Idag samlas vi hemma hos Karin, vi har ätit en fantastisk persisk lammgryta.
Diana, har haft lite fullt upp med att jobba, plugga och planera en resa för x 100-tals scouter i sommar. Lyssnar nu gärna på er andra för att eventuellt bli lite lässugen.
Sara, jag har lyssnat på boken och tänkte att ska det vara såhär resten av boken. Jag spolade fram lite för att lyssna, har sen spelat fram och tillbaka. Den underhöll mig inte, jag tycker att den handlade om samma sak. Gjorde ett försök men det gick inte.
Mia, jag har läst boken tidigare som tonåring. Hade två minnen av boken, jag tänkte då att Orwell försöker berätta något om Sovjetunionen. Det har lagts till saker nu när jag tex. har läst Världen av i går av Stefan S. Jag förstår nu att den här boken handlar om hela världen. Det spelar ingen roll var i världen du är du följer ett spår. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till vår tid nu, vad är det vi följer? Vem är vår tankestyrare? Jag drar paralleller till sociala medier och hur vi visar oss där, ungdomar som lägger ut bilder som ska uttrycka saker om vårt utseende. Är det det som styr oss idag, vad andra människor tycker om oss.
Michelle, jag har funderat på vad som har skapats efter den här boken. Jag ser likheter mellan sammhällsstrukturerna i Hunger Games och 1984, hur man vill styra. Det blir monotomt när någon vill styra vårt sätt att tänka. I boken beskriver dem hur relationer sätter färg på vårt liv. Vi vill bryta oss loss från det som styr oss. Det är lätt att bli styrd, jag tror inte att man vinner på att ha en stat som styr så pass som dem gör i boken. Diktaturer återkommer i vår värld och jag tror att det är skönt för människan att bli styrd och att det handlar om lättja. Man går sen emot för att man märker att man inte har det så bra. I början orkar man kanske inte göra så mycket åt det. Jag tror att människan njuter av att vara i en bekväm fas, men jag tror på att godheten finns i människan och att mänskligheten ska övervinna. Jag är glad för att vi har läst den här boken, jag gillade den!
Annica, boken var krävande att läsa. Det var mycket som man var tvungen att fundera på. Den har smugits sig in i mitt undermedvetna och jag har börjat drömma mardrömmar om att någon har bevakat mig i flera år. Jag har nog bearbetat den här boken i det undermedvetna. Den känns realistisk, tyvärr. Man kan känna igen sig i många av debatterna som förs i boken.
Karin, jag hade inte läst den här boken innan. Jag tänkte att alla i världen hade läst den här boken. Men nu var det ju så att det bara var Mia som läst den. Den var lite långsam och det märks att den är skriven 1948. Man är van vid att saker händer lite snabbare nu. Jag växlade mellan att läsa och lyssna. Ibland var jag tvungen att läsa för jag tappade bort mig. Jag gillar att man gör om språket, vilken makt man har då! Jag drar paralleller till saker som händer på nätet och med rasism. Känslan av att känna sig bevakad är hemsk. Bara att det går att kolla upp människor känns lite obehagligt. När man kan kolla upp folks mobiler m.m. Jag hoppades att det skulle finnas en grupp av människor, att det fanns någon sorts motstånd och att de skulle segra.
Anneli, jag kom att tänka på en händelse i somras när vi hade pratat om en vara och att den sen dök upp som reklam i mobilen utan att vi aktivt sökt efter den varan. Det får mig att tänka på hur reklam och hur tekniken styr oss. Jag fastnade i hur internet styr vårt liv och våra tankar. Det var mycket mekaniskt och okänsligt, men det fanns ett tillfälle när jag såg värme i boken. Jag gillade boken, har inte läst klart en bok på länge.
Madelene, precis som Michelle så drog jag paralleller till vad som har kommit sen, att den har varit inspiration till filmer och böcker som har kommit efter. Det är obehagligt att folk stod och hatade i två minuter tillsammans, jag tror att hat föder hat. Sociala medier föder mycket hat. Hat är en röd tråd i boken. Jag gillade språket, han målar med orden. Boken växlar mellan att vara grå och att vara bättre. Jag gillar den filosofiska diskussionen som dem hade.
Vi ser att det finns goda krafter i samhället och är glada över det!
Sara delar ut den nya boken, det är alltid jättesvårt att välja bok. Vi har haft två böcker som har varit historiska så nu är det en nutida bok och vi har bytt genre. Vi ska läsa Vänförfrågan av Laura Marshall. Vi ses hemma hos Sara den 26 april.
fredag 8 mars 2019
fredag 18 januari 2019
Ulrikas bok
Ulrikas bok
Författare: Maria Gustavsdotter
fredagen den 18/1 2019, hemma hos Annica
Karin - Har svårt att komma ihåg. Det var intressant ur ett kvinnoperspektiv, drar en parallell till när man släktforskar. Jag som har mycket med Afghanistan att göra ser att deras kvinnosyn och utveckling ligger längre bak. Kan bli irriterad på Ulrikas naivitet och sorgligt att systrarna inte hade en bättre relation. Tyckte att det var ok, men skulle kunna tänka mig att läsa fortsättningen. Kände inte direkt wow, utan mer naivt och ingen bok som direkt fastnar. Funderade hela tiden på vad de gjort i kyrkan
Anneli - Har ej läst boken
Mia - Blev hooked och har läst alla tre böckerna. Gillar böcker när man också lär sig något, det är min typ av bok. Gillar att hon har reserchat - den typen av böcker jag gillar bäst. Kvinnoöden, vidriga män såsom prästen etc. Provocerade att tjejerna bara ska gå och vänta på vem de ska giftas bort till. Starka personligheter, gillar att de tar makten över sina egna liv. Häftigt att man får läsa om detaljer tex att man kan köpa sig en bra bänk i kyrkan, det är det som är intressant. Det ger en bakgrund till vart vi kommer ifrån. Även om det inte händer så mycket så finns det ett driv i texten som gör att man inte tappar intresset.
Madde - Tycker att historiska böcker kan vara sega. Förstod det som att boken utspelar sig i en tidigare tid. Skrämmande att läsa om hur det var för kvinnor som inte hade rätt till sig själv och inte hade en egen identitet. Tycker att Ulrika är skitmodig som bryter mot alla normer, att hon inte vänder hem utan fortsätter sin vandring. Blev förvånad över att jag fastnade för boken, blev positivt överasskad. Nu har jag börjat lyssna på alla tre delar. Provocerande att Ulrika säljer sig för att ha råd med mat, men att de som köper händer det ingenting, skammen är så stor!
Michelle - Tycker att det var en fantastisk bok, då jag älskar när fiction blandas med historia. Skulle vilja se den på bion, fast jag inte egentligen gillar att gå på bio. Tycker att den påminner om "Hands made tale". Tjejer som blir exploaterade men klarar sig ändå. Jätteroligt att läsa och njöt av det. Otippat att Ulrika hamnade hos gycklarna. Tycker om den parallella historien med familjens teorien kontra vad som hände i verkligheten. Det som hände med Andreas, är skrämmande att samma sak händer fortfarande än idag. Att ytan är så viktig och att man faller för det hos män. Har inte läst fler delar, men tyckte väldigt bra!
Anna - Blev först besviken, "shit en sån där historiebok" - jag får se det som en läxa. Tycker inte om när man tex nämner saker och ting med dess rätta namn, gillar ju mer övernaturligt, spänning etc. Men jag blev helt fast! Har inte kunnat sluta att läsa och blev så förvånad över detta. Tycker jättemycket om den här boken och har fortsatt att läsa bok två, ska läsa direkt när jag kommer hem! Funderade på vad det var som fick mig att fastna, men det måste vara sättet hon skriver på. Vilka begränsningar det fanns inom allt, även inom hushållet.
Annica - Jag hade läst en annan historisk triologi som gjorde att jag blev intresserad av denna serien. Jag tycker om den här men den var inte lika bra som den tidigare serien. Jag vill läsa vidare i serien. Jag tycker om att vi får följa syskonen. Jag tycker om att få följa när karaktärerna växer genom historien, att dem vågar ta upp kampen för dem själva. Tycker om att boken är feministisk och jag hoppas att Andreas kommer att åka fast för det han gör. Jag vurmar lite för Katarina som är hemma och gör sin plikt och att hon ska få ett bättre liv.
Sara - Historieböcker är inte min grej och kände först att "detta är inte för mig". Blev dock positivt överasskad, har börjat läsa nästa bok. Reflekterade över hur det har varit i Sverige och på andra delar i världen. Både hur vi bedömer andra levnadssätt och hur begränsande det var! Både hur vi måste följa männens villkor och att inte kunna välja i sitt liv, tex att inte kunna gå innanför stadsmurarna utan ett pass. Att du ska kunna läsa, men att inte få läsa fritt. Är så tacksam över att man lever nu och inte då.
Nästa träff blir hos Karin fredagen den 8/3 2019
Jättesvårt att välja bok. Började att titta på alla topplistor, men svårt då alla läser så mycket. Vill hitta en ny genre. Har bestämt mig för en klassiker! Kan inte komma ihåg att jag läst den.Titel: 1984
Författare: George Orwell
fredag 16 november 2018
Brevet av Kathryn Hughes
Vi har ätit god kyckling med ugnsrostade rotfrukter och tzatziki hos Anneli. Nu är det dags att prata om boken "Brevet". Sara och Karin var tvungna att åka hem direkt efter middagen, men här kommer våra tankar.
Annica hoppades att hon inte skulle vara först, eftersom hon inte kommer ihåg boken. Det hon minns är att boken var lättläst och att hon trodde att det var en bok från USA och en historia om white trash. Hon blev besviken på att boken slutade så romantiskt och tråkigt.Släkthistorier är i princip intressanta.
Mia säger att i princip tycker hon att det är en bra form för en bra roman. Hon tycker det är intressant, men problemet är att författaren känns som en årskurs 9-elev som försöker skriva. Det är otroligt störande att huvudkaraktären tänker att den misshandlande mannen har ändrat sig trots att hjärnan håller på att sippra ut. Det är så tydligt att han domderar och att han går för långt. Hon går på det gång på gång. Mia gillar böcker som rör sig mellan två tider, det är ett intressant tema, men författaren behöver lämna åk 9-sättet att skriva på.
Diana var arg på Chrissie som hade en plan och pengar och som ändå valde att gå tillbaka till idioten till man. Hon var också irriterad på kioskvältarslutet som var för enkelt och smörigt.
Anneli tyckte om början där huvudkaraktären tar tag i sitt liv. Då kändes det som om hon skulle få ett bättre liv. När hon flyttade tillbaka hem var det svårt att förstå att hon tog det klivet. Slutet var för banalt. Det fattades en beskrivning av hur mamman dog och hur livet på klostret var. Anneli vill ha mer research. Boken var lite för enkel i sina beskrivningar.
Michelle tycker att boken var lättläst och hon blev inte provocerad av att huvudkaraktären gick tillbaka till den misshandlande mannen, eftersom det är så det är. Historien var lite för tunn. Sorgligt att läsa om hustrumisshandel. Michelle gillar lyckliga slut och nu fick huvudkaraktären träffa sin son till slut och hon fick en man ett vara lycklig med, det är Michelle nöjd med.
Anna tyckte att boken började bra och att det var lätt att komma in i den. Sedan blev det för klichéartat och språket blev för enkelt. Det finns bra småsaker, men det är som om författarinnan vill få in allt i samma bok och det blir för svårt för henne.
Madelene har skrivit en lista över vad hon tyckte. Schabloner som att män står för hat, avundsjuka och svartsjuka och att kvinnor står för styrkan och kärleken. Kärleken vinner alltid. Boken fick henne att gråta av sorg, glädje och ilska.
Den 18/1ses vi hos Annica och då ska vi ha läst boken "Ulrikas bok" om kvinnorna kring Gustav Vasa.
Den som hädanefter inte vill ha en bok, utan lyssnar istället, ska meddela den som står på tur att dela ut en bok.
Annica hoppades att hon inte skulle vara först, eftersom hon inte kommer ihåg boken. Det hon minns är att boken var lättläst och att hon trodde att det var en bok från USA och en historia om white trash. Hon blev besviken på att boken slutade så romantiskt och tråkigt.Släkthistorier är i princip intressanta.
Mia säger att i princip tycker hon att det är en bra form för en bra roman. Hon tycker det är intressant, men problemet är att författaren känns som en årskurs 9-elev som försöker skriva. Det är otroligt störande att huvudkaraktären tänker att den misshandlande mannen har ändrat sig trots att hjärnan håller på att sippra ut. Det är så tydligt att han domderar och att han går för långt. Hon går på det gång på gång. Mia gillar böcker som rör sig mellan två tider, det är ett intressant tema, men författaren behöver lämna åk 9-sättet att skriva på.
Diana var arg på Chrissie som hade en plan och pengar och som ändå valde att gå tillbaka till idioten till man. Hon var också irriterad på kioskvältarslutet som var för enkelt och smörigt.
Anneli tyckte om början där huvudkaraktären tar tag i sitt liv. Då kändes det som om hon skulle få ett bättre liv. När hon flyttade tillbaka hem var det svårt att förstå att hon tog det klivet. Slutet var för banalt. Det fattades en beskrivning av hur mamman dog och hur livet på klostret var. Anneli vill ha mer research. Boken var lite för enkel i sina beskrivningar.
Michelle tycker att boken var lättläst och hon blev inte provocerad av att huvudkaraktären gick tillbaka till den misshandlande mannen, eftersom det är så det är. Historien var lite för tunn. Sorgligt att läsa om hustrumisshandel. Michelle gillar lyckliga slut och nu fick huvudkaraktären träffa sin son till slut och hon fick en man ett vara lycklig med, det är Michelle nöjd med.
Anna tyckte att boken började bra och att det var lätt att komma in i den. Sedan blev det för klichéartat och språket blev för enkelt. Det finns bra småsaker, men det är som om författarinnan vill få in allt i samma bok och det blir för svårt för henne.
Madelene har skrivit en lista över vad hon tyckte. Schabloner som att män står för hat, avundsjuka och svartsjuka och att kvinnor står för styrkan och kärleken. Kärleken vinner alltid. Boken fick henne att gråta av sorg, glädje och ilska.
Den 18/1ses vi hos Annica och då ska vi ha läst boken "Ulrikas bok" om kvinnorna kring Gustav Vasa.
Den som hädanefter inte vill ha en bok, utan lyssnar istället, ska meddela den som står på tur att dela ut en bok.
fredag 28 september 2018
Flickan på hotellet - Katarina Wennstam
Flickan på hotellet - Katarina Wennstam
Vi var hemma hor Madeleine och blev bjudna på en superb kantarellsoppa med tillhörande vitt bröd. Efterrätten var en inbjudande chokladmousse. Dryckesmässigt bjöds det på rikligt med både rött och vitt kvalitetsvin.
Michelle -
Michelle har nästan läst hela boken. Tycker att det är en övergripande ungdomsbok. Lätt att hänga med i och aktuell i tiden. Det feministiska. Michelle har läst mycket deckare, det är en lättsam genren. Den utmärker sig att vara en bra bak för ungdomar pga ämnet. Utifrån författarstilen känns den bra skriven. Bra att lyfta tjejer och dess värderings. Känner sig gammal. Ska såklart läsa klart boken! Omslagen är bättre än många andra.
Anna -
Katarina är en av Annas favoritförfattare, och tycker att hon skriver jättebra. Hon ha lyssnat på halva och tycker att det är barnslig. När hon fick insikt om att det är en ungdomsbok så kunde hon lyssna på den med andra öron. Viktiga ämnen tas upp i boken, både det feministiska och de sexuella aspekter som tas upp i boken. Hon kunde relatera till flickans relation till sin mormor. Hon tycker att boken var riktigt bra. Jag saknar en riktig kärlekshändelse.
Diana -
Diana lyssnade på boken för ett tag sedan och minns ej hela. Tycker att den var lättlästa och tycker att den var nyttig att ta upp aktuella ämnen såsom sociala medier, såsom kick, fejjan etc. Kul att se att man kan hjälpa till i samhällen om att ungdomar kan hjälpa till utifrån det verkliga livet.
Sara -
Det kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Hon läste klart boken i bilen på väg till madeleine. Naiviteten i boken störde Sara i läsningen. Det kändes orimligt att ungdomar kan vara med att lösa fallen på sätt som det hanterades i boken. Hon tyckte väldigt mycket om relationen med mormoderns. Hon störde sig mycket vad rektorn sa till eleverna, att skulden lades på tjejerna. Allt hänger ihop på något sätt, historien byggdes ihop på ett klichéartat sätt men med en modern touche. Många miljöbeskrivningar dök plötsligt upp, därigenom var det ganska platt.
Anneli -
Annelie hade förhoppningar på att te Mee too synsättet hade levt vidare. Boken var bra om man ser utifrån att den är dkriven utifrån en ungdomsperspektiv. En del händelsen fick en alldeles för enkel lösning. tex när hon fick syn på mannen och hans nagel i bilen på Södermalm. Gillar karaktären Bianca, men tycker ändå att hon är för stereotyps beskriven och då faller bilden av trovärdighet. Det kändes att det var en ungdomsbok då allt var så lättlöst - hon fick jobb när hon behövde, allt löstes ets. Det finns många olika ämnen att diskutera i boken.
Mia -
Som högstadielärare hade den varit bra att sätta i händerna på eleverna. Hon blev lite störd av allt docerande, hur hon ska ”lära oss hur saker och ting ska vara”. Ex mormor/Alexandra, Bianca/Charlie/Alexandra. Pekpinnarna kan bli för mycket, man kan funka för en årskurs nio Det finns fler nyanser i världen. Uppskattar författarens tidigare verk. Hon läste de sista 25 sidorna idag. Hon skulle aldrig rekommendera den för vuxna, men däremot för högstadieelever där hon tror att många kan relatera till innehållet som tåls att diskutera i klasser.
Karin -
Hon var orolig att hon inte skulle hinna läsa ut den. Hon läste den dock direkt och läste ut den på några timmar. En ungdomsbok och något klichéartad. Skönt att den inte var läskig! Ingen bok jag skulle rekommendera till en vuxen. Funderar på om det vore realistisk att Bianca skulla klara av att ta sig ut till café för att stötta Alexandra.
Annica -
Sekreterare. Kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Allt var så enkelt uppbyggt och tillrättalagt. Bekvämt att ha en Mormor som är jurist. Enkelt författarskap. Passar ungdomar i de lägre åldrarna som kan relatera till historien. Bra ämnen som är viktiga att diskutera i dagens samhälle. Lite för klichéartade karaktärer.
Madde -
En modern ”Kittybok”. extrem lättläst. Hade förväntat sig någon form av tvist. Tycker att lösningen var för enkel. Tycker att författaren är en intressant kvinna, som sitter på rättegångar och plockar upp fakta från rättegångar som handlar om utsatta flickor/kvinnor. Kvinnor skuldbeläggs ofta, man frågar aldrig var en man har på sig vid tillfället för våldtäkt.
Ny bok:
Annelie delar ut en ny bok
”Brevet - Kathryn Hughes”
Tankarna bakom boken = Stress på Maxi. Vill inte ha en blodig deckare, vill läsa något annat. Kort koncist, titel, och att den rör sig i titeln. Hur brevet kunde påverka livet flera år senare.
Vi ses nästa gång kl 18.00, fredagen den 16 november (bästa månaden) 2018 hemma hos Anneli.
OBS! Efter Anneli är det Annica!
Vi var hemma hor Madeleine och blev bjudna på en superb kantarellsoppa med tillhörande vitt bröd. Efterrätten var en inbjudande chokladmousse. Dryckesmässigt bjöds det på rikligt med både rött och vitt kvalitetsvin.
Michelle -
Michelle har nästan läst hela boken. Tycker att det är en övergripande ungdomsbok. Lätt att hänga med i och aktuell i tiden. Det feministiska. Michelle har läst mycket deckare, det är en lättsam genren. Den utmärker sig att vara en bra bak för ungdomar pga ämnet. Utifrån författarstilen känns den bra skriven. Bra att lyfta tjejer och dess värderings. Känner sig gammal. Ska såklart läsa klart boken! Omslagen är bättre än många andra.
Anna -
Katarina är en av Annas favoritförfattare, och tycker att hon skriver jättebra. Hon ha lyssnat på halva och tycker att det är barnslig. När hon fick insikt om att det är en ungdomsbok så kunde hon lyssna på den med andra öron. Viktiga ämnen tas upp i boken, både det feministiska och de sexuella aspekter som tas upp i boken. Hon kunde relatera till flickans relation till sin mormor. Hon tycker att boken var riktigt bra. Jag saknar en riktig kärlekshändelse.
Diana -
Diana lyssnade på boken för ett tag sedan och minns ej hela. Tycker att den var lättlästa och tycker att den var nyttig att ta upp aktuella ämnen såsom sociala medier, såsom kick, fejjan etc. Kul att se att man kan hjälpa till i samhällen om att ungdomar kan hjälpa till utifrån det verkliga livet.
Sara -
Det kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Hon läste klart boken i bilen på väg till madeleine. Naiviteten i boken störde Sara i läsningen. Det kändes orimligt att ungdomar kan vara med att lösa fallen på sätt som det hanterades i boken. Hon tyckte väldigt mycket om relationen med mormoderns. Hon störde sig mycket vad rektorn sa till eleverna, att skulden lades på tjejerna. Allt hänger ihop på något sätt, historien byggdes ihop på ett klichéartat sätt men med en modern touche. Många miljöbeskrivningar dök plötsligt upp, därigenom var det ganska platt.
Anneli -
Annelie hade förhoppningar på att te Mee too synsättet hade levt vidare. Boken var bra om man ser utifrån att den är dkriven utifrån en ungdomsperspektiv. En del händelsen fick en alldeles för enkel lösning. tex när hon fick syn på mannen och hans nagel i bilen på Södermalm. Gillar karaktären Bianca, men tycker ändå att hon är för stereotyps beskriven och då faller bilden av trovärdighet. Det kändes att det var en ungdomsbok då allt var så lättlöst - hon fick jobb när hon behövde, allt löstes ets. Det finns många olika ämnen att diskutera i boken.
Mia -
Som högstadielärare hade den varit bra att sätta i händerna på eleverna. Hon blev lite störd av allt docerande, hur hon ska ”lära oss hur saker och ting ska vara”. Ex mormor/Alexandra, Bianca/Charlie/Alexandra. Pekpinnarna kan bli för mycket, man kan funka för en årskurs nio Det finns fler nyanser i världen. Uppskattar författarens tidigare verk. Hon läste de sista 25 sidorna idag. Hon skulle aldrig rekommendera den för vuxna, men däremot för högstadieelever där hon tror att många kan relatera till innehållet som tåls att diskutera i klasser.
Karin -
Hon var orolig att hon inte skulle hinna läsa ut den. Hon läste den dock direkt och läste ut den på några timmar. En ungdomsbok och något klichéartad. Skönt att den inte var läskig! Ingen bok jag skulle rekommendera till en vuxen. Funderar på om det vore realistisk att Bianca skulla klara av att ta sig ut till café för att stötta Alexandra.
Annica -
Sekreterare. Kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Allt var så enkelt uppbyggt och tillrättalagt. Bekvämt att ha en Mormor som är jurist. Enkelt författarskap. Passar ungdomar i de lägre åldrarna som kan relatera till historien. Bra ämnen som är viktiga att diskutera i dagens samhälle. Lite för klichéartade karaktärer.
Madde -
En modern ”Kittybok”. extrem lättläst. Hade förväntat sig någon form av tvist. Tycker att lösningen var för enkel. Tycker att författaren är en intressant kvinna, som sitter på rättegångar och plockar upp fakta från rättegångar som handlar om utsatta flickor/kvinnor. Kvinnor skuldbeläggs ofta, man frågar aldrig var en man har på sig vid tillfället för våldtäkt.
Ny bok:
Annelie delar ut en ny bok
”Brevet - Kathryn Hughes”
Tankarna bakom boken = Stress på Maxi. Vill inte ha en blodig deckare, vill läsa något annat. Kort koncist, titel, och att den rör sig i titeln. Hur brevet kunde påverka livet flera år senare.
Vi ses nästa gång kl 18.00, fredagen den 16 november (bästa månaden) 2018 hemma hos Anneli.
OBS! Efter Anneli är det Annica!
fredag 31 augusti 2018
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Idag ses vi hemma hos Diana i Enköping! 5 tappra tog sig dit i bil och njöt av en delikat fisksoppa med en ännu delikatare efterrätt.
Dags för bokprat såklart. Denna gång har vi läst De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.
Karin började läsa den här boken tidigare tog en paus och sen började hon lyssna på den men hade svårt att hänga med. Vill gärna lyssna klart.
Anneli har läst mycket annat sommar sparade den in i det sista. Den var svårläst och det tog lite tid att förstå att det var flera olika jag. Hon har inte riktigt kommit in i boken än men det hon har läst så känns den väldigt aktuell.
Madelene tycker att det är en av de läskigare böckerna vi har läst. Blev tvungen att pausa nu när valet kommer allt närmare. Det är starka händelser och att det utspelar sig i Sverige gör det svårt att läsa mer för att det får en att må dåligt. Boken har gett Madelene mardrömmar på riktigt.
Sara - det gick ganska fort att lyssna färdigt på boken (var är hennes bok??!). Det är svårt att lyssna på den här boken för det är svårt att urskilja vem det är som "pratar". Tidshoppen blir svåra att hålla rätt på. Sara gillar ändå boken och att den är så aktuell. Det var också svårt att få ihop vad som var verkligt och vad som inte var det. Tyckte om boken men den var svår att lyssna på.
Diana - Jag gillade verkligen den här boken! Jag gillar hur författaren leker med tiden och att man måste fokusera för att förstå. Jag var tvungen att läsa om och bläddra tillbaka för att göra kopplingar till det som tidigare hänt för att verkligen förstå mer och hitta fler detaljer. Slutet gjorde mig förvånad. Den liknar lite i stil IQ84.
Mia - Det här är den enda boken jag har läst sen jag skadade mitt öga. Det var perfekt avstånd och sidorna var perfekt i färgen. Johannes skriver på ett sätt som gör att man som läsare hela tiden måste vara beredd och på alerten för att hänga med. Det är väldigt likt hur Khemiri skriver på. Man måste gång på gång vara med på vilket jag det är som berättar.
Nästa gång ska vi träffas hemma hos Madelene och hon delar ut boken Flickan på hotellet av Katarina Wennstam. Vi bör också lyssna på hennes sommarprat som ska vara toppenbra!
Vassa föremål, 1793, Alma Whittakers, 3 timmar, Böckerna om Patrick Melrose, Den bittra pajens sällskap, Ljuset vi inte ser,
Dags för bokprat såklart. Denna gång har vi läst De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru.
Karin började läsa den här boken tidigare tog en paus och sen började hon lyssna på den men hade svårt att hänga med. Vill gärna lyssna klart.
Anneli har läst mycket annat sommar sparade den in i det sista. Den var svårläst och det tog lite tid att förstå att det var flera olika jag. Hon har inte riktigt kommit in i boken än men det hon har läst så känns den väldigt aktuell.
Madelene tycker att det är en av de läskigare böckerna vi har läst. Blev tvungen att pausa nu när valet kommer allt närmare. Det är starka händelser och att det utspelar sig i Sverige gör det svårt att läsa mer för att det får en att må dåligt. Boken har gett Madelene mardrömmar på riktigt.
Sara - det gick ganska fort att lyssna färdigt på boken (var är hennes bok??!). Det är svårt att lyssna på den här boken för det är svårt att urskilja vem det är som "pratar". Tidshoppen blir svåra att hålla rätt på. Sara gillar ändå boken och att den är så aktuell. Det var också svårt att få ihop vad som var verkligt och vad som inte var det. Tyckte om boken men den var svår att lyssna på.
Diana - Jag gillade verkligen den här boken! Jag gillar hur författaren leker med tiden och att man måste fokusera för att förstå. Jag var tvungen att läsa om och bläddra tillbaka för att göra kopplingar till det som tidigare hänt för att verkligen förstå mer och hitta fler detaljer. Slutet gjorde mig förvånad. Den liknar lite i stil IQ84.
Mia - Det här är den enda boken jag har läst sen jag skadade mitt öga. Det var perfekt avstånd och sidorna var perfekt i färgen. Johannes skriver på ett sätt som gör att man som läsare hela tiden måste vara beredd och på alerten för att hänga med. Det är väldigt likt hur Khemiri skriver på. Man måste gång på gång vara med på vilket jag det är som berättar.
Nästa gång ska vi träffas hemma hos Madelene och hon delar ut boken Flickan på hotellet av Katarina Wennstam. Vi bör också lyssna på hennes sommarprat som ska vara toppenbra!
Vassa föremål, 1793, Alma Whittakers, 3 timmar, Böckerna om Patrick Melrose, Den bittra pajens sällskap, Ljuset vi inte ser,
fredag 15 juni 2018
Våran hud vårat blod våra ben
Våran hud vårat blod våra ben valde Maria och nu är vi hos henne,alltså mig, och äter kyckling/couscous-sallad och dricker vin (punkt). Varm och skön sommarkväll ute som får avslutas i biorummet med Miss Peregrinn.
Madelene väntade på att den skulle bli riktigt läskig men så blev den bara äcklig och jämför den med Himmelstrand där det läskiga byggdes upp. Det här är väl nåt han skrivit på uppdrag. Illustratören Jansson är lika surrealistisk i sina bilder som författaren.
Michelle tänkte läsa men hon valde istället att prata med trevliga cyklister :)
Lovisa är så glad att hon får vara med även om hon lämnat Bokklubben. Hon är fascinerad av människan Ajvide. Tänk vad som måste snurra i hans huvud. Måste vara mysko att vara vän med honom. Måste ha många konstiga tankar. Fascinerad över boken. Roligt läskigt! Hon skräms inte av det hon läst. "Tomten" var bra, men jag fattade inte att det var en Tomte.
Mia gillar inte skräck så hon valde att läsa den utifrån "Hur skrivs en läskig berättelse?". Hennes slutsats är att gravida och små barn läggs in i handlingen. Detta ger henne ingenting. Det är bara slöseri med tid. Hon vill lära sig något om de människor hon läser om och det sker helt enkelt inte i den här boken. Hon vill lära sig hur det är att vara människa. Hon vill helst trycka bort det som inte finns och hon förstår inte poängen med skräckberättelser.
Anneli var på väg att lägga bort boken men tänkte att "Nu jävlar...". Det som var bäst var speciella omständigheter. Hon tyckte bäst om Speciella omständigheter. Det var väldigt spännande och där fångades hon. I övrigt var det bara geggigt. Nånstans finns det en del i en att det finns ett liv efter döden men inte zombier och vampyrer. Hon vill ha mer psykologiska thrillers. Hon ska nog besöka Tjärven i sommar.
Maria som är sekreterare berättar att hon tycker bäst om Tjärven och Speciella omständigheter.
Diana tycker om när hans noveller slutar abrupt. Hon tror att Ajvide vill att man ska haja till. Hon jämför den med tv-serien Jordskott. Det övernaturliga finns ju inte men det är jävligt läskigt. Man får ett slags obehag. Gillar hans skumma noveller.
Diana tänkte först välja en alldeles för tjock bok. Vi är tacksamma för en mycket tunnare bok.
Boken heter De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Mia är tacksam för att det är stor skrift :-)
31/8 ses vi hemma hos Enköpingsbon Diana.
Vi önskar varandra och våra frånvarande vänner skön sommar.
Madelene väntade på att den skulle bli riktigt läskig men så blev den bara äcklig och jämför den med Himmelstrand där det läskiga byggdes upp. Det här är väl nåt han skrivit på uppdrag. Illustratören Jansson är lika surrealistisk i sina bilder som författaren.
Michelle tänkte läsa men hon valde istället att prata med trevliga cyklister :)
Lovisa är så glad att hon får vara med även om hon lämnat Bokklubben. Hon är fascinerad av människan Ajvide. Tänk vad som måste snurra i hans huvud. Måste vara mysko att vara vän med honom. Måste ha många konstiga tankar. Fascinerad över boken. Roligt läskigt! Hon skräms inte av det hon läst. "Tomten" var bra, men jag fattade inte att det var en Tomte.
Mia gillar inte skräck så hon valde att läsa den utifrån "Hur skrivs en läskig berättelse?". Hennes slutsats är att gravida och små barn läggs in i handlingen. Detta ger henne ingenting. Det är bara slöseri med tid. Hon vill lära sig något om de människor hon läser om och det sker helt enkelt inte i den här boken. Hon vill lära sig hur det är att vara människa. Hon vill helst trycka bort det som inte finns och hon förstår inte poängen med skräckberättelser.
Anneli var på väg att lägga bort boken men tänkte att "Nu jävlar...". Det som var bäst var speciella omständigheter. Hon tyckte bäst om Speciella omständigheter. Det var väldigt spännande och där fångades hon. I övrigt var det bara geggigt. Nånstans finns det en del i en att det finns ett liv efter döden men inte zombier och vampyrer. Hon vill ha mer psykologiska thrillers. Hon ska nog besöka Tjärven i sommar.
Maria som är sekreterare berättar att hon tycker bäst om Tjärven och Speciella omständigheter.
Diana tycker om när hans noveller slutar abrupt. Hon tror att Ajvide vill att man ska haja till. Hon jämför den med tv-serien Jordskott. Det övernaturliga finns ju inte men det är jävligt läskigt. Man får ett slags obehag. Gillar hans skumma noveller.
Diana tänkte först välja en alldeles för tjock bok. Vi är tacksamma för en mycket tunnare bok.
Boken heter De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Mia är tacksam för att det är stor skrift :-)
31/8 ses vi hemma hos Enköpingsbon Diana.
Vi önskar varandra och våra frånvarande vänner skön sommar.
fredag 18 maj 2018
Sekreterarklubben hos Anna
Idag har vi alla 10 samlats för första gången på länge hemma hos Anna. Vi fick en delikat middag med massor av smaskiga saker och en ännu delikatare efterrätt i form av en citronkladdkaka.
Idag blev det omvänd ordning och Maria delade ut sin bok efter att vi ätit mat, denna gång blir vi förmodligen skrämda. Vi läser en Våran hud vårat blod våra ben av John Ajvide Lindqvist. Vi har läst en bok av honom tidigare som Maria fastnat för.
Mia: Jätteintressant, jag lärde mig mycket! Jag klarade inte att läsa den lilla stilen så jag började lyssna. Det gjorde att jag tappade lite av sammanhanget med alla namn. Det blir tydligt hur många som var pro - Tyskland.
Madelene - Jag tyckte att det lät spännande till en början ,men jag tycker att det handlade lite lite om sekreterarklubben. Det var väldigt mycket om männen och det känns lite orättvist. Jag tycker att det är en tunn historia, även om jag tycker att det är spännande med det som hände. Det gör inte kvinnorna rättvisa.
Annica - Det var jätteintressant att läsa om skildringen av tiden. Jag satt och väntade på kvinnornas berättelse. Dem viktiga skedena har dokumenterats ur männens perspektiv och kvinnornas sida saknas. Boken tappar ibland romanberättelsen och det blir mer fakta och jag tappar intresset för boken lättare då. Jag ville veta mer om vad kvinnorna kände och tyckte om deras situation.
Diana - Jag tyckte att det var bra i början när Inez berättade. Därefter började det handla mycket om män när de var i ett mötesrum och pratade hit och dit om en massa krigsdetaljer. Om jag ska läsa klart så ska jag läsa och inte lyssna. Det var lite spännande att läsa om faktiska personer som levt för att få lite historie lektion om vad som hänt i Sverige.
Anneli - Jag har inte läst boken, efter påsk rann tiden iväg.
Anna - Jag trodde att det skulle bli en kort diskussion. Jag har lyssnat tre gånger på boken. Jag tycker också att det är en för tunn historia om kvinnorna. Det var för mycket namn, jag trodde att det skulle lösa sig när jag lyssnade den tredje gången på boken. Vilken makt Tärnblom hade! Det so också slog mig var att det fanns så många spioncentraler i Sverige. Det jag saknade var vad kvinnorna fick fram för information. Var dem bara eskortflickor? Man vet väldigt lite om vad det var för information som kvinnorna fick fram. Vems sanning är det? Vem skriver historieböckerna?
Sara - Jag trodde inte att jag skulle ta mig igenom boken. Jag saknar romanbiten och tycker att det var lite synd att Inez försvann ur boken. Det hoppades runt mellan vem som berättade i boken. Vad hände med alla? Jag saknar en röd tråd i att få följa en person i boken. Det var för mycket fakta även fast att det är intressant. Jag tycker om den men det var en förenklad historia. Vad var det för viktigt dem gjorde?
Michelle - Jag tänker ur krigsperspektivet. Boken är skriven för att han har en privat koppling till händelsen. Författaren är så involverad i det som sker. I krig utnyttjas människor, här blir det kvinnorna som utnyttjas till det dem är bäst att göra. I krig så överträds alla regler, det är en extrem situation.
Tack för en trevlig kväll allihopa!!
Idag blev det omvänd ordning och Maria delade ut sin bok efter att vi ätit mat, denna gång blir vi förmodligen skrämda. Vi läser en Våran hud vårat blod våra ben av John Ajvide Lindqvist. Vi har läst en bok av honom tidigare som Maria fastnat för.
Mia: Jätteintressant, jag lärde mig mycket! Jag klarade inte att läsa den lilla stilen så jag började lyssna. Det gjorde att jag tappade lite av sammanhanget med alla namn. Det blir tydligt hur många som var pro - Tyskland.
Madelene - Jag tyckte att det lät spännande till en början ,men jag tycker att det handlade lite lite om sekreterarklubben. Det var väldigt mycket om männen och det känns lite orättvist. Jag tycker att det är en tunn historia, även om jag tycker att det är spännande med det som hände. Det gör inte kvinnorna rättvisa.
Annica - Det var jätteintressant att läsa om skildringen av tiden. Jag satt och väntade på kvinnornas berättelse. Dem viktiga skedena har dokumenterats ur männens perspektiv och kvinnornas sida saknas. Boken tappar ibland romanberättelsen och det blir mer fakta och jag tappar intresset för boken lättare då. Jag ville veta mer om vad kvinnorna kände och tyckte om deras situation.
Diana - Jag tyckte att det var bra i början när Inez berättade. Därefter började det handla mycket om män när de var i ett mötesrum och pratade hit och dit om en massa krigsdetaljer. Om jag ska läsa klart så ska jag läsa och inte lyssna. Det var lite spännande att läsa om faktiska personer som levt för att få lite historie lektion om vad som hänt i Sverige.
Anneli - Jag har inte läst boken, efter påsk rann tiden iväg.
Anna - Jag trodde att det skulle bli en kort diskussion. Jag har lyssnat tre gånger på boken. Jag tycker också att det är en för tunn historia om kvinnorna. Det var för mycket namn, jag trodde att det skulle lösa sig när jag lyssnade den tredje gången på boken. Vilken makt Tärnblom hade! Det so också slog mig var att det fanns så många spioncentraler i Sverige. Det jag saknade var vad kvinnorna fick fram för information. Var dem bara eskortflickor? Man vet väldigt lite om vad det var för information som kvinnorna fick fram. Vems sanning är det? Vem skriver historieböckerna?
Sara - Jag trodde inte att jag skulle ta mig igenom boken. Jag saknar romanbiten och tycker att det var lite synd att Inez försvann ur boken. Det hoppades runt mellan vem som berättade i boken. Vad hände med alla? Jag saknar en röd tråd i att få följa en person i boken. Det var för mycket fakta även fast att det är intressant. Jag tycker om den men det var en förenklad historia. Vad var det för viktigt dem gjorde?
Michelle - Jag tänker ur krigsperspektivet. Boken är skriven för att han har en privat koppling till händelsen. Författaren är så involverad i det som sker. I krig utnyttjas människor, här blir det kvinnorna som utnyttjas till det dem är bäst att göra. I krig så överträds alla regler, det är en extrem situation.
Tack för en trevlig kväll allihopa!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)