Binas historia hos Anneli

 Vi är hemma hos Anneli och har ätit ugnsstekt lax med rostade rotfrukter och fetaoströra. Så corona-säkert som vi kan göra det.

Madde kom till första stycket och sen tappade hon fokus. Första kapitlet kan hon riktigt bra.

Diana läste ut boken den 14 mars, vilket hon kan se via goodreads. Hon minns känslan när hon läste, att det var segt. Det var liksom bin...skulle ha velat höra mer, eller enbart, om Tao. Om hur det kan bli i framtiden om alla bin försvinner. Historieinslagen var inte lika intressant. Diana har ägnat sig mycket åt att plantera blommor men inte kommer det några bin, bara fjärilar.

Sara har lyssnat på boken. Det hon insåg på slutet var att hon nog gillar såna här parallella historier där det knyts ihop på slutet. Men intresset väcktes inte riktigt för de olika familjerna, framtidsdelen var mest intressant. Historien var tankeväckande.

Karin läste den förra sommaren. Tanken var att läsa om den men det har inte blivit av. Hon älskade boken, tyckte om de parallella historierna och slutet var jättefint. Hade verkligen kunnat läsa om den. Första tanken var att bin, det verkar ju kul. Kan tänka sig att lyssna på den igen.

Mia tycker boken är oerhört vacker. Hur kan man skriva lagom? När man skriver tre-parallelligt, hur vet man när man ska byta? Mia tycker att historien från 1880 om William och hans dotter Charlotte, det var det mest intressanta, en jättespännande historia. Att någon verkligen sätter sig ner och tänker ett varv till. Att de verkligen tänker hur man kan bygga för att göra det enkelt. 

Anna har inte läst böcker på 100 år, bara lyssnat. Hon la ifrån sig boken ett tag. Hon tyckte inte om den japanska delen men de två andra världarna var jättefina med roliga karaktärer att följa. För Anna kunde de ha handlat om rådjur eller vad som, hon upplevde att det var karaktärerna som var det fina med boken. Hon kommer inte ihåg slutet så boken var nog inte så minnesvärd. Varje historia i sig var spännande. 

Vi får nästa bok av Annica, "Ålevangeliet". Vi avvaktar utvecklingen av Corona så vi får se när vi ses nästa gång!

Boktips till varandra:

Himmel över Alaska

Mot San Fransisco - Clara Clementin

Vit krysantemum, del 1 och 2

Ett frågetecken är ett halvt hjärta - Sofia Lundberg

Träskkungens dotter

Sista tåget till London

Testamente

Flickan i brevet

Stjärnsystrarna

Den röda adressboken - Sofia Lundberg

Lillan och tunnan

The hate you give (finns även på svenska)

Där kräftorna sjunger

Annika Nordin - novellsamling. "Jag ser allt du gör". Etta på många listor.

Samlade verk. Obs! Supertjock! Typ 28 timmar.

Den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser

Nej och åter nej - Nina Lykke

Skönhetens väg hos Madelene

Skönhetens väg

Vi samlades idag hemma hos Madelene och åt fantastiskt god mat, kyckling i smarrig sås med ris. Efterrätten var en utsökt chokladsak. Idag var vi nästan alla men vi saknar vår underbara Anna. 

Diana

En lång bok. Fantastiskt. Man har hört mycket om 2:a världskriget i sina där, det är liksom som att vissa saker inte kommit fram till min hjärna. Man har inte tänkt på att tex politiska flyktingar forslades till koncentrationslägren. Kollat upp artiklar, tex artiklar på DN, Svt, Tatueraren i Auschwitz. De tre kvinnorna man får följa, man undrade för de möts? Så sjuka grejer, vad är det med människor? Hur hamnade människorna i de rollerna man hamnade  i? Hur kunde utföra de hemska dåden? Pratade SS personerna om vad de egentligen gjorde, hur kunde de genomföra de hemska sakerna sade gjorde. Kan man vara ond rakt igenom? Hur skildras historien? Kriget tog slut, vad hände egentligen sen? Obehagligt men ändå en aha upplevelse. 

Mia

Det här är min favorittyp av böcker, det är en skönlitterär bok som är baserad på verkliga händelser så att jag lär mig något samtidigt som jag läser. Det är så otroligt bra att det inte stoppar när kriget är slut, att man får reda på vad som händer efter ett krig. Kriget sätter spår. Det ger tyngd åt berättelsen att de här sakerna verkligen har hänt. 

Sara

Boken var lång, kanske lite onödigt lång? Jag gillade starkt att det finns ett långt parti om vad som hände efter kriget. Man undrar ofta vad som hände sen när man läser. Det här var en riktig Sara bok! Jag väntade länge på att dem tre skulle mötas. Jag fastnade för karaktären Kaisa, var hon glad, tacksam, arg? Hon var en klurig person. Jag trodde länge att Herta någonstans skulle göra något gott, att hon skulle hjälpa någon, för att dem andra två karaktärerna var goda. Jag har en frustrerad känsla om att vi måste berätta och undervisa mer om det här. Våra barn måste känna till det här. 

Annica

Jag drar paralleller med min egen uppväxt på Vendelsömalm och kring Brandbergen. Det var turbulenta år och skinheads fanns i skolan som rörde upp mycket. Det tog lång tid innan jag fastnade i boken, det jag fastnade med var att faktadelen krockade med det skönlitterära. Kontrasten mellan världen som Caroline levde i krockade med den andra världen som Kasta levde i. Det är en läsvärd bok. Det är en viktig bok för eftervärlden, jag har dock läst och sett så många bättre skildringar. Det blev lite som att man läste en historiebok, och då fångade den mig inte riktigt. Jag har googlat mycket och jag är tacksam för att jag lärt mig mycket. Jag undrar hur jag skulle reagera i den här situationen, vad gör man för att skydda sina nära och kära? 

Michelle

Min morfar var med i kriget, och han har flytt från kriget. Jag har hört mycket om kriget och hans flykt. Jag har alltid haft ett stort agg mot nazister pågrund av min familjs historia. Boken var svår att fastna i. Jag kommer göra allt i min makt att visa mina barn vad som har hänt i historien, det är jätteviktigt! Jag tycker att alla böcker där man kommer i kontakt med den här typen av historia är viktiga att få ut. Jag tror att mitt civilkurage skulle gå över logiken, jag har gjort så konstiga grejer utifrån mitt civilkurage. De här historierna måste förmedlas! Jag är förbannat trött på böcker där det är karaktärer som ska mötas. 

Anneli

Under tiden jag läste så tänkte jag att det är så lite jag vet. Jag tänkte flera gånger att det nästan är pinsamt att jag inte har varit där. Det är mycket som jag läste i skolan som gör sig påmint nu. Jag kopplar ihop saker nu och tänker att jag måste läsa mer om det här och sätta mig in i. Jag har också tänkt att kriget tar slut 1945 och allt blev bra, jag blir kritisk mot mig själv för att jag inte vet så mycket. Funderar på hur jag skulle göra, jag upplever att jag har högt civilkurage och gör innan jag kanske tänker efter på konsekvenser. Många gånger tänker jag hur vågade hon. Jag tyckte att det var en bra bok. Fick många tankar och började självrannsaka mig själv. 

Madelene

Jag valde den här boken från massor av olika böcker. Jag läste recensioner och valde den för att den handlade om andra världskriget och hade ett kvinnoperspektiv. Jag har en bra bild över före, under och efter kriget för att jag hade en super engagerad lärare i höstadiet. Det jag inte hade förstått var hur det var ur ett kvinnoperspektiv. I min värld har det varit så att männen krigades och att kvinnorna var hemma och arbetade. Det här blev en ögonöppnare för mig. Även fast jag förstår hur illa det var så måste det ha varit ännu värre att vara kvinna. I högstadiet kom Vita bussarna till skolan och vi fick gå ombord bussarna och vi fick lov att tränga ihop oss för att iscensätta hur pass trångt det var ombord för dem. 

Nästa gång ses vi hos Anneli, 13 mars. Hon har såklart med sig böcker till oss, vi är förväntansfull och kan knappt vänta på att alla är tillbaka från toaletten. Anneli hade svårt att komma på och fick tips från sin systers man. Det här är en debutant. Binas historia, Maja Lunde.  

Boktips

Det angår också dig

Filmtips

Tyskland bleka moder

World on Fire på SVT

Ingenbarnsland hos Anna

Vi är hemma hos Anna och har ätit smarrig Tom ka gai med ris och pepparkaks-cheesecake. Fantastiskt gottI I kväll saknar vi Annica, Karin och Sara. Vi har läst boken "Ingenmansland" av Eija Hetekivi Olsson.

Anneli har (som vanligt) inte hunnit klart med boken. Upplever den sorglig, smutsig och tragisk. Drar paralleller till sin egen uppväxt under 70-80-talet med många finlandssvenska som tjuvrökte och drack. Ett ljust ögonblick var när Hassan kom in som vikarie och SÅG Miira och visade förståelse. Hur kan en 9-åring komma på alla tokigheter? Varför väljer man att sätta sig och bajsa ut genom fönstret??

Madde började lyssna på boken. Efter en timme kände hon av huvudpersonens aggressioner och klarade inte av att lyssna mer. Började läsa istället, "då blev det min röst", lite mer nedtonat.Har inte läst klart, men det var skönare att läsa själv. Boken har fantastiskt bra beskrivningar. Madde tänker att boken ska bli hennes jullovsbok och hon känner sig väldigt lycklig över boken. Gillar att hon fick den i storboks-format. Hon upplever språket som korthugget och ilsket.

Anna valde boken då hon hört författarens sommarprat i somras. Anna hade förhoppning om att alla skulle vilja lyssna på boken, för det är dubbel behållning av att höra författaren själv läsa texten.
Anna upplever huvudpersonen som väldigt arg, men himla cool. Hon säger vad hon tycker, det blir rakt. Anna önskar att fler människor skulle vara så. Hon bara älskar huvudpersonen!
När man lyssnar på boken så blev det väldigt intensivt, efter en timme är man helt slut.

Mia började lyssna, men när hon väljer att läsa boken med "sin röst" kan hon ta till sig detaljerna på ett annat sätt, än när hon lyssnar på boken, med författarens arga röst. Varför hatar hon sina föräldrar som eg var ganska schyssta? Gör kopplingar till en egen elev. Huvudpersonen är mycket begåvad. Var kommer all arghet ifrån? Föräldrarna verkar ju hyfsat sympatiska, inte så talföra och lider av krämpor. När de åkte till Finland fick Miira uppleva sina "riktiga" föräldrar. Men föräldrarna hade lite olika uppväxter, pappa från det tysta Finland och hos mormor var det väldigt pratigt.
Resan med Ali, till hans barnhemsby där kvinnor ska vara täckta, det upplevde Mia som konstigt. Hur tänkte Miira då? Och mamma, som skrev falskt intyg?
Mia tyckte väldigt mycket om att läsa boken, men inte att lyssna, det var för vass röst till det vassa innehållet. Otroligt bra titel! En av de mest intressanta böcker hon läst, man kan prata om den hur länge som helst, det finns hur mycket som helst att plocka ur och prata om.

Diana har lyssnat på boken. Gillar början, "störd början i en bok",  "Hon bankar skiten ur honom!" Rappt och hårt språk, gillar hennes språk, Miira är speciell, det känns som hon inte har några spärrar.
Känner igen klädseln från sin gene uppväxt på 80-talet- Man hade kläder så länge man kan ha dem, inget slit och släng. Tänker mycket på "Man ska älska alla barn" och försöker sprida det till kollegor. Vi vet inget om barns hemförhållanden egentligen.
Det var en jobbig bok att läsa. Det händer saker heela tiden "Det är som ett jävla ekg".

Michelle har inte läst boken.

Madde delar ut sin bok. Det är "Skönhetens väg" av Martha Hall Kelly. Vi ses hemma hos Madde 17 januari 2020. Då delar Anneli ut böcker.

Jag for ner till bror, i Michelles nya lägenhet

Idag är vi i Michelles nya lägenhet. Vi åt fisksoppa och chokladefterrätt.

Boken vi har läst är "Jag for ner till bror" Av Karin Smirnoff.

Annica blev först ut; Omslaget blev hon inte så sugen på. Annica läste en sida och upptäckte att den var skriven på Norrländska vilket gjorde att hon fastnade direkt. Utförligt beskrivet men med korta ord. Inte så detaljrikt men gav ändå en bild. En tragisk berättelse med trasiga familjer som bor på landsbygden där man dränerar de små samhällena.  Frågor om hur dt är att leva i en mindre ort hopade sig. Flätades ihop bra i slutet till en helhet där man förstod relationen mellan de olika karaktärerna.

Diana; Tycker likt Annica att det Norrländska är speciellt. Att historien nystas upp vart efter var bra. Och sorgliga människoöden, men hur mycket kan en person egentligen förlåta? Gillar att det är korta meningar och stakigt skrivet med meningar som egentligen inte tar slut.

Anna; Uppläsaren till boken hade ett annorlunda sätt. Men kort in tyckte hon det var jättebra. Livsödet som Jana har är hemskt, men man känner och förstår henens godhet. Tyckte boken var en super, kanon bok. Anna lyssnade en gång till på boken. För att verkligen höra berättelsen. Lyssnade på det med förlåtelse, hon gav sedan bort boken till en kompis.

Karin; Började med att lyssna.. men läste sedan på mobilen. Såg hur författaren skrev ut exempelvis namnen och tyckte att det syntes hur det var dialektalt. Reflekterade att mani en liten bygd säger hela namnet, som för och efternamn. Kände lite jaha, när boken tog slut. Hoppades att den skulle sluta lyckligare...  Älskade dikten i början av boken.

Michelle: Fick den av grannen på landets mamma. Lyssnade ofrivilligt på boken. (Glömde boken på landet). Tyckte mycket om boken, kände samhörighet och en känsla av att livet inte alltid blir som man tänkt sig. I sorgen ser man all den kraft som skapas. Handlar mycket om känslor och mycket undantryckt kärlek i en karg miljö. Tyckte mycket om boken och den dialektala skriften. Fascinerades av John och hans konstnärsskap. Tyckte illa om Maria. Ser liknelse med Skogsrå eller sjöjungfru som nästlar in sig i olika personers liv.

Sara: Har lyssnat på boken. Missat ihopskrivningen av namnen. Fastnade i boken för att veta vad som ska hända. Tycker egentligen inte om boken. Fick stanna många gånger för att fundera på de dialektala uttrycken. Tragisk, sorglig och deprimerande bok. Drevs framåt i läsningen av nyfikenhet. Sorgligt att Jaana gick i Marias fotspår. Jaana verkar väldigt stark individualist.

Anneli: Har nästan läst ut hela boken. Allt känns väldigt smutsig, skitigt och hårigt. Har kommit tills delen då John får ett "psykbryt". Väldigt sorgligt, många sidor man bara vill bläddra förbi. Att orka leva med en pappa som förgriper sig på en och främst en mamma som inte gör någonting. Kan förstå känslan av lättnaden av att klyva huvudet på sin far. Hur hon gjorde alla sina lerfigurer, 8 män med alkoholproblem. Sorgligt med att fundera på hur hemtjänsten förändrats till att allt ska vara så tidspressat och effektivt. Man glömmer bort individen.

Mia: Det första handlar om språket. Lyssnade första men läste sen. Är glad att hon läste och fattade språket på ett annat sätt. Meningsbyggnaden ger ett mervärde, det blir som en lång dikt. Det andra handlar om "binnikemasken". Liknelsen var så bra, lysande! Vid flytten till Halland, vid ett möte reser sig Jan Teborgas och drar paralleller till människor i bygden istället för landsmärken, känns specifikt till landsbygden. "Mia på Kyrkebro". Det var så man pratade om och till varandra. Det är en form av statussymbol, det berättar en del om vem man är. Bygden är extremt förlåtande och stor acceptans till fel och brister. Man vet och tar extra hand om de barnen som har de svårt. Sidan 184 handlar om när Jaana förstår att allt handlar om hur det var som förr, gamla anektdoter dras upp. Man kan inte längre välja vänner utan man umgås med de som finns.

Madelene: En av de bästa böckerna hon läst. Älskar språket och saktfärdigheten. Konversationerna går långsamt och allt känns lite kärvt. Funderar mycket på arv. Hon ärver moderns acceptans mot faderns alkoholism och övergrepp. I en småstad kan du inte ja sec med 20 personer, men som man är det ok. Som en man kommer man undrar med så mycket mer, som kvinna utsätts man för byns granskande öga. Språket var helt magiskt och boken var fantastiskt. Marias liv är publikt, hela samhället vet vilka turer hon levt. Hon blir den stora syndabocken. arvet kan ju antingen leda oss på samma väg eller förändra oss. Tycker mycket om slutet där hon går upp och byter om till sin gamla klänning med mammans gamla kyrkskor. Hon kombinerar den gamla med det nya - underbart!

Anna delar ut den nya boken: Lyssnade på Sommarprat i P3 och blev inspirerad. Bestämde sig redan i somras att det var denna bok som det skulle bli!
Eila Hetekivi Olsson - Ingen-barnsland.

Nästa träff hemma hos Anna: fredag den 29/11 2019
Madelene delar ut nästa bok

Makten hos Diana

Idag var det träff hemma hos mig (Diana) i Enköping.  Det bjöds på Indisk Butterchicken, samma serverades även första bokklubbsträffen hos mig, efter 6 år kan man ju börja återanvända recept. 

Diana har läst halva boken, sommaren har varit intensiv. Hon trodde att boken skulle vara något annat när hon valde den. Den är mer "science fiction-aktig" än vad hon trodde att den skulle vara. Hon gillar ändå den övernaturliga touchen. Det är spännande att följa de olika personerna och Diana undrar vad som kommer hända.  Hon har läst på originalspråket och tycker att den svenska versionen är mer platt.

Anna - Har ungefär läst lika mycket som Diana. Det känns som att det här är en ungdomsbok, jag gillar ungdomsböcker men hade trott att det här skulle vara en bok som var mer riktad. Det var svårt att komma in i boken och att storyn är långsam och att det tar tid att komma in i den. Jag tror att jag kommer tycka om boken. Det ända jag stör mig på är att det är kvinnorna som har kraften och att det inte bara är en klick.

Mia - Det är fint att det börjar med ett urdrag ur Samuels bok där folket vill ha en kung och att de varnas för att det kommer bli krig och elände då. Boken var lättläst, och svår att lägga ifrån sig.

Karin - Jag tyckte om boken och hade svårt att slita mig från den. Nånstans i slutet där kvinnorna börjar våldta stannade jag upp och tänkte efter och funderade över vad det är för en typ av bok, är det en ny Grottbjörnens folk? Men det är det inte, det är ju precis de här sakerna som händer, fast att det är tvärtom.

Madelene - Har inte kommit så långt i boken, det jag hittills har läst är väldigt intressant för att det vänder på hela maktstrukturen. Jag funderar mycket på varför hon skrivit till sig själv i början. Snyggt att det är ett anagram i brevväxlingen mellan Naomi och Niel.

Annica - Jag fastnade för en mening på baksidan "årets bok för feminister", det är inte alls en bok för feminister utan mer en bok om vad som händer med de som får mycket makt. Det är läskigt att makt är okontrollerbart. Det är en sorglig framtidssyn i den här boken, om det här skulle vara verklighet skulle det vara fruktansvärt. Min bild av feminism är att det är jämställt. Det är svart och mörk bok. En mörk bild av mänskligheten. Annica tipsar om "Ett jävla solsken" som är feminism för mig. En fantasisk bok. Jag gillar ändå boken.

Summa sumarum, vi tycker att det är en bra boklubbsbok som har mycket att prata och fundera kring.

Madelene delar med sig av ett boktips: I döden för dig av Mian Lodalen.

Den här gången delar Michelle ut bok via messenger, det blir Jag for ner till bron av Karin Smirnoff.

https://www.bokus.com/bok/9789177950981/jag-for-ner-till-bror/?source=googleps&gclid=Cj0KCQjwy97qBRDoARIsAITONTLmwjST-L9rF-aqvLeVzIFcqYJLBL5s8ss-EabrUbz5Ncn2BVoDzfAaAkUuEALw_wcB


Vi ses hos Michelle den 25 oktober.

Stanna hos mig av Ayobami Adebayo

Vi har varit hemma hos Mia och ätit oxfilé. En skön kväll på balkongen😎

Madde har hunnit läsa några andra böcker, så hon har svårt att komma ihåg. Det stora är alla missförstånd som kanske ändå slutar med att Yejide och Akin kan hitta tillbaka till den sanna kärleken.

Annica börjar med omslaget som hon tycker är underbart, för det är så genomtänkt. Man kan se små foster i blommorna. Boken är så fin för att man kan få en inblick i hur det kan vara någon annanstans. Hade det varit här hade det inte varit ett så stort problem att inte kunna få barn. Tragiskt med den genetiskt överförbara sjukdomen. Historian i bakgrunden med militärstyret är intressant för att vi inte vet så mycket om det.

Michelle ville inte läsa boken först, för att titeln var så jobbig. Hon gjorde det ändå, för att vara duktig. Hon tänkte på sina systrar som gjort IVF och som burit skammen, trots att vi lever i ett modernt samhälle.

Diana tyckte om boken för att hon fick inblick i hur det kan vara att leva någon annanstans än här. Hon tycker att den kändes repetetiv och hon undrar hur det var i Sverige 1985 när man inte kunde få barn. Det kanske inte är så självklart som det känns i dag, 2019. Diana drar paralleller till Ulrikas bok där vi i Sverige hade tvångsgifte utifrån familjens behov.

Anneli tyckte att boken var bra och hann läsa färdigt en hel vecka innan vi träffades. Hon undrar om det var utsagt någon gång i boken att de faktiskt aldrig hade sex. Det finns en sådan stor diskrepans mellan det moderna livet på universitetet och de gamla traditionerna med till exempel sjalar eller månggifte. Hon undrar varför Akin inte försökte ta kontakt med Yejide för att tala om att dottern levde. En reflektion kring rånet som verkade helt knasigt, för att det var annonserat i förväg, men det inte var någonting att göra eftersom polisen var på rånarnas sida.

Mia tyckte mycket om boken och hoppas på att författarinnan skriver fler böcker. Det var skickligt att lägga ut bara små ledtrådar och först i slutet ge alla bitarna i pusslet.

Nästa gång ses vi hos Diana med övernattning. Hon har spanat på en bok länge, som hon ville ta med i bokklubben och hon är väldigt nöjd med att den precis nu har kommit ut på svenska. Den heter "Makten" och är skriven av Naomi Alderman. Datumet för träffen är den 17 augusti.

Vänförfrågan - hemma hos Sara fredagen den 26 april

Ordning för kommande träffar:

* Mia
* Diana
* Michellle - Stenfrukter, jordgubbar, persika, päron, morötter, nötter, laktos
* Anna
* Madde - laktos, gluten, lök
* Anneli - Penicillin
* Annica - nötter
* Karin - Avokado, paprika, banan, ärtor
* Sara

Sekreterare : Annica

Titel: Vänförfrågan
Författare: Laura Marchall

Mia - Det visade sig att Mia hade hört den förut och tyckte då att den var dålig och förutsägbar. Den här gången bestämde hon sig för att lyssna på ett annat sätt. Irriterande att hon klandrar sig själv hela livet utan att säga något och någonting. Men om man ser tillbaka på sig själv inser hon att hon agerat på precis samma sätt. Att skämmas för gamla synder är inte bra. Sluta skämmas, alla gör misstag. Känner igen sig att befinna sig i en utsatt position och att få en inbjudan från någon är man villig att göra mycket som man sedan skäms för. Önskade att huvudpersonen stod upp mer för sin son Henry och i och med ifrågasätta sin man.

Sara - Kände snabbt när hon lyssnade att hon skämdes för sitt val, det kändes som en ungdomsbok. Den var enkelt skriven, med fastnade ändå i handlingen och började fundera över hur upplösningen skulle bli. Tänkte på att det kunde vara mannen som var mördaren, funderade även på "stalkeln" och Marias brorsa. Blev lite bättre än vad jag trodde från början. När jag lyssnade tappade jag inbland fokus på boken. Mellankapitlen om den utsatta kvinnan tog lång tid innan jag förstod att det var Louise det handlade om. Det är lätt att tänka att man själv hade agerat annorlunda, men man vet inte hur man själva hade känt. Att bli snuvad på så många år av sitt liv! En tvåa av fem.

Diana - Långsam och upprepade sig, det blev ingen fart på berättelsen. Det blev aldrig spännande och jag var inte sugen på att höra vad som hände å slutet. Irriterande att flamsa runt och bygga upp en höna av en fjäder. Den får en mudman av fem mudman. Det är inget jag kommer läsa om.

Annica - Kan inte skriva samtidigt som jag pratar :)

Madde - Började läsa den innan vi fick den i bokklubben. Hade först valt att sluta läsa den. Blev irriterad över att inte kunna säga ifrån och att t ansvar för sina handlingar. Startade igen men avslutade när händelsen med tampongen i väskan kom. Gav den en chans till ändå. När man går och bär på en massa skit som man går omkring och bär på ångest och inte vågar tala om det för någon. Har svårt att sätta mig in situationen då jag själv alltid har vågat stå för de dumheter som jag gjort. Tyckte ändå att det inte var så dålig som jag först trodde.

Karin - Var inte så förtjust i boken. Tyckte att det var rätt förutsägbar. Kändes som att det var en ungdomsbok som inte hängde ihop alla gånger. Saknade att språket inte flöt och hängde ihop alla gånger. Gissade på att mördaren var mannen. Blev så irriterad över att hon inte sa någonting i polisförhören. Lättlyssnat.

Anneli - Håller med föregående. På framsidan står det "en fantastik vändning". Letade hela tiden efter vändningen. Kan det vara mannens nya fru, är hon Maria? Kan det vara Pete som har ihop det med Maria. Har Maria blivit en transperson och blivit Pete? Tänker tillbaka på tonåren och har varit i båda positionerna. Har både övergett och blivit övergiven. Kan känna igen hierarkierna och vad läskigt hur mycket de kan göra med en människa. vilken makt vissa får. Han ägnat mycket tid åt att leta efter "twisten". Lite besviken över att det var så enkel lösning. Alla gör vi misstag.

Anna - När jag började läsa boken och det handlade om Face-book  påminde det mig om en annan bok. Den boken tyckte jag var så dålig, det gjorde att jag inte var så positivt inställd från början. Tyckte att det var en ungdomsbok. Men hade jag haft de glasögon på mig så tror jag att hade tagit till mig boken på ett annat sätt. Trodde att Pete var mördaren. Tyckte att boken var naiv. Beror det på att jag blivit bättre läsare och kräver mer avancerade böcker? Men många vill nog ha den här typen av böcker. Trodde att den skulle vara mer läskig med tanke på framsidan och på kommentarerna på bokens framsida. Tyckte inte så mycket om boken. Innan jag gick hit så gick jag in och läste recensioner om boken och den har fått mycket bra kritik.

Ny bok: 

Mia delar ut boken "Stanna hos mig" av Ayobami adebayo . En ny debutant som hon har stora förväntningar på. Hon har läst en tidigare författare från Nigeria och är nu glad att det nu kommer en ny kvinnlig författare från Nigeria! Hoppas på att författaren blandar kultur och det gamla med det nya. 

Vi konstaterar att vi har 6-års jubileum 17 maj! (första träffen 17/5 2013)

Datum: 

14/6 2019 kl 18.00 hos Mia

1984 hemma hos Karin

Idag samlas vi hemma hos Karin, vi har ätit en fantastisk persisk lammgryta.

Diana, har haft lite fullt upp med att jobba, plugga och planera en resa för x 100-tals scouter i sommar. Lyssnar nu gärna på er andra för att eventuellt bli lite lässugen.

Sara, jag har lyssnat på boken och tänkte att ska det vara såhär resten av boken. Jag spolade fram lite för att lyssna, har sen spelat fram och tillbaka. Den underhöll mig inte, jag tycker att den handlade om samma sak. Gjorde ett försök men det gick inte.

Mia, jag har läst boken tidigare som tonåring. Hade två minnen av boken, jag tänkte då att Orwell försöker berätta något om Sovjetunionen. Det har lagts till saker nu när jag tex. har läst Världen av i går av Stefan S. Jag förstår nu att den här boken handlar om hela världen. Det spelar ingen roll var i världen du är du följer ett spår. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till vår tid nu, vad är det vi följer? Vem är vår tankestyrare? Jag drar paralleller till sociala medier och hur vi visar oss där, ungdomar som lägger ut bilder som ska uttrycka saker om vårt utseende. Är det det som styr oss idag, vad andra människor tycker om oss.

Michelle, jag har funderat på vad som har skapats efter den här boken. Jag ser likheter mellan sammhällsstrukturerna i Hunger Games och 1984, hur man vill styra. Det blir monotomt när någon vill styra vårt sätt att tänka. I boken beskriver dem hur relationer sätter färg på vårt liv. Vi vill bryta oss loss från det som styr oss. Det är lätt att bli styrd, jag tror inte att man vinner på att ha en stat som styr så pass som dem gör i boken. Diktaturer återkommer i vår värld och jag tror att det är skönt för människan att bli styrd och att det handlar om lättja. Man går sen emot för att man märker att man inte har det så bra. I början orkar man kanske inte göra så mycket åt det. Jag tror att människan njuter av att vara i en bekväm fas, men jag tror på att godheten finns i människan och att mänskligheten ska övervinna. Jag är glad för att vi har läst den här boken, jag gillade den!

Annica, boken var krävande att läsa. Det var mycket som man var tvungen att fundera på. Den har smugits sig in i mitt undermedvetna och jag har börjat drömma mardrömmar om att någon har bevakat mig i flera år. Jag har nog bearbetat den här boken i det undermedvetna. Den känns realistisk, tyvärr. Man kan känna igen sig i många av debatterna som förs i boken.

Karin, jag hade inte läst den här boken innan. Jag tänkte att alla i världen hade läst den här boken. Men nu var det ju så att det bara var Mia som läst den. Den var lite långsam och det märks att den är skriven 1948. Man är van vid att saker händer lite snabbare nu. Jag växlade mellan att läsa och lyssna. Ibland var jag tvungen att läsa för jag tappade bort mig. Jag gillar att man gör om språket, vilken makt man har då! Jag drar paralleller till saker som händer på nätet och med rasism. Känslan av att känna sig bevakad är hemsk. Bara att det går att kolla upp människor känns lite obehagligt. När man kan kolla upp folks mobiler m.m. Jag hoppades att det skulle finnas en grupp av människor, att det fanns någon sorts motstånd och att de skulle segra.

Anneli, jag kom att tänka på en händelse i somras när vi hade pratat om en vara och att den sen dök upp som reklam i mobilen utan att vi aktivt sökt efter den varan. Det får mig att tänka på hur reklam och hur tekniken styr oss. Jag fastnade i hur internet styr vårt liv och våra tankar. Det var mycket mekaniskt och okänsligt, men det fanns ett tillfälle när jag såg värme i boken. Jag gillade boken, har inte läst klart en bok på länge.

Madelene,  precis som Michelle så drog jag paralleller till vad som har kommit sen, att den har varit inspiration till filmer och böcker som har kommit efter. Det är obehagligt att folk stod och hatade i två minuter tillsammans, jag tror att hat föder hat. Sociala medier föder mycket hat. Hat är en röd tråd i boken. Jag gillade språket, han målar med orden. Boken växlar mellan att vara grå och att vara bättre. Jag gillar den filosofiska diskussionen som dem hade.

Vi ser att det finns goda krafter i samhället och är glada över det!

Sara delar ut den nya boken, det är alltid jättesvårt att välja bok. Vi har haft två böcker som har varit historiska så nu är det en nutida bok och vi har bytt genre. Vi ska läsa Vänförfrågan av Laura Marshall. Vi ses hemma hos Sara den 26 april.

Ulrikas bok

Ulrikas bok

Författare: Maria Gustavsdotter

fredagen den 18/1 2019, hemma hos Annica

Diana - Det gick bra att lyssna på den. Blev irriterad på Ulrika när hon åkte i vagnen, när de skulle döda bonden. Hur hade kvinnorna det egentligen under den här tiden, tex att inte kunna ha byxor. Tack för att jag inte levde på den tiden, utan föddes nu! Vilket helvete de måste ha haft. Vad våra "förmödrar" måste ha kämpat för att vi ska kunna få ha det som vi har nu. Blev inte sugen på att läsa vidare.

Karin - Har svårt att komma ihåg. Det var intressant ur ett kvinnoperspektiv, drar en parallell till när man släktforskar. Jag som har mycket med Afghanistan att göra ser att deras kvinnosyn och utveckling ligger längre bak. Kan bli irriterad på Ulrikas naivitet och sorgligt att systrarna inte hade en bättre relation. Tyckte att det var ok, men skulle kunna tänka mig att läsa fortsättningen. Kände inte direkt wow, utan mer naivt och ingen bok som direkt fastnar. Funderade hela tiden på vad de gjort i kyrkan

Anneli - Har ej läst boken

Mia - Blev hooked och har läst alla tre böckerna. Gillar böcker när man också lär sig något, det är min typ av bok. Gillar att hon har reserchat - den typen av böcker jag gillar bäst. Kvinnoöden, vidriga män såsom prästen etc. Provocerade att tjejerna bara ska gå och vänta på vem de ska giftas bort till. Starka personligheter, gillar att de tar makten över sina egna liv. Häftigt att man får läsa om detaljer tex att man kan köpa sig en bra bänk i kyrkan, det är det som är intressant. Det ger en bakgrund till vart vi kommer ifrån. Även om det inte händer så mycket så finns det ett driv i texten som gör att man inte tappar intresset.

Madde - Tycker att historiska böcker kan vara sega. Förstod det som att boken utspelar sig i en tidigare tid. Skrämmande att läsa om hur det var för kvinnor som inte hade rätt till sig själv och inte hade en egen identitet. Tycker att Ulrika är skitmodig som bryter mot alla normer, att hon inte vänder hem utan fortsätter sin vandring. Blev förvånad över att jag fastnade för boken, blev positivt överasskad. Nu har jag börjat lyssna på alla tre delar. Provocerande att Ulrika säljer sig för att ha råd med mat, men att de som köper händer det ingenting, skammen är så stor!

Michelle - Tycker att det var en fantastisk bok, då jag älskar när fiction blandas med historia. Skulle vilja se den på bion, fast jag inte egentligen gillar att gå på bio. Tycker att den påminner om "Hands made tale". Tjejer som blir exploaterade men klarar sig ändå. Jätteroligt att läsa och njöt av det. Otippat att Ulrika hamnade hos gycklarna. Tycker om den parallella historien med familjens teorien kontra vad som hände i verkligheten. Det som hände med Andreas, är skrämmande att samma sak händer fortfarande än idag. Att ytan är så viktig och att man faller för det hos män. Har inte läst fler delar, men tyckte väldigt bra!

Anna - Blev först besviken, "shit en sån där historiebok" - jag får se det som en läxa. Tycker inte om när man tex nämner saker och ting med dess rätta namn, gillar ju mer övernaturligt, spänning etc. Men jag blev helt fast! Har inte kunnat sluta att läsa och blev så förvånad över detta. Tycker jättemycket om den här boken och har fortsatt att läsa bok två, ska läsa direkt när jag kommer hem! Funderade på vad det var som fick mig att fastna, men det måste vara sättet hon skriver på. Vilka begränsningar det fanns inom allt, även inom hushållet.

Annica - Jag hade läst en annan historisk triologi som gjorde att jag blev intresserad av denna serien. Jag tycker om den här men den var inte lika bra som den tidigare serien. Jag vill läsa vidare i serien. Jag tycker om att vi får följa syskonen. Jag tycker om att få följa när karaktärerna växer genom historien, att dem vågar ta upp kampen för dem själva. Tycker om att boken är feministisk och jag hoppas att Andreas kommer att åka fast för det han gör. Jag vurmar lite för Katarina som är hemma och gör sin plikt och att hon ska få ett bättre liv.

Sara - Historieböcker är inte min grej och kände först att "detta är inte för mig". Blev dock positivt överasskad, har börjat läsa nästa bok. Reflekterade över hur det har varit i Sverige och på andra delar i världen. Både hur vi bedömer andra levnadssätt och hur begränsande det var! Både hur vi måste följa männens villkor och att inte kunna välja i sitt liv, tex att inte kunna gå innanför stadsmurarna utan ett pass. Att du ska kunna läsa, men att inte få läsa fritt. Är så tacksam över att man lever nu och inte då.

Nästa träff blir hos Karin fredagen den 8/3 2019

Jättesvårt att välja bok. Började att titta på alla topplistor, men svårt då alla läser så mycket. Vill hitta en ny genre. Har bestämt mig för en klassiker! Kan inte komma ihåg att jag läst den.

Titel: 1984
Författare: George Orwell

Brevet av Kathryn Hughes

Vi har ätit god kyckling med ugnsrostade rotfrukter och tzatziki hos Anneli. Nu är det dags att prata om boken "Brevet". Sara och Karin var tvungna att åka hem direkt efter middagen, men här kommer våra tankar.

Annica hoppades att hon inte skulle vara först, eftersom hon inte kommer ihåg boken. Det hon minns är att boken var lättläst och att hon trodde att det var en bok från USA och en historia om white trash. Hon blev besviken på att boken slutade så romantiskt och tråkigt.Släkthistorier är i princip intressanta.

Mia säger att i princip tycker hon att det är en bra form för en bra roman. Hon tycker det är intressant, men problemet är att författaren känns som en årskurs 9-elev som försöker skriva. Det är otroligt störande att huvudkaraktären tänker att den misshandlande mannen har ändrat sig trots att hjärnan håller på att sippra ut. Det är så tydligt att han domderar och att han går för långt. Hon går på det gång på gång. Mia gillar böcker som rör sig mellan två tider, det är ett intressant tema, men författaren behöver lämna åk 9-sättet att skriva på.

Diana var arg på Chrissie som hade en plan och pengar och som ändå valde att gå tillbaka till idioten till man. Hon var också irriterad på kioskvältarslutet som var för enkelt och smörigt.

Anneli tyckte om början där huvudkaraktären tar tag i sitt liv. Då kändes det som om hon skulle få ett bättre liv. När hon flyttade tillbaka hem var det svårt att förstå att hon tog det klivet. Slutet var för banalt. Det fattades en beskrivning av hur mamman dog och hur livet på klostret var. Anneli vill ha mer research. Boken var lite för enkel i sina beskrivningar.

Michelle tycker att boken var lättläst och hon blev inte provocerad av att huvudkaraktären gick tillbaka till den misshandlande mannen, eftersom det är så det är. Historien var lite för tunn. Sorgligt att läsa om hustrumisshandel. Michelle gillar lyckliga slut och nu fick huvudkaraktären träffa sin son till slut och hon fick en man ett vara lycklig med, det är Michelle nöjd med.

Anna tyckte att boken började bra och att det var lätt att komma in i den. Sedan blev det för klichéartat och språket blev för enkelt. Det finns bra småsaker, men det är som om författarinnan vill få in allt i samma bok och det blir för svårt för henne.

Madelene har skrivit en lista över vad hon tyckte. Schabloner som att män står för hat, avundsjuka och svartsjuka och att kvinnor står för styrkan och kärleken. Kärleken vinner alltid. Boken fick henne att gråta av sorg, glädje och ilska.

Den 18/1ses vi hos Annica och då ska vi ha läst boken "Ulrikas bok" om kvinnorna kring Gustav Vasa.

Den som hädanefter inte vill ha en bok, utan lyssnar istället, ska meddela den som står på tur att dela ut en bok.

Flickan på hotellet - Katarina Wennstam

Flickan på hotellet - Katarina Wennstam

Vi var hemma hor Madeleine och blev bjudna på en superb kantarellsoppa med tillhörande vitt bröd. Efterrätten var en inbjudande chokladmousse. Dryckesmässigt bjöds det på rikligt med både rött och vitt kvalitetsvin.


Michelle -
Michelle har nästan läst hela boken. Tycker att det är en övergripande ungdomsbok. Lätt att hänga med i  och aktuell i tiden. Det feministiska. Michelle har läst mycket deckare, det är en lättsam genren. Den utmärker sig att vara en bra bak för ungdomar pga ämnet. Utifrån författarstilen känns den bra skriven. Bra att lyfta tjejer och dess värderings. Känner sig gammal. Ska såklart läsa klart boken! Omslagen är bättre än många andra.

Anna -
Katarina är en av Annas favoritförfattare, och tycker att hon skriver jättebra. Hon ha lyssnat på halva och tycker att det är barnslig. När hon fick insikt om att det är en ungdomsbok så kunde hon lyssna på den med andra öron. Viktiga ämnen tas upp i boken, både det feministiska och de sexuella aspekter som tas upp i boken. Hon kunde relatera till flickans relation till sin mormor. Hon tycker att boken var riktigt bra. Jag saknar en riktig kärlekshändelse.

Diana -
Diana lyssnade på boken för ett tag sedan och minns ej hela. Tycker att den var lättlästa och tycker att den var nyttig att ta upp aktuella ämnen såsom sociala medier, såsom kick, fejjan etc. Kul att se att man kan hjälpa till i samhällen om att ungdomar kan  hjälpa till utifrån det verkliga livet.

Sara -
Det kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Hon läste klart boken i bilen på väg till madeleine. Naiviteten i boken störde Sara i läsningen. Det kändes orimligt att ungdomar kan vara med att lösa fallen på sätt som det hanterades i boken. Hon tyckte väldigt mycket om relationen med mormoderns. Hon störde sig mycket vad rektorn sa till eleverna, att skulden lades på tjejerna. Allt hänger ihop på något sätt, historien byggdes ihop på ett klichéartat sätt men med en modern touche.  Många miljöbeskrivningar dök plötsligt upp, därigenom var det ganska platt.

Anneli -
Annelie hade förhoppningar på att te Mee too synsättet hade levt vidare. Boken var bra om man ser utifrån att den är dkriven utifrån en ungdomsperspektiv. En del händelsen fick en alldeles för enkel lösning. tex när hon fick syn på mannen och hans nagel i bilen på Södermalm. Gillar karaktären Bianca, men tycker ändå att hon är för stereotyps beskriven och då faller bilden av trovärdighet. Det kändes att det var en ungdomsbok då allt var så lättlöst - hon fick jobb när hon behövde, allt löstes ets. Det finns många olika ämnen att diskutera i boken.

Mia -
Som högstadielärare hade den varit bra att sätta i händerna på eleverna. Hon blev lite störd av allt docerande, hur hon ska ”lära oss hur saker och ting ska vara”. Ex mormor/Alexandra, Bianca/Charlie/Alexandra. Pekpinnarna kan bli för mycket, man kan funka för en årskurs nio Det finns fler nyanser i världen. Uppskattar författarens tidigare verk. Hon läste de sista 25 sidorna idag. Hon skulle aldrig rekommendera den för vuxna, men däremot för högstadieelever där hon tror att många kan relatera till innehållet som tåls att diskutera i klasser.

Karin -
Hon var orolig att hon inte skulle hinna läsa ut den. Hon läste den dock direkt och läste ut den på några timmar. En ungdomsbok och något klichéartad. Skönt att den inte var läskig! Ingen bok jag skulle rekommendera till en vuxen. Funderar på om det vore realistisk att Bianca skulla klara av att ta sig ut till café för att stötta Alexandra.

Annica -
Sekreterare. Kändes verkligen att det var en ungdomsbok. Allt var så enkelt uppbyggt och tillrättalagt. Bekvämt att ha en Mormor som är jurist. Enkelt författarskap. Passar ungdomar i de lägre åldrarna som kan relatera till historien. Bra ämnen som är viktiga att diskutera i dagens samhälle. Lite för klichéartade karaktärer.

Madde -
En modern ”Kittybok”. extrem lättläst. Hade förväntat sig någon form av tvist. Tycker att lösningen var för enkel. Tycker att författaren är en intressant kvinna, som sitter på rättegångar och plockar upp fakta från rättegångar som handlar om utsatta flickor/kvinnor. Kvinnor skuldbeläggs ofta, man frågar aldrig var en man har på sig vid tillfället för våldtäkt.


Ny bok: 
Annelie delar ut en ny bok
”Brevet - Kathryn Hughes”
Tankarna bakom boken = Stress på Maxi. Vill inte ha en blodig deckare, vill läsa något annat. Kort koncist, titel, och att den rör sig i titeln. Hur brevet kunde påverka livet flera år senare.

Vi ses nästa gång kl 18.00, fredagen den 16 november (bästa månaden) 2018 hemma hos Anneli.

OBS! Efter Anneli är det Annica!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Idag ses vi hemma hos Diana i Enköping! 5 tappra tog sig dit i bil och njöt av en delikat fisksoppa med en ännu delikatare efterrätt.

Dags för bokprat såklart. Denna gång har vi läst De kommer att drunkna i sina mödrars tårar  av Johannes Anyuru.

Karin började läsa den här boken tidigare tog en paus och sen började hon lyssna på den men hade svårt att hänga med. Vill gärna lyssna klart.

Anneli har läst mycket annat sommar sparade den in i det sista. Den var svårläst och det tog lite tid att förstå att det var flera olika jag. Hon har inte riktigt kommit in i boken än men det hon har läst så känns den väldigt aktuell.

Madelene tycker att det är en av de läskigare böckerna vi har läst. Blev tvungen att pausa nu när valet kommer allt närmare. Det är starka händelser och att det utspelar sig i Sverige gör det svårt att läsa mer för att det får en att må dåligt. Boken har gett Madelene mardrömmar på riktigt.

Sara - det gick ganska fort att lyssna färdigt på boken (var är hennes bok??!). Det är svårt att lyssna på den här boken för det är svårt att urskilja vem det är som "pratar".  Tidshoppen blir svåra att hålla rätt på. Sara gillar ändå boken och att den är så aktuell. Det var också svårt att få ihop vad som var verkligt och vad som inte var det. Tyckte om boken men den var svår att lyssna på.

Diana - Jag gillade verkligen den här boken! Jag gillar hur författaren leker med tiden och att man måste fokusera för att förstå. Jag var tvungen att läsa om och bläddra tillbaka för att göra kopplingar till det som tidigare hänt för att verkligen förstå mer och hitta fler detaljer. Slutet gjorde mig förvånad. Den liknar lite i stil IQ84.

Mia - Det här är den enda boken jag har läst sen jag skadade mitt öga. Det var perfekt avstånd och sidorna var perfekt i färgen. Johannes skriver på ett sätt som gör att man som läsare hela tiden måste vara beredd och på alerten för att hänga med. Det är väldigt likt hur Khemiri skriver på. Man måste gång på gång vara med på vilket jag det är som berättar.


Nästa gång ska vi träffas hemma hos Madelene och hon delar ut boken Flickan på hotellet av Katarina Wennstam. Vi bör också lyssna på hennes sommarprat som ska vara toppenbra!

Vassa föremål, 1793, Alma Whittakers, 3 timmar, Böckerna om Patrick Melrose, Den bittra pajens sällskap, Ljuset vi inte ser,

Våran hud vårat blod våra ben

Våran hud vårat blod våra ben valde Maria och nu är vi hos henne,alltså mig, och äter kyckling/couscous-sallad och dricker vin (punkt). Varm och skön sommarkväll ute som får avslutas i biorummet med Miss Peregrinn.

Madelene väntade på att den skulle bli riktigt läskig men så blev den bara äcklig och jämför den med Himmelstrand där det läskiga byggdes upp. Det här är väl nåt han skrivit på uppdrag. Illustratören Jansson är lika surrealistisk i sina bilder som författaren.

Michelle tänkte läsa men hon valde istället att prata med trevliga cyklister :)

Lovisa är så glad att hon får vara med även om hon lämnat Bokklubben. Hon är fascinerad av människan Ajvide. Tänk vad som måste snurra i hans huvud. Måste vara mysko att vara vän med honom. Måste ha många konstiga tankar. Fascinerad över boken. Roligt läskigt! Hon skräms inte av det hon läst. "Tomten" var bra, men jag fattade inte att det var en Tomte.

Mia gillar inte skräck så hon valde att läsa den utifrån "Hur skrivs en läskig berättelse?". Hennes slutsats är att gravida och små barn läggs in i handlingen. Detta ger henne ingenting. Det är bara slöseri med tid. Hon vill lära sig något om de människor hon läser om och det sker helt enkelt inte i den här boken. Hon vill lära sig hur det är att vara människa. Hon vill helst trycka bort det som inte finns och hon förstår inte poängen med skräckberättelser.

Anneli var på väg att lägga bort boken men tänkte att "Nu jävlar...". Det som var bäst var speciella omständigheter. Hon tyckte bäst om Speciella omständigheter. Det var väldigt spännande och där fångades hon. I övrigt var det bara geggigt. Nånstans finns det en del i en att det finns ett liv efter döden men inte zombier och vampyrer. Hon vill ha mer psykologiska thrillers. Hon ska nog besöka Tjärven i sommar.

Maria som är sekreterare berättar att hon tycker bäst om Tjärven och Speciella omständigheter.

Diana tycker om när hans noveller slutar abrupt. Hon tror att Ajvide vill att man ska haja till. Hon jämför den med tv-serien Jordskott. Det övernaturliga finns ju inte men det är jävligt läskigt. Man får ett slags obehag. Gillar hans skumma noveller.

Diana tänkte först välja en alldeles för tjock bok. Vi är tacksamma för en mycket tunnare bok.
Boken heter De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru. Mia är tacksam för att det är stor skrift :-)

31/8 ses vi hemma hos Enköpingsbon Diana.

Vi önskar varandra och våra frånvarande vänner skön sommar.

Sekreterarklubben hos Anna

Idag har vi alla 10 samlats för första gången på länge hemma hos Anna. Vi fick en delikat middag med massor av smaskiga saker och en ännu delikatare efterrätt i form av en citronkladdkaka.

Idag blev det omvänd ordning och Maria delade ut sin bok efter att vi ätit mat, denna gång blir vi förmodligen skrämda. Vi läser en Våran hud vårat blod våra ben av John Ajvide Lindqvist. Vi har läst en bok av honom tidigare som Maria fastnat för.

Mia: Jätteintressant, jag lärde mig mycket! Jag klarade inte att läsa den lilla stilen så jag började lyssna. Det gjorde att jag tappade lite av sammanhanget med alla namn. Det blir tydligt hur många som var pro - Tyskland.

Madelene - Jag tyckte att det lät spännande till en början ,men jag tycker att det handlade lite lite om sekreterarklubben. Det var väldigt mycket om männen och det känns lite orättvist. Jag tycker att det är en tunn historia, även om jag tycker att det är spännande med det som hände. Det gör inte kvinnorna rättvisa.

Annica - Det var jätteintressant att läsa om skildringen av tiden. Jag satt och väntade på kvinnornas berättelse. Dem viktiga skedena har dokumenterats ur männens perspektiv och kvinnornas sida saknas. Boken tappar ibland romanberättelsen och det blir mer fakta och jag tappar intresset för boken lättare då. Jag ville veta mer om vad kvinnorna kände och tyckte om deras situation.

Diana - Jag tyckte att det var bra i början när Inez berättade. Därefter började det handla mycket om män när de var i ett mötesrum och pratade hit och dit om en massa krigsdetaljer. Om jag ska läsa klart så ska jag läsa och inte lyssna. Det var lite spännande att läsa om faktiska personer som levt för att få lite historie lektion om vad som hänt i Sverige.

Anneli - Jag har inte läst boken, efter påsk rann tiden iväg.

Anna - Jag trodde att det skulle bli en kort diskussion. Jag har lyssnat tre gånger på boken. Jag tycker också att det är en för tunn historia om kvinnorna. Det var för mycket namn, jag trodde att det skulle lösa sig när jag lyssnade den tredje gången på boken. Vilken makt Tärnblom hade! Det so också slog mig var att det fanns så många spioncentraler i Sverige. Det jag saknade var vad kvinnorna fick fram för information. Var dem bara eskortflickor? Man vet väldigt lite om vad det var för information som kvinnorna fick fram. Vems sanning är det? Vem skriver historieböckerna?

Sara - Jag trodde inte att jag skulle ta mig igenom boken. Jag saknar romanbiten och tycker att det var lite synd att Inez försvann ur boken. Det hoppades runt mellan vem som berättade i boken. Vad hände med alla? Jag saknar en röd tråd i att få följa en person i boken. Det var för mycket fakta även fast att det är intressant. Jag tycker om den men det var en förenklad historia. Vad var det för viktigt dem gjorde?

Michelle - Jag tänker ur krigsperspektivet. Boken är skriven för att han har en privat koppling till händelsen. Författaren är så involverad i det som sker. I krig utnyttjas människor, här blir det kvinnorna som utnyttjas till det dem är bäst att göra. I krig så överträds alla regler, det är en extrem situation.

Tack för en trevlig kväll allihopa!!

Min fantastiska väninna

Vi träffas hos Michelle (mig). Hon gjorde god mat som vanligt! ;-)  Lång tid gick åt för att ta reda på skvaller och var vi alla befinner oss i livet och arbetet. Vi är inte full skara utan saknar Maria, Sara, Karin och Lovisa (som pausar längre än vi vill).

Vi har läst "Min fantastiska väninna" och idag väljer vi att låta den som vill prata och inte dra lott.

Många har dock inte tagit sig igenom boken. Fast man sett fram mot den. Vi påminner om att inte känna dåligt samvete för det och hoppas bli än mer intresserade av att läsa när de andra berättar om boken. Madde undrar om översättningen kan ha gjort boken sämre. Översättningen kändes inte alltid fantastisk och kanske originalspråket hade bidragit till ett härligare flöde.

Annica tar vid och berättar att hon gillade boken. Känns som en tonårsbok, med identitetskriser och allt vad det innebär. Men är hon verkligen en fantastisk väninna? Det verkar som de gör sig bra tillsammans. Översättningen är dock "Min genialiska vän" och det hade passat bättre, poängterar Madde. Annica känner igen sig från sin ungdomstid. Det ligger en frustration i berättaren att hon är låst i sin samhällsklass. Samtidigt som de ändå är bra för varandra. Relationen i slutet i boken verkar bli starkare. De verkar under boken turas om att vara högst upp i rangordningen. De är en paradox där de både är bra för varandra och samtidigt inte. Som tonåring trodde man att man kunde göra så mycket mer än man egentligen kunde. Fast slutet var en cliffhanger eller ett slut på ett kapitel, vilket tvingar läsaren att ta sig igenom alla tre delar.

Mia påpekar att bok ett kommer på plats när man har läst alla tre delar och sedan läste om del ett. Första boken handlar om kvinnligt och manligt och att man behövde veta sin klass. Att Elena egentligen visste att hon inte skulle få utlopp för sina kunskaper. Hon utmanar män och ger sig aldrig. Mia tänker att Elena och Lila lever ett så instängt liv. De vill till havet vid ett tillfälle men kommer inte dit., trots att det ligger så nära. De är så fast i sina roller. Att man har så bestämda roller. Tydlig klassmarkör vilken typ av italienska man talade.

Anna bryter av med att hon inte håller med. Lila kan lyckas med vad hon än gör. Hon manipulerade sin man, var bäst på läsning i skolan. Hon lyckas i det hon bestämmer sig för - Steetsmart! Det finns en sån här person överallt, en som lyckas med allt och som man ser upp till. Personer man ser upp till men som kanske själva inte känner att de är så lyckliga. Att lyssna på boken gjorde den bättre.

Anneli har lite svårt för namnen som är så många och lätt att blanda ihop. Hon var i Italien under sommaren och gick vilse på väg till en resturang och tänker då på hur det faktiskt kunde ha varit på 50- talet. Tänker på Lila som är duktig men hittar på tokiga saker och vad står det för egentligen? Likt det vi kämpar med kring våra elever.

Diana tycker det var långsamt att komma in in boken. När hon fokuserade på huvudkaraktärerna var det lättare att hänga med. Kändes som de var väldigt vuxna. Slutet av boken var lättare att hänga med i. Boken föll henne först inte i smaken. Men sen undrade hon vad Elena skulle göra för att komma ur sin roll, den roll alla tycker att hon ska ha hela livet.

Nästa bok delas ut av Anna och det är... Innan hon delar ut vill hon berätta att det handlar om flyktingar men den boken fanns inte i pocket. Så då valde hon en bok som HON ville läsa. Det är något som tilltalar Anna och Annica skriker ut att det nog kommer vara jätteläskigt. Det blev till slut, "Sekreterarklubben" av Jan Bergman. Spännande var allas reaktion!

Tack och godnatt!

Konsten att höra hjärtslag, med middag hos Lovisa

Bokens otroligt fina budskap är att vi skall stilla oss och stanna upp för att
                         höra det som inte hörs, hjärtslag!                                         Vi, mänskligheten, stressar oss själva. Vi behöver lugnar oss själva och stanna upp, fundera - vad är vi rädda för? - vi gör alltid vårt bästa! - vem styr oss? - vem ser oss? - vad kan hända? - vad är vi rädda för?  Som Juba frågar Julia - Vad är du rädd för?  När vi är framme kommer du få veta vad din fars berättelse är...

Sara läser ett citat: Vi ser bara det vi redan känner till.. vi vill bli älskade på samma sätt som vi vill älska....

Pappan och Mimmi älskar varandra, hela livet. Pappan sviker sin familj, men det betyder inte att han inte älskar Julia.

                                  Stanna upp och upplev/lev i nuet. VAR i din egen närhet!

Vi behöver bereda budskap till näst generation: att leva för sig själv och inte för andra trotts den blottande vardag vi lever. De två kära huvudkaraktärerna lever långt ifrån varandra med enormt mycket kärlek för varandra men utan att veta om den andra, ändå lever de för varandra.

Var kärleksfulla, njut av din närhet, NJUT!

Vi är bara tre diskuterande ikväll men var och en får ta desto mer talutrymme. Vi har njutit av Marias sällskap under middagen men hon och Wilma tog fredagsmys hemma.

Till nästa gång läser vi Michells valda bok och kommer att träffas någon gång om ca 6 veckor!
                                                                                              //Lovisa

Stora små lögner

Vi är hos Madelene och äter utsökt pizza och smarrig daimkaka bakad av Mia.

Vi har läst boken Stora små lögner av Liane Moriarty.

Maria har inte läst boken, men har sett serien.

Anna har lyssnat på boken, hon hade svårt att komma in i boken. Den kom aldrig igång riktigt, det tog lång tid att få reda på vad det var polisen utredde. Anna tycker att Madeleine är en cool person och känner igen sig själv i henne. När hon läst klart boken märker Anna att hon har gått och tänkt på boken i flera dagar efter att hon läst klart den. Hon gillar verkligen boken!

Madelene efter första kapitlen var hon såld. Det finns en underfundighet med allt hon skriver, s.18 under tiden som Chloe domderar... Madelene gillar verkligen språket och tycker att det är den bästa bok hon läst på länge. Madelene gillar att det är ett bra slut.

Diana gillar att boken ger ledtrådar längs hela vägen och att det inte avslöjas vad eller vem som gjort något.

Mia blev hänförd efter första kapitlet när hon fått läsa om den gamla damen som bodde bredvid skolan. Började sedan lyssna på boken, såg serien och läste dessutom boken. Det Mia gillar med författaren är hur hon porträtterar människorna i boken.  Mia rekommenderar hennes andra böcker.  Mia tycker otroligt mycket om den och skulle kunna läsa om den igen. Boken har fått henne att skratta högt!

Anneli tycker att boken var jättebra. Det började lite segt och hade svårt att hålla i sär de tre huvudpersonerna. Det handlade mycket om ämnen som ligger nära med tex. mobbning, me too kampanjen att boken tar upp aktuella ämnen. Hade lite svårt för förhörs kommentarerna i början. skönt att boken slutade lyckligt. Det var länge sen jag kunde längta till en bok.

Lovisa har mycket annat att läsa så hon lyssnade på boken istället. Det blev för mycket namn, bra att hon har ett samlingsnamn för de "platina blonda". Det här händer i verkligheten och det är en bra story. Jag började se serien och namnen fick ansikten och sen kunde jag läsa klart boken. Det blev inte så viktigt sen att se klart serien. Det är en bra genomarbetad boken, den berör på så många olika plan.

Vår nya bok har Lovisa valt ut. Hon har valt en bok som hon velat läsa någon gång i livet. Vi får nu läsa Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker.

Fjärilspojken hos Sara

Bokträff hemma hos Sara

Bok: Fjärilspojken - Peter Stjernström
Nu har vi ätit en väldigt god indonesisk middag hos Sara! Boken väntar på oss.

Annica tyckte om att det var en udda historia och att man lekte med tanken om annorlunda utvecklingsteorier. Hon tyckte att det var kul i slutet att det hela hade pågått tillbaka i generationer. Hon undrar över varför Vesnas pappa tappade huden i slutet. Vi funderar kring fjärilens livscykel, där fjärilen kryper ur sitt puppeskal för att inträda i ett nytt skede. Hon undrar också över selen. Vi tror att det handlar om puppan. Ibland var karaktärerna för klyschigt beskrivna.

Anna tycker om böcker som handlar om det andliga. Temat lockade Anna. Hon störde sig på de stereotypa rollerna i boken men tycker att bocken var rolig och intressant. Härligt med tempo när de var i Mexico.

Michelle är mållös. Michelle tycker att den var bra ända tills den första händelsen i boken där det handlade om knark. Det störde henne att det blir ointressant tills det handlade om knark. Känner ett agg mot allt som har med substanser att göra. Tappade intresset. Läste hela boken, men kände att det inte var för henne. Känner ett avstånd. Tycker inte om att drogerna tog en stor plats i boken men gillade att syskonrelation tog en stor plats

Madde hade köpt boken innan och hade stora förväntningar av boken. Kom till sid 171 där de har en diskussion om att vara autentisk. Detta väckte Maddes irritation. Kände att stycket var kliche-aktigt. Hon störde sig mycket på språket i boken tt författaren blandade han/ hon, jag. Där tappade Madde intresset och slutade läsa. Skräpbok!

Lovisa blev förvånad över författarporträtten. Hon kände att det fanns en chans att bli en "up-coming" författare. Hon upptäckte att han var så GAMMAL och tänker att det är kört. Beskrivningen av Björne blir töntigt - så nördig kan man ju inte vara! Annars gillar jag halvknäppa stories, men det blev för mycket, så enkelt skrivet - för mycket klyschor. Kopplingarna blev för tydliga. Angående drogen så känns den helt rätt i tiden - bra med ekologiska varor. Hälsosam på något vis! Jag har inte känt mig så intresserad av boken, men jag skulle kunna tänka mig att lyssna på nästa del - bara för att jag inte har något annat att läsa.

Diana minns inte riktigt vad boken handlade om. Hon packade samtidigt som hon lyssnade. Boken liknade Ajvid Lindqvists böcker men den här var inte lika vass. Bra tidsfördriv när man packade. Hon tycker att boken var ok eftersom hon gillad att det är lite "skumt, men den var inte tillräckligt övernaturligt. Mest konstiga människor som hittade på en massa skit.

Mia känner började att lyssna på boken och kände sig irriterad för att det ländes som en årskurs 9 uppsats. Hon gav boken en andra chans och började att läsa det, men avslutade inte för att det inte gav något. Hon känner att författaren inte är kompetens, tex lägger ut lösa trådar som inte leder vidare. Hon hakar upp sig på argumentationen kring att vara autentiskt. Så irriterande för att hon känner att begreppet inte behandlas på rätt sätt. Storyn hade alla möjligheter att kunna bli något bra. Känns märkligt att tex Ray som man tror är nyckeln till storyn, visar det sig att även han bara är en bricka i det genetiska spelet. När man slutar läsa boken står man med fler olösta frågor än man började.

Anneli stod men boken "Burflickan i handen när hon själv skulle välja bok. Hade höga förväntningar när hon startade. Boken började bra och det kändes så spännande. Men sen hände ingenting och boken föll platt. Den förvirrade sig bort i diskussioner och fjärilar etc. Det blev enkla lösningar, banalt och enkelt. Va hände med det 5:e barnet som de tände eld på, vad hände med det? Varför tog det upp? Kändes inte seriöst med klustret. Hon blev besviken men känner att hon ändå vill läsa nästa del, för att se hur historien utvecklar sig.

Sara har inte så mycket mer att säga men vill återknyta till varför hon valde boken. Den här boken hade lästs i en väns bokklubb och hon fick ett tips. Hon var lite nervös för att historien skulle vara för läskigt. Hon funderade mycket över var boken skulle landa i - skulle de tex utveckla vingar? Gillade att tempot ökade i Mexico. Tycker att det blev en för enkel lösning när alla i klustret dog under jordskredet. Undrade över vilken roll Oda hade. Känns som att man sett en hel film, men hatar slutet - varför läste jag den här? Ändå känner hon sig nyfiken på nästa bok. Det var så enkelet skrivet och historien var så platt - varför ska jag läsa mer? Om åtminstone Ray hade klättrat ur leran - "I´ll will get you!!!

Mia lämnar ut en ny bok. Det känns lite jobbigt då boken nyss kommit ut som en film. Känns nervöst om att alla redan har sett den.
"Liane Moriarty - Stora små lögner!
Mia gillar henne som författare, därför valde hon boken.
Ingen har sett serien/filmen! - Jippie



Vid pennan: Annica

Nästa träff:Hemma hos Mia fredagen den 8 december kl 18.00.

Vargarnas tid av Elisabet Nemert

Karin har bjudit på en helt magisk meny där alla har fått välja den varmrätt de helst vill ha. Till dessert åt vi en cheesecake med hallon, så nu är vi väldigt mätta. Efter en lång sommar är vi alla väldigt laddade för att börja tänka om böcker igen.

Sara: Valde att läsa den så sent som möjligt för att inte glömma, men hon har sannolikt missat en del av slutet för att hon somnade. Sammantaget tycker hon att boken är mysig och hon fastnade för ett citat som handlade om hur man själv skulle ha reagerat när man ställdes inför valet att döda oskyldiga eller stå upp för det rätta. Det finns många tillfällen då vi har anledning att fundera över hur vi ställer oss i olika situationer, även om de inte är lika dramatiska som att välja döden.

Anna: Hade lyssnat på halva boken innan hon fick den, men började från början och tyckte att den var väldigt mysig. Hon gillar huvudkaraktären Magdalena som är stark och står upp. Dock var det för mycket om kriget. Anna vill hellre ha det mysigt.

Annica: Gillar kostymfilmsfilmer- böcker. Det är ett aktuellt ämne och även om det handlar om dåtid så handlar det i högsta grad om nutid. Hon har besökt lägren och har sett rummen med skor och hår. Hon gillade citatet om de två vargarna som finns inom oss, den som är kärlek och den som är rädsla. Den du föder, växer. Boken är väl researchad, även om det inbland kan bli störande. Ibland blev boken lite präktig.

Maria: Det var inte riktigt hennes typ av bok, även om hon gillar böcker med bruten kronologi. Just i den här boken tyckte hon att det var svårt när fiktion blandades med faktion. Det blev för långdraget med vissa delar.

Diana: Har lyssnat, men spolat fram och tillbaka och inte riktigt hittat in i historien. Svår att förstå.

Mia: Har tidigare läst en bok av författarinnan, som hon älskade efter att hon skrivit så bra med god research och fina kvinnoporträtt. Hon tycker att författarinnan använder för enkla och tydliga tecken, typ djuren som leder vägen, vilket irriterar henne. Dock tycker Mia om att hon gör mycket bra research. Hon ha alltid med djuren och tecknen. Djur och starka kvinnliga karaktärer. Bra att hon belyser de som på sin tid var hatade, men idag är glorifierade, att hon vågar berätta och få oss att minnas var Sverige stod och var vi befann oss i kampen mot och för nazister. Boken är viktig trots att författarinnan skriver liknande i alla sina böcker.

Karin: Valde boken för att ämnet ligger henne varmt om hjärtat. Kärlekshistorien ger en paus i allt det som är eländigt. Karin drar många paralleller till det som händer nu, det rasbiologiska och det bruna som växer i världen. Det är ett viktigt ämne att våga stå upp för andra människor.

Madelene: Googlade mycket. Hennes historielärare på gymnasiet berättade fantastiskt om kriget och tog in besökare som suttit i koncentrationsläger. Först läste hon fel bok, men sedan hamnade hon rätt. Efter två kapitel var hon färdig att lägga ner för att hon trodde att vargarna skulle dö, men hon blev nöjd med Mias försäkringar om att Nemert alltid låter godheten vinna. Vi får inte glömma alla de goda krafter som kämpar i dag också. Väldigt trevlig läsning.

Lovisa: Är glad att hon läste boken, och köpte hela konceptet. Njöt av boken tillfullo. Både de historiska sidospåren och kärlekshistorien. En jätteviktig bok! Stugan är viktig, även om den inte är rik, så är den fylld av kärlek. Det finns kamp mellan ont och gott, klassresa och kvinnokamp i boken.

Michelle: Har inte helt läst färdigt den pga somliga bäbisar, men har lyssnat. Den var fantastisk från början till slut. Hon bryr sig inte i genusperspektivet. Hennes morfars historia, som jude i Polen, har levt med henne hela livet. Hon blir frustrerad över det som står på framsidan om "två människors kamp för det goda", eftersom det handlar om många människors kamp. Hon är inte klar med boken, men vill gärna fortsätta, eftersom boken ger henne mycket.

Den 13 oktober ses vi hos Sara. Tills dess ska vi ha läst boken "Fjärilspojken" av Peter Stjernström.    
Over and out. Keep reading!

La Peregrina av Cecilia Samartin

Vi har haft en spansk afton hos Annica med mycket god mat och gott vin. Nu är vi redo att prata om "La Peregrina".

Madde önskar att hon kunde komma ihåg vad boken handlade om, men vi är alla nöjda med att hon har läst färdigt den. Hon tycker att miljön och det katolska tänket känns igen från Isabel Allende och de andra spanska böckerna hon ägnat sig åt tidigare. Den patriarkala strukturen gör Madde provocerad. Hon hade lätt att komma in i den och tyckte väldigt mycket om den. Slutet gjorde henne upprymd för att det skiftade så rejält.

Diana blev förvirrad av att detta är bok två i serien och hon har ställt frågor till texten. Varför var det där födelsemärket en sådan stor sak? Hon kände att hon inte visste så mycket om den romska kulturen och att det var spännande att få tränga in i den. Kul att få veta att även romerna har fördomar om "payo", det vill säga spanjorerna. Hon blev förvirrad av att senor Peregrino var samma Antonio som beskrivs i början. Vad hände egentligen i slutet? Dog de i branden? Hon tänker sig att himlen har öppnat sig och att Rosa och Antonio blir upphämtade för att fullfölja legenden. Födelsemärket ger både Rosa och Jamilet möjligheten att röra sig i dimensionerna. Sammanfattningsvis gillade Diana boken, inte minst för dess poetiska passager.

Vi hamnade i en diskussion om hur myten påverkar hela historien och ger den dess ram. Mia hade inte så mycket att säga om boken, eftersom hennes kärlek till boken dog när slutet var så "mellanstadieaktigt". Efter den långa diskussionen blev det tydligt att slutet gavs sin förklaring genom myten.

Sara har inte läst färdigt boken, för tiden räckte inte till. Hon tyckte om språket, men har inte hunnit begripa historien.

Annica gillade den, hon har läst den första boken i serien och har läst andra böcker av författarinnan. Hon tyckte om att den romska kulturen skildrades så positivt. Slutet provocerade henne också, men har bestämt sig för att läsa tredje boken för att lägga pusselbitarna på rätt plats.

Karin och flera andra ägnar sig åt studenter i kväll, men hon har lämnat böcker till oss alla. Karin har föreslagit att vi ska ses hos henne den 18 augusti, men eftersom vi har personalfest då, har vi ett motförslag; 25 augusti! Glad sommar! I sommar läser vi "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert.