Vi var hemma hos Anneli och fick goda grekiska köttfärsbiffar med smarriga tillbehör.
Lovisa
Lovisa har ej läst klart boken. Kommer att ligga på min sommarlovshelg. Det är för mycket för mig att läsa. Är på kap 7. Har inte kommit så långt så känner inte att jag kan yttra mig. Det är hemskt att läsa om barn, barn som far illa. Tyvärr, är ledsen. Återkommer efter sommaren.
Diana
Jag har haft semester så jag har läst den! Den är lättläst. Gillar att man kommer tillbaka, att nutid och dåtid växlar. Skapar en spänning att man får komma tillbaka och veta. Läskigt att de gör experiment på barn, men kanske tacksamt ändå att de gjort experiment och får reda på saker. T.ex. kikhosta. Vem har bott i lägenheten? Naomi? Det var ju en fnurra på tråden när hon tog pengarna. När hon träffade doktorn på sjukhuset så hade hon ju morfin i sin kropp. Av egen erfarenhet vet Diana att man inte är så klar med morfin i kroppen, som doktor Solomon var i boken. Även om Rachel tog bort morfinet i sprutan, så upplevs hon klarare i huvudet än det Diana erfarit. Jag gillade boken, den var hemsk men... intressant att läsa hur författaren kommit på idén, det som fanns längst bak i boken, vilka trådar hon dragit i.
Karin
Jag har inte läst, hart inte hunnit. Ligger på kap 5. Vill jättegärna läsa klart när jag har tid.
Anna
Jag bestämde att jag skulle börja läsa på påsklovet. den fanns inte som ljud bok. Jättebra att läsa den hos min mamma, tänkte jag. Men det blev jobbigt att läsa den p.g.a saker som hände. Då blev boken skittung att läsa. Samtidigt kom brev med kallelser till mammografi och cellprov. Boken berörde, tyckte mycket om att läsa delen när hon var barn och levde på barnhem. Mitt i allt det sorgsna så fanns det ett hopp, hon hade ett mål med det hon gjorde. Tyckte inte om när hon träffade sin gamla läkare och skulle ta död på henne. Jag tycker ju om slut i böcker. Det var inget färdigt slut i den här boken, ingen riktig punkt. Jag har hittat en grej jag tyckte om, s. 372. Citat " För...." sista femtedelen
Först ser hon Solomon som sin fiende, men sen inser hon att det kan vara vem som helst av dem.
Nu hamnar vi i en diskussion om vem/vilka som betalade för barnhemmet i boken. Var det någon/några som drev det och tjänade pengar? Eller levde de på sponsorpengar? Det råder delade meningar.
Sara
Ej läst klart. Jag har tappat stinget att läsa vanliga böcker., brukar vilja lyssna när jag springer. Har sagt förut att jag inte gillar när de hoppar i tiden, men nu gillade jag det. Tycker om boken och kommer att läsa vidare.
Madelene
Inte heller läst klart. Jag är lite småkär i den här boken, den är väldigt fin i sin berättelse. Är inte jätteförtjust i att den hoppar i tid, lätt att jag tappar bort mig. Men den här var väldigt tydlig i hoppen. Experimenten som man utförde på barnen, inte jättelänge sedan man gjorde det i Sverige. Läskig människosyn, när man värderar barn/människor olika. Att det är ok att forska på dessa barn föär att de inte har föräldrar. Inte länge sedan man forskade på utvecklingsstörda. 10976 tilläts man gifta sig om man hade epilepsi.
Anneli
Mia
Från min första fasa, över hur barnen blir utsatta och hur de ligger bakom glas. I jmf med andra barn så har de judiska barnen det ganska bra. Gillar berättarperspektivet, hon som Rachel och jag i nutid. Valt ett citat, ett tillfälle när jag började gråta. Göra sin plikt som folk eller bara vara medmänniska. s. 364-365. Börjar längst ner på 364. Det grundar sig i en människokärlek. Doktor Ambras gör det möjligt för Rachel att lyckas. Jag håller med om att slutet var lite "Jaha". men jag tror inte att det var en berättelse som kräver ett slut utan att berättelsen är slutet. Historien med den kinesiska perukmakaren, där de små barnen slet hårt men i jmf med andra barn så hade de det väldigt bra. Om vi ska döma med 2017 års ögon så blir allt väldigt eländigt.
Vi fick också nästa bok som Annika lämnade med bud, La Peregrina av Cecilia Samartin. Vi ses hemma hos Annika den 9 juni.
fredag 21 april 2017
fredag 10 mars 2017
För att kunna leva av Yeonmi Park
Fredag hos Madde med god grekisk middag. Mycket jobbprat innan vi äntligen satte oss i soffan för att prata bok.
Anneli: Har inte hunnit läsa klart. Men, boken. Hon inser hur lite hon visste om Nordkorea. Det var som att läsa om något för länge sedan. Att det är såhär människor har det, Anneli tyckte det var obehagligt att läsa. Kändes verkligen som en helt annan värld. Lite stolpig i sitt berättande. Hon kommer självklart läsa klart och ser likheter i vad som händer nu. En kan inte göra allt men många kan göra någonting. Ju fler som står upp så kanske det till slut sker en förändring.
Sara: Tycker att Anneli sa det mesta hon ville säga. Hon har nästan läst ut boken. Hon är väldigt glad att hon fick läsa just den här boken och varje sida lärde henne mer om Nordkorea och det boken berör. Kände precis som Anneli att boken inte känns tidsenlig, utan att det handlar om något för länge sedan. Hon visste inte att det var så illa i fattigdomen, ok att landet var så stängt och att man inte fick tycka som man ville. Fick inte ha några åsikter. Att inte ha något att tycka, att vara så hjärntvättad, det är väldigt läskigt.
Lovisa: Hon tyckte ganska lika som de föregående. Viktig bok men inte så attraktivt skriven. Fler borde läsa den. Fascinerad av att de inte fick tycka så mycket. Lovisas syster är akrobat/clown och har varit i Nordkorea. Någon frågade efter om det var en komisk eller en dramatisk upplevelse. - Vad tycker du själv? De kan verkligen inte ha något eget tyckande. Att det är så fattigt att de dör. Och att de av barmhärtighet inte ger bort sin dåliga och mögliga mat för att det inte känns ok att ge dem dålig mat. Hur kunde man lämna sina barn under så lång tid. Att vi curlar våra barn, men att de fick ta hand om sig själva från så tidig ålder. Hemskt.
Michelle: Tycker inte att det blir så spännande när det är en biografi, eftersom hon uppenbarligen har överlevt. Däremot är det intressant och viktig läsning. Michelle har länge varit intresserad av hur ett land som Nordkorea fungerar och när hon gick i skolan skrev hon ett arbete om Filippinerna som ibland är stängt och ibland är öppet. Hon förstår inte hur människor överlever i ett sådant totalitärt system. Hon påstår att hon aldrig hade klarat det själv. De flyr utan att veta vad de kommer till och det är imponerande.
Diana: Fascination av berättelsen. Diana har en instagramvän som fotar i Nordkorea och då ser man olikheten med hur vår nutid ser ut mot deras nutid. Vad hade gett dem tanken om att fly är bättre. Hur vet man det? Att man kan fly? Ibland blev boken lite långtradig. Vissa saker upprepade sig, i boken. Det var bra att men fick reda på hur det är nu. Nu är det dags att något förändras, någon borde gå in i landet och styra upp.
Mia: Tycker eg inte om biografer, vill ha "hittepå". Skillnaden mellan att en kvinna eller man som flyr är att mannen blir tagen på allvar. Pappan var fascinerad av Kina för att det hängde annat än ledaren på väggarna = frihet. Kvinnorna å andra sidan möter trafficking. Kvinnorna är alltid sexuellt utsatta, oavsett land. Kvinnorna lever vidare, "business as usual", vi lever vidare.
Annica: Hon hade läst den för ett år sedan. Biografier är ofta spännande berättelser men språket i boken är inte så bra. Hon tänker på hur långt hon skulle gå själv för att rädda sin familj och ta sig ur det.Varför finns det folk som väntar på folk vid gränsen bara för att utnyttja de som flyr. Svårt att sätta sig in i hur det kan vara att leva med de här förutsättningarna. varför har det inte blivit någon revolution i landet? Varför får det fortgå och vara på det här sättet? Landet är så otryggt. Att gränsen till Sydkorea är så nära...
Madelene: Hon kom inte så långt. Hon tycker att berättaren synliggör för många personers livsöden. Hon tycker att diktaturer är spännande för att det finns en viss ordning, inte positivt spännande men att det finns så mycket psykologi i härskartekniker. Läskigt och spännande på samma gång.
Nu ska vi få nästa bok av Anneli.... Barn nr 8. Av, Kim Van Alkemade. Spännande!
Anneli: Har inte hunnit läsa klart. Men, boken. Hon inser hur lite hon visste om Nordkorea. Det var som att läsa om något för länge sedan. Att det är såhär människor har det, Anneli tyckte det var obehagligt att läsa. Kändes verkligen som en helt annan värld. Lite stolpig i sitt berättande. Hon kommer självklart läsa klart och ser likheter i vad som händer nu. En kan inte göra allt men många kan göra någonting. Ju fler som står upp så kanske det till slut sker en förändring.
Sara: Tycker att Anneli sa det mesta hon ville säga. Hon har nästan läst ut boken. Hon är väldigt glad att hon fick läsa just den här boken och varje sida lärde henne mer om Nordkorea och det boken berör. Kände precis som Anneli att boken inte känns tidsenlig, utan att det handlar om något för länge sedan. Hon visste inte att det var så illa i fattigdomen, ok att landet var så stängt och att man inte fick tycka som man ville. Fick inte ha några åsikter. Att inte ha något att tycka, att vara så hjärntvättad, det är väldigt läskigt.
Lovisa: Hon tyckte ganska lika som de föregående. Viktig bok men inte så attraktivt skriven. Fler borde läsa den. Fascinerad av att de inte fick tycka så mycket. Lovisas syster är akrobat/clown och har varit i Nordkorea. Någon frågade efter om det var en komisk eller en dramatisk upplevelse. - Vad tycker du själv? De kan verkligen inte ha något eget tyckande. Att det är så fattigt att de dör. Och att de av barmhärtighet inte ger bort sin dåliga och mögliga mat för att det inte känns ok att ge dem dålig mat. Hur kunde man lämna sina barn under så lång tid. Att vi curlar våra barn, men att de fick ta hand om sig själva från så tidig ålder. Hemskt.
Michelle: Tycker inte att det blir så spännande när det är en biografi, eftersom hon uppenbarligen har överlevt. Däremot är det intressant och viktig läsning. Michelle har länge varit intresserad av hur ett land som Nordkorea fungerar och när hon gick i skolan skrev hon ett arbete om Filippinerna som ibland är stängt och ibland är öppet. Hon förstår inte hur människor överlever i ett sådant totalitärt system. Hon påstår att hon aldrig hade klarat det själv. De flyr utan att veta vad de kommer till och det är imponerande.
Diana: Fascination av berättelsen. Diana har en instagramvän som fotar i Nordkorea och då ser man olikheten med hur vår nutid ser ut mot deras nutid. Vad hade gett dem tanken om att fly är bättre. Hur vet man det? Att man kan fly? Ibland blev boken lite långtradig. Vissa saker upprepade sig, i boken. Det var bra att men fick reda på hur det är nu. Nu är det dags att något förändras, någon borde gå in i landet och styra upp.
Mia: Tycker eg inte om biografer, vill ha "hittepå". Skillnaden mellan att en kvinna eller man som flyr är att mannen blir tagen på allvar. Pappan var fascinerad av Kina för att det hängde annat än ledaren på väggarna = frihet. Kvinnorna å andra sidan möter trafficking. Kvinnorna är alltid sexuellt utsatta, oavsett land. Kvinnorna lever vidare, "business as usual", vi lever vidare.
Annica: Hon hade läst den för ett år sedan. Biografier är ofta spännande berättelser men språket i boken är inte så bra. Hon tänker på hur långt hon skulle gå själv för att rädda sin familj och ta sig ur det.Varför finns det folk som väntar på folk vid gränsen bara för att utnyttja de som flyr. Svårt att sätta sig in i hur det kan vara att leva med de här förutsättningarna. varför har det inte blivit någon revolution i landet? Varför får det fortgå och vara på det här sättet? Landet är så otryggt. Att gränsen till Sydkorea är så nära...
Madelene: Hon kom inte så långt. Hon tycker att berättaren synliggör för många personers livsöden. Hon tycker att diktaturer är spännande för att det finns en viss ordning, inte positivt spännande men att det finns så mycket psykologi i härskartekniker. Läskigt och spännande på samma gång.
Nu ska vi få nästa bok av Anneli.... Barn nr 8. Av, Kim Van Alkemade. Spännande!
fredag 13 januari 2017
Tisdagsklubben på en fredag :)
Vi har ätit en utsökt delikat middag hemma hos Maria.
Vi har denna gång läst boken Tisdagsklubben av Anna Fredriksson.
Michelle Jag tycker väldigt mycket om en bok som heter Tisdagarna med Morris och jag blev påmind om denna när jag hörde den här titeln. Genast tänkte jag att jag skulle gilla den här boken.
Jag led med Karin eftersom att hon så sent i livet kom på att hon vill göra något annat. Jag tycker att det är sorgligt att det tog så lång tid.
Sara Jag blev först lättad att boken skulle vara lättläst, nu i slutet känns det som att den var lite för lättläst som inte drev mig framåt. När fasaden föll så försvann hennes liv. Jag väntade mig något mer. Min behållning är att jag ska ta med mig mina barn till Kungsträdgården i vår och titta på körsbärsblommorna.
Maria Jag valde boken för att jag läst en annan bok som Anna skrivit. Jag gillar böcker som är vardagsnära. Den var tråkig i början för att det inte hände något. Jag var nästan på väg att lägga den åt sidan för att det var så mycket med alla ingredienser. Jag kom ändå tillslut att fundera på mitt eget liv med relationer. Det blev mycket reflektion i livet i stort.
Annica Det var en skön bok för mig nu där jag är i livet. Tänker på hur ovanligt det är att man bryter sig loss när man är äldre. Att grannarna la sig i tänker jag handlar om skam, att man inte ska överge någon som är svårt sjuk. Jag hade velat se lite mer av den här raffiga damen Monika.
Mia Min favoritperson är Monika. Vad skulle jag ha gjort om jag inte var rädd är ledtemat i den här boken. Om hennes man inte hade dött hade det olyckliga passionslösa livet fått fortsätta. Det stora är att de tre damerna startar sin cateringfirma, att de vågar kasta sig ut. Det är fint att de känner sig ha kompetensen som behövs och tar klivet. Att de hittar något eget som inte handlar om parsamhet, att de tillsammans bildar en stark enhet.
Karin Det jag slogs av var att när Sten fick en stroke att alla bara försvann. Man tror att man är nära vänner och vågar inte riktigt stötta varandra. Boken var lättläst och det var skönt. Jag tänkte mycket på hur man reagerar när man möter svåra saker. Jag tycker att vi behöver bli mer modiga att våga fråga hur någon mår.
Madelene Dem första sjuttiofem sidorna var fruktansvärda. Det klickade till någonstans på sjukhuset när Karin inser att hon måste ta hand om sig själv i första hand. Att vi gör saker för min egen skull och inte för samhället och normens skull.
Anna Boken är platt, att det skrapas på ytan. Jag hade velat ha mer av allting. Det visar sig på slutet att allt blir så patetiskt. Jag blev irriterad på det, det gav samtidigt tankeställare om vad vi värderar i livet. Det är inte så enkelt att säga att man själv kommer först. Man behöver stöd, det hade jag velat haft mer av i boken.
Diana Jag blev irriterad på Pia som inte uppmuntrade och peppade Karin skulle gå på en matlagningskurs. Det stora bråket mellan Karin och Pia, vad hände där? konstigt att bara stänga in sig och vägra resonera, så som Pia gjorde.
Lovisa Det första jag reagerade på var att alla tyckte att Karin skulle vara sjukskriven så pass länge. Jag hoppades att den skulle sluta innan de blev kära på riktigt. Låt oss få tänka våra egna tankar om vad som händer i slutet. Att Monika inte fick så stor plats var nog för att karaktären inte var så genombakad.
Anneli Man börjar fundera mycket, en stroke kan ju vem som helst få. Vad skulle jag själv göra? Karin var lite mesig först som lät andra säga vad hon skulle göra. Hon vände lite sen att hon satte ner foten och gick på kursen och sa ifrån till Henrik. Jag funderade mycket på hur snabbt livet kan förändras.
Ny bok!!! Madelene delar ut den nya boken med ett vackert kattpapper (för de som gillar katter). Jag ville först välja en sydamerikansk författare, men den boken fanns inte som pocket. Madelene kollade då in toplistan och fick då två val. Hon valde För att kunna leva av Yeonmi Park. Vi ses 10 mars igen hemma hos Madelene.
Vi har denna gång läst boken Tisdagsklubben av Anna Fredriksson.
Michelle Jag tycker väldigt mycket om en bok som heter Tisdagarna med Morris och jag blev påmind om denna när jag hörde den här titeln. Genast tänkte jag att jag skulle gilla den här boken.
Jag led med Karin eftersom att hon så sent i livet kom på att hon vill göra något annat. Jag tycker att det är sorgligt att det tog så lång tid.
Sara Jag blev först lättad att boken skulle vara lättläst, nu i slutet känns det som att den var lite för lättläst som inte drev mig framåt. När fasaden föll så försvann hennes liv. Jag väntade mig något mer. Min behållning är att jag ska ta med mig mina barn till Kungsträdgården i vår och titta på körsbärsblommorna.
Maria Jag valde boken för att jag läst en annan bok som Anna skrivit. Jag gillar böcker som är vardagsnära. Den var tråkig i början för att det inte hände något. Jag var nästan på väg att lägga den åt sidan för att det var så mycket med alla ingredienser. Jag kom ändå tillslut att fundera på mitt eget liv med relationer. Det blev mycket reflektion i livet i stort.
Annica Det var en skön bok för mig nu där jag är i livet. Tänker på hur ovanligt det är att man bryter sig loss när man är äldre. Att grannarna la sig i tänker jag handlar om skam, att man inte ska överge någon som är svårt sjuk. Jag hade velat se lite mer av den här raffiga damen Monika.
Mia Min favoritperson är Monika. Vad skulle jag ha gjort om jag inte var rädd är ledtemat i den här boken. Om hennes man inte hade dött hade det olyckliga passionslösa livet fått fortsätta. Det stora är att de tre damerna startar sin cateringfirma, att de vågar kasta sig ut. Det är fint att de känner sig ha kompetensen som behövs och tar klivet. Att de hittar något eget som inte handlar om parsamhet, att de tillsammans bildar en stark enhet.
Karin Det jag slogs av var att när Sten fick en stroke att alla bara försvann. Man tror att man är nära vänner och vågar inte riktigt stötta varandra. Boken var lättläst och det var skönt. Jag tänkte mycket på hur man reagerar när man möter svåra saker. Jag tycker att vi behöver bli mer modiga att våga fråga hur någon mår.
Madelene Dem första sjuttiofem sidorna var fruktansvärda. Det klickade till någonstans på sjukhuset när Karin inser att hon måste ta hand om sig själv i första hand. Att vi gör saker för min egen skull och inte för samhället och normens skull.
Anna Boken är platt, att det skrapas på ytan. Jag hade velat ha mer av allting. Det visar sig på slutet att allt blir så patetiskt. Jag blev irriterad på det, det gav samtidigt tankeställare om vad vi värderar i livet. Det är inte så enkelt att säga att man själv kommer först. Man behöver stöd, det hade jag velat haft mer av i boken.
Diana Jag blev irriterad på Pia som inte uppmuntrade och peppade Karin skulle gå på en matlagningskurs. Det stora bråket mellan Karin och Pia, vad hände där? konstigt att bara stänga in sig och vägra resonera, så som Pia gjorde.
Lovisa Det första jag reagerade på var att alla tyckte att Karin skulle vara sjukskriven så pass länge. Jag hoppades att den skulle sluta innan de blev kära på riktigt. Låt oss få tänka våra egna tankar om vad som händer i slutet. Att Monika inte fick så stor plats var nog för att karaktären inte var så genombakad.
Anneli Man börjar fundera mycket, en stroke kan ju vem som helst få. Vad skulle jag själv göra? Karin var lite mesig först som lät andra säga vad hon skulle göra. Hon vände lite sen att hon satte ner foten och gick på kursen och sa ifrån till Henrik. Jag funderade mycket på hur snabbt livet kan förändras.
Ny bok!!! Madelene delar ut den nya boken med ett vackert kattpapper (för de som gillar katter). Jag ville först välja en sydamerikansk författare, men den boken fanns inte som pocket. Madelene kollade då in toplistan och fick då två val. Hon valde För att kunna leva av Yeonmi Park. Vi ses 10 mars igen hemma hos Madelene.
fredag 2 december 2016
Hemma hos Anna
Vi har ätit fantastiskt god mat och en efterrätt, kycklinggryta med ris och en marängefterrätt som inte var av denna värld. TACK Anna! <3
Annica var lite osäker när hon skulle börja läsa boken då hon inte gillar att läsa för "läskiga" böcker speciellt inte om det handlar om barn. Hon började att läsa dagtid och läste snabbt ut boken.
Annica har tagit ut ett citat sid 25. det handlar om när hon förstår att Astrid har råttor som besök. Hon gillar boken, den är lite grov men hon gillar ändå karaktärerna i trappen, sköna typer. Boken fick godkänt.
Michelle funderar över sonen, hade han inte något namn för att han var "ondskan". Michelle väntade hela tiden över när det "kräkäckliga" skulle komma. Hon tycker att det var ett roligt sätt att skriva en bok utifrån huset. Hon älskade karaktären Kasper och hennes relation till Anna, deras möten var så fina. Bra att Terry och Anna inte blev ett par.
Maria tycker att boken var grotesk, det var den äckligaste bok jag läst. Sonen var fruktansvärd, att höra någon uttala alla hemska ord är groteskt och äckligt. Maria tänkte att sonen inte hade ett namn för att man inte kan ge ett namn till en så hemsk karaktär. Det enda positiva i boken var när Anna sa att Kasper och hans syster kunde få ett rum hos henne.
Lovisa har funderat över kapitelindelningen, hon tror att det har med Annas rutnät att göra. Det är författarens debutroman, hon är otroligt duktig. Lovisa tycker om boken men hon tycker att författaren borde att gett en tydligare hint om vem Terry var och varför fler karaktärer dyker upp.
Diana har glömt bort hela boken. Hon lyssnade på boken och var lite besviken att den inte var läskig, den var bara konstig och äcklig. Diana vill ha en riktigt läskig bok. Det var gulligt med Kasper, han måste ha varit ensam. Anna var också ytterst ensam.
Anneli tyckte stundtals att boken var jätteäcklig, framförallt när Astrid kom in i badrummet och han låg där och ruttnade. Även när sonen höll på med sperman. Ändå fortsätter man att läsa för man vill ju veta hur det går. Konstigt att mamman inte inte reflekterade över att hon själv hade problem, att det var något fel på henne själv. Att få veta hur det skulle gå för Kasper var en drivkraft att läsa klart boken. "Helt klart den äckligaste bok jag läst."
Mia tyckte jättemycket om boken, en av de bästa vi läst! Det som knyter ihop det är att Astrid säger att hon träffat en av socialdemokraterna som byggde folkhemmet. Här får vi ett nedslag i folkhemmet, det är groteskt och hemskt men det finns ändå något gott i det. Godheten segrar ändå till slut. Även Astrid "kliver ut på banan" och gör det hon måste göra.
Madde har inte läst klart boken, hon är just nu i en svacka då hon inte läser så mycket. Varje sida har ändå något som gör att hon vill vidare till nästa sida. Hon känner igen karaktären Anna i någon hon känt i sin barndom. Om man är intelligent och blir väldigt ensam kan det hända att man har svårt att ta sig ur sin bubbla. Man kan blir kvar där och få svårt att ta sig ur den. Även om det är äckliga saker som händer är det väldigt bra beskrivet.
Anna tycker om boken, hon hade läst början innan hon valde den. Hon tycker om karaktären Anna, hon ville så gärna fungera men hon försökte. Det var så himla fint beskrivet, de hade en fin relation. När det gällde råttorna tog det ett tag innan man förstod att det verkligen var råttor. Märkligt att hon tillagade liket, hon hade ju vara kunnat öppna dörren. Terry beskriver fint att alla människor behövs, alla har kvalitéer.
Karin fegade ur och valde att inte läsa boken och hamnade därför istället vid tangentbordet. Därav kan eventuella felaktigheter i anteckningarna bero på det. :)
Maria längtade efter något snällt, något mindre groteskt. Boken kanske inte är så djup. Hon valde en svensk kvinnlig författare som hon tidigare läst en bok av. TISDAGSKLUBBEN av Anna Fredriksson! Vi konstaterar genast att omslaget är fint!
Nästa gång ses vi hemma hos Maria, fredagen den 13 januari.
Tack för en trevlig kväll med god mat och glada skratt!
fredag 14 oktober 2016
Skogshuggning hos Michelle
Bokklubb hemma hos Michelle!
Vi har läst Skogshuggning av Thomas Bernard. Alla har som vanligt inte riktigt hunnit läsa men vi kör på med diskussioner och citat.
Madde fick turen att börja prata ikväll. Hon tyckte boken var skriven med ett meditativt språk och Madde gick ner i varv när hon läste eftersom meningarna upprepade sig. Hon har inte läst klart än.
Diana började läsa på ett flygplan och det gick bra för det fanns inget annat att göra. Men hon kom bara till sidan 67. Hon förstår inte vad han skriver. Tankarna flöt iväg för att författaren upprepade sig på ett sätt som fick henne att vandra iväg i sina tankar. Varför gick han på en fest där han hatar alla, då blev hon arg och la ner boken.?
Michelle har läst klart boken idag. Hon tyckte det var en spännande bok. Omständigt berättande men intressanta relationer i boken. Bra att han även vågade vara kritisk mot sitt eget jag när han kritiserade sitt eget varande i den krets som han kritiserar. Tyckte om boken och är glad att hon valde den.
Anna har inte läst pappersböcker på länge men har läst ut boken. Det är ett annat sätt att läsa med att meningarna upprepade sig. Som Madde sa meditativt. Anna fick många frågor under läsningen och kände att boken var en gåta som gav vissa svar på frågorna hon hade genom boken. De sista 20 sidorna knöt ihop berättelsen bra. Hon tyckte det var en behaglig bok att läsa.
Annica har läst lite mer än halva. Tycker också det är skönt att läsa när han upprepar men jobbigt att det inte är kapitel för det finns inga pauser. Fastnade inte riktigt för boken men ska läsa klart.
Mia tyckte boken var ett extremt sömnpiller och har inte kunnat hålla sig vaken och kom till sidan 78. Vad var det som provocerade så mycket i boken? Hon har verkligen försökt men det har inte gått. Eftersom Bodil Malmsten tyckte om den har hon velat se vad det handlade om. Det är inte en skönlitterär bok och eftersom hon läste den som en sådan var det så svårt att läsa. Hon har varit arg och haft ilskna tankar riktade mot författaren och önskat att det ska hända något i boken.
Anneli läste baksidan och vad andra gett för kommentarer. Men tyckte inte att det stämde med hur boken var, eftersom det lät som om den skulle vara så spännande. Hon har kommit till sidan 107. Blev irriterad över alla upprepningar och undrar om författaren tycker att jag som läsare inte förstår. Fick inga bilder för det saknades beskrivningar genom boken.
Karin hade inte velat vara sist just idag. Hon har inte läst boken hon började flera gånger men kom inte in i den. Kanske ger hon den ett försök till.
Anna ska nu dela ut en ny bok!! Hon hade glömt av att det var hon som skulle dela ut. den här gången så hon fick inte lika stor tid att tänka och välja. Hon lyssnade ett kort tag på en bok och berättade för sin man om den läsningen. Han tyckte det var något för bokklubben. Men hon är lite nervös eftersom den verkar äcklig, kräkäcklig och läskig. Det kan vara en bra bok att läsa på dagen!
Boken är: Inga kelgrisar inga styvbarn av Cia Sigesgård.. Spännande ;-)
Vi ses hos Anna den 2 december.
Vi har läst Skogshuggning av Thomas Bernard. Alla har som vanligt inte riktigt hunnit läsa men vi kör på med diskussioner och citat.
Madde fick turen att börja prata ikväll. Hon tyckte boken var skriven med ett meditativt språk och Madde gick ner i varv när hon läste eftersom meningarna upprepade sig. Hon har inte läst klart än.
Diana började läsa på ett flygplan och det gick bra för det fanns inget annat att göra. Men hon kom bara till sidan 67. Hon förstår inte vad han skriver. Tankarna flöt iväg för att författaren upprepade sig på ett sätt som fick henne att vandra iväg i sina tankar. Varför gick han på en fest där han hatar alla, då blev hon arg och la ner boken.?
Michelle har läst klart boken idag. Hon tyckte det var en spännande bok. Omständigt berättande men intressanta relationer i boken. Bra att han även vågade vara kritisk mot sitt eget jag när han kritiserade sitt eget varande i den krets som han kritiserar. Tyckte om boken och är glad att hon valde den.
Anna har inte läst pappersböcker på länge men har läst ut boken. Det är ett annat sätt att läsa med att meningarna upprepade sig. Som Madde sa meditativt. Anna fick många frågor under läsningen och kände att boken var en gåta som gav vissa svar på frågorna hon hade genom boken. De sista 20 sidorna knöt ihop berättelsen bra. Hon tyckte det var en behaglig bok att läsa.
Annica har läst lite mer än halva. Tycker också det är skönt att läsa när han upprepar men jobbigt att det inte är kapitel för det finns inga pauser. Fastnade inte riktigt för boken men ska läsa klart.
Mia tyckte boken var ett extremt sömnpiller och har inte kunnat hålla sig vaken och kom till sidan 78. Vad var det som provocerade så mycket i boken? Hon har verkligen försökt men det har inte gått. Eftersom Bodil Malmsten tyckte om den har hon velat se vad det handlade om. Det är inte en skönlitterär bok och eftersom hon läste den som en sådan var det så svårt att läsa. Hon har varit arg och haft ilskna tankar riktade mot författaren och önskat att det ska hända något i boken.
Anneli läste baksidan och vad andra gett för kommentarer. Men tyckte inte att det stämde med hur boken var, eftersom det lät som om den skulle vara så spännande. Hon har kommit till sidan 107. Blev irriterad över alla upprepningar och undrar om författaren tycker att jag som läsare inte förstår. Fick inga bilder för det saknades beskrivningar genom boken.
Karin hade inte velat vara sist just idag. Hon har inte läst boken hon började flera gånger men kom inte in i den. Kanske ger hon den ett försök till.
Anna ska nu dela ut en ny bok!! Hon hade glömt av att det var hon som skulle dela ut. den här gången så hon fick inte lika stor tid att tänka och välja. Hon lyssnade ett kort tag på en bok och berättade för sin man om den läsningen. Han tyckte det var något för bokklubben. Men hon är lite nervös eftersom den verkar äcklig, kräkäcklig och läskig. Det kan vara en bra bok att läsa på dagen!
Boken är: Inga kelgrisar inga styvbarn av Cia Sigesgård.. Spännande ;-)
Vi ses hos Anna den 2 december.
fredag 26 augusti 2016
26 augusti Hemma hos fantastiska Diana
Idag har vi varit hemma hos Diana. Hon bjöd på Mexikansk afton med Taco fredag och allt vad det innebär.
Vi har läst Himmelstrand av Johan Ajvide Lindqvist.
Maria s.210 Detta är det vackraste som finns....
För att jag kopplar det till mitt eget liv.
Mia funderar på om det är deras kärlek som gör att de till slut klarar sig. Maria funderar vidare kärleken övervinner allt.
Lovisa. s. 20 Stefan blundar...
Det är talande för vad boken handlar om, det är en sammanfattning av vad boken handlar om och en start på den märkliga handlingen. Man måste nog ha en ganska vild fantasi för att kunna skriva en sådan här bok.
s.53 "Vi har bullar"... Det är typ jag, säger Lovisa, om man har fika så blir allt bra. Jag är fascinerad över författarens förmåga att skriva en sådan här historia. Den knyter ihop fantasi och verklighet på ett fint sätt.
Anna, Gräs gräs gräs, jag har kanske läst 100s. så jag har inget citat. Men det handlade mycket om gräs.
Madde s. 119 "Nu är det såhär upprepar... surrealistisk, långsam, puhhhff, beskrivande så det blir gränsen till tråkigt. Jag gav boken 243 sidor av mitt liv. Jag hade nog känt samma sak, att det var en dröm och ignorerat att det inte var som vanligt utanför. Jag hade känt att det vore en mardröm och ignorerat det hela och låst in mig i en husvagn. Mia hade nog kört bonde grejen odlat och testat sig fram, Maria hade nog bakat bullar hon med. Annica hade nog gjort linjer med pinnarna och bilen. Den var oläskig.
Michelle s. 24 "Peter solade sig i sin egen glans" Jag tänkte såhär, när jag läser böcker vill jag ganska snabbt vill hitta en karaktär som jag vill följa. I den här boken finns det ganska många karaktärer och fick lite smått panik. Ett mänskligt tänkande i Peter, jag tycker att det var beskrivande för hur det kan vara när man en motsats känsla i sig själv, att han njöt och skämdes samtidigt. Jag trodde att boken skulle vara läskig, och la ribban ganska högt så jag var tvungen att köpa en jätte läskig bok.
Jag tänker också såhär om boken, personernas olika synsätt på livet ger en bredd i boken. Det blir intressant att se det från de här olika vinklarna.
Mia s. 85 "Varje definierande ögonblick i våra liv..." Det var vackert beskrivet, av en ung man.
456. "så fånigt så fel man kan ha..." Jag behöver alltid bygga en inre karta över hur berättelsen ser ut. För mig har det varit svårt. Jag har svårt at få ihop platserna Brunkebergstunneln, campingen att de här personerna funnits på flera platser. Logiken i den här boken stämmer inte.
Det jag tyckte ar otäckt var Molly, jag skrämdes av henne hela tiden. Att ett barn sitter inne med den typen av krafter påverkar mig på ett sätt som jag inte gillar.
Karin Jag övergick till att skumma boken, den var surrealistisk, den var så skruvad så den blev inte läskig som den bok jag läst innan, Den nionde graven. Det handlar om att möta sina demoner och våga deala med det. Man kanske ska kunna deala med sina demoner för att kunna gå vidare i livet, jag tänker lite på min släktforskning.
s.302 "Molly, säger han..." Jag tänkte vad är det här? Det går emot på något vis, barn är goda, människor är i grunden goda. Vad gör vi med varandra som gör att det blir på andra sätt.
LÄSKIGT BOKTIPS: Den nionde graven
Annica. Jag gillar hunden, det var spännande att följa olika karaktärer och följa berättelsen ur olika perspektiv. Hunden är oförstörd och jag gillar att han tog in dem i berättelsen. Jag tror att den är öppen för att man ska börja fundera över livet och möta sina innersta väsen. Jag tror att det handlar om domedagen. Jag tror att det kanske kan finnas parallella universum och att det kan bli så att de kan komma i kontakt med varandra.
Diana. s.13 "Det går inte att vet vad som finns bakom horisontlinjen..." när jag läser det här nu i efterhand när jag läst mer av boken så är det exakt detta boken handlar om. Att alla människor har olika världar och de möts på den här platsen. De har inte valt att hamna där och måste på något sätt samarbeta för att undersöka vad som hänt dem.
Michelle delar ut sin bok!
Jag tycker att det är jättejobbigt, när alla är så jätte duktiga på att läsa böcker. Bodil Malmsten har denna person som favorit författare. Bedriften att han lyckas ge bitterheten ett konstnärligt lyft, hat oh självhat är en röd tråd i boken. Han blev hatad och man brände hans böcker i sitt eget land. Jag gillade att det är hat och bitterhet i boken.
Nästa gång ses vi hos Michelle, 14 oktober
Surrealismen har också influerat detta inlägg (sorry om det är lite osammanhängade) // Diana
Vi har läst Himmelstrand av Johan Ajvide Lindqvist.
Maria s.210 Detta är det vackraste som finns....
För att jag kopplar det till mitt eget liv.
Mia funderar på om det är deras kärlek som gör att de till slut klarar sig. Maria funderar vidare kärleken övervinner allt.
Lovisa. s. 20 Stefan blundar...
Det är talande för vad boken handlar om, det är en sammanfattning av vad boken handlar om och en start på den märkliga handlingen. Man måste nog ha en ganska vild fantasi för att kunna skriva en sådan här bok.
s.53 "Vi har bullar"... Det är typ jag, säger Lovisa, om man har fika så blir allt bra. Jag är fascinerad över författarens förmåga att skriva en sådan här historia. Den knyter ihop fantasi och verklighet på ett fint sätt.
Anna, Gräs gräs gräs, jag har kanske läst 100s. så jag har inget citat. Men det handlade mycket om gräs.
Madde s. 119 "Nu är det såhär upprepar... surrealistisk, långsam, puhhhff, beskrivande så det blir gränsen till tråkigt. Jag gav boken 243 sidor av mitt liv. Jag hade nog känt samma sak, att det var en dröm och ignorerat att det inte var som vanligt utanför. Jag hade känt att det vore en mardröm och ignorerat det hela och låst in mig i en husvagn. Mia hade nog kört bonde grejen odlat och testat sig fram, Maria hade nog bakat bullar hon med. Annica hade nog gjort linjer med pinnarna och bilen. Den var oläskig.
Michelle s. 24 "Peter solade sig i sin egen glans" Jag tänkte såhär, när jag läser böcker vill jag ganska snabbt vill hitta en karaktär som jag vill följa. I den här boken finns det ganska många karaktärer och fick lite smått panik. Ett mänskligt tänkande i Peter, jag tycker att det var beskrivande för hur det kan vara när man en motsats känsla i sig själv, att han njöt och skämdes samtidigt. Jag trodde att boken skulle vara läskig, och la ribban ganska högt så jag var tvungen att köpa en jätte läskig bok.
Jag tänker också såhär om boken, personernas olika synsätt på livet ger en bredd i boken. Det blir intressant att se det från de här olika vinklarna.
Mia s. 85 "Varje definierande ögonblick i våra liv..." Det var vackert beskrivet, av en ung man.
456. "så fånigt så fel man kan ha..." Jag behöver alltid bygga en inre karta över hur berättelsen ser ut. För mig har det varit svårt. Jag har svårt at få ihop platserna Brunkebergstunneln, campingen att de här personerna funnits på flera platser. Logiken i den här boken stämmer inte.
Det jag tyckte ar otäckt var Molly, jag skrämdes av henne hela tiden. Att ett barn sitter inne med den typen av krafter påverkar mig på ett sätt som jag inte gillar.
Karin Jag övergick till att skumma boken, den var surrealistisk, den var så skruvad så den blev inte läskig som den bok jag läst innan, Den nionde graven. Det handlar om att möta sina demoner och våga deala med det. Man kanske ska kunna deala med sina demoner för att kunna gå vidare i livet, jag tänker lite på min släktforskning.
s.302 "Molly, säger han..." Jag tänkte vad är det här? Det går emot på något vis, barn är goda, människor är i grunden goda. Vad gör vi med varandra som gör att det blir på andra sätt.
LÄSKIGT BOKTIPS: Den nionde graven
Annica. Jag gillar hunden, det var spännande att följa olika karaktärer och följa berättelsen ur olika perspektiv. Hunden är oförstörd och jag gillar att han tog in dem i berättelsen. Jag tror att den är öppen för att man ska börja fundera över livet och möta sina innersta väsen. Jag tror att det handlar om domedagen. Jag tror att det kanske kan finnas parallella universum och att det kan bli så att de kan komma i kontakt med varandra.
Diana. s.13 "Det går inte att vet vad som finns bakom horisontlinjen..." när jag läser det här nu i efterhand när jag läst mer av boken så är det exakt detta boken handlar om. Att alla människor har olika världar och de möts på den här platsen. De har inte valt att hamna där och måste på något sätt samarbeta för att undersöka vad som hänt dem.
Michelle delar ut sin bok!
Jag tycker att det är jättejobbigt, när alla är så jätte duktiga på att läsa böcker. Bodil Malmsten har denna person som favorit författare. Bedriften att han lyckas ge bitterheten ett konstnärligt lyft, hat oh självhat är en röd tråd i boken. Han blev hatad och man brände hans böcker i sitt eget land. Jag gillade att det är hat och bitterhet i boken.
Nästa gång ses vi hos Michelle, 14 oktober
Surrealismen har också influerat detta inlägg (sorry om det är lite osammanhängade) // Diana
torsdag 9 juni 2016
°Kvinnan på tåget
Kvinnan på stranden
Vi är hos Lovisa och äter sommarbuffé. Potatissallad med sockerärter och sparris till marinerad kall kycklingfilé. Till efterrätt blir det swiss med rabarber och jordgubb.
Vi pratar om idéer för att förändra perspektiven på boklubben. Mia har surfat på ämnet och presenterar två bra idéer som vi anammar. När vi diskuterar nästa bok berättar man om vika tankar den väckte men inte vad man tycker om boken. Det andra är att vi ska plocka ett citat ut boken.
Annelie
-Jag har läst ut boken i god tid denna gång.
Tragiska liv! Man hoppas på att Rachel ska kunna hålla uppe med sitt drickande och när hon slutar hoppas man att hon ska klara det men så faller hon dit igen. Jag fick ingen sympati för karlarna, men ger igen djupare relation. Förvånad hur man kan leva i sånna lögner så länge. Är vi kvinnor så dumma så vi faller för detta? Ingen superthriller men läskigt hur man kan leva med en karl utan att ana.
Michelle
Jag läste ut boken på en dag! Den var lättläst. Jag förstod den, det var depressiva karlar och jag drar paralleller med min egen uppväxt så det blev jobbigt och många skeva minnen kommer upp. De destruktiva karlarna har funnits i min barndom. Det som ligger nära berör en. Rachels dimman stör mig, kvinnan blir lättmanipulerad. Liknelse i att läsa boken som att se en film. Den kommer inte hänga kvar. Men en bra solstolsläsning.
Lovisa
Oj, nu är det jag! Lagom spänning. Bra början med alla funderingar om vad människor gör och vilka som döljer sig bakom. Jag har själv, tidvis haft många påhittade historier om människor jag mött. Lite förvirring i början när Rachels påhittade karaktärer får riktiga namn och inte alls är de som läsaren får berättat i början. Spännande men inte någon bok som hänger kvar...
Maria
Jag hade börjat läsa boken innan vi fick de. Det var ett tag sedan.... Hennes minnestankar är spånande. När man byter kapitel blir det ett bra flyt i boken, man får fundera. Boken börjar med bebisens begravningsplats. Hur anonym barnet är i boken men att det har en viktig poäng i hela boken. Viktigt i vårt samhälle idag hur vi bildar oss en uppfattning om folk genom bilder. Hur saker delar på fb och hur lyckliga att ser ut...
Annica
Fick inte riktigt känslan av att boken vara så spännande. Den var mycket tragisk. Var tog Mack vägen? Dog... Trasiga människor blir summan av boken. Hur kunde hon få bo kvar hos sin vän? Vilken vän kan se på när någon är så destruktiv?
Diana
Hon gör oss förvissade av vem som dödat. Jag trodde att den skulle vara mycket mycket med spännande, den hade fått så många utmärkelser. Det var för många trasiga människor...
Anna
Jag har börjat lyssna på boken två gånger. Till slut fick jag läsa den också. Det var intressant att se hur kopplingarna är och hur det ser ut runtomkring mig själv och mitt eget samhälle idag. Jag drar kopplingar till Barndbergen och de människorna utanför där. Jag trodde att det skulle vara mer en thriller. Trodde att det skulle handla mer om Rachel. Hur kan en mor vara så iskall i sitt barns bortgång. Hur kan samhället/polisen inte märka något?
Madde
Boken påminner om Gone girl, fast så var det hon som var kärnan. Boken är inte så minnesvärd, inget specifikt att gå tillbaka till. Har inte så mycket att tillägga nu när ni andra har sagt så mycket.
Mia
Jag har vikt ner en flik och funderar nu på varför.... Jo jag tycker att starten av boken är bra. Författaren lägger ut många ledtrådar. "På vägen åker han ut i sin bil, han ger mig många blickar men förutsätter köra förbi.." Jag tänker när vi ger eleverna strategier så är detta detsamma. Författaren vill att vi skall bli intresserade, hålla läsaren allert. Jag blev besviken på slutat när kvinnorna, två stycken, kan bli charmade av en man som är mördare. Kvinnor kan, jag förstår inte att begåvade knippor kan låta sig förnedras. De blir alkoholiserade, plufsiga etc utan att sticka ut handen och säga stopp. Vi diskuterar hur kan vi acceptera att kvinnor blir så förnedrade, jämställdheten mellan kvinnor och män är skev. Att samhället, främst kvinnorna accepterar att de drar sig till samma sorts män om och om igen. Kvinnan tar skuld. Skulle ni kunna vara tillsammans me någon som har dunkelliv, fattar man inte? Hur vanligt är detta?
Sara
Riktig god marginal för att ha läst ut boken. Tur att jag funderade under cykelturen hit. Ingen minnesvärd bok, men har vi diskuterad psykologen som hon gick hos. Olyckligt livsöde som skulle kunna lett till att vi trodde att det vara han. Alla var ju ganska olyckliga och destruktiva livsöden. När Rachel började leva i Jess bakhasor och började bonda med Scott ... Det var många tragiska livsöden. När Rachel fantiserar skrattar man och tycker att det är overkligt i början men sedan h´kanske vanan själv och ur man tänker om andra människors liv. När hon snärjde in sig i sina egna lögner för att få Scott började det bli overkligt. När Anna inte ringer till polisen på en gång utan de går ut och funderar blir vi besvikna på kvinnorna. Anna gör det sista och läsare och Rachel vet inte om hon tänker rädda honom.
Karin
Tom är lite för perfekt så honom tänkte jag på som mördaren på en gång. Jag lyssnade för en gångs kull på boken eftersom vi pratade om det förra gången. Jag pysslade med annat medan jag lyssnade och tycket att det var bra. Jag tycker in te boken var jättespännande och uppfyllde förväntningarna.
Nu får vi den nya läskiga boken inslagen i blodigt döskallepapper. Vi träffas den 19/8 hos Diana för att diskutera Himmelstrada av Ajvide Lindqvist. Huuuuuu....
Lovisa har författat idag!
Vi är hos Lovisa och äter sommarbuffé. Potatissallad med sockerärter och sparris till marinerad kall kycklingfilé. Till efterrätt blir det swiss med rabarber och jordgubb.
Vi pratar om idéer för att förändra perspektiven på boklubben. Mia har surfat på ämnet och presenterar två bra idéer som vi anammar. När vi diskuterar nästa bok berättar man om vika tankar den väckte men inte vad man tycker om boken. Det andra är att vi ska plocka ett citat ut boken.
Annelie
-Jag har läst ut boken i god tid denna gång.
Tragiska liv! Man hoppas på att Rachel ska kunna hålla uppe med sitt drickande och när hon slutar hoppas man att hon ska klara det men så faller hon dit igen. Jag fick ingen sympati för karlarna, men ger igen djupare relation. Förvånad hur man kan leva i sånna lögner så länge. Är vi kvinnor så dumma så vi faller för detta? Ingen superthriller men läskigt hur man kan leva med en karl utan att ana.
Michelle
Jag läste ut boken på en dag! Den var lättläst. Jag förstod den, det var depressiva karlar och jag drar paralleller med min egen uppväxt så det blev jobbigt och många skeva minnen kommer upp. De destruktiva karlarna har funnits i min barndom. Det som ligger nära berör en. Rachels dimman stör mig, kvinnan blir lättmanipulerad. Liknelse i att läsa boken som att se en film. Den kommer inte hänga kvar. Men en bra solstolsläsning.
Lovisa
Oj, nu är det jag! Lagom spänning. Bra början med alla funderingar om vad människor gör och vilka som döljer sig bakom. Jag har själv, tidvis haft många påhittade historier om människor jag mött. Lite förvirring i början när Rachels påhittade karaktärer får riktiga namn och inte alls är de som läsaren får berättat i början. Spännande men inte någon bok som hänger kvar...
Maria
Jag hade börjat läsa boken innan vi fick de. Det var ett tag sedan.... Hennes minnestankar är spånande. När man byter kapitel blir det ett bra flyt i boken, man får fundera. Boken börjar med bebisens begravningsplats. Hur anonym barnet är i boken men att det har en viktig poäng i hela boken. Viktigt i vårt samhälle idag hur vi bildar oss en uppfattning om folk genom bilder. Hur saker delar på fb och hur lyckliga att ser ut...
Annica
Fick inte riktigt känslan av att boken vara så spännande. Den var mycket tragisk. Var tog Mack vägen? Dog... Trasiga människor blir summan av boken. Hur kunde hon få bo kvar hos sin vän? Vilken vän kan se på när någon är så destruktiv?
Diana
Hon gör oss förvissade av vem som dödat. Jag trodde att den skulle vara mycket mycket med spännande, den hade fått så många utmärkelser. Det var för många trasiga människor...
Anna
Jag har börjat lyssna på boken två gånger. Till slut fick jag läsa den också. Det var intressant att se hur kopplingarna är och hur det ser ut runtomkring mig själv och mitt eget samhälle idag. Jag drar kopplingar till Barndbergen och de människorna utanför där. Jag trodde att det skulle vara mer en thriller. Trodde att det skulle handla mer om Rachel. Hur kan en mor vara så iskall i sitt barns bortgång. Hur kan samhället/polisen inte märka något?
Madde
Boken påminner om Gone girl, fast så var det hon som var kärnan. Boken är inte så minnesvärd, inget specifikt att gå tillbaka till. Har inte så mycket att tillägga nu när ni andra har sagt så mycket.
Mia
Jag har vikt ner en flik och funderar nu på varför.... Jo jag tycker att starten av boken är bra. Författaren lägger ut många ledtrådar. "På vägen åker han ut i sin bil, han ger mig många blickar men förutsätter köra förbi.." Jag tänker när vi ger eleverna strategier så är detta detsamma. Författaren vill att vi skall bli intresserade, hålla läsaren allert. Jag blev besviken på slutat när kvinnorna, två stycken, kan bli charmade av en man som är mördare. Kvinnor kan, jag förstår inte att begåvade knippor kan låta sig förnedras. De blir alkoholiserade, plufsiga etc utan att sticka ut handen och säga stopp. Vi diskuterar hur kan vi acceptera att kvinnor blir så förnedrade, jämställdheten mellan kvinnor och män är skev. Att samhället, främst kvinnorna accepterar att de drar sig till samma sorts män om och om igen. Kvinnan tar skuld. Skulle ni kunna vara tillsammans me någon som har dunkelliv, fattar man inte? Hur vanligt är detta?
Sara
Riktig god marginal för att ha läst ut boken. Tur att jag funderade under cykelturen hit. Ingen minnesvärd bok, men har vi diskuterad psykologen som hon gick hos. Olyckligt livsöde som skulle kunna lett till att vi trodde att det vara han. Alla var ju ganska olyckliga och destruktiva livsöden. När Rachel började leva i Jess bakhasor och började bonda med Scott ... Det var många tragiska livsöden. När Rachel fantiserar skrattar man och tycker att det är overkligt i början men sedan h´kanske vanan själv och ur man tänker om andra människors liv. När hon snärjde in sig i sina egna lögner för att få Scott började det bli overkligt. När Anna inte ringer till polisen på en gång utan de går ut och funderar blir vi besvikna på kvinnorna. Anna gör det sista och läsare och Rachel vet inte om hon tänker rädda honom.
Karin
Tom är lite för perfekt så honom tänkte jag på som mördaren på en gång. Jag lyssnade för en gångs kull på boken eftersom vi pratade om det förra gången. Jag pysslade med annat medan jag lyssnade och tycket att det var bra. Jag tycker in te boken var jättespännande och uppfyllde förväntningarna.
Nu får vi den nya läskiga boken inslagen i blodigt döskallepapper. Vi träffas den 19/8 hos Diana för att diskutera Himmelstrada av Ajvide Lindqvist. Huuuuuu....
Lovisa har författat idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)