I kväll är vi hemma hos Anneli. Vi saknar Sara och Anna! Vi har ätit kycklinggryta Toscana med pasta. Till dessert vaniljglass med varma hallon.
Vi har läst boken Onda flickor till idag. Boken är skriven av Alex Marwood.
Michelle har läst boken! Hon har hört att den skulle vara tung, men upplever den inte så. Michelle blev inte berörd och tycker att den var konstig. Varför får de inte umgås med varandra efter det att de har suttit av sitt straff? Michelle blir också störd av "stalkern"! Varför var han med? Vilken roll hade han? Fick ingen relationskänsla till någon av karaktärerna. Kanske flickorna hade behövt varandra efter fängelsetiden, istället för att de skulle hållas isär.
England har en historia av barn som slagit ihjäl andra barn. Är boken en anledning av det? Att visa att det kanske inte är monster till barn som utför en gärning, utan att det kan vara en olycka. Vi diskuterar en hel del och plötsligt konstaterar Michelle att hon kanske ändå mår lite dåligt av boken.
Varför blev hundarna dödade? Vic var äcklig, Michelle mår illa av honom.
Annica tyckte boken var bra, men berördes inte av den. Lite seg i början, men efter ca 150 s blev det lite mer spännande. Hur skulle man göra om man återgår till sitt vanliga liv och ska leva med en mördare? Den var ok, boken, konstaterar ändå Annica. Hon undrar, skulle det kunna hända i Sverige?
Att man jagar varandra med högaffel på gatorna...
Mia sticker in och säger att vi måste läsa boken med engelska ögon. Hur det är i engelska samhället. I Sverige skulle vi vara dömande, att det är den som kommer från en "trasig familj" som är den som är skyldig. I England var det flickan från överklassfamiljen.
Lovisa tycker den är jättebra, trots att hon inte riktigt är klar. Lite svår att komma in i, många karaktärer och namn att hålla reda på. Grått samhälle, England, det regnar, nöjesfältet. Hon försöker se det som att boken handlar om olika klass.
Instick: Inte bara en klassfråga, utan också en fråga om kön. Hur blåser massmedia upp så att vi får våra offer och våra förövare?
Maria nämner att det var ju "upstair"-tjejen Annabel som knuffade ner flickan. Hon var ju egentligen mest skyldig. På "riktigt" hade det varit en rättegång och då hade det nog konstaterats att hon var mest skyldig och den som skulle fått straff. Boken var i alla fall jättebra, första boken hon läste ut så snabbt i denna bokklubb. Den var lättläst, även om det var mycket namn i början att hålla reda på. Boken är läsvärd.
Karin fastnade mest för hur folk dömer. Folk i allmänhet är väldigt snabba att döma utan att veta vad som ligger bakom. I boken är det föräldrarna som bär största ansvaret. Passagen när flickorna jämförde sina blessyrer trodde Karin skulle komma igen, och då klara ut vissa saker.
Hon har hakat upp sig på omslagsbilden! Flickan var ju fyra år! Ingen fyraåring på bilden! Boken var lättläst. När det är läskiga mord hoppar Karin över lite detaljer.
Mia tycker temat är obehagligt och läste därför ut boken fort. Så mycket som är obehagligt, den äter sig in. Den brutna kronologin är numera vanlig, och man anar hela tiden att det inte rör sig om ett kallblodigt mord. Hon skulle inte plocka ut den ur bokhyllan som en bra bok att läsa till någon annan. Den är en bra väckarklocka för England, för att få syn på vad de håller på med.
Diana trodde att det skulle visa sig att de gjorde det med flit. Hon ifrågasätter varför de blev dömda. Vad hände under rättegången? Hon drar paralleller till ett fall i England om två pojkar, där de verkligen har gjort det med flit och med uppsåt försökt dölja sin gärning. Även paralleller till fallet med James Bulger 1993.
Madelene stör sig på liv som är uppbyggda på lögner. Hon tycker att det är jobbigt att läsa om tjejerna som fått nya identiteter och lever ett liv där ingen vet. Det är ju en kolossal lögn och hur kan man leva så varje dag? Att dölja så många år av sitt liv och inte prata om dem överhuvudtaget.
Anneli har inte läst klart men har fått onda aningar om Vic, men alla har nu pratat om att det var Jim som var mördaren. Det visar sig att de sagt fel och att det är Vic som är mördaren.
Anna hälsar via facebook att hon tycker boken var jättebra.
Mia får en hälsning från sin förra bokklubb och de rekommenderar boken " Vad jag älskade".
Annica presenterar sin bok: Little Bee, av Chris Cleave
fredag 11 april 2014
fredag 7 mars 2014
Hemma hos Madelene, och paret Darcy...
Vi har ätit på ett spanskt vis, tapas och en gudomligt god chokladkaka. Samtalen under middagen är hjärtliga och djupa. Det känns viktigt och ärligt.
Boken "När döden kom till "Pemberley", av P.D James.
Karin läste boken redan under jullovet, hon tog ett val och went with the flow…. För att hon redan var förtjust i karaktärerna och väntade sig möjligtvis lite mer spänning.
Maria tyckte att boken i början verkade väldigt bra. Då hon gillade miljön, som liknade vår första bok och även den Diana gav oss. Hon läste och läste och undrade om det snart skulle hända något. Hon kände inte igen personerna Mr och Mrs Darcy. Maria som vill veta mer innan vi sågs sökte på internet för att få svar och så sent som idag hittade hon ett svar på vem som egentligen var mördaren då hon inte hade läst klart hela boken. Hon hittade en serie i 3 delar där man streamat kunde se serien filmatiserad. Det var ingen förvåning över vem som var mördaren. Hakade upp sig på vissa ord i boken som egentligen bara blev en sidoberättelse. Maria ska se filmatiseringen.
Michelle tyckte att författaren tog mycket av Jane Austins redan författade karaktärer. Det var lånade miljöer och personer. Hon hade önskat mer om livet mellan familjen Darcy. Berättelsen var inte svår att följa men ganska ointressant.
Mia är otåligt irriterad på att ingen någonsin talar ur skägget. Att man inte vågar berätta vad man känner. Rättegången kommer som spiken i kistan. Han blir fälld utan bevis, motiv och mordvapen. Dessutom blir han benådad när den verkliga mördaren erkänner. Vem blir benådad när det visar sig att man blir felaktigt dömd?
Madelene hade väldigt höga förväntningar som inte riktigt införlivades. Hon hade hoppats på en mustig mordhistoria men tyckte att P.D James verkade rädd för att förta Jane Austins författarskap och då skapade en förväntan som de facto förstörde intresset av historien.
Sara hade en känsla för vad det skulle bli och fick höga förväntningar på boken. Men hon fastnade inte, utan det var svårt att ta sig igenom den. Det fanns inget driv i boken. Gillar det hon läser men det går segt.
Diana har sett filmen en gång. Alltså "Stolthet och fördom". Men hon somnade och kände att det var svårt att hålla fokus. Boken i sig var lite seg men hon tänker att hon ändå fick mer ut av boken för att hon inte har en direkt relation till den föregående berättelsen.
Lovisa håller inte med. Hon har inte heller hamnat i Jane Austins filmträsk. Boken var i början bra, men det som var viktig tände ju redan i början av berättelsen och sedan var det en engelsk grå och regnig berättelse. Lovisa kände att slutet av boken, som blev glömd i stugan under hennes familjs semester, inte spelade någon roll att ho missade. Och som en sträng lärare en gång gav tips om, att inte läsa en bok man inte gillar, så tycker Lovisa att det här är en bok hon inte fick ut något speciellt av…
Anneli hade jättehöga förväntningar på en engelsk mordgåta. Men hon blev besviken på själva mordgåtan. Det var lite svårt att få ihop det och man kände i regel igen paret Darcy men tyvärr var det inte direkt någon engelsk murrig deckargåta. Mycket skrevs bara för att fylla boken.
Vi var inte så förtjusta i berättelsen och väntar med spänning på nya boken från Anneli. Den heter "Onda flickor" av Alex Marwood. Och vi alla förundras lite över den ovanliga titeln men vi tyckte nog över lag att det kändes spännande med boken. En ny författare och om onda flickor!
Vi alla vill nästan hem direkt för att läsa men det är ju så trevligt hos Madelene så vi stannar nog alla en stund till!
fredag 17 januari 2014
Agnes Cecilia av Maria Gripe
Vi har ätit en underbar middag med linssoppa, räkor, bröd och ost. Till efterrätt åt vi marängsviss med hallon och blåbär.
Michelle vill inleda med att berätta om sin trassliga barndom/ungdom då hon ägnade sin fritid åt att spela teater. En roll hon spelade var just den som Nora i Agnes Cecilia. Hennes kompis skulle spela de andra rollerna. Dagen före premiären meddelar kompisen att hon ska åka till fjällen eftersom teatern inte är så viktig. För Michelle är det här hela livet och går hem och gör om hela manuset och spelar två roller samtidigt. Tack vare boken fick Michelle tillbaka det starka minnet av att hon faktiskt varit rätt duktig på att spela teater.
Mia blev irriterad på när Maria Gripe blir lite slarvig. På sidan 90 säger Lena att hon inte vet att hennes mormors mor lever och det borde hon ju veta. Raskt reagerar alla andra och talar om att Lena är ironisk och att det framgår av hur Lena är i övrigt.
Lovisa tar upp hur Dag resonerar om Tekniken vs. naturen, en tanke som hon själv inte tänker så ofta men som hon fascineras av. Vi är så vana vid att tekniken fungerar så när den inte gör det, blir vi irriterade, men när naturen ställer till det är det något vi underordnar oss. Gripe var tydligen inspirerad av Schopenhauer. Det för fram till frågan om vad hennes bakgrund är. I slutet av boken beskrivs hennes filosofiska bakgrund.
Anneli hade vissa svårigheter att komma i gång med boken, men hon fastnade på sida 93, där Nora för första gången vänder sig mot "de osynliga" stegen. Då blev boken för första gången intressant på allvar.
En skillnad mellan boken och filmen är att man i filmen ser tydligt att hennes fosterföräldrar är kärleksfulla och vill henne väl, men i boken får man en mycket tydligare bild av att Nora är skeptisk till deras kärlek.
Diana tyckte att boken var lite fin och mystisk men blev lite störd över att det där spännande aldrig dök upp. Diana vill också uttrycka sin förtjusning över Dag på sida 159.
Karin har läst den många gånger och tycker mycket om den. Den här gången tänkte hon mycket på det där med vuxnas svek mot barn, att ingen talade om för Nora att hennes föräldrar är döda, utan att allt skulle förklaras den gången de var på kyrkogården.
Sara hade läst boken som barn och kände mycket igenkänning under läsningen och tycker mycket om den, samtidigt som hon var rädd för det som är övernaturligt.
Annica läste boken första gången när hon var ungefär nio år och hon har sett filmen massor av gånger och hon gillar inte omslaget på den här nyutgåvan. Hon har en fråga kring vem det var som ringde till Nora och vakade över henne. Var det Agnes Cecilia eller var det spöket Cecilia? Annica har också börjat läsa den högt för eleverna och hon har fått så många bra samtal.
En parallell Lovisa drar är till Harry Potter då båda blivit av med sina föräldrar och den stora tomheten som finns i ett barn som tidigt förlorat sina föräldrar.
Anna hade läst boken som barn, men mindes inte någonting. Hon blev helt fast i den och läste ut den på kort tid. Slutet gjorde henne besviken, då det var för mesigt. Det fanns ingenting som var läskigt i boken, tyckte Anna, men det fanns det olika åsikter om.
Madde är nöjd med att hon har läst ut hela boken i rätt tid. Flickan hon är god man åt gav en bra bild, nämligen att den är "snällt läskig". Madde gillade interiörerna.
Michelle tycker mest synd om mormodern som levt i en lögn. Hon har förlorat allt och dessutom blivit av med sitt barnbarn. En stolthet som är för stor för dess eget bästa.
Maria sammanfattar i ord; Fin, vacker, snäll och djup. Hon tror på andevärlden och vill kunna känna att det står någon här.
Kvällen avslutas med att Madde delar ut boken "När döden kom till Pemberley" av P.D. James.
Michelle vill inleda med att berätta om sin trassliga barndom/ungdom då hon ägnade sin fritid åt att spela teater. En roll hon spelade var just den som Nora i Agnes Cecilia. Hennes kompis skulle spela de andra rollerna. Dagen före premiären meddelar kompisen att hon ska åka till fjällen eftersom teatern inte är så viktig. För Michelle är det här hela livet och går hem och gör om hela manuset och spelar två roller samtidigt. Tack vare boken fick Michelle tillbaka det starka minnet av att hon faktiskt varit rätt duktig på att spela teater.
Mia blev irriterad på när Maria Gripe blir lite slarvig. På sidan 90 säger Lena att hon inte vet att hennes mormors mor lever och det borde hon ju veta. Raskt reagerar alla andra och talar om att Lena är ironisk och att det framgår av hur Lena är i övrigt.
Lovisa tar upp hur Dag resonerar om Tekniken vs. naturen, en tanke som hon själv inte tänker så ofta men som hon fascineras av. Vi är så vana vid att tekniken fungerar så när den inte gör det, blir vi irriterade, men när naturen ställer till det är det något vi underordnar oss. Gripe var tydligen inspirerad av Schopenhauer. Det för fram till frågan om vad hennes bakgrund är. I slutet av boken beskrivs hennes filosofiska bakgrund.
Anneli hade vissa svårigheter att komma i gång med boken, men hon fastnade på sida 93, där Nora för första gången vänder sig mot "de osynliga" stegen. Då blev boken för första gången intressant på allvar.
En skillnad mellan boken och filmen är att man i filmen ser tydligt att hennes fosterföräldrar är kärleksfulla och vill henne väl, men i boken får man en mycket tydligare bild av att Nora är skeptisk till deras kärlek.
Diana tyckte att boken var lite fin och mystisk men blev lite störd över att det där spännande aldrig dök upp. Diana vill också uttrycka sin förtjusning över Dag på sida 159.
Karin har läst den många gånger och tycker mycket om den. Den här gången tänkte hon mycket på det där med vuxnas svek mot barn, att ingen talade om för Nora att hennes föräldrar är döda, utan att allt skulle förklaras den gången de var på kyrkogården.
Sara hade läst boken som barn och kände mycket igenkänning under läsningen och tycker mycket om den, samtidigt som hon var rädd för det som är övernaturligt.
Annica läste boken första gången när hon var ungefär nio år och hon har sett filmen massor av gånger och hon gillar inte omslaget på den här nyutgåvan. Hon har en fråga kring vem det var som ringde till Nora och vakade över henne. Var det Agnes Cecilia eller var det spöket Cecilia? Annica har också börjat läsa den högt för eleverna och hon har fått så många bra samtal.
En parallell Lovisa drar är till Harry Potter då båda blivit av med sina föräldrar och den stora tomheten som finns i ett barn som tidigt förlorat sina föräldrar.
Anna hade läst boken som barn, men mindes inte någonting. Hon blev helt fast i den och läste ut den på kort tid. Slutet gjorde henne besviken, då det var för mesigt. Det fanns ingenting som var läskigt i boken, tyckte Anna, men det fanns det olika åsikter om.
Madde är nöjd med att hon har läst ut hela boken i rätt tid. Flickan hon är god man åt gav en bra bild, nämligen att den är "snällt läskig". Madde gillade interiörerna.
Michelle tycker mest synd om mormodern som levt i en lögn. Hon har förlorat allt och dessutom blivit av med sitt barnbarn. En stolthet som är för stor för dess eget bästa.
Maria sammanfattar i ord; Fin, vacker, snäll och djup. Hon tror på andevärlden och vill kunna känna att det står någon här.
Kvällen avslutas med att Madde delar ut boken "När döden kom till Pemberley" av P.D. James.
fredag 29 november 2013
Pojken i resväskan
Vi har träffats hos Anna denna gång. Här har det bjudits på Thailändsk mat och en efterrätt alla önskade receptet på. Pepparkakscheesecake, till fördrink var det glögg som en premiär till första advent som är på söndag!
Det är ganska många personer i boken, och i början får man träffa dem i olika kapitel. Karaktären Jukas känslor är svåra att förstå från början, han vill att hans fru och hennes föräldrar ska acceptera honom.
Många tycker det var svårt att förstå syftet i varför pojken låg i en resväska, våra tankar gick mellan prostitution av barn, olaglig adoption men ingen hade från början koll på att det handlade om en organdonation.
Boken kändes aningens tunn, med tanke på vad vi hade för tankar OM boken kunde temat med utsatta kvinnor eller andra väsentliga saker varit mer utpräglade och mer viktiga att beskriva på ett sätt som gav oss och andra läsare mer att grunda våra tankar på.
Vi diskuterar Jukas och hans komplexa förhållande till livet. Där han vill att hans fru ska vara det han hoppas, och hur han kämpar med att hantera sin kärlek till sin fru och sin kamp med att inte låta sin ilska styra hans val. Där drivkraften är att förändra sitt liv, och nyckeln till det är pengarna.
Vi undrar varför man inte går direkt till Polisen när man hittar denna resväska med pojken/barnet i.
Hur kan man på något sätt låta det gå så långt att en pojke trycks ner i en väska när det man egentligen efterfrågade var ett friskt organ för att rädda en annan. En som faktiskt redan är "värd" något, en pojke som lever i en värld och en familj där man faktiskt räknas mer än man gör i Öststaterna.
Det handlar om ett svek och en kärlek som har sinat, hur Anne tar pengarna och vill sätta ett stopp på det livet som hon så länge levt och försökt leva. Medan Karin som fick ge sitt liv för en forsling av en människa, där hon personligen trodde det enbart handlade om ett organ. Hur kan det vara mer okej att forsla ett barns organ mot ett helt barn. Varför ifrågasatte inte Karin detta innan. När hon berättar att det är en resväska som Nina ska hämta. Hon har fått veta att det är en hel människa istället för "bara" ett organ.
Det var en plöjdeckare, som snabbt hamnar i gruppen av många andra deckare. Det kan vara okej, men många uttrycker att det kunde varit trevligt att få en djupare bild av karaktärerna. Se hur författaren verkligen tänkt. Som Madeleine säger, om man läser om en bok får man möjlighet att inte bara läsa ett perspektiv utan man kan med facit i hand gå tillbaka och förstå små delar.
Det är en bok som en del av oss känner att vi skulle kunna rekommendera. Det är en relativt lättläst bok och därför passar den bättre som en juste bok på stranden istället för att vara ett tips till sina litterära vänner.
Anna ställde en fråga till kvällen, - Kan du ge ett boktips som man vill rekommendera till guppen?
Mia har med sig 2 boktips, en bok om 2:a världskriget och hur man på ett fullständigt vansinnigt galet sätt tar sig igenom detta, det djävligaste man i historien kan uppfinna. Dessutom har han dyslexi. Boken heter: De långa åren skriven av Eino Hanski. Vi diskuterar hur läskigt det är med dagens ungdomar och även äldre som faktiskt inte förstår eller tror att förintelsen var sanning. En historisk period som inte bör glömmas bort, hur ska vi då kunna gå vidare och göra om och göra rätt. Mänskligheten är värd mer!
Tips 2! Kärlekens historia av Nicole Krausse. På engelska heter den "The history of love". Handlar om en gammal man som tappat alla sina kontakter. Förutom sin ännu äldre granne. Boken tar läsaren bakåt i tiden till Polen där han var jude. Han är med om sådana förskräckliga scener, och han reser till U.S.A för att följa sin kärlek. Där hon redan är gift och har två barn. Det första är dock hans och boken vävs ihop med trådar som inte ger en helhet förrän hela boken är läst.
Michelles tips är : Håkan Nessers Levande och Döda i Windsfor. Det är en lugn och bekväm bok där händelsen inte är i fart. Man måste ha tid på sig och ha lite lugn när man läser. Inget Michelle är van vid, men det är just därför hon rekommenderar den.
Annica tipsar om en spansk bok som är mer hetlevrad som en medelhavsförfattare. Det är en poetisk bok som handlar om en riktig historia ur författarens släkt. Boken heter: Det broderade hjärtat av Carole Martinez. Det är en annorlunda bok som lockade Annica och hon tycker det är en bra bok, som liknar en skön tavla.
Anna har fått ett boktips av sin man, om en bok som är lite skrämmande och helt fascinerande på grund av schizofreni hos huvudpersonen. Boken heter "En dåre fri" Av Bete Grimsrud. Det är inte en bok Anna egentligen skulle läsa. Den är lättläst och man slukar den.
Maria hittade inte den exakta boken hon ville visa idag som heter "Svinhugg", dock de andra delarna och författaren heter Marianne Cedervall. De utspelar sig på Gotland under sommaren och under vintern i Norrland. Det handlar om 2 kvinnor där den ena är synsk. Nästa tips av henne är "Musselstranden"av Marie Hermanson. För Maria är det viktigt med miljöerna i böckerna hon läser.
Madeleines böcker ligger kvar på hennes köksbord. Den första boken är en titel som är: Como agua para chocolate, den handlar om en ung kärlek. Dock ska flickan egentligen ta hand om familjen. Därför gifter sig mannen men flickans syster. Boken handlar om kärlek och mat, så många känslor är med och blandas ihop med hur maten tas emot. Författarinnan heter Laura Esquivell. Hennes andra bok är en man kan skratt högt ur, så att andra undrar vad man håller på med. Det är inte så bra böcker men ack så roliga. Vi blir alla nyfikna men Madeleine har plötsligt glömt både bok och författare. Peter Robinson som är en engelsk författare med lite underfundiga som handlar mycket om miljön och karaktärerna
Dianas tur, hon tar upp boken " Extremly loud and incredicbly close . Den handlar om en en pojke som följer sin pappas arv av en nyckel. Pappan dog under 9/11. Den finns ett driv i boken där pojken vill färdigställa sin pappas tankar. Andra boken är människohamn av Johan Ajvid Lindqvist. En bok som är så djävla läskig och man börjar med jakten på var dottern tagit vägen.
Karin är sist ut att berätta om sina boktips! Karin har inte hunnit läsa så mycket de senaste åren. Då hon har varit i Kalmar har hon läst en del feelgood böcker som hon valt att ta med sig till ikväll. Bland annat "All mina vänner är superhjältar". Hon tog också med sig en barnbok/ungdomsbok som heter "Jessami", den handlar lite om mystiska saker som den hemlighetsfulla trädgården.
Nu är vi i kort diskussion om vem som ska låna vems, det är ju ändå jullov snart! MEN, vi är alla nyfikna på Marias bok som hon ska dela ut...
Maria -Jo då var det såhär, det har ju varit en del djupa böcker i den här bokklubben. Så nu tar vi någonting mer lättsamt. På Lärarhögskolan fick Maria tipset om Harlequin böcker och det kommer nya hela tiden. Men Maria upptäckte att det fanns en del ungdomsböcker och letade vidare därifrån och hittade boken: Maria lämnar oss i ovisshet genom att dela ut inslagna böcker med kommentarer till. Är det någon som kan gissa?....
Vi gissar olika, från Maria Gripe till en bok som heter "The door". Men boken var, Agnes Cecilai av just Maria Gripe.
Det är ganska många personer i boken, och i början får man träffa dem i olika kapitel. Karaktären Jukas känslor är svåra att förstå från början, han vill att hans fru och hennes föräldrar ska acceptera honom.
Många tycker det var svårt att förstå syftet i varför pojken låg i en resväska, våra tankar gick mellan prostitution av barn, olaglig adoption men ingen hade från början koll på att det handlade om en organdonation.
Boken kändes aningens tunn, med tanke på vad vi hade för tankar OM boken kunde temat med utsatta kvinnor eller andra väsentliga saker varit mer utpräglade och mer viktiga att beskriva på ett sätt som gav oss och andra läsare mer att grunda våra tankar på.
Vi diskuterar Jukas och hans komplexa förhållande till livet. Där han vill att hans fru ska vara det han hoppas, och hur han kämpar med att hantera sin kärlek till sin fru och sin kamp med att inte låta sin ilska styra hans val. Där drivkraften är att förändra sitt liv, och nyckeln till det är pengarna.
Vi undrar varför man inte går direkt till Polisen när man hittar denna resväska med pojken/barnet i.
Hur kan man på något sätt låta det gå så långt att en pojke trycks ner i en väska när det man egentligen efterfrågade var ett friskt organ för att rädda en annan. En som faktiskt redan är "värd" något, en pojke som lever i en värld och en familj där man faktiskt räknas mer än man gör i Öststaterna.
Det handlar om ett svek och en kärlek som har sinat, hur Anne tar pengarna och vill sätta ett stopp på det livet som hon så länge levt och försökt leva. Medan Karin som fick ge sitt liv för en forsling av en människa, där hon personligen trodde det enbart handlade om ett organ. Hur kan det vara mer okej att forsla ett barns organ mot ett helt barn. Varför ifrågasatte inte Karin detta innan. När hon berättar att det är en resväska som Nina ska hämta. Hon har fått veta att det är en hel människa istället för "bara" ett organ.
Det var en plöjdeckare, som snabbt hamnar i gruppen av många andra deckare. Det kan vara okej, men många uttrycker att det kunde varit trevligt att få en djupare bild av karaktärerna. Se hur författaren verkligen tänkt. Som Madeleine säger, om man läser om en bok får man möjlighet att inte bara läsa ett perspektiv utan man kan med facit i hand gå tillbaka och förstå små delar.
Det är en bok som en del av oss känner att vi skulle kunna rekommendera. Det är en relativt lättläst bok och därför passar den bättre som en juste bok på stranden istället för att vara ett tips till sina litterära vänner.
Anna ställde en fråga till kvällen, - Kan du ge ett boktips som man vill rekommendera till guppen?
Mia har med sig 2 boktips, en bok om 2:a världskriget och hur man på ett fullständigt vansinnigt galet sätt tar sig igenom detta, det djävligaste man i historien kan uppfinna. Dessutom har han dyslexi. Boken heter: De långa åren skriven av Eino Hanski. Vi diskuterar hur läskigt det är med dagens ungdomar och även äldre som faktiskt inte förstår eller tror att förintelsen var sanning. En historisk period som inte bör glömmas bort, hur ska vi då kunna gå vidare och göra om och göra rätt. Mänskligheten är värd mer!
Tips 2! Kärlekens historia av Nicole Krausse. På engelska heter den "The history of love". Handlar om en gammal man som tappat alla sina kontakter. Förutom sin ännu äldre granne. Boken tar läsaren bakåt i tiden till Polen där han var jude. Han är med om sådana förskräckliga scener, och han reser till U.S.A för att följa sin kärlek. Där hon redan är gift och har två barn. Det första är dock hans och boken vävs ihop med trådar som inte ger en helhet förrän hela boken är läst.
Michelles tips är : Håkan Nessers Levande och Döda i Windsfor. Det är en lugn och bekväm bok där händelsen inte är i fart. Man måste ha tid på sig och ha lite lugn när man läser. Inget Michelle är van vid, men det är just därför hon rekommenderar den.
Annica tipsar om en spansk bok som är mer hetlevrad som en medelhavsförfattare. Det är en poetisk bok som handlar om en riktig historia ur författarens släkt. Boken heter: Det broderade hjärtat av Carole Martinez. Det är en annorlunda bok som lockade Annica och hon tycker det är en bra bok, som liknar en skön tavla.
Anna har fått ett boktips av sin man, om en bok som är lite skrämmande och helt fascinerande på grund av schizofreni hos huvudpersonen. Boken heter "En dåre fri" Av Bete Grimsrud. Det är inte en bok Anna egentligen skulle läsa. Den är lättläst och man slukar den.
Maria hittade inte den exakta boken hon ville visa idag som heter "Svinhugg", dock de andra delarna och författaren heter Marianne Cedervall. De utspelar sig på Gotland under sommaren och under vintern i Norrland. Det handlar om 2 kvinnor där den ena är synsk. Nästa tips av henne är "Musselstranden"av Marie Hermanson. För Maria är det viktigt med miljöerna i böckerna hon läser.
Madeleines böcker ligger kvar på hennes köksbord. Den första boken är en titel som är: Como agua para chocolate, den handlar om en ung kärlek. Dock ska flickan egentligen ta hand om familjen. Därför gifter sig mannen men flickans syster. Boken handlar om kärlek och mat, så många känslor är med och blandas ihop med hur maten tas emot. Författarinnan heter Laura Esquivell. Hennes andra bok är en man kan skratt högt ur, så att andra undrar vad man håller på med. Det är inte så bra böcker men ack så roliga. Vi blir alla nyfikna men Madeleine har plötsligt glömt både bok och författare. Peter Robinson som är en engelsk författare med lite underfundiga som handlar mycket om miljön och karaktärerna
Dianas tur, hon tar upp boken " Extremly loud and incredicbly close . Den handlar om en en pojke som följer sin pappas arv av en nyckel. Pappan dog under 9/11. Den finns ett driv i boken där pojken vill färdigställa sin pappas tankar. Andra boken är människohamn av Johan Ajvid Lindqvist. En bok som är så djävla läskig och man börjar med jakten på var dottern tagit vägen.
Karin är sist ut att berätta om sina boktips! Karin har inte hunnit läsa så mycket de senaste åren. Då hon har varit i Kalmar har hon läst en del feelgood böcker som hon valt att ta med sig till ikväll. Bland annat "All mina vänner är superhjältar". Hon tog också med sig en barnbok/ungdomsbok som heter "Jessami", den handlar lite om mystiska saker som den hemlighetsfulla trädgården.
Nu är vi i kort diskussion om vem som ska låna vems, det är ju ändå jullov snart! MEN, vi är alla nyfikna på Marias bok som hon ska dela ut...
Maria -Jo då var det såhär, det har ju varit en del djupa böcker i den här bokklubben. Så nu tar vi någonting mer lättsamt. På Lärarhögskolan fick Maria tipset om Harlequin böcker och det kommer nya hela tiden. Men Maria upptäckte att det fanns en del ungdomsböcker och letade vidare därifrån och hittade boken: Maria lämnar oss i ovisshet genom att dela ut inslagna böcker med kommentarer till. Är det någon som kan gissa?....
Vi gissar olika, från Maria Gripe till en bok som heter "The door". Men boken var, Agnes Cecilai av just Maria Gripe.
fredag 25 oktober 2013
Drömbokhandeln av Laurence Cossé
I dag har vi ätit väldigt gott, färsk pasta med köttfärssås och till efterrätt kladdkaka hos Michelle. Tack vare grannen har vi också fått extra mycket vin:)
Inför träffen hade vi fått en fråga från Michelle, nämligen vad för bok vi skulle ha skrivit om vi hade tid och möjlighet.
Michelle börjar på tre böcker i veckan. En är en deckare om nationella brott typ insiderbrott eller trafficking. Den andra är också en deckare som är mer psykologisk. Den tredje är en ungdomsbok som är om en magisk skog. Den fjärde boken handlar om barn med olika handikapp, typ autism, epilepsi eller dyslexi. Ja, vi vet att hon sa att hon skrev tre böcker, men nu är ju detta Michelle.
Annica skulle ha skrivit en barnbok som hon vill illustrera själv, nämligen en bok som hennes man skrivit om en magisk skog. Hon passade på att visa sina tjusiga pumpor och vi insåg att hon har en artistisk ådra.
Karins bok skulle mer vara en artikel som skulle vara mer journalistisk om orättvisor i världen, typ fattiga barn i Afrika.
Anna har aldrig haft någon längtan efter att skriva en bok, men eftersom hon måste skulle hon skriva något som alla vill läsa. Det får bli en bok om att vara en tjej i militären, nämligen hennes 18-åriga liv där.
Mias bok fick handla om livet i skolan, eftersom det är det enda hon kan. En pedagogisk pamflett.
Maria skulle egentligen inte vilja skriva en bok. En gång skrev hon en kärleksnovell som blev publicerad i Mitt Livs Novell, "Ett lätt ligg"! Den handlade om tjejers rätt att ha många sexpartners. När hon fick barn nummer två kände hon ett stort behov av att få berätta om hur det var och det är också en text som inte längre går att hitta. Hon vill skriva om livet och tjejers rätt.
Diana vill gärna leva undercover och skriva en bok om maffian, mer som ett reportage från Sicilien. Mycket för att maffialivet är så långt ifrån hennes liv man kan komma.
Madelene håller redan på med en bok om tid. Det är en allåldersbok. Hon blev inspirerad av sin tid på särskolan, där tiden inte riktigt fungerar som vi är vana vid. Det blir mest bilder i boken. Tid är en komplex del av livet.
Lovisa har inte tänkt bok. Om hon tänker efter så bloggade hennes dotter och hon inspirerades av det. Det är det närmaste bok hon kommit. Den skulle handla om dottern. "Samtal mellan mor och dotter."
Anneli tyckte också att det var en svår fråga, men en självbiografi för sin egen skull, att få syn på vart tiden tog vägen. Och kanske också för barnens skull.
Här kommer blandade tankar om "Drömbokhandeln":
Vi var många som undrade mycket över vem berättarrösten var. Bara Annica tänkte från början att det var Anis. Det var klurigt att hon beskrev sig själv i tredje person. Varför tror vi då att författaren valde att göra berättarperspektivet så oåtkomligt? En tanke kan vara att författaren litar på sina läsare och att läsaren behöver gåtor att suga på under vägen.
Francescas död var en stor gåta för oss. Valde hon att dö eller var hon bara olycklig och avtrubbad av mediciner? Vi hade olika meningar om saken. Hur som helst hade hon nog inte längre så mycket att leva för.
Boken är så fransk i sin passion som sällan sägs rakt ut. Francesca gick som katten kring het gröt i sin förälskelse i Van.
Början var så svår och många tyckte att den var så spännande. Över huvud taget var tidsperspektivet intressant, då större delen egentligen var samtalet de hade med Heffner.
Sida 304 ff. är sidor som berört många av oss, då de handlar om den glädje vi känner inför att läsa. Vi kom in på en diskussion om vilken kultur som berör oss. Vad är bra och dålig litteratur? Kan det handla om tid eller fas i livet?
Ett tema för boken är att följa sina drömmar och leva sin idé.
Tyckte vi då om boken? Det var dubbelt så olika. Några tyckte att den var svår och därmed dålig och andra tyckte att den var svår och underbar.
Anna delar ut den nya boken. Julafton igen! Vackert inslagna i prasselpapper med klistermärken. En ny genre. Anna har läst recensioner och låtit sig inspireras. "Pojken i resväskan" ska vi ha läst färdigt tills vi samlas hos Anna den 6 december.
Inför träffen hade vi fått en fråga från Michelle, nämligen vad för bok vi skulle ha skrivit om vi hade tid och möjlighet.
Michelle börjar på tre böcker i veckan. En är en deckare om nationella brott typ insiderbrott eller trafficking. Den andra är också en deckare som är mer psykologisk. Den tredje är en ungdomsbok som är om en magisk skog. Den fjärde boken handlar om barn med olika handikapp, typ autism, epilepsi eller dyslexi. Ja, vi vet att hon sa att hon skrev tre böcker, men nu är ju detta Michelle.
Annica skulle ha skrivit en barnbok som hon vill illustrera själv, nämligen en bok som hennes man skrivit om en magisk skog. Hon passade på att visa sina tjusiga pumpor och vi insåg att hon har en artistisk ådra.
Karins bok skulle mer vara en artikel som skulle vara mer journalistisk om orättvisor i världen, typ fattiga barn i Afrika.
Anna har aldrig haft någon längtan efter att skriva en bok, men eftersom hon måste skulle hon skriva något som alla vill läsa. Det får bli en bok om att vara en tjej i militären, nämligen hennes 18-åriga liv där.
Mias bok fick handla om livet i skolan, eftersom det är det enda hon kan. En pedagogisk pamflett.
Maria skulle egentligen inte vilja skriva en bok. En gång skrev hon en kärleksnovell som blev publicerad i Mitt Livs Novell, "Ett lätt ligg"! Den handlade om tjejers rätt att ha många sexpartners. När hon fick barn nummer två kände hon ett stort behov av att få berätta om hur det var och det är också en text som inte längre går att hitta. Hon vill skriva om livet och tjejers rätt.
Diana vill gärna leva undercover och skriva en bok om maffian, mer som ett reportage från Sicilien. Mycket för att maffialivet är så långt ifrån hennes liv man kan komma.
Madelene håller redan på med en bok om tid. Det är en allåldersbok. Hon blev inspirerad av sin tid på särskolan, där tiden inte riktigt fungerar som vi är vana vid. Det blir mest bilder i boken. Tid är en komplex del av livet.
Lovisa har inte tänkt bok. Om hon tänker efter så bloggade hennes dotter och hon inspirerades av det. Det är det närmaste bok hon kommit. Den skulle handla om dottern. "Samtal mellan mor och dotter."
Anneli tyckte också att det var en svår fråga, men en självbiografi för sin egen skull, att få syn på vart tiden tog vägen. Och kanske också för barnens skull.
Här kommer blandade tankar om "Drömbokhandeln":
Vi var många som undrade mycket över vem berättarrösten var. Bara Annica tänkte från början att det var Anis. Det var klurigt att hon beskrev sig själv i tredje person. Varför tror vi då att författaren valde att göra berättarperspektivet så oåtkomligt? En tanke kan vara att författaren litar på sina läsare och att läsaren behöver gåtor att suga på under vägen.
Francescas död var en stor gåta för oss. Valde hon att dö eller var hon bara olycklig och avtrubbad av mediciner? Vi hade olika meningar om saken. Hur som helst hade hon nog inte längre så mycket att leva för.
Boken är så fransk i sin passion som sällan sägs rakt ut. Francesca gick som katten kring het gröt i sin förälskelse i Van.
Början var så svår och många tyckte att den var så spännande. Över huvud taget var tidsperspektivet intressant, då större delen egentligen var samtalet de hade med Heffner.
Sida 304 ff. är sidor som berört många av oss, då de handlar om den glädje vi känner inför att läsa. Vi kom in på en diskussion om vilken kultur som berör oss. Vad är bra och dålig litteratur? Kan det handla om tid eller fas i livet?
Ett tema för boken är att följa sina drömmar och leva sin idé.
Tyckte vi då om boken? Det var dubbelt så olika. Några tyckte att den var svår och därmed dålig och andra tyckte att den var svår och underbar.
Anna delar ut den nya boken. Julafton igen! Vackert inslagna i prasselpapper med klistermärken. En ny genre. Anna har läst recensioner och låtit sig inspireras. "Pojken i resväskan" ska vi ha läst färdigt tills vi samlas hos Anna den 6 december.
fredag 20 september 2013
Sömngångerskan hos Diana
Ikväll åt vi indisk Butter chicken gryta med vitlöksnaanbröd, starkt och mumsigt! Två i sällskapet är inte med oss i kväll, en är på sonens hockeyturnering och en är sjuk. Vi har fått tillskott i gruppen och är numera tio och i kväll var äntligen Annica med oss.
Vi börjar med att de två nya Annica och Karin får presentera sig.
2. Boken jag älskar att högläsa
3. Mitt första bokminne
4. Min favoritförfattare
5. Boken jag just nu har på mitt nattygsbord
6. Boken jag skulle ha med mig till en öde ö
Annica
1. En serie böcker som A läste redan i fyran och har läst många gånger är Grottbjörnens folk, och en annan Berlienerpopplarna underbar!
2. Astrid Lindgren-böcker och Indianen i skåpet.
3. Pricken
4. Jag har ingen speciell författare som jag gillar, jag gillar att blanda.
5. Pojken i randig pyjamas
6. En överlevnadshandbok, tack!
Karin
1. Om jag skulle räkna skulle det vara alla hästböcker som jag läste när jag var liten. När jag var i tonåren läste jag Jack Keaurac På väg.
2. Pettsonböckerna gillade jag att läsa för mina barn.
3. När min moster högläste julavsnittet ur Madicken.
4. Astrid Lindgren
5. Stål och den bok som vi just nu läst.
Nu till boken som vi har läst:
Den var lite seg de första 250 sidorna.
Historien om huruvida butlern var pedofil eller inte kvarstår.
På sidan 198 och 318 var Mia tvungen att skärpa till sig i läsningen då perspektivet byttes från jag.
Maria gillade inte boken i början när de var i London och en massa nya människor kom in hela tiden. Men när de kom ut till herrgården till engelska landsbygden så började hon gilla boken.
Michelle tyckte att den var mörk med våldtäkt, mamman som inte var mamma och riktiga mamman som dött. Men gillade att det var ett lyckligt slut!
Det var otroligt många historier i boken, vad var huvudhistorien?
Några av oss förstod redan från början att Cissy var Phoebes mamma. Andra fattade inte förrän i slutet när det berättades för oss.
Annica var lite irriterad på att hon var så präktig hela tiden.
Lovisa har inte läst ut boken än, är på del 3. Funderar på om hon ska fortsätta.
Diana tycker att boken var dålig i början för att det gick långsamt och det var många karaktärer och det tog lång tid att komma in i den. Rörig med alla historier men blev senare bra när allt knöts ihop.
Karin tyckte att den var förutsägbar och tråkig, hade velat ha något mer.
Vi hade olika åsikter kring om Cissy tog självmord eller inte.Några uppfattade det som om Maud gav henne medicinen medan andra uppfattat det som om det var Cissys egen medicin. Svar hittade vi på sida 62 och där läser vi att det var självmord och att medicinen var Mauds.
Nästa gång kommer vi ses hos Michelle och då kommer vi att ha läst boken Drömbokhandeln av Laurence Cosse. Vi ses där fredagen 25 oktober kl 18.00.
fredag 16 augusti 2013
Påven Johanna hos Lovisa
Hemma hos Lovisa åt vi en fantastisk grekisk paj med fräsch sallad. Till efterrätt åt vi något så svårt som mjölkchokladpanacotta med hallonspegel. Ruggigt gott! Tyvärr har stackars Annica fått stanna hemma, eftersom hon har magsjuka barn. Vi tänker med kärlek på henne. Vi har sjungit för vårt födelsedagsbarn Diana, som fyller 29 i dag.
Vi har läst "Påven Johanna" av Donna Woolfolk Gross, Lovisas val sedan i våras.
Annica messar och ger boken en stark fyra.
Michelle kände mycket för framsidan med radbandet, som påminde henne om hennes katolska morfar och mamma.
Madelene tycker att boken handlar om att kunskap är makt och inte religion. Johanna knäckte koden redan på 800-talet, lägger Lovisa till.
Anneli har inte riktigt läst hela, men av det hon läst blir hon illa berörd av våldet och hur kvinnor behandlas, samtidigt som hon blir imponerad av hur Johanna står upp för det hon tror på. Hennes grekiska lärare var beundransvärd som såg kunskapen och inte könet.
Diana tycker att Johanna var mycket modig, särskilt sedan hon blev påve. Hon genomförde "omöjliga" saker som ingen annan trodde på och det var MOD. Alla konstiga ord var svåra att förstå, avslutar vår yngsta deltagare.
Vi diskuterade vidare huruvida Johanna verkligen trodde. Hon trodde på humanismen. Kunskapens väg på den tiden behövde gå över kristendomen.
I den här boken behöver jag aldrig irritera mig på att de inte säger eller gör det som måste sägas eller göras, säger Maria. Man kunde lita på att Johanna alltid sa och gjorde det som krävdes.
För mig var den här boken så många olika lager. Den handlade om kvinnokamp, kyrka vs politik, kärlekshistorien och familjedramat. Kärleken som fanns i familjen trots att pappan var en despot, tycker Michelle.
Anna tycker att detta var en fantastisk berättelse om en underbar människa som har allt, medicinsk kunskap, språklig lärdom och att hon gick över lik för att nå sina mål. En kvinna att beundra.
Madelene vill att vi ska komma ihåg att oavsett vad vi fötts till kan vi bli vad vi vill, och att det är huvudbudskapet i boken.
Det finns många vackra och poetiska passager i texten, tycker Lovisa. Hon valde boken för att hon frågade runt bland sina vänner och det fanns starka indikationer för att det här var en läsvärd bok.
Efter min vecka i bönegården har jag äntligen fattat vilken storhet det är att be tillsammans och det gjorde att bokens alla böner kom i ett annat ljus, sa Mia.
Michelle vill bara tala om att det är onödigt med böcker som har olyckliga slut.
Vi avslutade en mycket trevlig kväll med att Diana delade ut boken vi ska läsa till nästa gång, nämligen Sömngångerskan av Essie Fox. Den ska vi prata om hos Diana fredagen 20 september. Då ska Michelle ha med sig nya böcker.
Vi har läst "Påven Johanna" av Donna Woolfolk Gross, Lovisas val sedan i våras.
Annica messar och ger boken en stark fyra.
Michelle kände mycket för framsidan med radbandet, som påminde henne om hennes katolska morfar och mamma.
Madelene tycker att boken handlar om att kunskap är makt och inte religion. Johanna knäckte koden redan på 800-talet, lägger Lovisa till.
Anneli har inte riktigt läst hela, men av det hon läst blir hon illa berörd av våldet och hur kvinnor behandlas, samtidigt som hon blir imponerad av hur Johanna står upp för det hon tror på. Hennes grekiska lärare var beundransvärd som såg kunskapen och inte könet.
Diana tycker att Johanna var mycket modig, särskilt sedan hon blev påve. Hon genomförde "omöjliga" saker som ingen annan trodde på och det var MOD. Alla konstiga ord var svåra att förstå, avslutar vår yngsta deltagare.
Vi diskuterade vidare huruvida Johanna verkligen trodde. Hon trodde på humanismen. Kunskapens väg på den tiden behövde gå över kristendomen.
I den här boken behöver jag aldrig irritera mig på att de inte säger eller gör det som måste sägas eller göras, säger Maria. Man kunde lita på att Johanna alltid sa och gjorde det som krävdes.
För mig var den här boken så många olika lager. Den handlade om kvinnokamp, kyrka vs politik, kärlekshistorien och familjedramat. Kärleken som fanns i familjen trots att pappan var en despot, tycker Michelle.
Anna tycker att detta var en fantastisk berättelse om en underbar människa som har allt, medicinsk kunskap, språklig lärdom och att hon gick över lik för att nå sina mål. En kvinna att beundra.
Madelene vill att vi ska komma ihåg att oavsett vad vi fötts till kan vi bli vad vi vill, och att det är huvudbudskapet i boken.
Det finns många vackra och poetiska passager i texten, tycker Lovisa. Hon valde boken för att hon frågade runt bland sina vänner och det fanns starka indikationer för att det här var en läsvärd bok.
Efter min vecka i bönegården har jag äntligen fattat vilken storhet det är att be tillsammans och det gjorde att bokens alla böner kom i ett annat ljus, sa Mia.
Michelle vill bara tala om att det är onödigt med böcker som har olyckliga slut.
Vi avslutade en mycket trevlig kväll med att Diana delade ut boken vi ska läsa till nästa gång, nämligen Sömngångerskan av Essie Fox. Den ska vi prata om hos Diana fredagen 20 september. Då ska Michelle ha med sig nya böcker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)