Vi har ätit en underbar middag med linssoppa, räkor, bröd och ost. Till efterrätt åt vi marängsviss med hallon och blåbär.
Michelle vill inleda med att berätta om sin trassliga barndom/ungdom då hon ägnade sin fritid åt att spela teater. En roll hon spelade var just den som Nora i Agnes Cecilia. Hennes kompis skulle spela de andra rollerna. Dagen före premiären meddelar kompisen att hon ska åka till fjällen eftersom teatern inte är så viktig. För Michelle är det här hela livet och går hem och gör om hela manuset och spelar två roller samtidigt. Tack vare boken fick Michelle tillbaka det starka minnet av att hon faktiskt varit rätt duktig på att spela teater.
Mia blev irriterad på när Maria Gripe blir lite slarvig. På sidan 90 säger Lena att hon inte vet att hennes mormors mor lever och det borde hon ju veta. Raskt reagerar alla andra och talar om att Lena är ironisk och att det framgår av hur Lena är i övrigt.
Lovisa tar upp hur Dag resonerar om Tekniken vs. naturen, en tanke som hon själv inte tänker så ofta men som hon fascineras av. Vi är så vana vid att tekniken fungerar så när den inte gör det, blir vi irriterade, men när naturen ställer till det är det något vi underordnar oss. Gripe var tydligen inspirerad av Schopenhauer. Det för fram till frågan om vad hennes bakgrund är. I slutet av boken beskrivs hennes filosofiska bakgrund.
Anneli hade vissa svårigheter att komma i gång med boken, men hon fastnade på sida 93, där Nora för första gången vänder sig mot "de osynliga" stegen. Då blev boken för första gången intressant på allvar.
En skillnad mellan boken och filmen är att man i filmen ser tydligt att hennes fosterföräldrar är kärleksfulla och vill henne väl, men i boken får man en mycket tydligare bild av att Nora är skeptisk till deras kärlek.
Diana tyckte att boken var lite fin och mystisk men blev lite störd över att det där spännande aldrig dök upp. Diana vill också uttrycka sin förtjusning över Dag på sida 159.
Karin har läst den många gånger och tycker mycket om den. Den här gången tänkte hon mycket på det där med vuxnas svek mot barn, att ingen talade om för Nora att hennes föräldrar är döda, utan att allt skulle förklaras den gången de var på kyrkogården.
Sara hade läst boken som barn och kände mycket igenkänning under läsningen och tycker mycket om den, samtidigt som hon var rädd för det som är övernaturligt.
Annica läste boken första gången när hon var ungefär nio år och hon har sett filmen massor av gånger och hon gillar inte omslaget på den här nyutgåvan. Hon har en fråga kring vem det var som ringde till Nora och vakade över henne. Var det Agnes Cecilia eller var det spöket Cecilia? Annica har också börjat läsa den högt för eleverna och hon har fått så många bra samtal.
En parallell Lovisa drar är till Harry Potter då båda blivit av med sina föräldrar och den stora tomheten som finns i ett barn som tidigt förlorat sina föräldrar.
Anna hade läst boken som barn, men mindes inte någonting. Hon blev helt fast i den och läste ut den på kort tid. Slutet gjorde henne besviken, då det var för mesigt. Det fanns ingenting som var läskigt i boken, tyckte Anna, men det fanns det olika åsikter om.
Madde är nöjd med att hon har läst ut hela boken i rätt tid. Flickan hon är god man åt gav en bra bild, nämligen att den är "snällt läskig". Madde gillade interiörerna.
Michelle tycker mest synd om mormodern som levt i en lögn. Hon har förlorat allt och dessutom blivit av med sitt barnbarn. En stolthet som är för stor för dess eget bästa.
Maria sammanfattar i ord; Fin, vacker, snäll och djup. Hon tror på andevärlden och vill kunna känna att det står någon här.
Kvällen avslutas med att Madde delar ut boken "När döden kom till Pemberley" av P.D. James.
