Hemma hos Sara.

Vi samlas ikväll hos Sara. Tre saknas oss. Vi har avnjutit rösti med löjrom, gräddfil och lök till förrätt. Till varmrätt blev det grönsakssoppa på sötpotatis och kokosmjölk och hembakat bröd och hemmagjort smör!

Nu har vi sjunkit ner i soffan efter många diskussioner mellan himmel och jord.... dags att diskutera boken: "De förklädda flickorna i Kabul" av: Jenny Nordberg.

Som vi brukar är det dags att dra lott, vem får börja prata ikväll?

Det blev Mia.

Hon har en allmän aggression mot biografier och självbiografier. Men älskar skönlitterära böcker Därför var det segt att ta sig in i boken. Efter en tredjedel läste hon med intresse och tycker Jenny skrivit otroligt skickligt. Att belysa att det inte handlar om Islam, utan om saker innan Islam. Hon bär med sig det som finns i boken som värdefull kunskap om hur det är och hur man bär med sig traditionerna. Tankar som kom upp är, vad är det som skapar ett genus? Det är vi som skapar det genom hur vi ser på flickor/pojkar. Genus är något som vi lär oss.

Nästa på tur är Diana.

Hon lyssnade på boken, och det var ett tag sedan hon läste ut den. Det kändes som samma historia kom tillbaka flera gånger och att det blev mycket upprepningar. Hon tyckte dock om boken. Att man fick en inblick i något hon inte visste om innan, att det ens förekom. Men vad hände då med flickorna som var förklädda till pojkar? Hur blev deras liv efteråt? Är det inte värre att bli av med friheten de fått och sedan bli tvingade in i en stängd värld när de åter blev flickor.

Lovisa.

Praktiskt tyckte hon det var skönt att det var länge sedan vi sågs för det gav henne tid att verkligen tänka på boken. Den är väldigt ifrågasättande av vårt eget samhälle. Med tanke på att vi arbetar så aktivt med genustänk i vår egen närhet, med barn på förskolan mm. har vi verkligen förstått vad genus innebär? Det är sedan förargligt att de förklädda flickorna inte kan få fortsätta vara könlösa utan att de sedan måste gå tillbaka till att vara flickor. Varför ska man ens vara pojke eller flicka? tyckte boken var intressant och jättebra, fast hon inte heller är så intresserad av biografier.

Nu är det Madde.

Hon tyckte likt Lovisa. Hon fastnade tidigt för visste inte vilken utgångspunkt hon skulle ha. Hon tänkte tidigt att hon visste bättre än deras kultur, men blev arg på sig själv för hon förstod att det handlade om en styrka i familjer och traditioner. Då blev det jättekonstigt och hon hittade inget vettigt sätt att ha rätt utgångspunkt för att läsa vidare i livet. Med henens ögon blev det fel och hon visste inte hur hon skulle förhålla sig till det hela och boken.

Dags för Anna.

Hon har så mycket hon vill säga. Boken berörde henne mer än hon kunde förstå. Hon kände att hon blev beroende av boken och det kändes till slut obehagligt. Hon fick svårt att sova och hennes känslor har gått upp och ner under hela boken. Hon hakade upp sig på att det var en subjektiv undersökning. Det var för mycket tyckande i boken blandat med research och fakta. Hon trodde att flickorna i boken skulle fortsätta vara pojkar resten av livet. varför fick de inte vara neutrala hela tiden. varför måste de välja? Sen tror Ann att det spelar in ed delar från hennes tidigare liv, när hon levde i mansvärlden under tiden hon var militär. Vem var hon då? Hon tyckte inte om författaren men boken berörde henne och hon bär med sig det hon fått veta om det här.

Michelle.

Mycket intresserad av boken, men fastnar i att det är provocerande att skilja på könen. Jag tycker det är viktigt att båda kön är lika värda. Förstår absolut varför de väljer att göra valet att förkläda flickor, för kultur, heder och traditioner. Men hur sorgligt det är att känna sig som det mindre värda könet. Läste med många känslor och har tänkt mycket på boken efteråt.

Nu är det Karin.

Hon önskade boken i julklapp och har verkligen sett fram mot att läsa boken. Men hon visste inte om hon skulle ta sig igenom den, men det gjorde hon. fast, hon läste slutat först! Vilket hon aldrig gör. Karin tyckte att researchbitarna var tyngre att läsa för hon ville hela tiden veta vad som hände med personerna. Vilken kulturskillnad vi har mot andra kulturer som visas i boken. Att ens föreställa sig hur det är att leva så. Det är många elever som hon tänkte på under tiden hon läste boken. Och vilken orättvisa det är i boken, och vad tacksam man ska vara att leva här. Det finns såklart massa saker som är bra i Afghanistan, men det är otroligt ojämlikt.

Sist Sara.

För det första vill hon inleda med att säga att det är så nervöst att välja bok. Boken var tips på flera sidor och valde därför den till slut. Boken berörde en ny värld för henne som hon inte visste om fanns.
   Hon kände verkligen inte till den här världen. Hon tyckte boken var intressant och spännande men hon pendlade mycket känslomässigt. Hon blev emellanåt lite anti. Att familjen föreslog till de små flickorna om de ville vara förklädd. Sedan kom Saras naturvetenskapliga sida in, hur de kunde tro på att man kan göra vissa medicinska saker för att nästa gång få en pojke. Hon fastnade också i frågan, varför var de tvungna att gå tillbaka till att vara flickor. Att Azitas man inte var vatten värd när hon arbetade som politiker, att han sa att om hon inte skulle bli omvald skulle han ta över i familjen igen. Alla vet att de förklädda är en flicka egentligen, men ändå är det accepterat att den förklädda står upp för sina systrar.

Den 22 april är vi välkomna till Mia.
Den här författarinnan, vars bok som översattes till svenska var Mias favorit länge, för att den handlade om en kvinna som gjorde det omöjliga möjligt. En stark drift!  Vi läser "Hjärtat i vår vänskap".

Två sekunder i Byron Hemmings liv

Ikväll träffas vi hemma hos Karin. Vi är utvilade och glada och har massor att avhandla sedan vi sågs sist. Vi pratar om jobbet, såklart, men också om vad vi gjort under ledigheten. Karin berättade om sin släktforskning och det låter verkligen spännande. Lax med krämigt underbar sås och en gudomligt god chokladtårta stod på menyn.

Vi har läst boken Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce.


Karin - Det Karin tyckte mycket om är nutidsdelarna eftersom det fanns så många människor som tyckte om Jim för den han var, trots hans udda sidor. detta ger mig hopp om människor. Människor borde ha lite mer ödmjukhet och tolerans.

Mia - Fantastiska personporträtt. Den lilla människan framstår som storslagen tack vare författaren.

Anneli - Tycker om att kapitlen varierar så att det känns som olika berättelser. Texten på baksidan av boken gjorde att mitt fokus hamnade på att lösa en eventuell gåta.

Anna - En bra bok med många spännande och karismatiska karaktärer.

Madelene - Jag gillar hur det knöts ihop. Jag grät när jag läste sista kapitlet.

Diana - Hon har läst 56 sidor och hittills gillar hon författarens beskrivningar. Hon är sugen på att läsa hela boken.

Annica - Boken var bra. Jobbigt med personer som är veliga. Inslagen med Jim tyckte jag bäst om. Eileen var en uppfriskande karaktär. Mötet mellan Jim och James var gripande.

Maria - En av de bästa böckerna jag läst sen bokklubben startade. Har haft mysiga lässtunder varje dag med den här berörande historien om två unga pojkars fantasifulla verklighet.


När vi pratat färdigt om den lästa boken delar vi med oss av böcker vi läst under jullovet.
Skuggpojken av Carl-Johan Wallgren
Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce
Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
Öppnas i händelse av min död, Liane Moriarty
MördarAnders av Jonas Jonasson
Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Sara, som inte är med oss ikväll (hon befinner sig på hotell i Mora), hälsar oss välkomna fredagen den 11 mars kl 18.

Sara överlämnar den nya boken via Karin. Den heter De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg.

Godnatt!

8 trötta och glada lärare firar jullov

I kväll ses vi hemma hos Annica efter att ha läst Magnus Härenstams Morsning & Goodbye. Annica bjöd på god fisksoppa med hembakat bröd (med aprikoser :) Pepparkakscheesecake med lingon fick avsluta måltiden. Mumselimums!

Vi pratar om boken så här:

Sara - Jag körde fast i att hans barndom beskrevs utifrån varje centimeter han växte.

Anneli - Utseendemässigt påminner Magnus om min pappa.

Maria - Redan på de första sidorna stör jag mig på att det inte är den Magnus jag känner till.

Karin - Den här personen verkar inte vara en ödmjuk person. Det verkar vara viktigt för honom med status.

Annica - Saknar känslan i hans berättande. Jag skulle vilja veta vad han kände, inte bara vad han gjorde.

Lovisa - Lockande, barnslig, tilltalande framsida med gubbig insida. Livet med fru nummer 1 verkade mer genuint än med Birgitta, Silvias kompis.

Diana - Eftersom jag inte har någon relation till Magnus mer än några avsnitt av "myrorna" tyckte jag det var roligt att få veta allt om hans liv.

Michelle - Han gör ett sken av sig själv och sitt liv. Jag tycker att han är egoistisk. Historien är platt och tråkig. Bilderna förhöjer boken.


Det är segt gäng som träffas i kväll. Åtta trötta lärare som nu äntligen får ett välförtjänt lov. Det blir en mysig start på lovet.

Karin står på tur att dela ut nya boken, Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce. Efter att ha läst baksidan känns den otroligt spännande. Ser fram emot mysiga lässtunder.

God Jul och Gott Nytt År, nästa gång vi ses är hemma hos Karin, fredagen den 8/1 kl 18.

Vid "pennan", Maria :)

Om du bara visste- bokklubb hos Anneli

Vi har läst boken; om du bara visste av Caroline Säfstrand. I kväll är vi hos Anneli som bjöd på smarrig kyckling och potatis.

Anneli har gjort i ordning glasspinnar som ska ge oss ordningen på vem som ska prata först. Det blev Annica.

Annica tyckte att boken var lättläst, en bra berättelse men inte själva författarskapet. Man hade lite på känn att kvinnorna i boken hade en relation. Men hon blir lite irriterad över att de inte tog tjuren vid hornen och gjorde något av att de faktiskt var släkt.

Mia stör sig på att de inte tar vara på de relationer de har med varandra. Det blir istället så extremt i berättelsen och inga saker som uppstår i vanliga relationer, utan det blir så himla dramatiskt och det blir en berättelse som är målad med för bred pensel. Kul att det utspelade sig på Hallands Väderö. Författaren verkade känna till platsen väl.

Anna tyckte om boken och att den var behaglig att läsa. Hon tyckte det var spännande att läsa om livsödena i boken men blev besviken på att deras livsödena knöts samman och det kunde varit spännande om de varit skilda. Det hade passat henne bättre om de bara hade haft behållning av varandra istället för att deras liv skulle ha knutits samman.

Diana har läst boken. Den här boken hade en bra historia men kunde de inte bara ha fått en vänskap som växte mellan dem istället för att de var släkt.

Lovisa tyckte det var en skön avslappnande story som gjorde att man kände sig glad över att man hann klart. Att det var bra att de hade ett syfte med sitt liv, likt " Ledaren I mig". Lovisa tänkte då tanken att vi alla har en uppgift i vårt liv. Men att berättelsen med att mormodern blev iakttagen i Paris var lite onödig och en bihandling. En jätteskön bok som hon tyckte kunde landa i henne själv.

Sara har läst den i telefonen, hon ville sträckläsa den och tyckte mycket om den och att det gick fort att läsa den. Hon tyckte om relationerna i boken men samtidigt att det var givet att de skulle vara släkt. Hur kunde de inte bara kliva ur sina roller och vara släkt och bejaka det de hade saknat. Hon blev liksom många av oss andra intresserade av miljön, och vill gärna åka dit och besöka platsen. Vi pratade om hur Zac ställde upp, men de hamnade ändå inte på ett djupare plan för hon valde att ha det så.

Madde hann inte riktigt läsa klart för hon träffade på Ewa Gilliam på bussen... Madde har ingen brådska men har inte så mycket att säga om historien. Den är ganska mörk och handlar om hur man hanterar mörkret. Vissa tillbakablickar var intressanta och korta nog för att skapa ett intresse. Det var just tillbakablickarna som gjorde boken intressant.

Anneli sökte en bok som var lättläst och tyckte att det blev så. Att deras liv skulle vara liknande fast i olika årtionden. Anneli blev lite förvånad över att de var släkt. Gillade att de hade en släktrelation och att man fick tillbakablickar men att det ändå var lite tunt. Men vad var problemet på slutet, varför går man inte bara fram och pratar med varandra vad är det egentligen som hindrar dem från att söka kontakt?

Karin uppskattar att boken var lättläst. Men när hon var liten prenumererade både mormor och mamma på Allers och boken påminde om dem. Tyckte inte alltid att det gick ihop, men hon uppskattar boken som avkoppling. Fast själva berättelsen inte gav något.

Michelle tyckte inte om boken. Den gjorde henne frustrerad och hon ville bli klar med den så fort som möjligt. Det var bra historier men hon önskar att de historier som faktiskt kom upp hade gjorts något mer av. Författaren förädlade inte de berättelser hon påbörjade.

Maia är sist ut och tycker till skillnad mot Michelle att det var en av de bättre böckerna vi läst i bokklubben. Men hon tyckte så ända tills de fick släktrelationen ute på ön. Det var en härlig saga om att ha en sommarstuga och att kunna gå ut och sätta fötterna i havet/sjön. Att bara vara. De hade en speciell relation och den blev lite förstörd när de faktiskt var släkt. När Maria kom på att de var släkt kände hon att hon hakade upp sig på olika sätt att historien tog upp så viktiga saker men inte riktigt nådde fram. Eftersom det var en debutromanen tycker Maria ändå att författaren hade djupa saker som antagligen kommer utvecklas till kommande böcker. Maria för oss genom boken för att visa på fina delar av författarens verk.

Dags att öppna upp boken för nästa period, Annica kommer ha sista träffen innan nyår och det blir fredagen den 18 december som är vår julavslutningsdag, Vi kommer då ha läst biografiboken om Magnus Härenstam som heter: Magnus Härenstam Morsning och Goodbye.

Kul med ny genre och vi ser alla fram mot nästa träff. Guldkorn i livet!

/vid pennan Michelle

Trevlig kväll hos Madelene

Tänk vad trevligt vi har när vi ses. Äter och dricker så gott och pratar och tycker så mycket om att vara tillsammans.
Vi är i kväll hos Madelene och Siri och Elsa. De är en liten fin familj.
Madelene bjöd oss på smaskig potatisgratäng, kallskuret, goda såser, gröna saker, gott vin, god kaka med frosting.
Vi har nu bytt och sitter i salongen och ska nu börja läsa den bok vi alla läst (?). Boken heter Nattfilm av Marisha Pessl.
Anna får äran att göra lotterna till ordningen att berätta om boken. Hon får också äran att börja berätta.

Här kommer sammanfattningarna:
Anna - Fin layout, lågt tempo men behaglig.
Karin - Släktforskning är kul ;-)
Madde - Jag gillar hennes språk. Hon kan ha en lång utläggning som inte för handlingen framåt men som jag tycker känns väldigt behagligt.
Maria - Det skulle vara kul att släktforska (eller så får jag börja åka pendeltåg).
Anneli - Stark start som planar ut men väl värd att läsa till slutet.
Diana -  Filmiskt uppbyggd (kommentar från någon som just nu läser filmvetenskap). Gör en film, tack! Den är fantastisk.
Annica - Den fångar inte mig direkt. Den hade kunnat vara 300 sidor kortare. Sidorna tillför inte handlingen något.
Mia - Allting hänger ju ihop. Varenda ledtråd som kan verka så obetydlig. De ser ut som de är lösa maskor, men de hakar i varandra till slut.
Michelle - Det var en lagom och annorlunda men framförallt bra bok. Det var inte svårt att komma in i den. Varje sida fångade mig.

De av oss som läst klart boken tycker att den är bra så kanske vi andra som inte läst hela borde göra det.  Eller så kanske vi ber Diana plugga färdigt så hon kan börja arbeta med filmmanuset.

Diskussionen fortsätter och det som verkar vara det stora i denna bok är alla ledtrådar. Kanske borde även jag (Maria) läsa boken, jag gillar ju verkligen ledtrådar och kluriga handlingar.

Nu väntar vi spänt på nästa bok. Anneli ska dela ut de böcker som hon fick levererade i sista sekunden (läs i går).
Trumvirvel!

Anneli berättar om hur hon valt bok. Hon hamnar alltid i deckare och thrillers. Men nu bestämde hon sig för att INTE ha en deckare och INTE ha en tjock bok. Hon ville gärna ha en mysig bok. Det här är en debutroman. Framsidan ska få oss att må bra så här i oktobermörkret.
Boken heter Om du bara visste. Författaren är Caroline Säfstrand.

Åh vilken fin bok det verkar vara. Om kärlek och vänskap och i svensk miljö dessutom. Ser fram emot skön läsning.

Vi bestämmer att nästa gång vi ses är 6 november hemma hos Anneli.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Hemma hos Maria. Vi njuter av solens strålar de sista varma sommardagarna.

Vi har pratat och ätit gott, efter ett långt och välförtjänt sommarlov har vi hunnit prata ikapp oss och nu är det dags för dragning. Vem ska få äran att prata först?

Maria vill egentligen inte dra lott, för hon vill själv inte börja... Sara fick äran!

Jag är så stolt att jag tog mig igenom boken! För när den delades ut kände jag att den nog kommer skrämma mig. Bilderna var innan jag läste obehagliga men inte när jag började läsa boken. Sara tycker inte om det obehagliga men tyckte jättemycket om den. Att kliva in i en annan värld lockade. Med ett barn som kämpar och är speciellt vill man hitta det som man tillsammans kan ha roligt åt och finna sin hemliga plats. Där man bland annat kan ta det lugnt. 

Mia kommer ta ner allt till ett annat plan. Hon älskar fantasy men tycker att den här boken är rätt dålig. Författaren har lagt ner mycket tid på att hitta bilderna och låter historien skapas efter bilderna. Man fascineras av bilderna men inte historien. Det verkar svårt att skriva bara utifrån märkliga bilder.

Maria håller med om att berättelsen nog skapats utifrån bilderna och att då historien blev lite krystad. Hon vill inte läsa en fortsättning. Boken var ganska lättläst, men hon känner sig inte helt inne på fantasy. Man blev ändå lite nyfiken på hur det skulle gå, när man tänker på pappan och hur han låste in sig i saker i verkligheten. Maria höll över bilden av den tecknade psykologen, för just den var lite för läskig. Att läsa klart var inget problem, men hon känner inte för att läsa vidare de/den andra delarna.

Lovisa tyckte det var märkligt hur de gick mellan de olika världarna. Hon blandade också ihop om historien handlade om en hon eller han. (I början) När det stor klart att det var en manlig huvudkaraktär fick hon ställa in sig på det resten av boken. Hon tyckte också att ön de kom till verkade ganska ödslig gav en fel bild i hennes ö i huvudet mot den ö som beskrevs med trafik etc. Lovisa är inte rädd av sig och tyckte att bilderna var häftiga. Boken var bra och underhållande, och konstig. Man förstår att eftersom psykologen var så inblandad kommer han aldrig friskförklara huvudpersonen, kille eller tjej... ;-)

Diana har läst boken på engelska, för hon hade den i bokhyllan.. Hon tyckte också att den utgick mycket från bilderna, vilket var bra då hennes yrke är bildlärare. Men var har författaren hittat dessa märkliga bilder?? Spännande bok, hon tycker att nästa del är värd att läsa. För att man vill veta vad som händer. Diana var tvungen att mitt i boken jämföra brevet, ca sida 349 i engelska versionen mot det svenska. Breven såg olika ut..... (Mycket mystiskt)

Nu är det min tur, och alla sjunger för mig... Michelle my belle... Michelle tyckte boken verkligen var en ungdomsbok. Men hon vill gärna läsa fortsättningen för hon vill alltid ha ett slut. Psykologen intresserade henne mest då han var en viktig del i både verkligheten och loopen. 

Anneli tyckte boken var spännande och ganska lätt att ta sig igenom. Lite Alice i underlandet-känsla. Hon hoppades att pappan och sonen skulle komma lite närmare varandra på ön. Sara lägger till att mamman inte alls bryr sig, inte alls har en relation. Lite besviken på slutat men kan nu tänka att hon vill läsa fortsättningen. En besynnerlig bok och bilderna coola. Mia lägger till att ögonen i boken säkert påverkar ungdomar som läser boken.

Anna är det nu. Hon tycker boken var jättebra. Hon ville ha ett slut så man kan lämna berättelsen och sen gå vidare. 

Madde tycker precis som många tidigare i kväll tyckt att det är häftigt att boken bygger på bilder. Hon vill ha ett avslut, för hon är inte förtjust i böcker som man måste läsa vidare i. Spännande att komma in i någons fantasi. Hon har köpt fortsättningen som heter Spökstaden, och det finn en bok som beskriver fotona i boken. 

Annica, tyckte faktisk också om boken. Hon blev också intresserad av hur bilderna var framkallade och gjorda. Det som är mest spännande är fantasivärlden, vilken påminner om när hon var liten och hade en fantasivärld. Hon fascineras mest av tanken och hur man sätter igång fantasin. Spöklika tankar som inte går att förklara. Men trist att boken inte tog slut. Annica fastnade inte för författarens skrivande men gillar idén. Tim Burton kommer göra ett bra jobb om det blir en film. Hon gillar mystiken. 

Karin är sist ut i kväll. Hon har hållit i boken så många gånger men valt bort den då bilderna verkade läskiga. Vilket inte var fallet då hon läste boken. Istället blev de olika barnen intressanta och flera frågor och tankar om dem dök upp. Det hon hakade upp sig på var monstret som mördade farfadern, varför hände det egentligen? Karin är mer intresserad av bilderna än själva fortsättningen av boken. Kan hända att hon läser den. Barns olika förmågor kan bidra och det är en viktig bit för oss lärare att verkligen se barnens förmågor. 

Vi avslutar diskussionen om att vi läser på olika sätt. Vilket också är en påminnelse till vårt yrke, att man läser på olika sätt. Exempelvis när man byter genre. 

Nästa bok delas ut av Madde:  Den här... jag har nämligen väntat på den... i 8 år! Den kom i mars i pocket, hon har en förmåga att twista till det på slutet... Den heter Nattfilm av Marisha Pessl. Vi fängslas direkt av bokens upplägg. Hur gör man om just den här boken är en ljudbok?? 

Vi ses hos Madde någon kväll när vi inte har träff med bostadsrättföreningen... alltså den 25:e september.

Harrys sång hos Anna

Bokklubb hos Anna 12 juni 2015


Tack Anna, (och Lowe) för den goda maten. Vi längtar alla, utom Annica (som redan fått lov), på sommarlov och inleder smått men glatt med grill och strålande sol denna fredag.

Boken vi har läst heter "Harrys Sång" av Jeffrey Archer. Michelle skrev under samtalet... som vi inte skulle. Och...vi saknade dig Mia.

Först att prata var Michelle. Hon tycker boken liknade en härlig såpopera med mer djup än en... såpopera. Boken var i regel ett familjedrama och när den var slut fick Michelle lust att läsa vidare men blev lite lätt förtvivlad att det var många delar kvar och att det inte riktigt verkar finans ett slut. Michelle tyckte mest om Harry som person i boken.

Anneli är talare 2, hon tyckte boken var jättebra och kom lätt in i storyn. Hon blir förbannad på karlar som använder makt och pengar och därför var Hugo inte en karaktär hon gillade. I början när Maisie hade sex trodde hon det skulle bli ett mysterium vem mannen var. Dock avslöjades det för simpelt och för tidigt in i boken.

Maria tyckte boken var bra och lättläst. Släktkartorna i början var först avskräckande för det var många karaktärer. Men uppbyggnaden av boken med olika perspektiv ledde till olika känslor. Orken att läsa samma sak igen, men till sist blev upplägget bättre och bättre och man kände till karaktärerna bra. Kärleken mellan Harry och Emma var bra när de inte var släkt. Men varför säger ingen av de vuxna... Hugos tystnad förstår man men varför säger inte Jack Tar och Maisie något?

Karin fick numer 4. Hon håller med om att det var en lättläst och ganska behaglig bok. Hon har tidigare läst böcker med den här sortens berättarperspektiv, och kände sig lite stressad av det för hon ville snabbare fram i historien. Hon ville gärna veta hur den slutade men känner efter vetskapen om att det är så många delar att hon har fler böcker som ligger före på läslistan. Det var dock dumt att han tog en annan mans identitet på slutet. Hon vill gärna ta reda på vad som händer med karaktärerna och Harry.

Madde har haft lite ångest för att boken uttryckte sig för att handla om ett episkt familjedrama. Hon kände sig oroad över att inte kunna stoppa i tid. Men så gav hon den en chans... Då blev hon engagerad efter presentationen av Harry. Madde tycker inte så mycket om att läsa böcker som byter perspektiv. Hon tycker om beskrivningarna i boken, och trots att hon inte läst ut boken så räds hon för att fastna i boken och alla delar. Då hon kan känna ett visst beroende att läsa klart.... då delarna aldrig verkar ta slut!

Sara började läsa i förrgår, så därför hade hon haft lite ångest. (Fast det behövdes verkligen inte) Men när hon började hade hon lätt för att läsa boken och tyckte om det hon läste. Hon blev snopen på hur boken var uppbyggd. Ibland när karaktärerna byts ut kan det bli ett helt annat stuk. Men den här boken höll samma behagliga ton.

Diana är 7. Hon har redan avslöjat att hon läst hela 4 delar.... Hon råkade läsa 2 delar till på påsklovet. Den fjärde boken hade inget slut och det var något frustrerande. Diana gillar att boken har olika perspektiv som berättar om samma sak ur olika perspektiv. Diana gillade att det var båtar med i berättelsen. Lite en berättelse om tiden.

Annica är näst på tur. Hon tyckte boken var lite seg i början och tänkte på Harry Potter och My fair Lady när hon läste. Hon tyckte den var bra i slutet. Dock irriterade hon sig på att mamman var lite feg i början. Hon störde sig på att man inte vågade ta upp incesten i boken, och dessutom att Harry tog en identitet av någon som han faktiskt inte visste något om. Varför väntade Old Jack Tar på att berätta vad han vet?? Tog han livet av sig, eller blev han mördad? Vilket gjorde att man blev lite intresserad av fortsättningen.

Lovisa har nummer 9! Hon tänkte också på Harry Potter och även Mina drömmars stad. Hon tyckte det var lätt att komma in i boken och att perspektivbytet var bra. Maisie kämpade på bra och verkligen kämpade för sin son. Trots att hon inte fick stöd från sin familj. Men sedan så tappade hon förtroendet när hon inte vågade säga något om den möjliga incesten. Det samma gäller Old Jack Tar, varför ville ingen berätta. Det blir en väldigt målande historia när man väver ihop sanning och saga. Det är ett trevligt sätt att läsa på.

Anna är sist ut idag, hon tyckte om boken. Det var en lättläst, behaglig och skön bok att läsa. Anna är lite svag för det som likar en såpopera. Hon vill jättegärna läsa de andra böckerna och ser fram mot vad som händer när Harry bytte identitet. Twisten på slutet var bra och hoppades på att låna bok 2 och 3 av Diana. Men hon hade varit modern och läst den på sin Ipad. Ändå är Anna glad och lite stolt över att det var hennes mormor som hade tipsa tom just den här boken.

Vi summerar att alla tycker boken var behaglig att läsa och det är ovanligt. Mia undrar varför det är så att gemene man tycker om dessa karaktärer... vi ber henne fylla i svaret själv.

Maria hämtar den nya boken... Fast först ska hon berätta lite. För några år sedan skulle Maria leta efter en bok till sin son men hittade inget till honom men dock en bok som hon själv skulle vilja läsa. En slags bok för unga vuxna precis som vi i bokklubben.  Maria pratar varmt om Sveriges övergivna platser som hon kommit över via Facebook. Och en dag såg hon ett inlägg om just den boken hon hittad en gång för flera år sedan, då när hon letade till sin son. Så då kände hon att just DEN måste hon köpa, och det är...

Tadaa!
"Miss Peregrines hem för besynnerliga barn", av Ransom Riggs. Vi blir lite skrämda över bilderna och ser med skräckblandad förtjusning fram mot läsandet. Vi ses hos Maria 21 augusti, efter vårt underbara och välförtjänta sommaloooov!!!!