Anna Gavaldas bok hos Mia

Vi har gått varvet runt 2 ggr och är åter hos första personen i bokklubben, Mia. Hon bjöd på vitlöksdoftande kyckling och saffransris. Till efterrätt serverade hon hallontårta, tyvärr inte med valnötter, men god ändå ;-)

Boken vi har läst är Anna Gavaldas "Hjärtat i vår vänskap". Vi ska snart dra lott om vem som får turen att börja. Men någon har tappat bort våra glasspinnar, så värdinnan ordnar med en annan lösning.

Först ut blev....... Anna.

Hon ville helst inte börja i kväll, så Diana tog över. Hon lyssnade till en början på boken, men förstod inte ett smack. Så hon bestämde sig för att läsa den. Och tyckte ändå att den var ganska bra, men inte slutet där de bestämmer sig för att gifta sig. Ett exempel på vad som var bra är när författaren staplar upp korta meningar så att texten blir som poesi på något sätt. Det var ett roligt språk med svärord och slangord. Hon gillade boken kort och gott men slutet kunde hon varit utan.

Michelles tur. Hon kämpade med olika känslor om boken, var annan gång tyckte hon om den och gången efter var hon irriterad på hela berättelsen. Hon var inte för författarens sätt att skriva. När hon hade läst klart boken tyckte hon ändå om den, men tyckte Bilie var en väldigt rörig tjej. Kanske för att hon kände in sig i delar av hennes tankebana och agerande. Hon tyckte slutet med deras giftemål var fint, för att kärleken visar sig på olika sätt.

Anneli hade på känn att det var hennes tur. Hon har kämpat med boken på kvällarna men det var svårt för det var hattigt med meningarna och vem som sa vad och pratade med vem? Hon tyckte om den när hon sedan beslutade sig för att läsa klart. Hon gillade slutet där giftemålet stod för en trygghet och handlade om något annat än det klassiska. Anneli väntade på en twist på slutet, och brukar ofta skapa en twist i de böcker hon läser. Lite rörig bok men ok.

Sara lyssnade på boken och det var samma uppläsare som boken innan. Sara brukar kunna göra vad som helst när hon lyssnar men den här gången fick hon inte ihop det eller hängde inte med. Hon backade och kom ihåg det som lästes men förstod ändå inte. Hon kämpade på med boken och tänkte flera gånger ge upp. Hon kände att det var ett kämpande som blev rörigt och lite svårt att förstå eller veta vad hon vill säga om boken. Tragiska livsöden. Sara fattade inte tycke för denna bok.

Lovisa hade höga förväntningar för hon läst tidigare böcker. Lite trög början men förstod inte riktigt det där med stjärnan. Det var en svår bok att komma in i men de sista 70 sidorna lyfter boken. Hon drar paralleller till  sitt eget äktenskap där de känt varandra så himla länge innan de gifte sig. Hon kände igen sig i att man kan hitta kärleken på andra sätt, vem är den man vill ringa när man behöver? För Lovisa var och kommer det alltid vara Mattias. Vänskapen är så himla stark, ibland starkare än passion och förälskelse. För Lovisa blev det twisten i berättelsen.

Nu är det Anna, hon tyckte det var en väldigt svår bok att komma igenom. Hon trodde det först handlade om två killar. Och när hon missade det bestämde hon sig för att lyssna på boken istället. Men det var ändå mer svårt, och hon kände det som om hon hade somnat. Fast så var inte fallet. Hon fortsatte att lyssna 70 11 ggr ända till slutet. Sista delen var enklare och hon kände hela tiden att hon tyckte så mycket om Billie. Men på slutat när hon skulle lyssna var boken slut. Och hon hade nog somnat på riktigt. För att verkligen förstå slutet. Hon både lyssnade och läste slutet flera gånger för att verkligen förstå. Ju mer tiden går har Anna tänkt på boken och de tragiska sakerna hon råkar ut för. Hon förstår mer och mer om hur trasig Bille är. Hon tycker om själva storyn, men boken var fruktansvärt svår att läsa. Anna tycker om att läsa om sårbara och trasiga karaktärer.

Dags för Madde. Hon levde i illusionen om att han var döende eller kanske redan död. Det var hela hennes bild. Hon försöker skapa den sista kontakten med honom för att han ska hålla sig vid liv. Och när hon vaknar upp och han gör kaffe vilket blev en skev bild av hur hon hade tänkt i sin hjärna. Madde skrattade högt till boken för att Bilies karaktär hade lite stilen av "Skit samma...". Jag tycker det är ett bra betyg att hon skrattade högt i boken. När Billie är så arg på mannen uttrycker hon sig så burdust att Madde tyckte det var väldigt roligt. Början var lite svår, men hon tänkte att det nog kommer en poäng. Hon gillar böcker som inte stämmer med hennes första tanke.

Mias tur. Hon blev väldigt tagen av det svåra talspråket som var i början. Hon blev lite arg på författaren men tänkte att det nog var någon mening med boken. Och när hon läste klart läste hon om den och när man hade historien med sig var det inga svårigheter alls att förstå historien. Man vänjer sig vid hennes språk, och Mia gillar att författaren utsätter sina läsare för prövningar. Hon tycker också väldigt mycket om de båda huvudkaraktärerna. De två kvaddade personerna. Mormodern som var en sådan klippa och står trygg kvar när de båda behöver. Det behövs bara en signifikant person som tror på ditt värde, den personen var mormodern. Stjärnan finns hela tiden och ser henne och hon tror på den, som är något större än den andra verkligheten. Hur viktigt det är med tro. Två böcker har Mia läst till slut och börjat om direkt igen, det här är en av dem. Hon tycker den är jättevacker, att vänskap är vad äktenskapet bygger på. Att de alltid kommer finnas och lita på varandra. Hur fula och hemska och förfärliga de är. Att hitta den personen som man kan vara sådan för och ändå bli älskad, det är kärlek och att få tag på det är fantastiskt.

Marias tur, hon tänker prata lite om att lyssna på en bok. Vi är flera som lyssnar, och Maria har ibland haft svårt att läsa. Även om man lyssnar på en bok tar man in boken på olika individuella sätt. Men boken tyckte Maria var  väldigt bra. Det var lite svårt att komma in i men språket var härligt och meningarna var på många ställen även långa. Det hördes när man lyssnade, att meningarna var långa. Maria skrattade också åt boken, när hon var ute och gick med hunden. Fokus för Maria var att lyfta att lyssna på en bok.

Sist ut är Karin. Hon hade som många andra svårt att komma in i boken. Det gick lättare längre in. Hon fastnade inte för karaktärerna, beskrivningarna gick inte in i hjärtat på henne. Det blev lättare mot slutet när de var på vandringen. Hon blev lite sur på honom när han låtsades vara död eller döende var det inte helt ok när hon blottade sig så. Om det varit Karins kompis hade hon blivit mer pissed off om han hade varit så. Och giftemålet i slutet drogs hennes tankar till att vänner som får barn i flera fall kan vara bättre än att få barn inom ett äktenskap. En tunn bok som gav oss så många olika känslor. Egentligen tycker hon om böcker som beskriver när människor har det svårt, men den här föll henne inte i smaken.

Nästa bok får vi av Lovisa. Hon tänker att eftersom det är hennes tur, lite ångest är det ändå, och nu ska hon inte lägga så stor vikt vid boken och den ska vi orka läsa till innan sommarlovet. Så det blir en kriminalroman. Hon tog hjälp av sin mamma i valet. Och det är: "Kvinnan på tåget" av Paula Hawkins.

Hemma hos Sara.

Vi samlas ikväll hos Sara. Tre saknas oss. Vi har avnjutit rösti med löjrom, gräddfil och lök till förrätt. Till varmrätt blev det grönsakssoppa på sötpotatis och kokosmjölk och hembakat bröd och hemmagjort smör!

Nu har vi sjunkit ner i soffan efter många diskussioner mellan himmel och jord.... dags att diskutera boken: "De förklädda flickorna i Kabul" av: Jenny Nordberg.

Som vi brukar är det dags att dra lott, vem får börja prata ikväll?

Det blev Mia.

Hon har en allmän aggression mot biografier och självbiografier. Men älskar skönlitterära böcker Därför var det segt att ta sig in i boken. Efter en tredjedel läste hon med intresse och tycker Jenny skrivit otroligt skickligt. Att belysa att det inte handlar om Islam, utan om saker innan Islam. Hon bär med sig det som finns i boken som värdefull kunskap om hur det är och hur man bär med sig traditionerna. Tankar som kom upp är, vad är det som skapar ett genus? Det är vi som skapar det genom hur vi ser på flickor/pojkar. Genus är något som vi lär oss.

Nästa på tur är Diana.

Hon lyssnade på boken, och det var ett tag sedan hon läste ut den. Det kändes som samma historia kom tillbaka flera gånger och att det blev mycket upprepningar. Hon tyckte dock om boken. Att man fick en inblick i något hon inte visste om innan, att det ens förekom. Men vad hände då med flickorna som var förklädda till pojkar? Hur blev deras liv efteråt? Är det inte värre att bli av med friheten de fått och sedan bli tvingade in i en stängd värld när de åter blev flickor.

Lovisa.

Praktiskt tyckte hon det var skönt att det var länge sedan vi sågs för det gav henne tid att verkligen tänka på boken. Den är väldigt ifrågasättande av vårt eget samhälle. Med tanke på att vi arbetar så aktivt med genustänk i vår egen närhet, med barn på förskolan mm. har vi verkligen förstått vad genus innebär? Det är sedan förargligt att de förklädda flickorna inte kan få fortsätta vara könlösa utan att de sedan måste gå tillbaka till att vara flickor. Varför ska man ens vara pojke eller flicka? tyckte boken var intressant och jättebra, fast hon inte heller är så intresserad av biografier.

Nu är det Madde.

Hon tyckte likt Lovisa. Hon fastnade tidigt för visste inte vilken utgångspunkt hon skulle ha. Hon tänkte tidigt att hon visste bättre än deras kultur, men blev arg på sig själv för hon förstod att det handlade om en styrka i familjer och traditioner. Då blev det jättekonstigt och hon hittade inget vettigt sätt att ha rätt utgångspunkt för att läsa vidare i livet. Med henens ögon blev det fel och hon visste inte hur hon skulle förhålla sig till det hela och boken.

Dags för Anna.

Hon har så mycket hon vill säga. Boken berörde henne mer än hon kunde förstå. Hon kände att hon blev beroende av boken och det kändes till slut obehagligt. Hon fick svårt att sova och hennes känslor har gått upp och ner under hela boken. Hon hakade upp sig på att det var en subjektiv undersökning. Det var för mycket tyckande i boken blandat med research och fakta. Hon trodde att flickorna i boken skulle fortsätta vara pojkar resten av livet. varför fick de inte vara neutrala hela tiden. varför måste de välja? Sen tror Ann att det spelar in ed delar från hennes tidigare liv, när hon levde i mansvärlden under tiden hon var militär. Vem var hon då? Hon tyckte inte om författaren men boken berörde henne och hon bär med sig det hon fått veta om det här.

Michelle.

Mycket intresserad av boken, men fastnar i att det är provocerande att skilja på könen. Jag tycker det är viktigt att båda kön är lika värda. Förstår absolut varför de väljer att göra valet att förkläda flickor, för kultur, heder och traditioner. Men hur sorgligt det är att känna sig som det mindre värda könet. Läste med många känslor och har tänkt mycket på boken efteråt.

Nu är det Karin.

Hon önskade boken i julklapp och har verkligen sett fram mot att läsa boken. Men hon visste inte om hon skulle ta sig igenom den, men det gjorde hon. fast, hon läste slutat först! Vilket hon aldrig gör. Karin tyckte att researchbitarna var tyngre att läsa för hon ville hela tiden veta vad som hände med personerna. Vilken kulturskillnad vi har mot andra kulturer som visas i boken. Att ens föreställa sig hur det är att leva så. Det är många elever som hon tänkte på under tiden hon läste boken. Och vilken orättvisa det är i boken, och vad tacksam man ska vara att leva här. Det finns såklart massa saker som är bra i Afghanistan, men det är otroligt ojämlikt.

Sist Sara.

För det första vill hon inleda med att säga att det är så nervöst att välja bok. Boken var tips på flera sidor och valde därför den till slut. Boken berörde en ny värld för henne som hon inte visste om fanns.
   Hon kände verkligen inte till den här världen. Hon tyckte boken var intressant och spännande men hon pendlade mycket känslomässigt. Hon blev emellanåt lite anti. Att familjen föreslog till de små flickorna om de ville vara förklädd. Sedan kom Saras naturvetenskapliga sida in, hur de kunde tro på att man kan göra vissa medicinska saker för att nästa gång få en pojke. Hon fastnade också i frågan, varför var de tvungna att gå tillbaka till att vara flickor. Att Azitas man inte var vatten värd när hon arbetade som politiker, att han sa att om hon inte skulle bli omvald skulle han ta över i familjen igen. Alla vet att de förklädda är en flicka egentligen, men ändå är det accepterat att den förklädda står upp för sina systrar.

Den 22 april är vi välkomna till Mia.
Den här författarinnan, vars bok som översattes till svenska var Mias favorit länge, för att den handlade om en kvinna som gjorde det omöjliga möjligt. En stark drift!  Vi läser "Hjärtat i vår vänskap".

Två sekunder i Byron Hemmings liv

Ikväll träffas vi hemma hos Karin. Vi är utvilade och glada och har massor att avhandla sedan vi sågs sist. Vi pratar om jobbet, såklart, men också om vad vi gjort under ledigheten. Karin berättade om sin släktforskning och det låter verkligen spännande. Lax med krämigt underbar sås och en gudomligt god chokladtårta stod på menyn.

Vi har läst boken Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce.


Karin - Det Karin tyckte mycket om är nutidsdelarna eftersom det fanns så många människor som tyckte om Jim för den han var, trots hans udda sidor. detta ger mig hopp om människor. Människor borde ha lite mer ödmjukhet och tolerans.

Mia - Fantastiska personporträtt. Den lilla människan framstår som storslagen tack vare författaren.

Anneli - Tycker om att kapitlen varierar så att det känns som olika berättelser. Texten på baksidan av boken gjorde att mitt fokus hamnade på att lösa en eventuell gåta.

Anna - En bra bok med många spännande och karismatiska karaktärer.

Madelene - Jag gillar hur det knöts ihop. Jag grät när jag läste sista kapitlet.

Diana - Hon har läst 56 sidor och hittills gillar hon författarens beskrivningar. Hon är sugen på att läsa hela boken.

Annica - Boken var bra. Jobbigt med personer som är veliga. Inslagen med Jim tyckte jag bäst om. Eileen var en uppfriskande karaktär. Mötet mellan Jim och James var gripande.

Maria - En av de bästa böckerna jag läst sen bokklubben startade. Har haft mysiga lässtunder varje dag med den här berörande historien om två unga pojkars fantasifulla verklighet.


När vi pratat färdigt om den lästa boken delar vi med oss av böcker vi läst under jullovet.
Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren
Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce
Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
Öppnas i händelse av min död, Liane Moriarty
MördarAnders av Jonas Jonasson
Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Sara, som inte är med oss ikväll (hon befinner sig på hotell i Mora), hälsar oss välkomna fredagen den 11 mars kl 18.

Sara överlämnar den nya boken via Karin. Den heter De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.

Godnatt!

8 trötta och glada lärare firar jullov

I kväll ses vi hemma hos Annica efter att ha läst Magnus Härenstams Morsning & Goodbye. Annica bjöd på god fisksoppa med hembakat bröd (med aprikoser :) Pepparkakscheesecake med lingon fick avsluta måltiden. Mumselimums!

Vi pratar om boken så här:

Sara - Jag körde fast i att hans barndom beskrevs utifrån varje centimeter han växte.

Anneli - Utseendemässigt påminner Magnus om min pappa.

Maria - Redan på de första sidorna stör jag mig på att det inte är den Magnus jag känner till.

Karin - Den här personen verkar inte vara en ödmjuk person. Det verkar vara viktigt för honom med status.

Annica - Saknar känslan i hans berättande. Jag skulle vilja veta vad han kände, inte bara vad han gjorde.

Lovisa - Lockande, barnslig, tilltalande framsida med gubbig insida. Livet med fru nummer 1 verkade mer genuint än med Birgitta, Silvias kompis.

Diana - Eftersom jag inte har någon relation till Magnus mer än några avsnitt av "myrorna" tyckte jag det var roligt att få veta allt om hans liv.

Michelle - Han gör ett sken av sig själv och sitt liv. Jag tycker att han är egoistisk. Historien är platt och tråkig. Bilderna förhöjer boken.


Det är segt gäng som träffas i kväll. Åtta trötta lärare som nu äntligen får ett välförtjänt lov. Det blir en mysig start på lovet.

Karin står på tur att dela ut nya boken, Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce. Efter att ha läst baksidan känns den otroligt spännande. Ser fram emot mysiga lässtunder.

God Jul och Gott Nytt År, nästa gång vi ses är hemma hos Karin, fredagen den 8/1 kl 18.

Vid "pennan", Maria :)

Om du bara visste- bokklubb hos Anneli

Vi har läst boken; om du bara visste av Caroline Säfstrand. I kväll är vi hos Anneli som bjöd på smarrig kyckling och potatis.

Anneli har gjort i ordning glasspinnar som ska ge oss ordningen på vem som ska prata först. Det blev Annica.

Annica tyckte att boken var lättläst, en bra berättelse men inte själva författarskapet. Man hade lite på känn att kvinnorna i boken hade en relation. Men hon blir lite irriterad över att de inte tog tjuren vid hornen och gjorde något av att de faktiskt var släkt.

Mia stör sig på att de inte tar vara på de relationer de har med varandra. Det blir istället så extremt i berättelsen och inga saker som uppstår i vanliga relationer, utan det blir så himla dramatiskt och det blir en berättelse som är målad med för bred pensel. Kul att det utspelade sig på Hallands Väderö. Författaren verkade känna till platsen väl.

Anna tyckte om boken och att den var behaglig att läsa. Hon tyckte det var spännande att läsa om livsödena i boken men blev besviken på att deras livsödena knöts samman och det kunde varit spännande om de varit skilda. Det hade passat henne bättre om de bara hade haft behållning av varandra istället för att deras liv skulle ha knutits samman.

Diana har läst boken. Den här boken hade en bra historia men kunde de inte bara ha fått en vänskap som växte mellan dem istället för att de var släkt.

Lovisa tyckte det var en skön avslappnande story som gjorde att man kände sig glad över att man hann klart. Att det var bra att de hade ett syfte med sitt liv, likt " Ledaren I mig". Lovisa tänkte då tanken att vi alla har en uppgift i vårt liv. Men att berättelsen med att mormodern blev iakttagen i Paris var lite onödig och en bihandling. En jätteskön bok som hon tyckte kunde landa i henne själv.

Sara har läst den i telefonen, hon ville sträckläsa den och tyckte mycket om den och att det gick fort att läsa den. Hon tyckte om relationerna i boken men samtidigt att det var givet att de skulle vara släkt. Hur kunde de inte bara kliva ur sina roller och vara släkt och bejaka det de hade saknat. Hon blev liksom många av oss andra intresserade av miljön, och vill gärna åka dit och besöka platsen. Vi pratade om hur Zac ställde upp, men de hamnade ändå inte på ett djupare plan för hon valde att ha det så.

Madde hann inte riktigt läsa klart för hon träffade på Ewa Gilliam på bussen... Madde har ingen brådska men har inte så mycket att säga om historien. Den är ganska mörk och handlar om hur man hanterar mörkret. Vissa tillbakablickar var intressanta och korta nog för att skapa ett intresse. Det var just tillbakablickarna som gjorde boken intressant.

Anneli sökte en bok som var lättläst och tyckte att det blev så. Att deras liv skulle vara liknande fast i olika årtionden. Anneli blev lite förvånad över att de var släkt. Gillade att de hade en släktrelation och att man fick tillbakablickar men att det ändå var lite tunt. Men vad var problemet på slutet, varför går man inte bara fram och pratar med varandra vad är det egentligen som hindrar dem från att söka kontakt?

Karin uppskattar att boken var lättläst. Men när hon var liten prenumererade både mormor och mamma på Allers och boken påminde om dem. Tyckte inte alltid att det gick ihop, men hon uppskattar boken som avkoppling. Fast själva berättelsen inte gav något.

Michelle tyckte inte om boken. Den gjorde henne frustrerad och hon ville bli klar med den så fort som möjligt. Det var bra historier men hon önskar att de historier som faktiskt kom upp hade gjorts något mer av. Författaren förädlade inte de berättelser hon påbörjade.

Maia är sist ut och tycker till skillnad mot Michelle att det var en av de bättre böckerna vi läst i bokklubben. Men hon tyckte så ända tills de fick släktrelationen ute på ön. Det var en härlig saga om att ha en sommarstuga och att kunna gå ut och sätta fötterna i havet/sjön. Att bara vara. De hade en speciell relation och den blev lite förstörd när de faktiskt var släkt. När Maria kom på att de var släkt kände hon att hon hakade upp sig på olika sätt att historien tog upp så viktiga saker men inte riktigt nådde fram. Eftersom det var en debutromanen tycker Maria ändå att författaren hade djupa saker som antagligen kommer utvecklas till kommande böcker. Maria för oss genom boken för att visa på fina delar av författarens verk.

Dags att öppna upp boken för nästa period, Annica kommer ha sista träffen innan nyår och det blir fredagen den 18 december som är vår julavslutningsdag, Vi kommer då ha läst biografiboken om Magnus Härenstam som heter: Magnus Härenstam Morsning och Goodbye.

Kul med ny genre och vi ser alla fram mot nästa träff. Guldkorn i livet!

/vid pennan Michelle

Trevlig kväll hos Madelene

Tänk vad trevligt vi har när vi ses. Äter och dricker så gott och pratar och tycker så mycket om att vara tillsammans.
Vi är i kväll hos Madelene och Siri och Elsa. De är en liten fin familj.
Madelene bjöd oss på smaskig potatisgratäng, kallskuret, goda såser, gröna saker, gott vin, god kaka med frosting.
Vi har nu bytt och sitter i salongen och ska nu börja läsa den bok vi alla läst (?). Boken heter Nattfilm av Marisha Pessl.
Anna får äran att göra lotterna till ordningen att berätta om boken. Hon får också äran att börja berätta.

Här kommer sammanfattningarna:
Anna - Fin layout, lågt tempo men behaglig.
Karin - Släktforskning är kul ;-)
Madde - Jag gillar hennes språk. Hon kan ha en lång utläggning som inte för handlingen framåt men som jag tycker känns väldigt behagligt.
Maria - Det skulle vara kul att släktforska (eller så får jag börja åka pendeltåg).
Anneli - Stark start som planar ut men väl värd att läsa till slutet.
Diana -  Filmiskt uppbyggd (kommentar från någon som just nu läser filmvetenskap). Gör en film, tack! Den är fantastisk.
Annica - Den fångar inte mig direkt. Den hade kunnat vara 300 sidor kortare. Sidorna tillför inte handlingen något.
Mia - Allting hänger ju ihop. Varenda ledtråd som kan verka så obetydlig. De ser ut som de är lösa maskor, men de hakar i varandra till slut.
Michelle - Det var en lagom och annorlunda men framförallt bra bok. Det var inte svårt att komma in i den. Varje sida fångade mig.

De av oss som läst klart boken tycker att den är bra så kanske vi andra som inte läst hela borde göra det.  Eller så kanske vi ber Diana plugga färdigt så hon kan börja arbeta med filmmanuset.

Diskussionen fortsätter och det som verkar vara det stora i denna bok är alla ledtrådar. Kanske borde även jag (Maria) läsa boken, jag gillar ju verkligen ledtrådar och kluriga handlingar.

Nu väntar vi spänt på nästa bok. Anneli ska dela ut de böcker som hon fick levererade i sista sekunden (läs i går).
Trumvirvel!

Anneli berättar om hur hon valt bok. Hon hamnar alltid i deckare och thrillers. Men nu bestämde hon sig för att INTE ha en deckare och INTE ha en tjock bok. Hon ville gärna ha en mysig bok. Det här är en debutroman. Framsidan ska få oss att må bra så här i oktobermörkret.
Boken heter Om du bara visste. Författaren är Caroline Säfstrand.

Åh vilken fin bok det verkar vara. Om kärlek och vänskap och i svensk miljö dessutom. Ser fram emot skön läsning.

Vi bestämmer att nästa gång vi ses är 6 november hemma hos Anneli.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Hemma hos Maria. Vi njuter av solens strålar de sista varma sommardagarna.

Vi har pratat och ätit gott, efter ett långt och välförtjänt sommarlov har vi hunnit prata ikapp oss och nu är det dags för dragning. Vem ska få äran att prata först?

Maria vill egentligen inte dra lott, för hon vill själv inte börja... Sara fick äran!

Jag är så stolt att jag tog mig igenom boken! För när den delades ut kände jag att den nog kommer skrämma mig. Bilderna var innan jag läste obehagliga men inte när jag började läsa boken. Sara tycker inte om det obehagliga men tyckte jättemycket om den. Att kliva in i en annan värld lockade. Med ett barn som kämpar och är speciellt vill man hitta det som man tillsammans kan ha roligt åt och finna sin hemliga plats. Där man bland annat kan ta det lugnt. 

Mia kommer ta ner allt till ett annat plan. Hon älskar fantasy men tycker att den här boken är rätt dålig. Författaren har lagt ner mycket tid på att hitta bilderna och låter historien skapas efter bilderna. Man fascineras av bilderna men inte historien. Det verkar svårt att skriva bara utifrån märkliga bilder.

Maria håller med om att berättelsen nog skapats utifrån bilderna och att då historien blev lite krystad. Hon vill inte läsa en fortsättning. Boken var ganska lättläst, men hon känner sig inte helt inne på fantasy. Man blev ändå lite nyfiken på hur det skulle gå, när man tänker på pappan och hur han låste in sig i saker i verkligheten. Maria höll över bilden av den tecknade psykologen, för just den var lite för läskig. Att läsa klart var inget problem, men hon känner inte för att läsa vidare de/den andra delarna.

Lovisa tyckte det var märkligt hur de gick mellan de olika världarna. Hon blandade också ihop om historien handlade om en hon eller han. (I början) När det stor klart att det var en manlig huvudkaraktär fick hon ställa in sig på det resten av boken. Hon tyckte också att ön de kom till verkade ganska ödslig gav en fel bild i hennes ö i huvudet mot den ö som beskrevs med trafik etc. Lovisa är inte rädd av sig och tyckte att bilderna var häftiga. Boken var bra och underhållande, och konstig. Man förstår att eftersom psykologen var så inblandad kommer han aldrig friskförklara huvudpersonen, kille eller tjej... ;-)

Diana har läst boken på engelska, för hon hade den i bokhyllan.. Hon tyckte också att den utgick mycket från bilderna, vilket var bra då hennes yrke är bildlärare. Men var har författaren hittat dessa märkliga bilder?? Spännande bok, hon tycker att nästa del är värd att läsa. För att man vill veta vad som händer. Diana var tvungen att mitt i boken jämföra brevet, ca sida 349 i engelska versionen mot det svenska. Breven såg olika ut..... (Mycket mystiskt)

Nu är det min tur, och alla sjunger för mig... Michelle my belle... Michelle tyckte boken verkligen var en ungdomsbok. Men hon vill gärna läsa fortsättningen för hon vill alltid ha ett slut. Psykologen intresserade henne mest då han var en viktig del i både verkligheten och loopen. 

Anneli tyckte boken var spännande och ganska lätt att ta sig igenom. Lite Alice i underlandet-känsla. Hon hoppades att pappan och sonen skulle komma lite närmare varandra på ön. Sara lägger till att mamman inte alls bryr sig, inte alls har en relation. Lite besviken på slutat men kan nu tänka att hon vill läsa fortsättningen. En besynnerlig bok och bilderna coola. Mia lägger till att ögonen i boken säkert påverkar ungdomar som läser boken.

Anna är det nu. Hon tycker boken var jättebra. Hon ville ha ett slut så man kan lämna berättelsen och sen gå vidare. 

Madde tycker precis som många tidigare i kväll tyckt att det är häftigt att boken bygger på bilder. Hon vill ha ett avslut, för hon är inte förtjust i böcker som man måste läsa vidare i. Spännande att komma in i någons fantasi. Hon har köpt fortsättningen som heter Spökstaden, och det finn en bok som beskriver fotona i boken. 

Annica, tyckte faktisk också om boken. Hon blev också intresserad av hur bilderna var framkallade och gjorda. Det som är mest spännande är fantasivärlden, vilken påminner om när hon var liten och hade en fantasivärld. Hon fascineras mest av tanken och hur man sätter igång fantasin. Spöklika tankar som inte går att förklara. Men trist att boken inte tog slut. Annica fastnade inte för författarens skrivande men gillar idén. Tim Burton kommer göra ett bra jobb om det blir en film. Hon gillar mystiken. 

Karin är sist ut i kväll. Hon har hållit i boken så många gånger men valt bort den då bilderna verkade läskiga. Vilket inte var fallet då hon läste boken. Istället blev de olika barnen intressanta och flera frågor och tankar om dem dök upp. Det hon hakade upp sig på var monstret som mördade farfadern, varför hände det egentligen? Karin är mer intresserad av bilderna än själva fortsättningen av boken. Kan hända att hon läser den. Barns olika förmågor kan bidra och det är en viktig bit för oss lärare att verkligen se barnens förmågor. 

Vi avslutar diskussionen om att vi läser på olika sätt. Vilket också är en påminnelse till vårt yrke, att man läser på olika sätt. Exempelvis när man byter genre. 

Nästa bok delas ut av Madde:  Den här... jag har nämligen väntat på den... i 8 år! Den kom i mars i pocket, hon har en förmåga att twista till det på slutet... Den heter Nattfilm av Marisha Pessl. Vi fängslas direkt av bokens upplägg. Hur gör man om just den här boken är en ljudbok?? 

Vi ses hos Madde någon kväll när vi inte har träff med bostadsrättföreningen... alltså den 25:e september.