Binas historia hos Anneli

 Vi är hemma hos Anneli och har ätit ugnsstekt lax med rostade rotfrukter och fetaoströra. Så corona-säkert som vi kan göra det.

Madde kom till första stycket och sen tappade hon fokus. Första kapitlet kan hon riktigt bra.

Diana läste ut boken den 14 mars, vilket hon kan se via goodreads. Hon minns känslan när hon läste, att det var segt. Det var liksom bin...skulle ha velat höra mer, eller enbart, om Tao. Om hur det kan bli i framtiden om alla bin försvinner. Historieinslagen var inte lika intressant. Diana har ägnat sig mycket åt att plantera blommor men inte kommer det några bin, bara fjärilar.

Sara har lyssnat på boken. Det hon insåg på slutet var att hon nog gillar såna här parallella historier där det knyts ihop på slutet. Men intresset väcktes inte riktigt för de olika familjerna, framtidsdelen var mest intressant. Historien var tankeväckande.

Karin läste den förra sommaren. Tanken var att läsa om den men det har inte blivit av. Hon älskade boken, tyckte om de parallella historierna och slutet var jättefint. Hade verkligen kunnat läsa om den. Första tanken var att bin, det verkar ju kul. Kan tänka sig att lyssna på den igen.

Mia tycker boken är oerhört vacker. Hur kan man skriva lagom? När man skriver tre-parallelligt, hur vet man när man ska byta? Mia tycker att historien från 1880 om William och hans dotter Charlotte, det var det mest intressanta, en jättespännande historia. Att någon verkligen sätter sig ner och tänker ett varv till. Att de verkligen tänker hur man kan bygga för att göra det enkelt. 

Anna har inte läst böcker på 100 år, bara lyssnat. Hon la ifrån sig boken ett tag. Hon tyckte inte om den japanska delen men de två andra världarna var jättefina med roliga karaktärer att följa. För Anna kunde de ha handlat om rådjur eller vad som, hon upplevde att det var karaktärerna som var det fina med boken. Hon kommer inte ihåg slutet så boken var nog inte så minnesvärd. Varje historia i sig var spännande. 

Vi får nästa bok av Annica, "Ålevangeliet". Vi avvaktar utvecklingen av Corona så vi får se när vi ses nästa gång!

Boktips till varandra:

Himmel över Alaska

Mot San Fransisco - Clara Clementin

Vit krysantemum, del 1 och 2

Ett frågetecken är ett halvt hjärta - Sofia Lundberg

Träskkungens dotter

Sista tåget till London

Testamente

Flickan i brevet

Stjärnsystrarna

Den röda adressboken - Sofia Lundberg

Lillan och tunnan

The hate you give (finns även på svenska)

Där kräftorna sjunger

Annika Nordin - novellsamling. "Jag ser allt du gör". Etta på många listor.

Samlade verk. Obs! Supertjock! Typ 28 timmar.

Den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser

Nej och åter nej - Nina Lykke

Skönhetens väg hos Madelene

Skönhetens väg

Vi samlades idag hemma hos Madelene och åt fantastiskt god mat, kyckling i smarrig sås med ris. Efterrätten var en utsökt chokladsak. Idag var vi nästan alla men vi saknar vår underbara Anna. 

Diana

En lång bok. Fantastiskt. Man har hört mycket om 2:a världskriget i sina där, det är liksom som att vissa saker inte kommit fram till min hjärna. Man har inte tänkt på att tex politiska flyktingar forslades till koncentrationslägren. Kollat upp artiklar, tex artiklar på DN, Svt, Tatueraren i Auschwitz. De tre kvinnorna man får följa, man undrade för de möts? Så sjuka grejer, vad är det med människor? Hur hamnade människorna i de rollerna man hamnade  i? Hur kunde utföra de hemska dåden? Pratade SS personerna om vad de egentligen gjorde, hur kunde de genomföra de hemska sakerna sade gjorde. Kan man vara ond rakt igenom? Hur skildras historien? Kriget tog slut, vad hände egentligen sen? Obehagligt men ändå en aha upplevelse. 

Mia

Det här är min favorittyp av böcker, det är en skönlitterär bok som är baserad på verkliga händelser så att jag lär mig något samtidigt som jag läser. Det är så otroligt bra att det inte stoppar när kriget är slut, att man får reda på vad som händer efter ett krig. Kriget sätter spår. Det ger tyngd åt berättelsen att de här sakerna verkligen har hänt. 

Sara

Boken var lång, kanske lite onödigt lång? Jag gillade starkt att det finns ett långt parti om vad som hände efter kriget. Man undrar ofta vad som hände sen när man läser. Det här var en riktig Sara bok! Jag väntade länge på att dem tre skulle mötas. Jag fastnade för karaktären Kaisa, var hon glad, tacksam, arg? Hon var en klurig person. Jag trodde länge att Herta någonstans skulle göra något gott, att hon skulle hjälpa någon, för att dem andra två karaktärerna var goda. Jag har en frustrerad känsla om att vi måste berätta och undervisa mer om det här. Våra barn måste känna till det här. 

Annica

Jag drar paralleller med min egen uppväxt på Vendelsömalm och kring Brandbergen. Det var turbulenta år och skinheads fanns i skolan som rörde upp mycket. Det tog lång tid innan jag fastnade i boken, det jag fastnade med var att faktadelen krockade med det skönlitterära. Kontrasten mellan världen som Caroline levde i krockade med den andra världen som Kasta levde i. Det är en läsvärd bok. Det är en viktig bok för eftervärlden, jag har dock läst och sett så många bättre skildringar. Det blev lite som att man läste en historiebok, och då fångade den mig inte riktigt. Jag har googlat mycket och jag är tacksam för att jag lärt mig mycket. Jag undrar hur jag skulle reagera i den här situationen, vad gör man för att skydda sina nära och kära? 

Michelle

Min morfar var med i kriget, och han har flytt från kriget. Jag har hört mycket om kriget och hans flykt. Jag har alltid haft ett stort agg mot nazister pågrund av min familjs historia. Boken var svår att fastna i. Jag kommer göra allt i min makt att visa mina barn vad som har hänt i historien, det är jätteviktigt! Jag tycker att alla böcker där man kommer i kontakt med den här typen av historia är viktiga att få ut. Jag tror att mitt civilkurage skulle gå över logiken, jag har gjort så konstiga grejer utifrån mitt civilkurage. De här historierna måste förmedlas! Jag är förbannat trött på böcker där det är karaktärer som ska mötas. 

Anneli

Under tiden jag läste så tänkte jag att det är så lite jag vet. Jag tänkte flera gånger att det nästan är pinsamt att jag inte har varit där. Det är mycket som jag läste i skolan som gör sig påmint nu. Jag kopplar ihop saker nu och tänker att jag måste läsa mer om det här och sätta mig in i. Jag har också tänkt att kriget tar slut 1945 och allt blev bra, jag blir kritisk mot mig själv för att jag inte vet så mycket. Funderar på hur jag skulle göra, jag upplever att jag har högt civilkurage och gör innan jag kanske tänker efter på konsekvenser. Många gånger tänker jag hur vågade hon. Jag tyckte att det var en bra bok. Fick många tankar och började självrannsaka mig själv. 

Madelene

Jag valde den här boken från massor av olika böcker. Jag läste recensioner och valde den för att den handlade om andra världskriget och hade ett kvinnoperspektiv. Jag har en bra bild över före, under och efter kriget för att jag hade en super engagerad lärare i höstadiet. Det jag inte hade förstått var hur det var ur ett kvinnoperspektiv. I min värld har det varit så att männen krigades och att kvinnorna var hemma och arbetade. Det här blev en ögonöppnare för mig. Även fast jag förstår hur illa det var så måste det ha varit ännu värre att vara kvinna. I högstadiet kom Vita bussarna till skolan och vi fick gå ombord bussarna och vi fick lov att tränga ihop oss för att iscensätta hur pass trångt det var ombord för dem. 

Nästa gång ses vi hos Anneli, 13 mars. Hon har såklart med sig böcker till oss, vi är förväntansfull och kan knappt vänta på att alla är tillbaka från toaletten. Anneli hade svårt att komma på och fick tips från sin systers man. Det här är en debutant. Binas historia, Maja Lunde.  

Boktips

Det angår också dig

Filmtips

Tyskland bleka moder

World on Fire på SVT