Fjärilspojken hos Sara

Bokträff hemma hos Sara

Bok: Fjärilspojken - Peter Stjernström
Nu har vi ätit en väldigt god indonesisk middag hos Sara! Boken väntar på oss.

Annica tyckte om att det var en udda historia och att man lekte med tanken om annorlunda utvecklingsteorier. Hon tyckte att det var kul i slutet att det hela hade pågått tillbaka i generationer. Hon undrar över varför Vesnas pappa tappade huden i slutet. Vi funderar kring fjärilens livscykel, där fjärilen kryper ur sitt puppeskal för att inträda i ett nytt skede. Hon undrar också över selen. Vi tror att det handlar om puppan. Ibland var karaktärerna för klyschigt beskrivna.

Anna tycker om böcker som handlar om det andliga. Temat lockade Anna. Hon störde sig på de stereotypa rollerna i boken men tycker att bocken var rolig och intressant. Härligt med tempo när de var i Mexico.

Michelle är mållös. Michelle tycker att den var bra ända tills den första händelsen i boken där det handlade om knark. Det störde henne att det blir ointressant tills det handlade om knark. Känner ett agg mot allt som har med substanser att göra. Tappade intresset. Läste hela boken, men kände att det inte var för henne. Känner ett avstånd. Tycker inte om att drogerna tog en stor plats i boken men gillade att syskonrelation tog en stor plats

Madde hade köpt boken innan och hade stora förväntningar av boken. Kom till sid 171 där de har en diskussion om att vara autentisk. Detta väckte Maddes irritation. Kände att stycket var kliche-aktigt. Hon störde sig mycket på språket i boken tt författaren blandade han/ hon, jag. Där tappade Madde intresset och slutade läsa. Skräpbok!

Lovisa blev förvånad över författarporträtten. Hon kände att det fanns en chans att bli en "up-coming" författare. Hon upptäckte att han var så GAMMAL och tänker att det är kört. Beskrivningen av Björne blir töntigt - så nördig kan man ju inte vara! Annars gillar jag halvknäppa stories, men det blev för mycket, så enkelt skrivet - för mycket klyschor. Kopplingarna blev för tydliga. Angående drogen så känns den helt rätt i tiden - bra med ekologiska varor. Hälsosam på något vis! Jag har inte känt mig så intresserad av boken, men jag skulle kunna tänka mig att lyssna på nästa del - bara för att jag inte har något annat att läsa.

Diana minns inte riktigt vad boken handlade om. Hon packade samtidigt som hon lyssnade. Boken liknade Ajvid Lindqvists böcker men den här var inte lika vass. Bra tidsfördriv när man packade. Hon tycker att boken var ok eftersom hon gillad att det är lite "skumt, men den var inte tillräckligt övernaturligt. Mest konstiga människor som hittade på en massa skit.

Mia känner började att lyssna på boken och kände sig irriterad för att det ländes som en årskurs 9 uppsats. Hon gav boken en andra chans och började att läsa det, men avslutade inte för att det inte gav något. Hon känner att författaren inte är kompetens, tex lägger ut lösa trådar som inte leder vidare. Hon hakar upp sig på argumentationen kring att vara autentiskt. Så irriterande för att hon känner att begreppet inte behandlas på rätt sätt. Storyn hade alla möjligheter att kunna bli något bra. Känns märkligt att tex Ray som man tror är nyckeln till storyn, visar det sig att även han bara är en bricka i det genetiska spelet. När man slutar läsa boken står man med fler olösta frågor än man började.

Anneli stod men boken "Burflickan i handen när hon själv skulle välja bok. Hade höga förväntningar när hon startade. Boken började bra och det kändes så spännande. Men sen hände ingenting och boken föll platt. Den förvirrade sig bort i diskussioner och fjärilar etc. Det blev enkla lösningar, banalt och enkelt. Va hände med det 5:e barnet som de tände eld på, vad hände med det? Varför tog det upp? Kändes inte seriöst med klustret. Hon blev besviken men känner att hon ändå vill läsa nästa del, för att se hur historien utvecklar sig.

Sara har inte så mycket mer att säga men vill återknyta till varför hon valde boken. Den här boken hade lästs i en väns bokklubb och hon fick ett tips. Hon var lite nervös för att historien skulle vara för läskigt. Hon funderade mycket över var boken skulle landa i - skulle de tex utveckla vingar? Gillade att tempot ökade i Mexico. Tycker att det blev en för enkel lösning när alla i klustret dog under jordskredet. Undrade över vilken roll Oda hade. Känns som att man sett en hel film, men hatar slutet - varför läste jag den här? Ändå känner hon sig nyfiken på nästa bok. Det var så enkelet skrivet och historien var så platt - varför ska jag läsa mer? Om åtminstone Ray hade klättrat ur leran - "I´ll will get you!!!

Mia lämnar ut en ny bok. Det känns lite jobbigt då boken nyss kommit ut som en film. Känns nervöst om att alla redan har sett den.
"Liane Moriarty - Stora små lögner!
Mia gillar henne som författare, därför valde hon boken.
Ingen har sett serien/filmen! - Jippie



Vid pennan: Annica

Nästa träff:Hemma hos Mia fredagen den 8 december kl 18.00.

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Karin har bjudit på en helt magisk meny där alla har fått välja den varmrätt de helst vill ha. Till dessert åt vi en cheesecake med hallon, så nu är vi väldigt mätta. Efter en lång sommar är vi alla väldigt laddade för att börja tänka om böcker igen.

Sara: Valde att läsa den så sent som möjligt för att inte glömma, men hon har sannolikt missat en del av slutet för att hon somnade. Sammantaget tycker hon att boken är mysig och hon fastnade för ett citat som handlade om hur man själv skulle ha reagerat när man ställdes inför valet att döda oskyldiga eller stå upp för det rätta. Det finns många tillfällen då vi har anledning att fundera över hur vi ställer oss i olika situationer, även om de inte är lika dramatiska som att välja döden.

Anna: Hade lyssnat på halva boken innan hon fick den, men började från början och tyckte att den var väldigt mysig. Hon gillar huvudkaraktären Magdalena som är stark och står upp. Dock var det för mycket om kriget. Anna vill hellre ha det mysigt.

Annica: Gillar kostymfilmsfilmer- böcker. Det är ett aktuellt ämne och även om det handlar om dåtid så handlar det i högsta grad om nutid. Hon har besökt lägren och har sett rummen med skor och hår. Hon gillade citatet om de två vargarna som finns inom oss, den som är kärlek och den som är rädsla. Den du föder, växer. Boken är väl researchad, även om det inbland kan bli störande. Ibland blev boken lite präktig.

Maria: Det var inte riktigt hennes typ av bok, även om hon gillar böcker med bruten kronologi. Just i den här boken tyckte hon att det var svårt när fiktion blandades med faktion. Det blev för långdraget med vissa delar.

Diana: Har lyssnat, men spolat fram och tillbaka och inte riktigt hittat in i historien. Svår att förstå.

Mia: Har tidigare läst en bok av författarinnan, som hon älskade efter att hon skrivit så bra med god research och fina kvinnoporträtt. Hon tycker att författarinnan använder för enkla och tydliga tecken, typ djuren som leder vägen, vilket irriterar henne. Dock tycker Mia om att hon gör mycket bra research. Hon ha alltid med djuren och tecknen. Djur och starka kvinnliga karaktärer. Bra att hon belyser de som på sin tid var hatade, men idag är glorifierade, att hon vågar berätta och få oss att minnas var Sverige stod och var vi befann oss i kampen mot och för nazister. Boken är viktig trots att författarinnan skriver liknande i alla sina böcker.

Karin: Valde boken för att ämnet ligger henne varmt om hjärtat. Kärlekshistorien ger en paus i allt det som är eländigt. Karin drar många paralleller till det som händer nu, det rasbiologiska och det bruna som växer i världen. Det är ett viktigt ämne att våga stå upp för andra människor.

Madelene: Googlade mycket. Hennes historielärare på gymnasiet berättade fantastiskt om kriget och tog in besökare som suttit i koncentrationsläger. Först läste hon fel bok, men sedan hamnade hon rätt. Efter två kapitel var hon färdig att lägga ner för att hon trodde att vargarna skulle dö, men hon blev nöjd med Mias försäkringar om att Nemert alltid låter godheten vinna. Vi får inte glömma alla de goda krafter som kämpar i dag också. Väldigt trevlig läsning.

Lovisa: Är glad att hon läste boken, och köpte hela konceptet. Njöt av boken tillfullo. Både de historiska sidospåren och kärlekshistorien. En jätteviktig bok! Stugan är viktig, även om den inte är rik, så är den fylld av kärlek. Det finns kamp mellan ont och gott, klassresa och kvinnokamp i boken.

Michelle: Har inte helt läst färdigt den pga somliga bäbisar, men har lyssnat. Den var fantastisk från början till slut. Hon bryr sig inte i genusperspektivet. Hennes morfars historia, som jude i Polen, har levt med henne hela livet. Hon blir frustrerad över det som står på framsidan om "två människors kamp för det goda", eftersom det handlar om många människors kamp. Hon är inte klar med boken, men vill gärna fortsätta, eftersom boken ger henne mycket.

Den 13 oktober ses vi hos Sara. Tills dess ska vi ha läst boken "Fjärilspojken" av Peter Stjernström.    
Over and out. Keep reading!

La Peregrina av Cecilia Samartin

Vi har haft en spansk afton hos Annica med mycket god mat och gott vin. Nu är vi redo att prata om "La Peregrina".

Madde önskar att hon kunde komma ihåg vad boken handlade om, men vi är alla nöjda med att hon har läst färdigt den. Hon tycker att miljön och det katolska tänket känns igen från Isabel Allende och de andra spanska böckerna hon ägnat sig åt tidigare. Den patriarkala strukturen gör Madde provocerad. Hon hade lätt att komma in i den och tyckte väldigt mycket om den. Slutet gjorde henne upprymd för att det skiftade så rejält.

Diana blev förvirrad av att detta är bok två i serien och hon har ställt frågor till texten. Varför var det där födelsemärket en sådan stor sak? Hon kände att hon inte visste så mycket om den romska kulturen och att det var spännande att få tränga in i den. Kul att få veta att även romerna har fördomar om "payo", det vill säga spanjorerna. Hon blev förvirrad av att senor Peregrino var samma Antonio som beskrivs i början. Vad hände egentligen i slutet? Dog de i branden? Hon tänker sig att himlen har öppnat sig och att Rosa och Antonio blir upphämtade för att fullfölja legenden. Födelsemärket ger både Rosa och Jamilet möjligheten att röra sig i dimensionerna. Sammanfattningsvis gillade Diana boken, inte minst för dess poetiska passager.

Vi hamnade i en diskussion om hur myten påverkar hela historien och ger den dess ram. Mia hade inte så mycket att säga om boken, eftersom hennes kärlek till boken dog när slutet var så "mellanstadieaktigt". Efter den långa diskussionen blev det tydligt att slutet gavs sin förklaring genom myten.

Sara har inte läst färdigt boken, för tiden räckte inte till. Hon tyckte om språket, men har inte hunnit begripa historien.

Annica gillade den, hon har läst den första boken i serien och har läst andra böcker av författarinnan. Hon tyckte om att den romska kulturen skildrades så positivt. Slutet provocerade henne också, men har bestämt sig för att läsa tredje boken för att lägga pusselbitarna på rätt plats.

Karin och flera andra ägnar sig åt studenter i kväll, men hon har lämnat böcker till oss alla. Karin har föreslagit att vi ska ses hos henne den 18 augusti, men eftersom vi har personalfest då, har vi ett motförslag; 25 augusti! Glad sommar! I sommar läser vi "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert.

Barn nr 8. Av, Kim Van Alkemade

Vi var hemma hos Anneli och fick goda grekiska köttfärsbiffar med smarriga tillbehör.

Lovisa
Lovisa har ej läst klart boken. Kommer att ligga på min sommarlovshelg. Det är för mycket för mig att läsa. Är på kap 7. Har inte kommit så långt så känner inte att jag kan yttra mig. Det är hemskt att läsa om barn, barn som far illa. Tyvärr, är ledsen. Återkommer efter sommaren.

Diana
Jag har haft semester så jag har läst den! Den är lättläst. Gillar att man kommer tillbaka, att nutid och dåtid växlar. Skapar en spänning att man får komma tillbaka och veta. Läskigt att de gör experiment på barn, men kanske tacksamt ändå att de gjort experiment och får reda på saker. T.ex. kikhosta. Vem har bott i lägenheten? Naomi? Det var ju en fnurra på tråden när hon tog pengarna. När hon träffade doktorn på sjukhuset så hade hon ju morfin i sin kropp. Av egen erfarenhet vet Diana att man inte är så klar med morfin i kroppen, som doktor Solomon var i boken. Även om Rachel tog bort morfinet i sprutan, så upplevs hon klarare i huvudet än det Diana erfarit. Jag gillade boken, den var hemsk men... intressant att läsa hur författaren kommit på idén, det som fanns längst bak i boken, vilka trådar hon dragit i.

Karin
Jag har inte läst, hart inte hunnit. Ligger på kap 5. Vill jättegärna läsa klart när jag har tid.

Anna
Jag bestämde att jag skulle börja läsa på påsklovet. den fanns inte som ljud bok. Jättebra att läsa den hos min mamma, tänkte jag. Men det blev jobbigt att läsa den p.g.a saker som hände. Då blev boken skittung att läsa. Samtidigt kom brev med kallelser till mammografi och cellprov. Boken berörde, tyckte mycket om att läsa delen när hon var barn och levde på barnhem. Mitt i allt det sorgsna så fanns det ett hopp, hon hade ett mål med det hon gjorde. Tyckte inte om när hon träffade sin gamla läkare och skulle ta död på henne. Jag tycker ju om slut i böcker. Det var inget färdigt slut i den här boken, ingen riktig punkt. Jag har hittat en grej jag tyckte om, s. 372. Citat " För...." sista femtedelen
Först ser hon Solomon som sin fiende, men sen inser hon att det kan vara vem som helst av dem.

Nu hamnar vi i en diskussion om vem/vilka som betalade för barnhemmet i boken. Var det någon/några som drev det och tjänade pengar? Eller levde de på sponsorpengar? Det råder delade meningar.

Sara
Ej läst klart. Jag har tappat stinget att läsa vanliga böcker., brukar vilja lyssna när jag springer. Har sagt förut att jag inte gillar när de hoppar i tiden, men nu gillade jag det.  Tycker om boken och kommer att läsa vidare.

Madelene
Inte heller läst klart. Jag är lite småkär i den här boken, den är väldigt fin i sin berättelse. Är inte jätteförtjust i att den hoppar i tid, lätt att jag tappar bort mig. Men den här var väldigt tydlig i hoppen. Experimenten som man utförde på barnen, inte jättelänge sedan man gjorde det i Sverige. Läskig människosyn, när man värderar barn/människor olika. Att det är ok att forska på dessa barn föär att de inte har föräldrar. Inte länge sedan man forskade på utvecklingsstörda. 10976 tilläts man gifta sig om man hade epilepsi.

Anneli

Mia
Från min första fasa, över hur barnen blir utsatta och hur de ligger bakom glas. I jmf med andra barn så har de judiska barnen det ganska bra. Gillar berättarperspektivet, hon som Rachel och jag i nutid. Valt ett citat, ett tillfälle när jag började gråta. Göra sin plikt som folk eller bara vara medmänniska. s. 364-365. Börjar längst ner på 364. Det grundar sig i en människokärlek. Doktor Ambras gör det möjligt för Rachel att lyckas. Jag håller med om att slutet var lite "Jaha". men jag tror inte att det var en berättelse som kräver ett slut utan att berättelsen är slutet. Historien med den kinesiska perukmakaren, där de små barnen slet hårt men i jmf med andra barn så hade de det väldigt bra. Om vi ska döma med 2017 års ögon så blir allt väldigt eländigt.

Vi fick också nästa bok som Annika lämnade med bud, La Peregrina av Cecilia Samartin. Vi ses hemma hos Annika den 9 juni.

För att kunna leva av Yeonmi Park

Fredag hos Madde med god grekisk middag. Mycket jobbprat innan vi äntligen satte oss i soffan för att prata bok.

Anneli: Har inte hunnit läsa klart. Men, boken. Hon inser hur lite hon visste om Nordkorea. Det var som att läsa om något för länge sedan. Att det är såhär människor har det, Anneli tyckte det var obehagligt att läsa. Kändes verkligen som en helt annan värld. Lite stolpig i sitt berättande. Hon kommer självklart läsa klart och ser likheter i vad som händer nu. En kan inte göra allt men många kan göra någonting. Ju fler som står upp så kanske det till slut sker en förändring.

Sara: Tycker att Anneli sa det mesta hon ville säga. Hon har nästan läst ut boken. Hon är väldigt glad att hon fick läsa just den här boken och varje sida lärde henne mer om Nordkorea och det boken berör. Kände precis som Anneli att boken inte känns tidsenlig, utan att det handlar om något för länge sedan. Hon visste inte att det var så illa i fattigdomen, ok att landet var så stängt och att man inte fick tycka som man ville. Fick inte ha några åsikter. Att inte ha något att tycka, att vara så hjärntvättad, det är väldigt läskigt.

Lovisa: Hon tyckte ganska lika som de föregående. Viktig bok men inte så attraktivt skriven. Fler borde läsa den. Fascinerad av att de inte fick tycka så mycket. Lovisas syster är akrobat/clown och har varit i Nordkorea. Någon frågade efter om det var en komisk eller en dramatisk upplevelse. - Vad tycker du själv? De kan verkligen inte ha något eget tyckande. Att det är så fattigt att de dör. Och att de av barmhärtighet inte ger bort sin dåliga och mögliga mat för att det inte känns ok att ge dem dålig mat. Hur kunde man lämna sina barn under så lång tid. Att vi curlar våra barn, men att de fick ta hand om sig själva från så tidig ålder. Hemskt.

Michelle: Tycker inte att det blir så spännande när det är en biografi, eftersom hon uppenbarligen har överlevt. Däremot är det intressant och viktig läsning. Michelle har länge varit intresserad av hur ett land som Nordkorea fungerar och när hon gick i skolan skrev hon ett arbete om Filippinerna som ibland är stängt och ibland är öppet. Hon förstår inte hur människor överlever i ett sådant totalitärt system. Hon påstår att hon aldrig hade klarat det själv. De flyr utan att veta vad de kommer till och det är imponerande.

Diana: Fascination av berättelsen. Diana har en instagramvän som fotar i Nordkorea och då ser man olikheten med hur vår nutid ser ut mot deras nutid. Vad hade gett dem tanken om att fly är bättre. Hur vet man det? Att man kan fly? Ibland blev boken lite långtradig. Vissa saker upprepade sig, i boken. Det var bra att men fick reda på hur det är nu. Nu är det dags att något förändras, någon borde gå in i landet och styra upp.

Mia: Tycker eg inte om biografer, vill ha "hittepå". Skillnaden mellan att en kvinna eller man som flyr är att mannen blir tagen på allvar. Pappan var fascinerad av Kina för att det hängde annat än ledaren på väggarna = frihet. Kvinnorna å andra sidan möter trafficking. Kvinnorna är alltid sexuellt utsatta, oavsett land. Kvinnorna lever vidare, "business as usual", vi lever vidare.

Annica: Hon hade läst den för ett år sedan. Biografier är ofta spännande berättelser men språket i boken är inte så bra. Hon tänker på hur långt hon skulle gå själv för att rädda sin familj och ta sig ur det.Varför finns det folk som väntar på folk vid gränsen bara för att utnyttja de som flyr. Svårt att sätta sig in i hur det kan vara att leva med de här förutsättningarna. varför har det inte blivit någon revolution i landet? Varför får det fortgå och vara på det här sättet? Landet är så otryggt. Att gränsen till Sydkorea är så nära...

Madelene: Hon kom inte så långt. Hon tycker att berättaren synliggör för många personers livsöden. Hon tycker att diktaturer är spännande för att det finns en viss ordning, inte positivt spännande men att det finns så mycket psykologi i härskartekniker. Läskigt och spännande på samma gång.

Nu ska vi få nästa bok av Anneli.... Barn nr 8. Av, Kim Van Alkemade. Spännande!

Tisdagsklubben på en fredag :)

Vi har ätit en utsökt delikat middag hemma hos Maria.

Vi har denna gång läst boken Tisdagsklubben av Anna Fredriksson.

Michelle Jag tycker väldigt mycket om en bok som heter Tisdagarna med Morris och jag blev påmind om denna när jag hörde den här titeln. Genast tänkte jag att jag skulle gilla den här boken.
Jag led med Karin eftersom att hon så sent i livet kom på att hon vill göra något annat. Jag tycker att det är sorgligt att det tog så lång tid.

Sara Jag blev först lättad att boken skulle vara lättläst, nu i slutet känns det som att den var lite för lättläst som inte drev mig framåt. När fasaden föll så försvann hennes liv. Jag väntade mig något mer. Min behållning är att jag ska ta med mig mina barn till Kungsträdgården i vår och titta på körsbärsblommorna.

Maria Jag valde boken för att jag läst en annan bok som Anna skrivit. Jag gillar böcker som är vardagsnära. Den var tråkig i början för att det inte hände något. Jag var nästan på väg att lägga den åt sidan för att det var så mycket med alla ingredienser.  Jag kom ändå tillslut att fundera på mitt eget liv med relationer. Det blev mycket reflektion i livet i stort.

Annica Det var en skön bok för mig nu där jag är i livet. Tänker på hur ovanligt det är att man bryter sig loss när man är äldre. Att grannarna la sig i tänker jag handlar om skam, att man inte ska överge någon som är svårt sjuk. Jag hade velat se lite mer av den här raffiga damen Monika.

Mia Min favoritperson är Monika. Vad skulle jag ha gjort om jag inte var rädd är ledtemat i den här boken.  Om hennes man inte hade dött hade det olyckliga passionslösa livet fått fortsätta. Det stora är att de tre damerna startar sin cateringfirma, att de vågar kasta sig ut. Det är fint att de känner sig ha kompetensen som behövs och tar klivet. Att de hittar något eget som inte handlar om parsamhet, att de tillsammans bildar en stark enhet.

Karin Det jag slogs av var att när Sten fick en stroke att alla bara försvann. Man tror att man är nära vänner och vågar inte riktigt stötta varandra. Boken var lättläst och det var skönt. Jag tänkte mycket på hur man reagerar när man möter svåra saker. Jag tycker att vi behöver bli mer modiga att våga fråga hur någon mår.

Madelene Dem första sjuttiofem sidorna var fruktansvärda. Det klickade till någonstans på sjukhuset när Karin inser att hon måste ta hand om sig själv i första hand. Att vi gör saker för min egen skull och inte för samhället och normens skull.

Anna Boken är platt, att det skrapas på ytan. Jag hade velat ha mer av allting. Det visar sig på slutet att allt blir så patetiskt. Jag blev irriterad på det, det gav samtidigt tankeställare om vad vi värderar i livet. Det är inte så enkelt att säga att man själv kommer först. Man behöver stöd, det hade jag velat haft mer av i boken.

Diana  Jag blev irriterad på Pia som inte uppmuntrade och peppade Karin skulle gå på en matlagningskurs. Det stora bråket mellan Karin och Pia, vad hände där? konstigt att bara stänga in sig och vägra resonera, så som Pia gjorde.

Lovisa Det första jag reagerade på var att alla tyckte att Karin skulle vara sjukskriven så pass länge. Jag hoppades att den skulle sluta innan de blev kära på riktigt. Låt oss få tänka våra egna tankar om vad som händer i slutet. Att Monika inte fick så stor plats var nog för att karaktären inte var så genombakad.

Anneli Man börjar fundera mycket, en stroke kan ju vem som helst få. Vad skulle jag själv göra? Karin var lite mesig först som lät andra säga vad hon skulle göra. Hon vände lite sen att hon satte ner foten och gick på kursen och sa ifrån till Henrik. Jag funderade mycket på hur snabbt livet kan förändras.

Ny bok!!! Madelene delar ut den nya boken med ett vackert kattpapper (för de som gillar katter). Jag ville först välja en sydamerikansk författare, men den boken fanns inte som pocket. Madelene kollade då in toplistan och fick då två val. Hon valde För att kunna leva av Yeonmi Park. Vi ses 10 mars igen hemma hos Madelene.

Hemma hos Anna

Vi har ätit fantastiskt god mat och en efterrätt, kycklinggryta med ris och en marängefterrätt som inte var av denna värld. TACK Anna! <3


Annica var lite osäker när hon skulle börja läsa boken då hon inte gillar att läsa för "läskiga" böcker speciellt inte om det handlar om barn. Hon började att läsa dagtid och läste snabbt ut boken.
Annica har tagit ut ett citat sid 25. det handlar om när hon förstår att Astrid har råttor som besök. Hon gillar boken, den är lite grov men hon gillar ändå karaktärerna i trappen, sköna typer. Boken fick godkänt.

Michelle funderar över sonen, hade han inte något namn för att han var "ondskan". Michelle väntade hela tiden över när det "kräkäckliga" skulle komma. Hon tycker att det var ett roligt sätt att skriva en bok utifrån huset. Hon älskade karaktären Kasper och hennes relation till Anna, deras möten var så fina. Bra att Terry och Anna inte blev ett par.

Maria tycker att boken var grotesk, det var den äckligaste bok jag läst. Sonen var fruktansvärd, att höra någon uttala alla hemska ord är groteskt och äckligt. Maria tänkte att sonen inte hade ett namn för att man inte kan ge ett namn till en så hemsk karaktär. Det enda positiva i boken var när Anna sa att Kasper och hans syster kunde få ett rum hos henne.

Lovisa har funderat över kapitelindelningen, hon tror att det har med Annas rutnät att göra. Det är författarens debutroman, hon är otroligt duktig. Lovisa tycker om boken men hon tycker att författaren borde att gett en tydligare hint om vem Terry var och varför fler karaktärer dyker upp.

Diana har glömt bort hela boken. Hon lyssnade på boken och var lite besviken att den inte var läskig, den var bara konstig och äcklig. Diana vill ha en riktigt läskig bok. Det var gulligt med Kasper, han måste ha varit ensam. Anna var också ytterst ensam.

Anneli tyckte stundtals att boken var jätteäcklig, framförallt när Astrid kom in i badrummet och han låg där och ruttnade. Även när sonen höll på med sperman. Ändå fortsätter man att läsa för man vill ju veta hur det går. Konstigt att mamman inte inte reflekterade över att hon själv hade problem, att det var något fel på henne själv. Att få veta hur det skulle gå för Kasper var en drivkraft att läsa klart boken. "Helt klart den äckligaste bok jag läst."

Mia tyckte jättemycket om boken, en av de bästa vi läst! Det som knyter ihop det är att Astrid säger att hon träffat en av socialdemokraterna som byggde folkhemmet. Här får vi ett nedslag i folkhemmet, det är groteskt och hemskt men det finns ändå något gott i det. Godheten segrar ändå till slut. Även Astrid "kliver ut på banan" och gör det hon måste göra.

Madde har inte läst klart boken, hon är just nu i en svacka då hon inte läser så mycket. Varje sida har ändå något som gör att hon vill vidare till nästa sida. Hon känner igen karaktären Anna i någon hon känt i sin barndom. Om man är intelligent och blir väldigt ensam kan det hända att man har svårt att ta sig ur sin bubbla. Man kan blir kvar där och få svårt att ta sig ur den. Även om det är äckliga saker som händer är det väldigt bra beskrivet.

Anna tycker om boken, hon hade läst början innan hon valde den. Hon tycker om karaktären Anna, hon ville så gärna fungera men hon försökte. Det var så himla fint beskrivet, de hade en fin relation. När det gällde råttorna tog det ett tag innan man förstod att det verkligen var råttor. Märkligt att hon tillagade liket, hon hade ju vara kunnat öppna dörren. Terry beskriver fint att alla människor behövs, alla har kvalitéer.

Karin fegade ur och valde att inte läsa boken och hamnade därför istället vid tangentbordet.  Därav kan eventuella felaktigheter i anteckningarna bero på det. :)

Maria längtade efter något snällt, något mindre groteskt. Boken kanske inte är så djup. Hon valde en svensk kvinnlig författare som hon tidigare läst en bok av.  TISDAGSKLUBBEN av Anna Fredriksson! Vi konstaterar genast att omslaget är fint!

Nästa gång ses vi hemma hos Maria, fredagen den 13 januari.

Tack för en trevlig kväll med god mat och glada skratt!