärld. Hon fascineras mest av tanken och hur man sätter igång fantasin. Spöklika tankar som inte går att förklara. Men trist att boken inte tog slut. Annica fastnade inte för författarens skrivande men gillar idén. Tim Burton kommer göra ett bra jobb om det blir en film. Hon gillar mystiken.
Karin är sist ut i kväll. Hon har hållit i boken så många gånger men valt bort den då bilderna verkade läskiga. Vilket inte var fallet då hon läste boken. Istället blev de olika barnen intressanta och flera frågor och tankar om dem dök upp. Det hon hakade upp sig på var monstret som mördade farfadern, varför hände det egentligen? Karin är mer intresserad av bilderna än själva fortsättningen av boken. Kan hända att hon läser den. Barns olika förmågor kan bidra och det är en viktig bit för oss lärare att verkligen se barnens förmågor.
Vi avslutar diskussionen om att vi läser på olika sätt. Vilket också är en påminnelse till vårt yrke, att man läser på olika sätt. Exempelvis när man byter genre.
Nästa bok delas ut av Madde: Den här... jag har nämligen väntat på den... i 8 år! Den kom i mars i pocket, hon har en förmåga att twista till det på slutet... Den heter Nattfilm av Marisha Pessl. Vi fängslas direkt av bokens upplägg. Hur gör man om just den här boken är en ljudbok??
Vi ses hos Madde någon kväll när vi inte har träff med bostadsrättföreningen... alltså den 25:e september.
